RH 1994:111
Skadestånd på grund av varumärkesintrång. Enligt ett mellan parterna träffat avtal skulle överträdelse av avtalet - försäljning av piratkopior av ett märkesur - medföra skadestånd om minst ett basbelopp. Fråga om skadeståndet var oskäligt högt.
Polismyndigheten i Stockholm beslagtog den 18 december 1993 på grund av misstanke om brott mot varumärkeslagen bl.a. ett antal klockor märkta Cartier från M.O. sedan denne utbjudit s.k. piratkopior till försäljning. M.O. hade även tidigare varit stämd i anledning av brott mot varumärkeslagen rörande piratkopior av Cartierklockor. I detta mål träffades en förlikning vilken stadfästes av tingsrätten. Genom förlikningsavtalet förpliktade sig M.O. att ersätta Cartier International B.V. (Cartier) med en summa pengar motsvarande minst ett basbelopp om han ånyo skulle bl.a. olovligen utbjuda piratkopior av Cartierklockor till försäljning.
Cartier yrkade att M.O. skulle förpliktas utge skadestånd till bolaget med 34 400 kr jämte ränta. Till stöd för sin talan anförde bolaget följande: M.O. har försålt klockor vilka olovligen försetts med varumärket Cartier. Han har därmed förbrutit sig mot förlikningsavtalet och är därför skyldig att ersätta Cartier för uppkommen skada i enlighet med avtalet. Beloppet är inte oskäligt. Storleken på beloppet skall ses i ljuset av dels M.O:s otillbörliga utnyttjande av Cartiers goodwill, dels den skada på Cartiers upparbetade goodwill som det innebär när varumärket Cartier förknippas med billiga kopior av dålig kvalitet. Den skada Cartier lidit överstiger det överenskomna skadeståndet.
M.O. bestred käromålet.
Till stöd för sin talan anförde M.O. följande. Klockorna ägdes inte av M.O. själv utan försåldes av honom för en bekants räkning. För detta skulle M.O. erhålla ersättning med 150 kr. Cartiers krav på skadestånd är orimligt. Han saknar förmåga att betala.
Stockholms tingsrätt (1994-04-27, rådmannen Anna Mörner) biföll käromålet och yttrade bl.a. följande: Målet är endast tvistigt såvitt gäller frågan om huruvida skadeståndet i det stadfästa förlikningsavtalet är oskäligt högt. Vad M.O. anfört utgör inte skäl att jämka skadeståndet.
M.O. överklagade tingsrättens dom och yrkade att Cartiers talan skulle ogillas. Cartier bestred ändring.
Svea hovrätt (1994-12-14, hovrättslagmannen Bengt G Nilsson samt hovrättsråden Birgitta Widebäck, referent, och Arno Lampa) meddelade prövningstillstånd och fastställde tingsrättens domslut. I domskälen yttrade hovrätten:
Enligt det mellan parterna ingångna förlikningsavtalet skall M.O. vid överträdelse av avtalet ersätta Cartier för den därigenom uppkomna skadan, vilken enligt avtalet skall anses uppgå till minst det vid tiden för överträdelsen gällande basbeloppet.
Hovrätten har i tidigare avgöranden (Svea hovrätts, avd. 2, domar 1992-07-03, DFT 34, och 1993-06-29, DT 14) bestämt storleken av skadestånd för försäljning av piratkopior av märkesklockor under likartade förhållanden som i detta mål till 3 000 kr för varje försäljningstillfälle. I jämförelse härmed kan det i förlikningsavtalet stipulerade skadeståndet onekligen framstå som orimligt högt. Emellertid måste beaktas att det i praktiken är utomordentligt svårt att med någon grad av säkerhet beräkna hur stor skada som orsakas av ett enstaka varumärkesintrång av det slag som M.O. gjort sig skyldig till. Beräkningen måste med nödvändighet ske på grundval av en grov uppskattning. Av det sagda följer att en betydande spännvidd kan tänkas mellan olika uppskattningar utan att det fördenskull kan sägas att någon av uppskattningarna framstår som direkt orimlig. (Jfr även motiven till nu gällande lagstiftning, prop. 1993/94:122 s. 52).
Vid bedömningen av om skadeståndet skall anses som oskäligt högt eller inte bör även beaktas att M.O. frivilligt ingått ett förlikningsavtal, som innehåller en bestämmelse om normerat skadestånd, och därefter uppsåtligen överträtt avtalet. Skadeståndets storlek har uppenbarligen inte haft den effekten att det avhållit M.O. från att överträda vad han åtagit sig i avtalet.
På grund av det nu anförda finner hovrätten att det i förlikningen avtalade skadeståndet inte kan anses oskäligt högt. Vad M.O. anfört om sin ekonomiska situation kan inte föranleda någon annan bedömning.