Prop. 1993/94:122

Skärpta åtgärder mot immaterialrättsliga intrång

Regeringens proposition

. 1993/94.122

Skärpta åtgärder mot immaterialrättsliga intrång

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 2 december 1993

Bengt Westerberg

Reidunn Laurén (J ustitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås skärpta åtgärder mot intrång i de immateriella ensamrättema. Förslagen har till syfte att ge ett förbättrat skydd inom hela det immaterialrättsliga området, det vill säga för så väl rättig- heter inom det upphovsrättsliga området som för rättigheter inom det industriella rättsskyddets område.

När intrång görs i en immateriell ensamrätt är det ett primärt intresse för rättighetshavaren att snabbt få slut på intrånget. I propositionen föreslås därför att domstolarna skall få möjlighet att vid vite förbjuda fortsatt intrång (vitesförbud) inom hela det immaterial- rättsliga området. Ett sådant förbud skall kunna meddelas interimis- tiskt.

Beträffande skadeståndsbestämmelserna på det industriella rättsskyd- dets område föreslås åtgärder som stärker rättighetshavarnas ställning vid intrång. Genomgående föreslås att ersättning skall betalas för utnyttjandet av ensamrätten och för den ytterligare skada som

intrånget kan ha medfört. Skadeståndets storlek skall kunna be— Prop. 1993/94:122 stämmas även med hänsyn till omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse. Nuvarande möjlighet till jämkning vid intrång som grundas på ringa oaktsamhet skall inte finnas kvar.

I propositionen föreslås också vissa förändrade straftbestämmelser m.m. Straffmaximum för intrång i rättigheter enligt det industriella rättsskyddet höjs från fängelse i sex månader till fängelse i två år. Vidare föreslås regler om straff för försök och förberedelse till intrång i en sådan rättighet.

Slutligen föreslås vissa förändringari reglerna om säkerhetsåtgärder för olagliga varor.

De nya reglerna är avsedda att träda i kraft den 1 april 1994.

['J

Förslag till riksdagsbeslut

Lagtext

Förslag till lag om ändring i varu- märkeslagen (1960:644) Förslag till lag om ändring i lagen om upphovsrätt till litterära och konst- närliga verk (1960:729) Förslag till lag om ändring i patent— lagen (1967z837) Förslag till lag om ändring i mönster— skyddslagen (1970:485) Förslag till lag om ändring i växt- förädlarrättslagen (1971 :392) Förslag till lag om ändring i finna— lagen (1974:156) Förslag till lag om ändring i lagen (1986zl425) om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter Förslag till lag om ändring i lagen (1992: 1685) om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter Ärendet och dess beredning Nuvarande ordning Grundläggande drag i det nuvarande sanktionssystemet Straffbeståmmelser Vitesförbud Skadeståndsbestämmelser Åtgärder med olagliga varor och verk m.m. Behov av förändringar Vitesförbud vid intrång i de immateriella ensamrättema Skadestånd vid intrång i de immateriella rättigheterna De subjektiva rekvisiten för straffen Höjning av straffmaximum Straff för försök och förberedelse Förutsättningama för allmänt åtal Kopiering av datorprogram för enskilt bruk Effektivare åtgärder med olagliga varor på varumärkes, växtförädlar- och firma- rättens områden

'JIUI

10

14

18

22

26

31

34 37 38

38 38 39 39

42

44

49 54 55 56 57 59

61

14 Ikraftträdande m.m. 63 Prop. 1993/942122 15 Kostnadsaspekter 64 16 Specialmotivering 65 16.1 Förslaget till lag om ändring i varu-

märkeslagen (1960:644) 65

16.2 Förslaget till lag om ändring i lagen om upphovsrätt till litterära och konst- närliga verk (1960:729) 72 16.3 Förslaget till lag om ändring i patent- lagen (1967:837) 74 16.4 Förslaget till lag om ändring i mönster- skyddslagen (1970:485) 77 16.5 Förslaget till lag om ändring i växt- förädlarrättslagen (1971:392) 80 16.6 Förslaget till lag om ändring i finna- lagen (1974:156) 83 16.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1986: 1425) om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter 87 16.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (199211685) om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter 88 Bilaga 1 Sammanfattning av promemorian 90 Bilaga 2 Promemorians lagförslag 91 Bilaga 3 Förteckning över remissinstansema 120 Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag 121 Bilaga 5 Lagrådets yttrande 155 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde 156

1. Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644),

2. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk,

3. lag om ändring i patentlagen (19671837),

4. lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485), 5. lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1971:392), 6. lag om ändring i firmalagen (1974:156),

7. lag om ändring i lagen (1986:1425) om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter,

8. lag om ändring i lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter.

2. Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1. Förslag till Lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644)

Härigenom föreskrivs i fråga om varumärkeslagen (1960:644) dels att 37, 38 och 41 55 skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 37 a 5, av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

37 å'

Gör någon intrång i rätt till varukännetecken enligt 4 — 10 55 (varumärkesintrång), och sker det uppsåtligen, strajfes med böter eller fängelse i högst sex måna— der.

' Senaste lydelse 19671841

Gör någon intrång i rätten till ett varukännetecken enligt 4 — 10 åå (varumärkesintrång) och sker det uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, skall han dömas till böter eller fängelse i högst två år. Den som har överträtt ett Vitesförbud enligt 37 a & får inte dömas till ansvar för intrång som anfattas avförbudet.

,Jl

Nuvarande lydelse

Brottet må åtalas av allmän åklagare endast om målsägande angiver det till åtal och åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt.

Föreslagen lydelse

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Åklagaren får väcka åtal för brott som avses i första eller andra stycket endast om måls- äganden anger brottet till åtal och åtal av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt.

37a5

På yrkande av den som in- nehar ett varukännetecken enligt 1 - 3 åå eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja varukännetecken får domstolen vid vite förbjuda den som gör varumärkesintrång att fortsätta intrånget.

Om käranden visar sannolika skäl för att intrång förekommer och om det skäligen ktm befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget förringar värdet av ensamrätten till varukänneteck- net, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsnuil skulle medföra risk för skada.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säker- het, får domstolen befria honom från detta. Ifråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 &

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaran- den.

När målet avgörs skall dom- stolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande skall bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket samt i Fåga om hand- läggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i rätte- gångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångs— balken.

Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. ] samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.

I fråga om radio— och träd—

sändningars innehåll gäller bestämmelserna [ radiolagen (1966:755).

38%

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör sig skyldig till varumärkesintrång skall ersätta av intrånget föranledd skada. Föreligger endast ringa oaktsam- het, må ersättningen därefter jämkas.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör varumärkesin- trång skall betala skälig ersätt- ning för utnyttjandet av varu- kännetecknet samt ersättning för den ytterligare skada som in- trånget har medfört. Vid be- stämmande av ersättningens storlek skall hänsyn tas även till rättighetshavarens intresse av att varumärkesintrång inte begås och till övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk be- tydelse.

Den som utan uppsåt eller oaktsamhet gör varumärkesin-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

trång skall betala ersättning för utnyttjandet av varukänneteck-

net, om och i den mån det är skäligt.

415

På yrkande av den som lidit varumärkesintrång äger rätten efter vad som finnes skäligt för- ordna, att varukännetecken som obehörigen anbragts på vara, förpackning, reklamtryck, oförs- handling eller dylikt skall utplån- as eller så ändras, att missbruk därav ej kan ske. Kan sådan åtgärd ej ske annorledes, må förordnas, att den märkta egen- domen skall förstöras eller på visst sätt ändras. ] sådant fall äger rätten ock, på yrkande, förordna, att egendomen skall mot lösen utlämnas till den som lidit intrånget.

Här avsedd egendom må, där brott som at'ses i 37 & skäligen kan antagas föreligga, tagas [ beslag; därvid skall vad om be- slag i brottmål i allmänhet är stadgat äga motsvarande tillämp— ning.

På yrkande av den som har lidit varumärkesintrång får domstolen efter vad som är skä- ligt till förebyggande av fortsatt intrång besluta att varukänne— tecken som olovligen förekom- mer på varor, förpackningar, reklamtryck, affärshandlingar eller liknande skall utplånas eller ändras. Kan en sådan åtgärd inte ske utan att egendomen på vilken kännetecknet förekommer förstörs eller på visst sätt ändras får domstolen besluta om detta. 1 ett sådant fall får domstolen också, på yrkande, besluta att egendomen skall mot lösen lämnas ut till den som har lidit intrånget.

På yrkande av den som lidit intrånget får domstolen efter vad som är skäligt till förebyggande av fortsatt intrång besluta att föremål, vars användande skulle innebära varumärkesintrång, skall förstöras eller ändras på visst sätt."

Sådan egendom som avses i första och andra styckena får tas i beslag om det skäligen kan antas att ett brott enligt 37 & har begåtts. I ji'åga om ett sådant beslag tillämpas reglerna om beslag i brottmål i allmänhet.

Bestämmelserna i första - tredje styckena tillämpas också i fråga om försök och förberedelse

enligt 37 å andra stycket. Prop. 1993/94: 122

Denna lag träder i kraft den 1 april 1994. Den gäller inte i fråga om intrång som har gjorts innan dess.

2.2. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk dels att 53 och 57 55 skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 53 a 5, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 53 Q'

Den som beträffande ett litterärt eller konstnärligt verk vidtar åtgärder, som innebär intrång i den till verket enligt 1 och 2 kap. knutna upphovsrätten eller som strider mot föreskrift enligt 41 å andra stycket eller mot 50 &, döms, om det sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, till böter eller fängelse i högst två år.

Den som för sitt enskilda bruk kopierar ett datorprogram som är utgivet eller varav exemplar har överlåtits med upphovsmannens samtycke, skall inte dömas till strof, om förlagan för kopiering- en inte används i näringsverk— samhet eller offentlig verksamhet och han inte utnyttjar framställda exemplar av datorprogrammet för annat ändamål än sitt enskilda bruk.

Vad som sägs i första stycket gäller också, om någon till riket för spridning till allmänheten inför exemplar av verk, där exemplaret framställts utom riket under sådana omständigheter, att en sådan framställning här i riket skulle ha varit straffbar enligt vad som sägs i det stycket.

' Senaste lydelse 199221687

Den som för sitt enskilda bruk kopierar ett datorprogram som är utgivet eller av vilket exemp- lar har överlåtits med upphovs- mannens samtycke, skall inte dömas till ansvar, om förlagan för kopieringen inte används i näringsverksamhet eller offentlig verksamhet och han inte utnytt- jar framställda exemplar av datorprogrammet för annat ändamål än sitt enskilda bruk.

Vad som sägs i första stycket gäller också, om någon till Sverige för spridning till allmän- heten för in exemplar av verk, där exemplaret framställts utom— lands under sådana omständig- heter att en sådan framställning här skulle ha varit straffbar enligt vad som sägs i det styck- et.

Den som har överträtt ett vites- förbud enligt 53 a åfår inte

11)

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1993/942133

dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet. För försök eller förberedelse till brott som avses i första och tredje styckena döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

53 a &

På yrkande av upphovsmannen eller hans rättsinnehavare eller av den som på grund av upp— låtelse har rätt att utnyttja verket får domstolen vid vite förbjuda den som vidtar en åtgärd som innebär intrång eller överträdel- se som avses i 53 5 att fortsätta med åtgärden.

Om käranden visar sannolika skäl för att en åtgärd som inne- bär intrång eller överträdelse som avses i 53 & förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta med åtgärden förringar värdet av den ensamrätt som upphov - rätten medför, får domstolen meddela Vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslu- tats. Innan ett sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden för- måga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 & utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av domstolen, om

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

den inte har godkänts av sva- randen.

