RH 1993:90

Åklagaren yrkade vid Jönköpings tingsrätt att B.F. skulle meddelas näringsförbud på följande grund: B.F. har som företrädare för Befa Kemi Industri AB grovt åsidosatt vad som ålegat honom i näringsverksamhet enär aktiebolaget i avsevärd omfattning underlåtit att betala skatter och avgifter genom att under uppbördsterminerna januari-november 1987 ej inbetala dragna preliminärskatter med sammanlagt 485 290 kr och arbetsgivaravgifter med sammanlagt 576 692 kr.

Åklagaren anförde till utveckling av sin talan. B.F. var under tiden 1972-1979 firmatecknare och styrelseledamot i Befa Kemi AB. Bolaget försattes i konkurs den 27 april 1979. Bristen i konkursboet uppgick till omkring 2049000 kr. B.F. dömdes den 29 juni 1980 av Jönköpings tingsrätt för brott mot uppbördslagen till 75 dagsböter. Brottet bestod i underlåtenhet att under uppbördsterminerna mars 1978 - mars 1979 inbetala preliminär skatt för anställda, tillhopa 264000 kr. Ett nytt bolag, Befa Kemi Industri AB, registrerades den 21 januari 1980. Bolaget, i vilket B.F. var styrelseledamot och firmatecknare, bedrev samma verksamhet som Befa Kemi AB. Bolaget gick med förlust redan 1986. Försäljning var under detta år budgeterad till ca 15 miljoner kr men stannade vid cirka 5 miljoner kr. Verksamheten drevs med stora förluster som följd fram till slutet av november 1987. Den ackumulerade förlusten för januari-februari var 268 724 kr och under november 2 440 191 kr. Revisorn J.A. förklarade i en den 21 april 1987 dagtecknad revisionsberättelse att fastställelse av resultaträkningen och balansräkningen varken kunde tillstyrkas eller avstyrkas, eftersom balansposten utvecklingskostnader inte kunde bedömas. Även det nya bolaget gick i konkurs. Detta skedde den 26 november 1987. Bristen i boet var 9998000 kr.

B.F. dömdes den 9 november 1989 av Jönköpings tingsrätt för brott mot uppbördslagen till 75 dagsböter. Brottet bestod i att han underlåtit att betala in 403 291 kr som innehållits i preliminärskatt för anställda i Befa Kemi Industri AB. Underlåtenheten är till del densamma som i detta mål åberopas som grund för yrkandet om näringsförbud. Jönköpings tingsrätt dömde den 24 september 1990 B.F. och dennes hustru, som var styrelsesuppleant och som jämte maken ansågs ha haft ett bestämmande inflytande i företaget, att solidariskt med varandra och med Befa Kemi Industri AB utge 1028 331 kr avseende under perioden februari-november 1987 ej inbetalade sociala avgifter och innehållna källskatter. Sedan domen överklagats, förliktes parterna i tvistemålet. Förlikningen innebar att makarna F. till staten skulle utge 75 000 kr i ett för allt samt att tingsrättens dom undanröjdes.

B.F. bestred åklagarens yrkande om näringsförbud under påstående bland annat att underlåtna åtgärder i Befa Kemi Industri AB:s verksamhet ej berott på att han grovt åsidosatt sina åligganden men godtog den påstådda omfattningen av bolagets underlåtenhet i och för sig.

B.F. anförde vidare: Befa Kemi Industri AB var ett utvecklingsföretag med gynnsamma framtidsutsikter. Bolaget hade 12 anställda. När rörelsekapitalet tröt, var bolaget tvunget att först betala sina leverantörer, annars hade verksamheten inte kunnat drivas vidare. Han själv var dock till en början ej helt medveten om att inbetalningarna till staten ej gjordes. Han var teknikern eller motorn i företaget som ej "gick i papperen"; den ekonomiska administrationen hade han satt andra att sköta. Han arbetade också mycket ute på fältet. Till detta kom att han inte var helt frisk. Det var därför förklarligt att han inte fortlöpande var helt insatt i bolagets ekonomiska situation. Tanken var att inbetalkötte dock inte sina åligganden, vilket han först efterhand kom till insikt om. Banken kontrollerade alla bolagets utbetalningar och lät alltså medvetet bli att göra skatteinbetalningarna. Banken svek också i ett annat avseende. För att klara förpliktelserna mot staten avsåg nämligen bolaget att ta ett lån i SE-banken. Ledningen för bankkontoret i Jönköping förklarade i slutet av år 1986 att lånet med säkerhet skulle beviljas. På grund av den tänkta kreditens storlek kunde man på jönköpingskontoret ej besluta om krediten. Kreditbeslutet fattades av bankens regionkontor i Göteborg. Helt överraskande och i strid med de löften som getts av bankdirektören på bankens jönköpingskontor bifölls inte bolagets låneansökan. Beskedet därom gavs någon gång på försommaren 1987. Att man på jönköpingskontoret räknade med att lånet skulle beviljas framgår av att B.F. gavs en växelkredit för att kunna betala ut löner till de anställda; tanken var att denna kredit skulle lösas då ansökan om det andra lånet beviljades. En annan orsak till att bolagets ekonomiska situation under 1987 blev prekär var att ett tänkt samarbete med ett norskt bolag gick om intet. Det hade funnits långt framskridna planer på att det norska bolaget skulle gå in med "friska" pengar i Befa Kemi Industri AB, vilket alltså inte blev fallet. När han vunnit klarhet om bolagets bekymmersamma ekonomiska situation, vände han sig till en advokat för att få råd och hjälp i den uppkomna situationen. Advokaten tillskrev den 17 juli 1987 bolagets fordringsägare med hemställan om anstånd med att betala förfallna skulder. Det gick dock inte att få betalningsanstånd. Betalningarna ställdes in i oktober 1987, god man förordnades och bolaget gick i konkurs den 26 november 1987.

