RH 1994:108
Innehav av två skarpladdade pistoler har inte ansetts tillräckligt för att bedöma olaga vapeninnehav som grovt.
Åklagaren yrkade vid Motala tingsrätt ansvar å G.C., född 1969, för olaga vapeninnehav, grovt brott, varusmuggling, ringa brott, och brott mot allmänna ordningsstadgan enligt följande.
1. G.C. har under okänd tid fram till den 1 november 1993 i Stockholm och Motala innehaft två pistoler med tillhörande ammunition utan att vara berättigad därtill;
2. G.C. har vid tillfälle under tiden november - december 1993, utan att giva det tillkänna hos tullmyndighet, uppsåtligen till riket infört ett knogjärn med däri infällt knivblad, för vilket föremål införselförbud förelegat; samt
3. G.C. har vid två tillfällen under tiden augusti - oktober 1993 utomhus i centrala Motala skjutit med den ena av de under 1. omnämnda pistolerna.
G.C. erkände gärningarna.
Motala tingsrätt (1994-04-05, rådmannen Håkan Fogelberg samt nämndemännen Gerd Stamfeld, Stig Brandt och Jonnie Efraimsson) dömde G.C. för olaga vapeninnehav, varusmuggling, ringa brott, och brott mot allmänna ordningsstadgan till fängelse tre månader. I sina domskäl anförde tingsrätten:
G.C:s erkännande vinner stöd av vad han själv närmare om gärningarna uppgivit och vad som i övrigt därom förekommit. Åtalet är styrkt. G.C. har till förklaring av sitt innehav av pistolerna uppgivit, att han vid tiden för den uppståndelse i media, som den i dessa så kallade lasermannen vållade, drivit en pizzeria i Linköping och därvid blivit utsatt för hotelser av olika slag med hänsyftning på hans turkiska härkomst och av fruktan för att själv bliva föremål för något attentat liknande dem som lasermannen utfört, för att skydda sig, i Stockholm inhandlat först den ena av pistolerna och, sedan denna visat sig icke fungera tillfredsställande, därefter den andra. Vad G.C. sålunda uppgivit kan tillmätas den betydelse, att hans olaga vapeninnehav icke, såsom åklagaren gjort gällande, skall bedömas såsom grovt brott. I övrigt är gärningarna att bedöma som åklagaren gjort gällande. - Det vapeninnehav, varom G.C. i målet övertygats, är av sådan art, att tingsrätten finner annan påföljd än fängelse icke kunna följa därå.
G.C. vädjade mot domen och yrkade att hovrätten skulle bestämma påföljden till villkorlig dom eller nedsätta straffet. Åklagaren yrkade anslutningsvis att det olaga vapeninnehavet skulle bedömas som grovt brott samt att straffet skulle skärpas.
Göta hovrätt (1994-11-09, hovrättsråden Kerstin Paulsson Nordling och Klas Mogren, t.f. hovrättsassessorn Lars Bjurstam, referent, samt nämndemännen Carina Affelin-Ottosson och Leif Sanden) ändrade tingsrättens dom och bestämde påföljden till fängelse fyra månader. I domskälen yttrade hovrätten:
Genom tingsrättens dom har avgjorts att G.C. skall dömas för de åtalade gärningarna.
Vid en lagändring den 1 juli 1993 har straffskalorna för vissa brott ändrats huvudsakligen i skärpande riktning. I samband därmed gradindelades flera av brotten, bland annat olaga vapeninnehav. För ringa olaga vapeninnehav är straffskalan oförändrad, för normalgraden fängelse i högst ett år och för det grova brottet fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Straffmaximum för brottet höjdes sålunda från två till fyra års fängelse.
Det vapeninnehav som G.C. gjort sig skyldig till är av allvarlig karaktär. Enligt åklagaren är brottet grovt.
För att ett olaga vapeninnehav skall bedömas som grovt bör det, enligt departementschefen, vara fråga om "brott under former som medför att vapnen kan befaras komma till brottslig användning, exempelvis innehav av livsfarliga vapen som saknar lagligt användningsområde och innehav av en större mängd vapen. Vid fastställandet av straffvärdet hos ett olaga vapeninnehav är överhuvudtaget mängden vapen av stor betydelse" (prop. 1992/93:141 s. 52). - G.C. har innehaft två skarpladdade pistoler, en av märket Sauer & Sohn, kaliber 7,65 mm och en av märket FN Browning, kaliber 6,35 mm. Även om vapnen får anses vara av livsfarlig art är det enligt hovrättens mening inte tillräckligt för att brottet skall bedömas som grovt. Då inte heller övriga omständigheter föranleder annat skall gärningen bedömas som ett olaga vapeninnehav av normalgraden.
Det olaga vapeninnehav G.C. gjort sig skyldig till är av sådan art att påföljden skall bestämmas till fängelse.
Mot bakgrund av vad Högsta domstolen uttalat i rättsfallet NJA 1991 s. 498 och med beaktande av den lagändring som skett den 1 juli 1993 finner hovrätten att straffet bör sättas högre än vad tingsrätten bestämt.