När målet avgörs skall dom- stolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande skall bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket samt ifråga om hand- läggningen i högre domstol gäller vad som föreskri vs i rätte- gångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångs- balken.

Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.

I fråga om radio- och tråd—

sändningars innehåll gäller bestämmelserna i radiolagen (I966:755).

57 å2

Vad i 53 — 56 55 sägs skall äga motsvarande tillämpning med avseende å rättighet, som skyd- das genom föreskrift i 5 kap.

Straff som föreskrivs i 53 5 första stycket skall ådömas också den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet till försäljning utbjuder eller i övrigt till allmän- heten sprider granunofonskiva, film eller annan anordning som avses i 45, 46 eller 48 å och som har framställts i strid mot någon av dessa bestämmelser eller framställts utom riket under så- dana omständigheter att en dylik

: Senaste lydelse l982:284

Vad som sägs i 53 - 56 55 skall också tillämpas på rättighet som skyddas genom föreskrift i 5 kap.

Till ansvar som föreskrivs i 53 5 första stycket skall också den dömas som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet till försäljning bjuder ut eller i övrigt till all- mänheten sprider grammofonski- vor, filmer eller andra anord- ningar som avses i 45, 46 eller 48 å och som har framställts i strid mot någon av dessa be- stämmelser eller framställts utomlands under sådana om-

Nuvarande lydelse

framställning här i riket skulle ha varit straftbar enligt denna lag.

För försök eller förberedelse till brott som avses i andra stycket

Föreslagen lydelse

ständigheter att en motsvarande framställning här skulle ha varit straffbar enligt denna lag. Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 53 a å får inte dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.

döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Bestämmelserna i 54 - 56 åå skall äga motsvarande tillämp— ning när någon till allmänheten sprider anordning som avses i andra stycket. Ersättning enligt 54 å första stycket skall dock betalas endast om spridningen har skett uppsåtligen eller av oaktsamhet.

Bestämmelserna i 53 a - 56 åå tillämpas också när någon till allmänheten sprider anordningar som avses i andra stycket. Er- sättning enligt 54 å första styck- et skall dock betalas endast om spridningen har skett uppsåt— ligen eller av oaktsamhet.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1994.

Prop

2.3. Förslag till Lag om ändring i patentlagen (1967z837)

Härigenom föreskrivs att 57, 57 a och 59 åå patentlagen (19671837) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

57 gl

Gör någon intrång i den en- samrätt som patent medför (patentintrång) och sker det upp- såtligen, skall han dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Den som har överträtt ett Vitesförbud enligt 57 a å får inte dömas till strajr för intrång som omfattas av förbudet.

Brottet må åtalas av allmän åklagare endast om målsägande anger det till åtal och åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt.

Gör någon intrång i den en- samrätt som patent medför (patentintrång) och sker det uppsåtligen eller av grov oakt— samhet, skall han dömas till böter eller fängelse i högst två år. Den som har överträtt ett Vitesförbud enligt 57 a å får inte dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Åklagaren får väcka åtal för brott som avses i första eller andra stycket endast om måls- äganden anger brottet till åtal och åtal av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt.

57aå2

På yrkande av patenthavaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja uppfinningen får rätten vid vite förbjuda den som gör patentintrång att fort- sätta intrånget.

Om käranden visar sannolika skäl för att intrång föreligger och det skäligen kan befaras att sva-

lSenaste lydelse 199lz296 2Senaste lydelse 1986z233

På yrkande av patenthavaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja uppfinningen får domstolen vid vite förbjuda den som gör patentintrång att fortsätta intrånget.

Om käranden visar sannolika skäl för att intrång förekommer och om det skäligen kan befaras

Nuvarande lydelse

randen genom att fortsätta intrånget förringar värdet av den ensamrätt som patentet medför, får rätten meddela Vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har förordnats. Innan ett sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om det inte ärfara i dröjsmål.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos rätten för skada som kan tillfogas svaran- den. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får rätten befria honom från detta. I fråga om beskäjfenheten av säkerheten gäller 2 kap. 25 å utsöknings- balken. Säkerheten skall prövas av rätten, om den ej har god— känts av svaranden.

När målet avgörs skall rätten pröva om förbud som har med- delats enligt andra stycket fort- farande skall bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket samt i fråga om hand- läggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i rättegångs- balken om talan mot beslut enligt 1.5 kap. rättegångsbalken.

Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. I samband med sådan talan får talan föras om nytt Vitesförbud.

Föreslagen lydelse

att svaranden genom att fortsätta intrånget förringar värdet av ensamrätten till patentet, får domstolen meddela Vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säker- het, får domstolen befria honom från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 å utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaran— den.

När målet avgörs skall dom— stolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande skall bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket samt i fråga om hand- läggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i rätte- gångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångs- balken.

Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. I samband med sådan talan får talan föras om nytt Vitesförbud.

I fråga om radio- och träd- sändningars innehåll gäller

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

bestämmelserna i

(1960: 755).

radiolagen

59å

På yrkande av den som lidit patentintrång äger rätten efter vad som är skäligt till förebygg- ande av fortsatt intrång förordna, att patentskyddat alster, som tillverkats utan patenthavarens lov, eller föremål, vars använ- dande skulle innebära patentin- trång, skall på visst sätt ändras eller sättas i förvar för återstoden av patenttiden eller förstöras eller, ifråga om patentskyddat alster, mot lösen lämnas ut till den som lidit intrånget. Vad nu sagts gäller ej mot den som i god tro förvärvat egendomen eller särskild rätt därtill och själv icke begått patentintrång.

Egendom som avses i första stycket må tagas i beslag, om brott som anges i 57 å skäligen kan antagas föreligga. Vad som är föreskrivet om brottmål i allmänhet äger därvid tillämp- ning.

Utan hinder av vad som sägs i första stycket må rätten, om synnerliga skäl föreligga, på yrkande förordna att innehavare av egendom som avses i första stycket skall äga förfoga över egendomen under återstoden av patenttiden eller del därav , mot skäligt vederlag och på skäliga villkor i övrigt.

På yrkande av den som har lidit patentintrång får domstolen efter vad som är skäligt till förebyggande av fortsatt intrång besluta att ett patentskyddat alster, som har tillverkats utan patenthavarens lov eller ett före- mål, vars användande skulle innebära patentintrång, skall ändras på visst sätt eller sättas i förvar för återstoden av patentti- den eller förstöras eller, i fråga om ett patentskyddat alster, mot lösen lämnas ut till den som har lidit intrånget. Vad nu har sagts gäller inte mot den som i god tro har förvärvat egendomen eller särskild rätt till den och själv inte har begått patentin— trång.

Egendom som avses i första stycket får tas i beslag, om det skäligen kan antas att ett brott enligt 57 å har begåtts. I fråga om ett sådant beslag tillämpas reglerna om beslag i brottmål i allmänhet.

Trots vad som sägs i första stycket får domstolen, om det finns synnerliga skäl, på yrkande besluta att en innehavare av egendom som avses i första stycket skall få förfoga över egendomen under återstoden av patenttiden eller del av den, mot skälig ersättning och på skäliga villkor i övrigt.

Bestämmelserna i första -

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1993/941122

tredje styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedel- se enligt 57 å andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1994.

2.4. Förslag till Lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485)

Härigenom föreskrivs i fråga om mönsterskyddslagen (1970:485) dels att 35, 36 och 37 åå skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 35 a 5, av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

355

Gör någon intrång i mönsterrätt (mönsterintrång) och sker det uppsåtligen, dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

Allmänt åtal för brott som avses i första stycket får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal och åtal av sär- skilda skäl finnes påkallat från allmän synpunkt

Gör någon intrång i en mön- sterrätt (mönsterintrång) och sker det uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, skall han dö— mas till böter eller fängelse i högst två år. Den som har över- trätt ett vitesförbud enligt 35 a 5 får inte dömas till ansvar för

intrång som omfattas av för- budet.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Åklagaren får väcka åtal för brott som avses i första eller andra stycket endast om måls- äganden anger brottet till åtal och åtal av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt.

35aå

På yrkande av mönsterhavaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja mönstret får domstolen vid vite förbjuda den som gör mönsterintrång att

fortsätta intrånget.

Om käranden visar sannolika skäl för att intrång förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

intrånget förringar värdet av ensamrätten till mönstret, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säker- het, får domstolen befria honom från detta. Ifråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 & utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaran- den. .

När målet avgörs skall dom- stolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande skall bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket samt i Fråga om hand- läggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i rätte— gångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångs— balken.

Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. I samband med sådan talan får talan föras om nytt Vitesförbud.

I fråga om radio— och tråd- sändningars innehåll gäller be- stämmelserna i radiolagen

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

(1966: 755).

36 5-

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör mönsterintrång skall utge skälig ersättning för utnyttjandet av mönstret samt ersättning för den ytterligare skada som intrånget medfört. Föreligger endast ringa oaktsam— het, kan ersättningen jämkas.

Gör någon mönsterintrång utan uppsåt eller oaktsamhet, skall han utge ersättning för utnyttjan- de av mönstret, om och i den mån det finnes skäligt.

Talan om ersättning för möns- terintrång skall väckas inom fem år från det skadan uppkom vid påföljd att rätten till ersättning annars är förlorad .

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör mönsterintrång skall betala skälig ersättning för utnyttjandet av mönstret samt ersättning för den ytterligare skada som intrånget har med- fört. Vid bestämmande av ersätt- ningens storlek skall hänsyn tas även till mönsterbavarens intresse av att mönsterintrång inte begås och till övriga om- ständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.

Den som gör mönsterintrång utan uppsåt eller oaktsamhet skall betala ersättning för ut- nyttjande av mönstret, om och i den mån det är skäligt.

Rätten till ersättning för möns- terintrång preskriberas, om talan inte väcks inom fem år från det skadan uppkom.

37 5

På yrkande av den som lidit mönsterintrång kan rätten efter vad som är skäligt till förebygg- ande av fortsatt intrång förordna, att vara, som tillverkats eller förts in till riket i strid mot an- nans mönsterrätt, eller föremål, vars användande skulle innebära mönsterintrång, skall på visst sätt ändras eller sättas i förvar för återstoden av skyddstiden eller förstöras eller, ifråga om olov- ligen tillverkad eller till riket införd vara, mot lösen utlämnas till den som lidit intrånget. Detta

På yrkande av den som har lidit mönsterintrång får dom- stolen efter vad som är skäligt till förebyggande av fortsatt intrång besluta att en vara som tillverkats eller förts in till Sve- rige i strid mot annans mönster- rätt eller ett föremål vars använ- dande skulle innebära mönsterin- trång, skall ändras på visst sätt eller sättas i förvar för återsto- den av skyddstiden eller för- störas eller, i fråga om olovligen tillverkad eller till Sverige införd vara, mot lösen lämnas ut till

Nuvarande lydelse

gäller icke mot den som i god tro förvärvat egendomen eller sär- skild rätt därtill och själv icke gjort mönsterintrång.

Egendom som avses i första stycket kan tagas i beslag, om brott .som anges i 35 & skäligen kan antagas föreligga. Vad som är föreskrivet om brottmål i allmänhet äger därvid tillämp- ning.

Utan hinder av vad som sägs i första stycket kan rätten, om synnerliga skäl föreligger, på yrkande förordna att innehavare av egendom som avses i första stycket skall äga förfoga över egendomen under återstoden av skyddstiden eller del därav, mot skäligt vederlag och på skäliga villkor i övrigt.

Föreslagen lydelse

den som har lidit intrånget. Detta gäller inte mot den som i god tro har förvärvat egendo- men eller särskild rätt till den och själv inte har gjort mönster— intrång.