På åklagarens begäran hölls vittnesförhör med bankdirektören i SE-banken S.K. och skatterevisorn O.D.

S.K. uppgav bland annat: Under hösten 1986 beviljades bolaget rätt att övertrassera sin checkräkningskredit vid flera tillfällen. Kredit i sådan form skall vara mycket kortfristig och för att eliminera behovet av krediter i form av övertrasseringsrätter var banken inställd på att bevilja bolaget ett ytterligare lån. Bolaget ansökte om lånet tidigt under hösten 1986. Krediten skulle godkännas av regionkontoret i Göteborg. B.F. var medveten om att S.K. inte kunde ge någon bindande utfästelse om att lånet skulle beviljas. Sedan kreditprövning gjorts i Göteborg på grundval av infordrade handlingar rörande bolagets ställning, avslogs låneansökningen. Banken har inte på grund av någon försummelse underlåtit att utföra några betalningsuppdrag för bolagets räkning. I de fall betalningsuppdrag lämnats och ej utförts har orsaken varit att bolaget redan utnyttjat det kreditutrymme som stått till buds.

O.D. uppgav bland annat: Han gjorde för skatteförvaltningens räkning en revision av bolaget avseende tiden den 1 januari 1986-26 november 1987 och konstaterade därvid, att bolaget för samtliga uppbördsmånader under 1987 underlåtit såväl inbetalning av preliminär skatt och arbetsgivaravgifter som att lämna redovisning i föreskriven ordning. Uppbördsdeklarationer för uppbördsmånaderna februari 1987 till och med juli 1987 lämnades till lokala skattemyndigheten först den 5 augusti 1987. Övriga uppbördsdeklarationer lämnades efter konkursutbrottet. Bolaget medverkade mycket dåligt vid revisionen, vilket gjorde att denna drog ut på tiden.

Jönköpings tingsrätt (1992-09-09, rådmannen Göran Svensson samt nämndemännen Tore Pettersson, Monica Boeryd och Christina Mandley) meddelade B.F. näringsförbud i tre år och anförde som skäl. Enligt lagen (1986:436) om näringsförbud får näringsförbud, om det är påkallat från allmän synpunkt, meddelas den som i egenskap av enskild näringsidkare grovt åsidosatt vad som ålegat honom i näringsverksamhet och därvid i avsevärd omfattning underlåtit att betala sådan skatt, tull eller avgift som omfattas av lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter. Har näringsverksamhet bedrivits av ett aktiebolag får, enligt vad som framgår av 4 § lagen om näringsförbud, näringsförbud under ovan angivna förutsättningar meddelas ledamot i styrelsen, om denne innehade sin ställning när betalning underläts eller aktiebolaget försattes i konkurs. Av 3 p. övergångsbestämmelserna till lagen om näringsförbud följer, att vid prövningen av om näringsförbud är påkallat från allmän synpunkt får hänsyn tas till vad som ägt rum också före lagens ikraftträdande den 1 juli 1986.

B.F. har haft sådan ställning i bolaget att han är ansvarig för bolagets underlåtenhet att betala in skatter och avgifter.

Bolagets underlåtenhet har avsett ett belopp om 1061982 kr utgörande förfallna arbetsgivaravgifter och källskatt. Även om bolagets slutliga skuld nedbringats till följd av den förlikning som ingåtts i ett mål enligt 77 a § uppbördslagen mellan staten å ena sidan och makarna F. å andra sidan, är det kvarvarande skuldbeloppet avsevärt. Med hänsyn till storleken på skatte- och avgiftsbeloppen och den långa tid under vilken inbetalningar underlåtits har underlåtenheten haft en avsevärd omfattning.