Egendom som avses i första stycket får tas i beslag, om det skäligen kan antas att ett brott enligt 35 5 har begåtts. Ifråga om ett sådant beslag tillämpas reglerna om beslag i brottmål i allmänhet.

Trots vad som sägs i första stycket får domstolen, om det finns synnerliga skäl, på yrkande besluta att en innehavare av egendom som avses i första stycket skall få förfoga över egendomen under återstoden av skyddstiden eller del av den, mot skälig ersättning och på skäliga villkor i övrigt.

Bestånunelserna i första - tredje styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedel— se enligt 35 å andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1994.

2.5. Förslag till Lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1971:392)

Härigenom föreskrivs i fråga om växtförädlarrättslagen (1971 1392) dels att 36, 37 och 38 åå skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 36 a 5, av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

36å

Gör någon intrång i växt- förädlarrätt och sker det uppsåt- ligen, dömes till böter eller fång— else i högst sex månader.

Allmänt åtal för brott som avses i första stycket får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal och åtal av sär- skilda skäl är påkallat från all- män synpunkt.

Gör någon intrång i en växt- förädlarrått och sker det uppsåt— ligen eller av grov oaktsamhet, skall han dömas till böter eller fängelse i högst två år. Den som har överträtt ett Vitesförbud enligt 36 a 5 får inte dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.—

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Åklagaren får väcka åtal för brott som avses i första eller andra stycket endast om måls— äganden anger brottet till åtal och åtal av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt.

36aå

På yrkande av sortinnehavaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja växtsorten får domstolen vid vite förbjuda den som gör intrång i växtföräd- Iarrätten att fortsätta intrånget.

Om käranden visar sannolika skäl för att intrång förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget förringar värdet av ensamrätten till växtsorten, får

”V)

Nu varande lydelse

Föreslagen lydelse

domstolen meddela Vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden för- måga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honomfrån detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 & utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av sva- randen.

När målet avgörs skall dom- stolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande skall bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket samt i fråga om hand- läggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i rätte— gångsbalken om överklagande av beslut enligt ]5 kap. rättegångs— balken.

Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.

I fråga om radio- och träd- sändningars innehåll gäller bestämmelserna i radiolagen

(1966: 755).

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

375

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör intrång i växt- förädlarrätt skall utge skälig ersättning för utnyttjandet av växtsorten samt ersättning för den ytterligare skada som in trånget medfört. Föreligger endast ringa oaktsamhet, kan ersättningen jämkas.

Gör någon intrång i växtför- ädlarrätt utan uppsåt eller oakt- samhet, skall han utge ersättning för utnyttjande av sorten, om och i den mån det är skäligt.

Talan om ersättning för intrång i växtförädlarrätt .skall väckas inom fem år från det skadan uppkom vid påföljd att rätten till ersättning annars är förlorad.

38 På yrkande av den som lidit intrång i växtförädlarrätt kan rätten efter vad som är skäligt till förebyggande av fortsatt intrång förordna, att växtmaterial med avseende å vilket intrång före— ligger skall mot lösen utlämnas till den som lidit intrånget eller ock förstöras. Detta gäller icke mot den som i god tro förvärvat materialet eller särskild rätt till detta och ej själv gjort intrång i växtförädlarrätten.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör intrång i en våxtförädlarrätt skall betala skälig ersättning för utnyttjandet av växtsorten samt ersättning för den ytterligare skada som in- trånget har medfört. Vid be— stämmande av ersättningens storlek skall hänsyn tas även till sortinnehavarens intresse av att intrång inte begås och till övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.

Den som gör intrång i en växt- förädlarrätt utan uppsåt eller oaktsamhet, skall betala ersätt- ning för utnyttjande av sorten, om och i den mån detär skäligt.

Rätten till ersättning för in- trång i en växtförädlarrätt pre— skriberas, om talan inte väcks inom fem år från det skadan uppkom.

&

På yrkande av den som har lidit intrång i en växtförädlarrätt kan domstolen efter vad som är skäligt till förebyggande av fortsatt intrång besluta att växt- material med avseende på vilket intrång föreligger skall lämnas ut mot lösen till den som har lidit intrånget eller förstöras samt att ett föremål vars an- vändande .skulle innebära in- trång skall på visst sätt ändras eller förstöras. Vad som nu har sagts gäller inte mot den som i god tro har förvärvat materialet eller särskild rätt till detta och inte själv gjort intrång i växt-

Prop. l993/94: 122

Nuvarande lydelse

Material som avses i första stycket får tagas i beslag, om brott som anges i 36 & skäligen kan antagas föreligga. Vad som är föreskrivet om beslag i brott mål i allmänhet äger därvid till- lämpning.

Utan hinder av vad som sägs i första stycket kan rätten på yr— kande förordna att innehavare av material som avses där skall äga förfoga över materialet mot skäligt vederlag och på skäliga villkor i övrigt.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1994. Den gäller inte i fråga om intrång som har gjorts innan dess.

Föreslagen lydelse

förädlarrätten.

Egendom som avses i första stycket får tas i beslag, om det skäligen kan antas att ett brott enligt 36 5 har begåtts. Ifråga om ett sådant beslag tillämpas reglerna om beslag i brottmål i allmänhet.

Trots vad som sägs i första stycket kan domstolen på yr- kande besluta att innehavare av material som avses där skall få förfoga över materialet mot skälig ersättning och på skäliga villkor i övrigt.

Bestämmelserna i första - tredje styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedel- se enligt 36 andra stycket.

l _: 'Jl

2.6. Förslag till Lag om ändring i firmalagen (1974:156)

Härigenom föreskrivs att 15, 18, 19 och 20 åå firmalagen (1974:156) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

155

Om näringskännetecken eller dess användning strider mot goda seder eller allmän ordning eller är vilseledande, kan domstol vid vite förbjuda innehavaren att använda kännetecknet.

Sådant förbud får även med- delas, om någon gör intrång i annans rätt till näringskänneteck- en (firmaintrång).

Talan om förbud får föras av var och en som lider förfång av kännetecknet eller dess använd- ning. Talan om förbud enligt första stycket får föras även av myndighet som Konungen be- stämmer och av sammanslutning av berörda näringsidkare.

Om ett näringskännetecken eller dess användning strider mot goda seder eller allmän ordning eller är vilseledande, får domstolen vid vite förbjuda in- nehavaren att använda känne- tecknet.

Ett sådant förbud får även meddelas, om någon gör intrång i någon annans rätt till närings- kännetecken (firmaintrång).

Talan om förbud får föras av var och en som lider skada av kännetecknet eller dess använd- ning. Talan om förbud enligt första stycket får föras även av den myndighet som regeringen bestämmer och av sammanslut- ning av berörda näringsidkare.

Om käranden visar sannolika skäl för att firmaintrång före- kommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget förringar värdet av ensamrätten till nä— ringskännetecknet, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslu- tats. Innan ett sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Nuvarande lydelse

Talan om utdömande av vite föres av den som ansökt om för- budet eller, om detta meddelats enligt första stycket, av myn- dighet som Konungen be- stämmer.

Föreslagen lydelse

Förbud enligt Jjärde stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden för- måga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom från detta. I fråga om slaget av sä- kerheten gäller 2 kap. 25 & utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av sva- randen.

När målet avgörs skall dom- stolen pröva om förbud som har meddelats enligt fjärde stycket for(/farande skall bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt fjärde eller femte stycket samt i fråga om hand— läggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i rätte— gångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångs- balken.

Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet eller, om detta med— delats enligt första stycket, av den myndighet som regeringen bestämmer. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.

I fråga om radio— och träd- sändningars innehåll gäller bestämmelserna i radiolagen (I966:755).

185

Den som uppsåtligen gör firma- intrång dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

Gör någon firmaintrång och sker det uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, skall han dömas till böter eller fängelse i

Nuvarande lydelse

Avser intrånget firma som är skyddad enbart på grund av registrering, skall icke dömas till strajjr för det intrång som skett före registreringsdagen.

Den som överträtt vitesförbud som meddelats enligt 15 andra stycket får ej dömas till Strayr för intrång som omfattas av förbu- det.

Allmänt åtal för brott som avses i första stycket får väckas endast om nuilsägande anger brottet till åtal och åtal av sär— skilda skäl är påkallat från all- män synpunkt.

Föreslagen lydelse

högst två år.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Avser intrånget en firma som är skyddad enbart på grund av registrering, skall inte dömas till ansvar för det intrång som gjorts före registreringsdagen.

Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 15 å andra stycket får inte dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.

Åklagaren får väcka åtal för brott som avses i första eller andra stycket endast om måls— äganden anger brottet till åtal och åtal av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt.

19%

'Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör firmaintrång skall ersätta den skada .som intrånget medfört. Föreligger endast ringa oaktsamhet, kan ersättningen jämkas.

Avser intrånget firma som är

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör firmaintrång skall betala skälig ersättning för utnyttjandet av näringskänne— tecknet samt ersättning för den ytterligare skada som intrånget har medfört. Vid bestämmande av ersättningens storlek skall hänsyn tas även till rättighets- havarens intresse av att firmain- trång inte begås och till övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.

Den som gör firmaintrång utan uppsåt eller oaktsamhet, skall betala ersättning för ut— nyttjandet av näringskänneteck— net, om och i den mån det är skäligt.

Avser intrånget en firma som

Nuvarande lydelse

skyddad enbart på grund av registrering, skall ersättning för det intrång som skett före regist- reringsdagen utgå endast om intrånget gjorts uppsåtligen.

Rätt till ersättning för skada preskriberas, om talan ej väckes inom fem år från det skadan uppkom. Rätten till ersättning med anledning av intrång i firma som är skyddad enbart på grund av registrering preskriberas dock icke i något fall tidigare än ett år från registreringsdagen.

Föreslagen lydelse

är skyddad enbart på grund av registrering, skall ersättning för det intrång som skett före regi- streringsdagen betalas endast om intrånget gjorts uppsåtligen.

Rätten till ersättning för skada preskriberas, om talan inte väcks inom fem år från det att skadan uppkom. Rätten till ersättning med anledning av intrång i firma som är skyddad enbart på grund av registrering preskriberas dock inte i något fall tidigare än ett år från registreringsdagen.

205

Vid överträdelse av vitesförbud som meddelats enligt 15 5 första stycket kan domstol efter vad som är skäligt förordna att nä- ringskännetecken, som i strid mot förbudet anbragts på skylt, vara, förpackning, reklamtryck, afärshandling eller dylikt, skall utplånas eller ändras så att det ej längre strider mot goda seder eller allmän ordning eller är vilseledande. Kan sådan åtgärd ej ske utan att egendomen på vilket kännetecknet anbragts förstöres eller ändras på visst sätt, får förordnas därom.

Vid överträdelse av vitesförbud som meddelats enligt 15 5 andra stycket eller annars vid firma- intrång kan domstol på yrkande av den som lidit intrånget efter vad som är skäligt till före— byggande av fortsatt intrång besluta om åtgärd som anges i

Vid överträdelse av ett vites- förbud som meddelats enligt 15 5 första stycket kan domstol efter vad som är skäligt besluta att nåringskännetecken, som i strid mot förbudet förekommer på skyltar, varor, förpackningar, reklamtryck, affärshandlingar eller liknande skall utplånas eller ändras så att det inte längre strider mot goda seder eller allmän ordning eller är vilse— ledande. Kan en sådan åtgärd inte ske utan att egendomen på vilket kännetecknet förekommer förstörs eller ändras på visst sätt, får domstolen besluta om detta.

Vid överträdelse av ett vites- förbud som meddelats enligt 15 å andra stycket eller annars vid firmaintrång kan domstol på yrkande av den som har lidit in- trånget efter vad som är skäligt till förebyggande av fortsatt intrång besluta om en åtgärd

Nuvarande lydelse

första stycket eller förordna att egendomen skall mot lösen ut- lämnas till den som lidit intrång- et.

Om vitesförbud överträtts eller om brott enligt 18 & skäligen kan antagas föreligga, får egendom som avses i första eller andra stycket tagas i beslag i avbidan på förordnande som sägs där. Därvid gäller i tillämpliga delar föreskrifterna om beslag [ brott- mål.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1994. Den gäller inte i fråga om intrång som har gjorts innan dess.

Föreslagen lydelse

som anges i första stycket eller besluta att egendomen skall lämnas ut mot lösen till den som har lidit intrånget, samt att ett föremål vars användande skulle innebära firmaintrång, skall förstöras eller ändras på visst sätt.

Om ett vitesförbud överträtts eller om det skäligen kan antas att ett brott enligt 18 5 har begåtts, får egendom som avses i första eller andra stycket tas i beslag. I fråga om ett sådant beslag tillämpas reglerna om beslag i brottmål i allmänhet.

Bestämmelserna i andra och tredje styckena tillämpas- också i fråga om försök eller förberedel- se till brott.

2 .7 Förslag till Prop. 1993/941122

Lag om ändring i lagen (1986:1425) om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (198611425) om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter

dels att 6 & skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 6 a &, av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6?)

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet vidtar en åtgärd som innebär intrång i rätten enligt 1 & skall dömas till böter eller fängelse i högst två år. Till samma straff döms den som uppsåtligen eller av grov oakt- samhet för spridning till allmän- heten hit inför exemplar av krets- mönster som har framställts utomlands under sådana om- ständigheter att motsvarande framställning här skulle ha varit straffbar.

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet vidtar en åtgärd som innebär intrång i rätten enligt 1 & döms till böter eller fängelse i högst två år. Till sam- ma straff döms den som uppsåt- ligen eller av grov oaktsamhet för spridning till allmänheten till Sverige för in exemplar av krets- mönster som har framställts utomlands under sådana om- ständigheter att motsvarande framställning här skulle ha varit straffbar. Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 6 a 5 får inte dömas till ansvar för in- trång som omfattas av förbudet.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Åklagare får väcka åtal för brott enligt första eller andra stycket endast om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

6 a 5 På yrkande av innehavaren av kretsmönstret eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja kretsmönstret får dom- stolen vid vite förbjuda den som vidtar en åtgärd som innebär in—

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

trång eller överträdelse enligt 6 5 att fortsätta med åtgärden.

Om käranden visar sannolika skäl för att en åtgärd som inne- bär intrång eller överträdelse enligt 6 & förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta med åtgärden förringar värdet av ensamrätten till kretsmönst- ret, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådantförbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden för- måga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 & utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av sva— randen.

När målet avgörs skall dom- stolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande skall bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket samt i fråga om hand- läggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i rätte— gångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångs- balken.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.

I fråga om radio- och träd- sändningars innehåll gäller bestämmelserna i radiolagen (I966:755).

Denna lag träder i kraft den 1 april 1994.

2.8. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:]685) om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter

dels att 9 & skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 9 a 5, av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

95

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet vidtar en åtgärd som innebär intrång i rätten enligt 2 & skall dömas till böter eller fängelse i högst två år.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Åklagare får väcka åtal för brott enligt första eller andra stycket endast om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet vidtar en åtgärd som innebär intrång i rätten enligt 2 & döms till böter eller fängelse i högst två år. Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 9 a åfår inte dömas till

ansvar för intrång som onyfattas av förbudet.

9aå

På yrkande av innehavaren av kretsmönstret eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja kretsmönstret får dom- stolen vid vite förbjuda den som vidtar en åtgärd som innebär in- trång eller överträdelse enligt 9 5 att fortsätta med åtgärden.

Om käranden visar sannolika skäl för att en åtgärd som in- nebär intrång eller överträdelse enligt 9 å förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta med åtgärden förringar värdet

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

av ensamrätten till kretsmönst-

ret, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden för- måga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honomFån detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 & utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av sva- randen.

När målet avgörs skall dom- stolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande skall bestå.

Ifråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket samt i fråga om hand- läggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i rätte- gångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångs- balken.

Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.

I fråga om radio- och träd- sändningars innehåll gäller bestämmelserna i radiolagen (I966:755).

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

3. Ärendet och dess beredning

Möjligheterna att på ett effektivt sätt skydda och hävda immateriella rättigheter mot intrång har under senare tid kommit att diskuteras allt mer i berörda kretsar. Bakgrunden är det ökande olovliga kom- mersiella utnyttjandet av andras verk, produkter och varumärken, som - efter internationell förebild - benämns piratverksamhet eller "counterfeit"—verksamhet. Med piratverksamhet (piracy) brukar i första hand åsyftas intrång i upphovsrättsligt skyddade verk och andra prestationer. Beteckningen "counterfeit" syftar vanligen på den förfalskningsverksamhet som främst brukar drabba varumärkes- rättsligt skyddade produkter.

Det har från flera håll hävdats att de svenska sanktionsbe- stämmelserna mot intrång i de immateriella ensamrättema har brister och inte ger det skydd som många andra europeiska länders lag- stiftningar ger. Också på det internationella planet är frågan om metoder för att bekämpa s.k. "counterfeiting" och "piracy" föremål för diskussion. Bl.a. kan det nämnas att dessa frågor för närvarande behandlas i förhandlingar om det Allmänna tull— och handelsavtalet (GATT) inom ramen för den pågående s.k. Uruguay-rundan. För- handlingarna har dock ännu inte kunnat slutföras.

Mot denna bakgrund utarbetades inom Justitiedepartementet departementsmorian Skärpta åtärder mot immaterialrättsliga intrång (Ds 1993124). I promemorian föreslogs ändringar i det immaterial— rättsliga sanktionssystemet för att öka möjligheterna att komma till rätta med intrång och för att allmänt främja skyddet för rättig- hetshavarna. Promemorian remissbehandlades under våren 1993. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 1. De lagförslag som lades fram i promemorian finns i bilaga 2 . En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En sammanställning av remissytt- randena finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Justitiedepartementet dnr 93-1438).

Hänvisningar till S3

  • Prop. 1993/94:122: Avsnitt 5

Lagrådet

Regeringen beslutade den 28 oktober 1993 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 4.

Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.

Vissa redaktionella ändringar har gjorts i lagtexten. Regeringen har denna dag i prop. 1993/94:109 Fotografirättens integration i upphovsrättslagen föreslagit att lagen (1960:730) om rätt till fotografisk bild skall upphävas från den 1 april 1994. Rätten till en fotografisk bild skall i stället regleras i lagen om upphovsrätt till

litterära och konstnärliga verk. Mot denna bakgrund har lagråds- remissens förslag om ändringar i lagen om rätt till fotografisk bild inte tagits med i denna proposition.

4. Nuvarande ordning 4.1 Grundläggande drag i det nuvarande sanktions- systemet

Immaterialrätten är den del av civilrätten som behandlar rättsskyddet för intellektuella prestationer och för kännetecken. Rättsskyddet är utvecklat i de immaterialrättsliga lagarna, dvs. i varumärkeslagen (1960:644), lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, lagen (1960:730) om rätt till fotografisk bild, patentlagen (19672837), mönsterskyddslagen (19702485), växtföräd- larrättslagen (1971:392), firmalagen (1974:156) och lagen (l986:1425) om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter.

Gemensamt för dessa lagar är ensamrättskonstruktionen. Lagarna är uppbyggda så att de slår fast att en närmare angiven person, t. ex. en författare eller en uppfinnare, får en viss bestämd ensamrätt till verket eller uppfinningen. Ensamrätten kan avse exempelvis till- verkning, import, försäljning eller uthyrning.

Rätten till en immateriell ensamrätt skyddas genom ett system av olika sanktioner av såväl straff— som civilrättslig karaktär. Den som begår intrång i ensamrätten exempelvis genom att utan rättighets- havarens samtycke tillverka eller försälja en vara som rättighets- havaren har ensamrätt till kan därför drabbas av påföljder i form av straff och skadestånd. En domstol kan vidare förordna om vissa åtgärder för att förebygga fortsatt intrång.

4.2. Straffbestämmelser

I de lagstiftningar som rör det industriella rättsskyddet - dvs. i varumärkeslagen (37 å), patentlagen (57 å), mönsterskyddslagen (35 å), växtförädlarrättslagen (36 å) och finnalagen (18 å) - före- skrivs att den som uppsåtligen gör intrång i en ensamrätt som skyddas av de nämnda lagarna straffas med böter eller fängelse i högst sex månader. För försök och förberedelse till brott mot intrång i de industriella rättigheterna kan ansvar inte ådömas.

lntrång i de industriella ensamrätterna får åtalas av åklagaren bara om intrånget anges till åtal av målsäganden och åtal av särskilda skäl anses påkallat från allmän synpunkt.

Inom området för upphovsrätten och närbesläktade ensamrätter, dvs. upphovsrättslagen (53 å), fotolagen (16 å) och kretsmönsterlagen (6 &) gäller att den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet gör intrång i en sådan rättighet straffas med böter eller fängelse i högst två år. Straffbestämmelsen i 53 & upphovsrättslagen gäller också vid handlande i strid mot sådana föreskrifter i testamente som anges i 41 å andra stycket upphovsrättslagen eller mot det s.k. titelskyddet enligt 50 & upphovsrättslagen. Enligt 57 & första stycket upphOVS- rättslagen gäller straffbestämmelserna i 53 & också i fråga om intrång i de s.k. närstående rättigheterna, dvs. utövande konstnärers, film- och fonogramproducenters och radio- och TV-företags rättigheter samt katalogskyddet enligt 45 — 49 åå upphovsrättslagen. Enligt 57 å andra stycket gäller straffbestämmelsen i 53 & upphovsrättslagen också i fråga om spridning till allmänheten av ljud- eller bildupptag- ningar som har framställts utan tillstånd av berörda utövande konstnärer, film- och fonogramframställare eller radio- eller TV- företag. Dessa har inte som upphovsmännen en egen ensamrätt att kontrollera spridningen till allmänheten och skulle alltså utan denna straffbestämmelse inte ha någon egen möjlighet att straffrättsligt ingripa mot spridning av olovliga inspelningar.

För försök och förberedelse till brott mot upphOVSrätten och denna närstående ensamrätter döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Enligt lagarna på upphovsrättsområdet gäller vidare att åklagaren får väcka åtal endast om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt (59 & upphovsrättslagen, 21 & fotolagen och 6 & kretsmönsterlagen).

4.3. Vitesförbud

Vitesförbud vid intrång förekommer på patent- och firmarättens områden (57 a & patentlagen och 15 å andra stycket firmalagen). Vitesförbudet innebär att en domstol kan - när ett intrång har begåtts - förbjuda fortsatt intrång vid äventyr av vite. Ett sådant förbud kan - enligt uttryckligt stadgande i patentlagen- meddelas interimistiskt.

Av rättspraxis (NJA 1990 s. 338) följer att vid firmaintrång ett vitesförbud kan meddelas interimistiskt enligt 15 kap. 3 & rätte— gångsbalken.

Hänvisningar till S4-3

4.4. Skadeståndsbestämmelser

Skadeståndsbestämmelser finns i samtliga lagar som berör de immateriella ensamrätterna (38 & varumärkeslagen, 54 och 57 åå upphovsrättslagen, 17 & fotolagen, 58 % patentlagen, 36 & mönster- skyddslagen, 37 & växtförädlarrättslagen, 19 & firmalagen och 7 5

kretsmönsterlagen). Prop. l993/94:122

För det industriella rättsskyddet gäller på varumärkes- och firma- rättens områden att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör sig skyldig till intrång skall ersätta den skada som intrånget har medfört. Om bara ringa oaktsamhet föreligger kan skadeståndet jämkas.