Då det gäller bedömningen om fråga är om ett grovt åsidosättande av åligganden i näringsverksamhet har i förarbetena till lagen (prop. 1985/86:126 s. 153) lämnats det vägledande uttalandet, att ett grovt åsidosättande av åliggandena typiskt sett ofta är för handen om näringsidkarens samlade skulder för ej inbetalade skatter och avgifter med mera uppgår till 100000 kr eller mera. Vid bedömningen skall dock hänsyn tas till vad som utgör skälet till skulden samt omständigheterna i övrigt.

Det kan konstateras, att underlåtenheten avsett ett förhållandevis stort antal tillfällen och att resultatutvecklingen redan före ingången av år 1987 var negativ. Av S.K:s vittnesmål framgår, att någon bindande utfästelse om ytterligare lån till bolaget ej lämnats. Med hänsyn till B.F:s ställning i bolaget och till att detta var ett familjeföretag, håller tingsrätten för visst, att B.F. var väl medveten om utvecklingen i företaget och att detta drevs vidare med vad som kan betecknas som olovligen tagna skatte- och avgiftskrediter. Åtgärd för en samlad gäldsavveckling har fått anstå för länge. Ingen av de omständigheter B.F. åberopat har utgjort godtagbart skäl att underlåta att göra inbetalningarna. Med hänsyn till det nu anförda och beloppens sammanlagda storlek, måste anses att B.F. grovt åsidosatt vad som ålegat honom i näringsverksamheten.

I frågan om näringsförbud är påkallat från allmän synpunkt bör särskilt beaktas, att B.F. - bortsett från domen i detta mål - vid ett par tillfällen dömts för brott i näringsverksamhet avseende obetalda skatter och arbetsgivaravgifter och att tre av de bolag, för vilka han varit ställföreträdare, har gått i konkurs. Två av bolagen hade vid konkursutbrottet betydande skulder. Åsidosättandet av de åligganden som Befa Kemi Industri AB haft framstår i detta perspektiv som systematiskt. Tingsrätten anser därför att näringsförbud är påkallat från allmän synpunkt. Det förhållandet att B.F. kommit till åren och förklarat sig ej ha planer på att åter ägna sig åt näringsverksamhet inverkar ej på denna bedömning.

Båda parter vädjade mot domen. Åklagaren yrkade att näringsförbudet skulle förlängas till fyra år. B.F. yrkade ogillande av talan om näringsförbud.

Göta hovrätt (1993-06-28, hovrättslagmannen Sven Larsson, hovrättsrådet Toni Radtke, referent, t.f. hovrättsassessorn Linda Ring och nämndemannen Ingvor Ahlenhed) lämnade talan om näringsförbud utan bifall och anförde som skäl. B.F. har i hovrätten uppgett att verksamheten i såväl Befa Kemi AB som Befa Kemi Industri AB avsåg tillverkning av golvbeläggningar för industriändamål. Orsaken till Befa Kemi AB:s obestånd var att bolaget inte fick betalning för vissa större arbeten utöver entreprenadkontrakt, vilket ledde till en kundförlust om cirka 600 000 kr. I Befa Kemi Industri AB arbetade B.F. framgångsrikt med utvecklingen av bolagets produkt. Kostnaderna för produktutveckling och marknadsföring av den nya produkten medförde likviditetsproblem. B.F. tog därför under hösten 1986 kontakt med sin bank angående ett lån om två milj. kr. Han fick positiva signaler angående lånet från banken i Jönköping, som dock inte hade befogenhet att besluta om lånet. Först i juni 1987 meddelade bankens regionkontor att hans låneansökan inte beviljats. Trots försök att inleda samarbete med ett norskt bolag kunde konkurs då inte undvikas.

Vad B.F. uppgett angående orsakerna till konkurserna i de båda bolagen har inte vederlagts utan vinner snarare visst stöd av S.K:s vittnesmål. I förarbetena till lagen (1986:436) om näringsförbud (prop. 1985/86:126 s. 59) har bl.a. uttalats att det främst är personer som ägnat sig åt systematiska illojala förfaranden som bör angripas med näringsförbud. Förbud bör därför komma i fråga för den som vid återkommande tillfällen åsidosätter de normer som gäller för näringsverksamhet.

Hovrätten finner lika med tingsrätten att B.F. såsom ansvarig i Befa Kemi Industri AB underlåtit att inbetala skatter och avgifter i avsevärd omfattning och härigenom grovt åsidosatt vad som ålegat honom i näringsverksamheten.

Vid bedömningen av frågan om näringsförbud är påkallat från allmän synpunkt beaktar hovrätten den förhållandevis långa tid som bolaget bedrivit verksamhet, vad B.F. uppgett angående orsaken till obeståndet samt att skatteskulden i det tidigare bolaget, Befa Kemi AB, i sin helhet reglerats. Hovrätten finner vid angivna förhållanden att B.F. inte kan anses ha ägnat sig åt sådana systematiska illojala förfaranden att näringsförbud är påkallat från allmän synpunkt.

Nämndemannen Ann-Marie Davelid var skiljaktig och fastställde tingsrättens dom. Målnummer B 875/92