På mönster- och växtförädlarrättens områden gäller att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör intrång i dessa ensamrätter skall betala skälig ersättning för utnyttjandet av rättigheten samt ersättning för den ytterligare skada som intrånget har medfört. Föreligger endast ringa oaktsamhet kan ersättningen jämkas. Om någon gör intrång i en mönster— eller växtförädlarrätt utan uppsåt eller oaktsamhet - dvs. i god tro - skall han utge ersättning för utnyttjandet av rättigheten om och i den mån det är skäligt.

På patenträttens område gäller i princip motsvarande regler som på mönster- och växtförädlarrättens områden, men med det undantaget att möjligheten till jämkning saknas vid ringa oaktsamhet. Vid bestämmande av skadeståndets storlek vid patentintrång gäller också en särskild regel som föreskriver att hänsyn skall tas även till patenthavarens intresse av att patentintrång inte begås och till övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.

Enligt upphovsrättslagen och fotolagen skall den som i strid mot dessa lagar utnyttjar ett verk eller en annan skyddad prestation betala skälig ersättning (vederlag) för utnyttjandet. Enligt kretsmönsterlagen gäller att ersättning skall lämnas om och i den mån det är skäligt. Detta betyder - i likhet med vad som gäller på patent-, mönster- skydds- och växtförädlarrättens områden — att den som gör intrång i god tro blir skyldig att betala ersättning endast om och i den mån det är skäligt (se bet. 1986/871LU10 s. 6).

Sker intrång i en upphovsrätt, fotorätt eller kretsmönsterrätt uppsåtligen eller av oaktsamhet har rättighetshavaren dessutom rätt till ersättning också för annan förlust än utebliven ersättning för utnyttjandet samt - såvitt avser upphovsrätten och fotorätten - också för lidande eller annat förfång. Vid bestämmande av ersättningen för intrång i en kretsmönsterrätt skall hänsyn tas även till innehavarens intresse av att intrång inte begås och till övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse, vilket betyder att även för sådana intrång kan ersättning betalas för lidande eller annan skada (bet. 1986/87zLUlO s. 5).

4.5 Åtgärder med olagliga varor och verk m.m. Utöver de straff— och skadeståndsbestämmelser som gäller finns också regler om vissa åtgärder i fråga om olovligt framställda varukänne- tecken, produkter och exemplar m.m. (41 å varumärkeslagen, 55 och

57 åå upphovsrättslagen, 18 & fotolagen, 59 & patentlagen, 37 & PTOP- 1993/943123 mönsterskyddslagen, 38 & växtförädlarrättslagen, 20 å andra stycket firmalagen och 8 & kretsmönsterlagen).

Gemensamt för dessa bestämmelser år att villkoret att intrång skall ha begåtts innebär att det räcker att intrång i objektiv mening föreligger. lntrånget behöver alltså inte vara straffbart eller kunna föranleda skadeståndsskyldighet. Den som har lidit intrånget kan framställa yrkande vid domstol om att förordnande meddelas om viss åtgärd. Yrkandet kan framställas i mål om påföljd för intrång eller i särskild rättegång. Reglerna har främst tillkommit i rättighetshavamas intresse och de är att beteckna som säkerhets- eller skyddsåtgärder. Fastän det förutsätts att intrång i någon form har begåtts innan åtgärden kan vidtas är åtgärderna inte att anse som förverkande eller annan rättsverkan av brott. I fråga om talan som förs med stöd av dessa bestämmelser i mål om påföljd för intrång gäller vad som i allmänhet är föreskrivet om talan för enskilt anspråk. Det betyder att reglerna i 22 kap. rättegångsbalken (RB) blir tillämpliga. Det enskilda anspråket och ansvarsfrågan bör då som huvudregel handläggas i samma rättegång (22 kap. 1 & RB). ] allmänhet skall åklagaren hjälpa målsäganden med att framställa anspråket (22 kap. 2 & RB). Enligt 22 kap. 5 & RB har domstolen en fri möjlighet att när som helst under handläggningen avskilja det enskilda anspråket för hand- läggning i vanlig tvistemålsordning. I 22 kap. 7 & RB finns en bestämmelse om att det enskilda anspråket får prövas av domstolen utan hinder av att den misstänkte frikänns från ansvar.

Egendom som avses med säkerhetsåtgärderna kan tas i beslag, om brott som avses i de olika bestämmelserna om intrång skäligen kan antas föreligga. Härigenom säkerställs en framtida verkställighet av ett beslut om säkerhetsåtgärd. Beslag kan alltså ske endast i brottmål, dvs. i mål om ansvar för intrång. Om däremot endast skadestånds- talan eller talan om säkerhetsåtgärd förs, kan i motsvarande fall reglerna i 15 kap. 3 & RB om lämplig åtgärd för att säkerställa sökandens rätt tillämpas. Förordnande som avses i 15 kap. 3 & RB - liksom av ett slutligt beslut om säkerhetsåtgärd - kan bli föremål för verkställighet enligt 16 kap. utsökningsbalken (UB). Sådan verkstäl— lighet söks hos den kronofogdemyndighet i vars distrikt svaranden (den som gör intrång) har sitt hemvist eller egendom som är i fråga finns eller där verkställigheten annars med fördel kan äga rum (16 kap. 10 & UB). Innan verkställighet sker av förordnande enligt 15 kap. 3 & RB för att säkerställa säkerhetsåtgärd, som ofta är mycket brådskande, behöver svaranden inte underrättas (16 kap. 11 & UB). ] brådskande fall får alltså kronofogdemyndigheten ingripa ome- delbart t.ex. om det är fara att egendomen först bort. Myndigheten får då genast vidta behövlig åtgärd som att ta egendomen om hand (jfr Walin m.fl., Utsökningsbalken, andra uppl., s. 577).

Den egendom som kan bli föremål för säkerhetsåtgärd är den egendom som omfattas av rättsskyddet. Därutöver gäller enligt patenträtten och mönsterrätten att också apparater, redskap m.m. som, utan att själva vara föremål för rättsskyddet, använts vid olovlig tillverkning kan bli föremål för säkerhetsåtgärd. Enligt varumärkes- och firmarätten gäller däremot att sådan egendom som använts för framställning eller applicering av kännetecknet inte kan bli föremål för säkerhetsåtgärd. Samma förhållande gäller inom växtförädlar- rätten.

Inom upphovsrätten och närbesläktade ensamrätter gäller att också hjälpmedel som har använts för framställningen, exempelvis tryck- satser, klicheer etc., och som kan användas endast för den ifråga- varande framställningen kan bli föremål för säkerhetsåtgärd.

Huvudprincipen för reglerna om säkerhetsåtgärder är att den som vidtar en åtgärd som innebär intrång i en immateriell ensamrätt är skyldig att, om det anses skäligt, med avseende på egendom på vilken intrång eller överträdelse föreligger eller med avseende på egendom, som utan att omfattas av det immaterialrättsliga skyddet använts för att åstadkomma intrånget eller överträdelsen, tåla att egendomen ändras, sätts i förvar, förstörs eller mot lösen lämnas ut till den som har lidit intrånget.

Utöver detta finns i upphovsrättslagen, fotolagen och kretsmönster- lagen bestämmelser om förverkande av egendom i de fall som inte omfattas av bestämmelserna om avstående mot lösen m.m. Eftersom lösenbestämmelserna inte anses omfatta apparater, t.ex. inspelnings- apparater, som har använts vid olaglig framställning av exemplar av visst verk men som kan användas även för framställning av exemplar av andra verk har förverkandebestämmelser införts som öppnar en möjlighet att förklara egendom av detta slag förverkad (55 & fjärde stycket upphovsrättslagen, 18 & fjärde stycket fotolagen och 10 & kretsmönsterlagen, jfr även prop. 1981/82:152 s. 24 f.).

5. Behov av förändringar

Som framhållits i avsnitt 3 har möjligheterna att på ett effektivt sätt skydda de immateriella rättigheterna under senare tid kommit att diskuteras allt mer i berörda kretsar mot bakgrund av det ökande olovliga kommersiella utnyttjandet av andras produkter och varu- märken.

De avsiktliga intrången i de industriella rättigheterna och i upp- hovsrätterna anses ha ökat markant i världen under de senaste åren. Det kopierande som alltid förekommit, men som tidigare inte i allmänhet nödvändigtvis varit ett avsiktligt eftergörande av andras produkter på kommersiell basis har i dag i stor utsträckning ersatts

av en massiv professionell kopieringsverksamhet som helt baserar sig på affärsmässiga överväganden. Medan de som gjorde intrång började med att enbart kopiera varumärken eller vissa särskilt kända märkesvaror, omfattar i dag kopieringsverksamheten alla typer av varor, även sådana som brukar betecknas som massproducerade och används i det dagliga livet. Det hävdas från rättighetshavamas sida att inte bara lyxartiklar utan även många olika typer av industripro- dukter är berörda av kopiering som exempelvis reservdelar till bilar och flygplan, läkemedel, elektriska utrustningar och audiovisuella produkter.

Omfattningen av verksamheten är självfallet svår att ange, men enligt vissa källor anses pirathandeln omfatta 3 - 5 procent av världshandeln, vilket värdemässigt skulle vara ungefär 70 miljarder US Dollars eller mer än 500 miljarder kronor (jfr Committee Against Counterfeiting, COLC International). Andra källor uppger om- fattningen av handeln till så mycket som 10 procent av världshandeln (SOU 1987:1 s. 170 f.). Från fonogramindustrins sida anges vanligen att värdet av piratkopierad musik uppgår till över en miljard US Dollars per år.

En av huvudorsakerna till denna ökande kopieringsverksamhet är den utveckling som skett inom teknologin för reproducering. Med användning av dagens teknologi är det förhållandevis enkelt att kopiera en vara, dess förpackning eller dess varumärke, att producera en piratupplaga av en bok, en musikkassett eller en videoinspelning eller att kopiera ett datorprogram. Genom att kopiering till allt övervägande del sker av produkter som visat sig vara framgångsrika på marknaden sparar den som gör intrång inte bara kostnaderna för att utveckla en produkt utan också marknadsförings- och reklam- kostnader.

Otillåten kopiering skadar självfallet producenten av den äkta varan, vilket i många fall är särskilt kännbart för en innovativ småföre- tagare. Billigt producerade kopior orsakar förluster inte bara i form av förlorade marknadsandelar utan skadar också den goodwill som tillverkaren av den äkta varan har, eftersom konsumenterna kommer att förknippa den bristfälliga kvaliteten på en kopierad vara med den tillverkare som svarar för den äkta varan. Det skall heller inte bortses från att företagare kan förlora sin vilja att åstadkomma innovationer om en ny produkt kan bli föremål för olovlig kopiering så snart den släppts ut på marknaden efter omfattande utvecklings— och marknads- föringskostnader utan att verkningsfulla sanktioner mot sådana intrång kan vidtas.

Även för konsumenterna kan olovlig koperingsverksamhet vara till nackdel. Visserligen kan konsumenten köpa en kopierad vara billigt i tron att han köper en märkesprodukt. ] verkligheten får emellertid konsumenten många gånger en vara som i kvalitetshänseende

understiger den kvalitet som märkesprodukten har. I vissa fall kan den kopierade produkten rent av vara så bristfällig att den inte uppfyller de säkerhetskrav som man förknippar med den motsvarande äkta produkten.

Det finns därför från flera utgångspunkter anledning att med oro se på den omfattande kopieringsverksamhet som förekommer beträffande vissa varor.

I olika sammanhang har också önskemål framförts om förstärk- ningar av sanktionssystemet. Denna fråga har diskuterats bl.a. vid en hearing i Justitiedepartementet i januari 1993 med företrädare för berörda organisationer, industrin och myndigheter. Ett allmänt önskemål som framfördes vid hearingen var att en domstol på begäran av rättighetshavaren bör ha möjlighet att vid vite kunna förbjuda den som gör intrång i rättigheten att fortsätta med detta. Vidare framfördes önskemål om en översyn av skadeståndsreglerna för att åstadkomma en förstärkning av skadeståndets reparativa funktion samt en förstärkning av straffbestämmelsema, däri inbe- gripet åtalsreglerna, på det industriella rättsskyddets område. Frågan om åtgärder mot olagliga varor och verk m.m. berördes däremot bara sporadiskt.

I det följande föreslår regeringen vissa förändringar av sanktionsbe- stämmelserna i de immaterialrättsliga lagarna med anledning av vad som särskilt uppmärksammades vid hearingen. Därutöver tas vissa frågor med anknytning till åtgärder mot olagliga varor och verk upp.

Hänvisningar till S5

6. Vitesförbud vid intrång i de immateriella ensamrätterna

Regeringens förslag: 1 varumärkes—, mönster- och växtföräd- larrättslagarna liksom i upphovsrättslagen och kretsmönsterlagen tas in en ny sanktionsform, vitesförbud. Vitesförbudet innebär att en domstol när ett intrång har begåtts kan förbjuda fortsatt intrång vid. Någon gräns för vitesbeloppets storlek skall inte finnas. Ett vitesförbud skall kunna meddelas interimistiskt.

Promemorians Förslag: Överenstämmer med regeringens (se promemorian s. 41 f.).

Remissinstanserna: Det helt övervägande antalet remissinstanser har tillstyrkt att möjligheten till vitesförbud finns att tillgå vid intrång i de immateriella ensamrätterna samt att domstolarna ges möjlighet att utfärda ett sådant förbud interimistiskt. Svenska kommunförbundet har dock menat att främst förslaget om vitesförbud inte bör genom- föras utan att ytterligare överväganden görs om dess inverkan på

förhandlingssystemet vid ingående av kollektiva upphovsrättsavtal eftersom detta har särskild betydelse inom det kommunala området. Sveriges Radio AB har framfört tveksamhet mot att i upphovs- rättslagen införa möjligheten till vitesförbud efter mönster från patent- eller firmarätten med hänvisning till risken att komma i konflikt med andra väsentliga intressen som rätten att enligt radiolagen ( 1966z755) sända radioprogram och att ensam bestämma över programinnehållet (jfr 5 och 19 åå radiolagen). Vissa remissinstanser har framfört synpunkter på utformningen av och innebörden av de föreslagna reglerna om vitesförbud.

Skälen för regeringens förslag: I situationer av intrång i de immateriella ensamrätterna är det i regel ett primärt intresse för rättighetshavaren att snabbt få ett slut på det pågående intrånget. Det är därför angeläget att finna medel som på ett effektivt sätt kan få ett olovligt utnyttjande att upphöra.

Ett sådant medel är, som har föreslagits i promemorian, att förbjuda den som gör intrång vid vite att fortsätta med intrånget. De erfaren— heter som hittills har vunnits av systemet med vitesförbud inom patent- och firmarätten torde visa på värdet av bestämmelser som möjliggör att fortsatt intrång snabbt och verkningsfullt kan förbjudas.

Ett vitesförbud innebär från rättighetshavarens synpunkt den fördelen att han inte, som vid straff eller skadestånd, behöver styrka vare sig uppsåt eller oaktsamhet hos den som gör intrång och att han inte heller behöver föra bevisning om intrångets skadeverkningar. Han kan helt inrikta sitt handlande direkt på frågan om det föreligger ett intrång i den immateriella ensamrätten i objektiv mening.

Det kan särskilt framhållas att ett införande av möjligheten till vitesförbud på upphovsrättens område också kommer att innebära att bestämmelser om vitesförbud finns att tillgå för intrång i vissa upphOVSrätten närstående rättigheter enligt 5 kap. upphovsrättslagen och vid fall av spridning av olovligt tillverkade inspelningar samt att möjligheten till vitesförbud också kommer att stå till buds vid olaglig kopiering av datorprogram för enskilt bruk (jfr även nedan under avsnitt 12).

Regeringen anser i likhet med det helt övervägande antalet remissinstanser, att övervägande skäl talar för att möjligheten till vitesförbud bör finnas att tillgå vid intrång mot immateriella ensam- rätter.

Ett par remissinstanser har ifrågasatt om ett undantag bör göras vad gäller upphovsrätten. Enligt Svenska kommunförbundet bör möjlig- heten till vitesförbud inte finnas om medling har begärts enligt lagen (1980:612) om medling i vissa upphovsrättstvister. Förbundet har anfört att upphovsrätten i allt större utsträckning har "kollektivise- rats" och att det ligger i sakens natur att konflikter kan uppkomma vid ingående av kollektiva avtal rörande exempelvis skolkopiering.

Enligt förbundet kan intrång inte helt undvikas i ett sådant skede och det framstår, menar förbundet, inte som rimligt att den ena sidan då skall kunna tillgripa vitesföreläggande för att komma i en bättre förhandlingsposition.

Regeringen är inte beredd att ansluta sig till kommunförbundets uppfattning. Den omständigheten att det pågår kollektiva förhand- lingar får inte innebära att det i någon mening skulle vara "fritt fram" för intrång eller att det upphovsrättsliga skyddet skulle vara begränsat under sådana perioder. Enligt regeringens mening saknas det anledning att undanta möjligheten till vitesförbud i de fall kommun- förbundet har berört.

Ett annat spörsmål som har tagits upp av en remissinstans är förhållandet mellan möjligheten till vitesförbud enligt immaterialrätten och tryckfriheten. lntrång i en immaterialrätt kan ju i vissa fall ske i tryckt skrift och enligt 1 kap. 2 & tryckfrihetsförordningen får det inte förekomma någon föregående granskning av en skrift eller något av det allmänna uppställt hinder mot tryckning (det s.k. censurför- budet). Sanktioner på grund av innehållet i utgivna skrifter får i princip endast ske om skriften innefattar brott enligt tryckfrihetsför- ordningen. Tryckfrihetsförordningen är emellertid inte exklusivt tillämplig på skrifter som har rent kommersiella framställningar till föremål. Det har därför ansetts möjligt att utan hinder av tryckfrihets- förordningen införa bestämmelser i marknadsföringslagen (1975 :1418) om förbud mot otillbörlig reklam. Det har också godtagits att det har införts en bestämmelse i varumärkeslagen om rätt för domstol att vid vite förbjuda någon att använda ett vilseledan- de varukännetecken också i tryckt skrift utan att tryckfrihetsför- ordningen utgjort något hinder däremot (jfr Lagrådet angående mark- nadsföringslagens förhållande till tryckfriheten i prop. 1970:57, s. 130). Det är i dessa fall fråga om en reaktion som grundas på ett tidigare förfarande men som skall motverka ett upprepande eller undanröja en skadlig effekt av det tidigare förfarandet.

Över huvud taget torde det på det industriella rättsskyddets område vara möjligt att tillgripa vitesförbud i syfte att förhindra upprepat intrång även när det gäller tryckt skrift i de fall där detta kan vara praktiskt nödvändigt.

För upphovsrättens del är utgångspunkten delvis en annan. Vid upphovsrättsligt intrång torde det nämligen i regel vara fråga om sådant som faller inom tryckfrihetsförordningens räckvidd. Det har dock inte varit avsikten att rätten att i tryckt skrift yttra sina tankar och åsikter eller meddela uppgifter och underrättelser skall kunna kränka exempelvis någon annans författarrätt (jfr SOU 1947:60 s. 218). Det föreskrivs därför i 1 kap. 8 & tryckfrihetsförordningen att för en upphovsrätt eller en rätt till fotografisk bild gäller vad som är bestämt i lag. Det är därmed möjligt att i den upphovsrättsliga

lagstiftningen föreskriva om sanktioner mot intrång i sådana rättig- heter även om intrånget sker genom tryckt skrift. När det gäller möjligheten att vid vite förbjuda fortsatt intrång inom upphovsrätten torde vad som nyss har anförts om möjligheten att vid vite förbjuda en viss marknadsföringsåtgärd ha samma tillämplighet.

Enligt 1 kap. 12 & yttrandefrihetsgrundlagen gäller på den lagens tillåmpningsområde samma regler i nu berörda avseenden som på tryckfrihetens område.

Hänvisningar till S6

  • Prop. 1993/94:122: Avsnitt 12, 16.1

Sammanfattningsvis torde sålunda, vilket också är utgångspunkten för promemorians resonemang, reglerna om tryckfrihet och yttrande- frihet inte resa några problem vad gäller möjligheten att tillgripa vitesförbud enligt immaterialrättslig lagstiftning (angående för- hållandet allmänt mellan upphovsrätt och tryckfrihet, se Lagutskottets betänkande 1986/ 87 :LUl 1) .

Sveriges Radio AB har i sitt remissvar varit inne på frågan om vitesförbud beträffande ljudradio- och TV-sändningar. För sådana sändningar är bestämmelserna i radiolagen (l966:755) tillämpliga. Den lagen innehåller bl.a. regler om tillståndskrav för rundradiosänd- ning. Vid lagens tillkomst bestämdes att sändningarna inte skulle få förhandsgranskas av någon myndighet och att inte heller någon .myndighet skulle få förbjuda en sändning på grund av dess innehåll (censurförbud). Bestämmelsen om förbud mot censur finns i 19 å och gäller sändningars innehåll.

Radiolagens censurförbud täcker alltså ett i viss mån större område än tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens censur- förbud (jfr SOU 1990:7 s. 83 f. och s. 124 f.). Bl.a. omfattar det kommersiell reklam och förbudet har ansetts utgöra hinder mot meddelande av vitesförbud angående otillbörlig reklam i radio och TV. En särskild regel har därför införts i radiolagen om att i fråga om marknadsföring gäller föreskrifterna i marknadsföringslagen (prop. 1990/91:149 s. 55 f.)

Med den snäva utformning som radiolagens censurregel har getts torde man få utgå från att det inte utan en ändring eller ett tillägg i radiolagen är möjligt att - med stöd av vitesregler i immaterialrättslig lagstiftning - förbjuda sändning av något som kan innefatta intrång i en immaterialrättslig ensamrätt. Däremot kan naturligtvis intrånget beivras i efterhand i sedvanlig ordning.

En utredning (radiolagsutredningen) arbetar för närvarande med att se över radiolagen. Översynen omfattar bl.a. lagens censurregel. När resultatet av översynen föreligger kan frågan om vitesförbud vid intrång i en immaterialrättslig ensamrätt tas upp på nytt.

De i detta lagstiftningsärende föreslagna vitesreglema kommer alltså inte att träffa sändningar enligt radiolagen. En uttrycklig bestämmelse om detta bör tas in i de aktuella författningarna.

Fråga uppkommer därefter vilka närmare principer som bör gälla för ett vitesförbud.

För att ett vitesförbud skall bli effektivt och verka avhållande också i sådana situationer där starka ekonomiska intressen gör sig gällande bör i likhet med vad som gäller på patent- och firmarättens områden någon högsta gräns för vitesbeloppets storlek inte föreskrivas. Genom en lämplig anpassning av vitesbeloppets storlek kan det för den som gör intrång göras klart att fortsatt missbruk inte lönar sig. Det innebär att mycket höga vitesbelopp bör kunna komma i fråga. Vid behov bör också s.k. löpande vite enligt 4 5 lagen (1985:206) om viten kunna användas. Det innebär bl.a. att vitet kan dömas ut vid varje överträdelse av förbudet.

Enligt allmänna principer kan ett vite, när straff är utsatt, föreläggas endast med stöd av ett särskilt stadgande. Vidare får samma gärning inte föranleda både straff och vite. Syftet är att förhindra att någon drabbas av dubbla sanktioner för samma gärning. För att tillgodose detta syfte bör en bestämmelse tas in i de berörda lagarna om att straff inte får dömas ut för ett intrång som omfattas av Vitesförbudet. Ett par remissinstanser har påpekat att ett intrång i en immateriell ensamrätt kan bestå av flera skilda gärningar. Upphovsrättsintrång kan t.ex. bestå i intrång i rätten att framställa exemplar eller i rätten att göra verket tillgängligt för allmänheten (spridning av verket). Om en domstol vid vite enbart förbjudit någon att framställa exemplar av verket och denne därefter börjar försälja de olagligt framställda exemplaren bör det inte finnas något hinder mot att han senare fälls till ansvar för upphovsrättsintrånget i den del det avser den olagliga försäljningen. Vitesförbudet har ju i det fallet inte omfattat det intrång som utgörs av den olagliga försäljningen.

I likhet med vad som gäller för vitesförbud vid patentintrång bör det finnas en möjlighet att besluta om vitesförbud under pågående rättegång, s.k. interimistiskt förbud. Härigenom får rättighetshavaren möjlighet att så snart som möjligt få ett slut på intrånget. Det bör samtidigt medverka till att svaranden i intrångsmålet inte har något att vinna på att förhala processen. För att göra det interimistiska förbudet så effektivt som möjligt bör det finnas en möjlighet att meddela förbudet utan att svaranden fått tillfälle att yttra sig, om ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Förutsättningama för att meddela ett interimistiskt förbud bör vara desamma som gäller vid beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken om processuella säkerhetsåtgärder i tvistemål. Detta betyder att käranden måste visa sannolika skäl för att intrång föreligger och för att det finns en risk att intrånget fortsätter. Det bör krävas att käranden ställer säkerhet för den ersättning som han kan bli skyldig att utge om det senare visar sig att något intrång inte har ägt rum. I sådana fall där rättighetshavaren saknar ekonomiska möjligheter att ställa

säkerhet bör han kunna befrias från detta krav. I likhet med vad som redan gäller på patenträttens område (jfr 57 a & tredje stycket andra meningen) bör det inte krävas att käranden visat synnerliga skäl för sin talan för att han skall kunna befrias från skyldigheten att ställa säkerhet.

Domstolen bör vidare ha en möjlighet att vid bifall till en förbuds- talan låta förordnandet gälla utan hinder av att domen inte vunnit laga kraft. Förbudet kvarstår då även om motparten fullföljer talan mot domen i högre instans. Den högre instansen har dock en möjlighet att förordna om inhibition, dvs. upphäva det interimistiska förordnandet.

Som har nämnts i avsnitt 4.3 har i rättspraxis slagits fast att vitesförbud enligt 15 å andra stycket firmalagen kan meddelas interimistiskt med stöd av 15 kap. 3 & rättegångsbalken. Med hänsyn till att uttryckliga regler om interimistiska förbud redan finns i patentlagen och föreslås bli införda i den övriga immaterialrättsliga lagstiftningen framstår det som lämpligt att också införa sådana regler när det gäller firmaintrång. Interimistiska förordnanden i sådana fall som avses i 15 5 första stycket firmalagen, dvs. om näringskånne- tecken eller dess användning strider mot goda seder eller allmän ordning eller är vilseledande, torde kunna meddelas enligt allmänna regler om civilprocessuella säkerhetsåtgärder.

Hänvisningar till PS3

7. Skadestånd vid intrång i de immateriella rättigheterna

Regeringens förslag: Skadeståndsbestämmelsema i varumärkes- och firmalagama ändras så att den som begår intrång skall betala såväl skälig ersättning för utnyttjandet av rättigheten som ersätt- ning för den ytterligare skada som intrånget har medfört. I varumärkes-, mönsterskydds-, växtförädlarrätts- och firmalagama tas möjligheten till jämkning bort vid fall av intrång som grundas på ringa oaktsamhet. Till skadeståndsbestämmelsema i de nämnda lagarna görs dessutom ett tillägg så att det vid beräkning av skade- ståndsersättningen skall vara möjligt att beakta även rättighets— havarens intresse av att intrång inte begås och övriga omständig- heter av annan än rent ekonomisk betydelse. Slutligen tas i varumärkes- och firmalagama - i likhet med vad som gäller för det industriella rättsskyddet i övrigt - in en bestämmelse av innebörd att den som begår intrång i god tro skall betala ersättning för utnyttjandet om och i den mån det är skäligt.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens (se promemorian s. 44 f.).

Remissinstanserna: Det övervägande antalet remissinstanser har tillstyrkt förslagen eller lämnat dem utan invändning. Sveriges advokatsamfund har ställt sig tveksam till och Sveriges Köpmannaför- bund har avstyrkt förslaget att möjligheten till jämkning skall tas bort vid fall som grundas på ringa oaktsamhet. Behovet av en särskild regel om bestämmandet av ersättningens storlek har allmänt accepte- rats. Flera remissinstanser har dock kritiserat promemorians grunder för detta förslag. En remissinstans har befarat att den särskilda regeln om bestämmandet av ersättningens storlek kan bli verkningslös eftersom bevisbördan fortfarande till fullo skall ligga på rättig— hetshavaren.

Skälen för regeringens förslag: Skadeståndsreglema inom immaterialrätten syftar till att den skadelidande skall få full ersättning för sin skada. Hän' ligger skadeståndets reparativa funktion.

Vad gäller upphovsrätten synes de nuvarande ersättningsbestämmel- serna (54 & upphovsrättslagen) i allt väsentligt uppfattas som tillfredsställande. Reglerna innebär att ersättning alltid skall betalas då intrånget har bestått i att verket har utnyttjats i strid mot lagen. Om intrånget har skett uppsåtligen eller av oaktsamhet, skall ersättning dessutom betalas dels för annan förlust än utebliven ersättning, dels för lidande och annat förfång (ideell skada). Av uttalanden i förarbetena (prop. 1960: 17 s. 294) till denna lagstiftning framgår att man vid skadeståndsberäkningen vid intrång till fullo skall beakta vad intrånget har betytt för målsäganden i såväl ekonomiskt som ideellt avseende.

När det därefter gäller lagstiftningen på det industriella rättsskyddets område är bilden en annan. Reglerna är många gånger mera allmänt utformade och det hävdas ofta att det skadestånd som döms ut sällan ger rättighetshavarna full ersättning för den skada som intrånget har medfört.

Ett generellt problem i detta sammanhang torde vara svårigheten att styrka en skadas omfattning. Detta hänger samman bl.a. med den osäkerhet som allmänt är förenad med att göra antaganden om den förlust som ett intrång medför. På ett par områden har man försökt komma till rätta med detta problem genom regler som innebär att den som begår intrång uppsåtligen eller av oaktsamhet alltid skall betala, förutom ersättning för den skada som intrånget har medfört, skälig ersättning för utnyttjandet av rättigheten. Med skälig ersättning för utnyttjande avses därvid närmast den licensavgift som borde ha betalats om licens hade upplåtits. Reglerna innebär en minimiregel för skadeståndets beräkning. Ersättning skall betalas även om rättig- hetshavaren faktiskt inte har lidit någon förlust till följd av intrånget.

Regler av detta slag finns i patentlagen (58 å), mönsterskyddslagen (36 å) och växtförädlarrättslagen (37 å). Däremot finns det inte någon sådan regel i varumärkeslagen. Detta har ansetts medföra att man på

varumärkesområdet inte har stöd för att ge rättighetshavaren ersättning med t.ex. motsvarande skälig licensavgift i de fall då han faktiskt inte har lidit någon skada på grund av intrånget. Det torde emellertid knappast finnas några sakliga skäl till varför man inte också på varumärkesrättens område skall ge rättighetshavaren möjlighet att få sådan ersättning. Varumärkeslagens skadestånds- bestämmelse bör därför, i likhet med vad som har föreslagits i promemorian och som har godtagits av flertalet remissinstanser, ändras i detta avseende så att den får samma utformning och betydelse som motsvarande bestämmelser i patent-, mönsterskydds- och växtförädlarrättslagama.

Motsvarande ändring bör göras i firmalagen, som också saknar denna minimiregel för ersättningens bestämmande. En firmahavare anses i princip kunna upplåta sin rätt åt annan att använda firman (licens). Utrymmet för detta är visserligen begränsat eftersom likalydande firmor inte tillåts bestå vid-sidan av varandra inom samma bransch men licensupplåtelser förekommer ändå i viss utsträckning. Det framstår som lämpligt - också för att uppnå enhetlighet - att även firmalagens skadeståndsregler ge's den ut- formning och betydelse som ovan sagts.

Det kan tilläggas att i den mån det finns en licensmarknad för det varu- eller näringskännetecken som olovligen används torde det ligga närmast till hands att anse att den skäliga ersättningen för det olovliga utnyttjandet skall motsvara vad som skulle ha betaltas i licensavgift om parterna kommit överens om utnyttjandet. I annat fall får domstolen - med beaktande av vad parterna i målet har lagt fram för utredning - bestämma en skälig ersättning för det olovliga utnyttjan- det.

Ett par remissinstanser har tagit upp frågan om ersättning för good- will vid varumärkesintrång. Den frågan kommer att beröras närmare i specialmotiveringen.

Om varumärkes- och firmalagamas skadeståndsbestämmelser utformas i enlighet med de övriga lagar som reglerar det industriella rättsskyddet, bör det inom varumärkes- och firmarätten, i likhet med vad som gäller enligt patent-, mönsterskydds- och växtförädlarrätts- lagama, gälla att den som begår intrång i god tro skall betala ersättning om och i den mån det är skäligt.

För att få ersättning utöver den miniminivå som ovan har berörts krävs att rättighetshavaren visar att ytterligare skada föreligger. Exempel på sådan skada är kostnad för produktionsmedel som på grund av intrånget inte har kunnat tas i anspråk, nedgång i rättighets- havarens försäljning och uteblivna beställningar.

Enligt allmänna bevisregler måste rättighetshavaren styrka skadans omfattning. Som redan har berörts är detta i intrångsmål ofta förenat med stora svårigheter. I de fall då rättighetshavaren inte kan prestera

full bevisning om skadans storlek får domstolen med stöd av 35 kap. Prop. 1993/94:122 5 & rättegångsbalken uppskatta skadan till ett "skäligt" belopp. Bestämmelsen är avsedd att förhindra det oskäliga resultatet att domstolen, trots att den finner att skadeståndsskyldighet föreligger, ogillar ett framfört skadeståndskrav därför att full bevisning om skadans omfattning eller värde inte kan förebringas.

Dessa svårigheter skulle till stor del kunna elimineras om man när ersättningen bestäms kunde ta hänsyn till också andra omständigheter än sådana som har rent ekonomisk betydelse för rättighetshavaren. Det kan vara fråga om rättighetshavarens intresse av att ensamrätten respekteras. Vidare bör den vinst som den som har begått intrånget har gjort genom att missbruka en ensamrätt kunna tillmätas betydelse. Det bör t.ex. vara möjligt att-bestämma skadeståndet under hän- synstagande till denna vinst. I många fall torde det nämligen vara lättare att utreda omfattningen av denna vinst än att beräkna rättig- hetshavarens uteblivna vinst. På samma sätt bör skadeståndet kunna sättas i relation också till ersättningen för det olovliga utnyttjandet.

En rätt till ersättning på de grunder som nu har redovisats kan jämföras med den rätt till ersättning för lidande och annat förfång som finns i upphovsrättslagen. Med hänsyn till den koppling till upphovsmannen som det ideella skadeståndet enligt denna lag har kan det dock inte gärna komma i fråga att överföra sådana regler till området för det industriella rättsskyddet.

På patentområdet har man infört en regel (58 å) som gör det möjligt att vid bestämmandet av skadeståndet beakta även patenthavarens intresse av att patentintrång inte begås och omständigheter av annan än rent ekonomisk natur. Regeln, som infördes år 1986 (prop. 1985/86:86 s. 29 f.), syftar till att förbättra patenthavarens möjlighet att få full ersättning för den skada han lider.

En omständighet som därvid enligt förarbetena särskilt bör beaktas är om patenthavaren allmänt befinner sig i ett underläge mot den som gör intrång. Det kan exempelvis röra sig om en situation där ett stort företag har använt ett patent som innehas av en uppfinnare med små ekonomiska resurser. I sådana fall kan det vara svårt att bedöma omfattningen av patenthavarens eventuella uteblivna vinst. Skadestån- det kan då bestämmas under hänsynstagande till vinsten av missbruket av patentet. Andra omständigheter som kan påverka skadeståndets storlek är intrångets varaktighet och graden av skuld hos den som gör intrånget. Uppsåtliga eller grovt oaktsamma angrepp kan föranleda högre skadestånd än gärningar som framstår som mindre allvarliga. Utgångspunkten är emellertid alltjämt att patenthavaren skall ha full ersättning för sin skada, men inte mer. Lagändringen innebär endast att skadan kan bestämmas med beaktande av sådana omständigheter av annat än ekonomiskt slag som nu har beskrivits (prop. 1985/86:86 s. 44).

I promemorian har det föreslagits att en motsvarande regel förs in i varumärkeslagen, mönsterskyddslagen, växtförädlarrättslagen och firmalagen. Förslaget har vunnit gehör hos många remissinstanser medan andra har ställt sig mera tveksamma och menat att bestämmel- sen i 58 å patentlagen inte är en lämplig förebild.

Det bör emellertid framhållas att patentlagens reglering svarar mot en ordning som är väl känd på skilda rättsområden. Bestämmelser med motsvarande innehåll finns sålunda i 7 & kretsmönsterlagen och 9 5 lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter. Också i 3 5 lagen (1978:800) om namn och bild i reklam, 23 & namnlagen (1982:670), 23 & datalagen (1973:289), 21 & kreditupplysningslagen (1973: 173) och 18 & inkassolagen (1974: 182) finns bestämmelser om att vid bestämmande av skadestånd hänsyn skall tas även till omstän— digheter av annan än rent ekonomisk betydelse. Inom arbetsrätten gäller detta regelmässigt, se exempelvis 55 5 lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet och 38 5 lagen (1982280) om anställ- ningsskydd. Detta s.k. allmänna skadestånd inom arbetsrätten infördes ursprungligen bl.a. på grund av svårigheten att bevisa vilken ekonomisk skada som ett avtalsbrott hade medfört.

Dessa bestämmelser har tillkommit bl.a. där det har framstått som angeläget att finna en lösning som gör det möjligt att underlätta beräkningen av ekonomisk skada. De skäl som bär upp bestämmelsen torde gälla också på det industriella rättsskyddets område.

Regeringen föreslår därför att det i varumärkeslagen, mönster- skyddslagen, växtförädlarrättslagen och firmalagen införs motsvaran- de regel som den i patentlagen.

De ändringar i grunderna för beräkning av skadestånd som nu har förordats bygger på en medveten strävan att bättre än vad nuvarande regler medger markera intresset av att kompensera rättighetshavaren fullt ut för varje intrång. Mot denna bakgrund finns det, enligt regeringens mening, skäl att avskaffa den nuvarande möjligheten till jämkning vid fall av ringa oaktsamhet. Denna möjlighet finns i varumärkeslagen, mönsterskyddslagen och växtförädlarrättslagen men saknas i patentlagen, liksom i upphovsrättslagen och kretsmönsterla- gen. Enligt dessa senare lagar medför varje form av uppsåtligt eller oaktsamt intrång rätt till full ersättning. Detta bör alltså gälla också för de övriga industriella rättigheterna.

'Jl '.»)

Hänvisningar till S7

8. De subjektiva rekvisiten för straff

Regeringens förslag: Regler om straffbarhet vid grov oaktsamhet införs i varumärkes-, patent-, mönsterskydds-, växtförädlarrätts- och firmalagama.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens (se promemorian s. 48 f.).

Remissinstanserna: Det övervägande antalet remissinstanser har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan invändning.

Skälen för regeringens förslag: Enligt nu gällande bestämmelser kan straff dömas ut för intrång i de industriella rättigheterna endast om gärningen begåtts uppsåtligen. Däremot kan enligt den upphovs- rättsliga lagstiftningen - däri inbegripet kretsmönsterlagen, vilken har nära anknytning till det industriella rättsskyddet - också gärning som begåtts av grov oaktsamhet straffas.

Det är inte ovanligt att den som gör intrång medvetet håller sig okunnig om de rätta förhållandena eller medvetet underlåter att undersöka hur saker och ting förhåller sig. I dessa fall kan ansvar för uppsåtligt handlande inte komma i fråga. Gärningarna ter sig emel- lertid lika straffvärda som om uppsåt hade förelegat.

I promemorian har därför föreslagits att intrång som sker av grov oaktsamhet skall vara straffbara även på det industriella rättsskyddets område. Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan invändning av det stora flertalet remissinstanser och också regeringen anser att goda skäl talar för en sådan ordning.

En utvidgning av det straffrättsliga ansvaret till att omfatta inte bara uppsåt utan även grovt oaktsamt handlande torde få sin största betydelse när det gäller distribution av produkter som någon fått in till försäljning. Särskilt kan det förekomma på varumärkesrättens eller mönsterskyddets områden. Omständigheterna i samband med att sådana varor tas emot till försäljning kan vara sådana att mottagaren rimligen måste misstänka att det rör sig om olovligen framställda produkter eller varor. Priset på varan kan vara osedvanligt lågt eller kvaliteten undermålig. Om mottagaren då inte vidtar någon åtgärd utan trots misstanken håller sig okunnig om de rätta förhållandena, bör grov oaktsamhet kunna anses föreligga (jfr prop. 1981/82: 152 s. 16 f.). Likaså bör grov oaktsamhet kunna anses föreligga om den källa varifrån produkterna kommer är sådan att en granskning av om produkterna är lovligen framställda ter sig motiverad, men mottaga- ren underlåter att ta reda på hur det verkligen förhåller sig.

Den nu föreslagna ordningen innebär att de subjektiva rekvisiten för straffbarhet kommer att bli desamma inom hela immaterialrätten.

Hänvisningar till S8

9. Höjning av straffmaximum PFOP- 1993/941122

Regeringens förslag: Maximistraffet för intrång i de industriella ensamrätterna höjs till fängelse i två år.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens (se promemorian s. 50 f.).

Remissinstanserna: Remissinstansema har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan invändning.

Skälen för regeringens förslag: Som redan tidigare har framhållits finns det anledning att se allvarligt på förfaranden som innebär intrång i de immateriella ensamrätterna. Möjligheter bör därför finnas att i svåra fall döma ut kännbara frihetsstraff. För närvarande gäller ett straffmaximum om två år vid intrång i en upphovsrättslig ensamrätt men ett straffmaximum om sex månader vid intrång i en industriell ensamrätt. Någon anledning att i detta sammanhang särbehandla innehavare av en industriell ensamrätt i förhållande till innehavare av en upphOVsrättslig ensamrätt torde dock inte finnas. Att ha olika straffsatser mellan de upphOVSrättsliga och de industriella rättigheterna framstår därför som svårt att förklara. Särskilt svårför- ståeligt torde vara att intrång i en kretsmönsterrätt kan straffas med två års fängelse medan som påföljd för intrång i en patenträtt enbart kan följa fängelsei sex månader. Det straff om sex månader, som för närvarande kan dömas ut för intrång i de industriella rättigheterna, kan dessutom vid en internationell jämförelse te sig lågt.

I promemorian har därför föreslagits att straffsatsema för intrång i de industriella ensamrätterna höjs i sådan grad att straffsatsema för intrång i dessa rättigheter kommer i nivå med de straff som gäller för upphovsrätten och denna närbesläktade ensamrätter, dvs. två års fängelse. Därmed görs också straffsatsema lika för intrång i alla de immateriella ensamrätterna. Förslaget har genomgående tillstyrkts eller lämnats utan invändning av remissinstanserna. Också regeringen anser att det bör genomföras.

Avsikten med en sådan straffhöjning på det industriella rättsskyddets område är inte att de straff som döms ut generellt skall höjas. Vad det handlar om är i stället att ge domstolarna ett större spelrum så att de verkligt klandervärda intrången kan bestraffas på en lämplig nivå.

Det bör framhållas att en höjninglav straffmaximum till två år även får en del andra betydelsefulla effekter som är ägnade att underlätta samhällets åtgärder mot olovligt eftergörande. Förutom att åtalspröv- ningen kommer att ske utifrån en ny syn på brottets svårighetsgrad kommer en effekt att bli att den nuvarande tiden för åtalspreskription förlängs från två till fem år (35 kap. l & brottsbalken). Även

'Jl 'Jl

möjligheterna att tillgripa tvångsmedel blir större. Sålunda kan häktning kommai fråga (24 kap. 1 & rättegångsbalken). Detta medför även att anhållande kan ske i större omfattning än nu. Dessa möjligheter torde kunna ha stor betydelse i utredningar om intrång i de industriella rättigheterna, eftersom det också där gäller att kunna handla så att den misstänkte inte får möjlighet att röja undan bevis.

Hänvisningar till S9

10. Straff för försök och förberedelse

Regeringens förslag: Regler införs om straffansvar för försök och förberedelse till intrång i rättigheter på det industriella rättsskyd- dets område.

Promemorians förslag: Överenstämmer med regeringens (se promemorian s. 51 f.).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan invändning.

Skälen för regeringens förslag: Enligt de regler som nu gäller kan den som gör sig skyldig till försök och förberedelse till brott mot upphovsrätten och kretsmönsterrätten dömas till straffansvar enligt 23 kap. brottsbalken. På det industriella rättsskyddets område saknas däremot regler om straff för försök och förberedelse. På samma sätt som när det gäller intrång i en upphovsrätt kan emellertid intrång i en industriell ensamrätt ofta föregås av omfattande investeringar. Det kan gälla förberedelser för en regelrätt tillverkning av skyddade produkter eller falska varumärken. Det kan också gälla förberedelser för försäljning såsom anskaffande av försäljningslokal, annonsering eller liknande åtgärder.

Det kan inte anses vara tillfredsställande att det i dessa fall saknas möjlighet till straffrättsliga ingripanden innan tillverkningen har påbörjats eller försäljningen kommit igång. Goda skäl talar för att ansvar, i likhet med vad som gäller för upphovsrätten och kretsmöns- terrätten, skall kunna dömas för försök och förberedelse till intrång också i de industriella ensamrätterna. Med stöd av sådana regler skulle ingripande kunna ske mot den som har vidtagit förberedelser för att sätta igång verksamhet som bygger på olovlig framställning av skyddade varor. Ingripande skulle också kunna ske mot t.ex. en medhjälpare som under ett uppbyggnadsskede tagit sådan befattning med pengar eller hjälpmedel som omfattas av bestämmelserna om förberedelse till brott.

I promemorian har lagts fram förslag till bestämmelser om straffansvar för försök och förberedelse införs i varumärkes-, patent-, mönster-, skydds-, växtförädlarrätts- och firmalagama. Förslaget har

tillstyrkts eller lämnats utan invändning av samtliga remissinstanser. Regeringen har ingen annan uppfattning utan ansluter sig till promemorians förslag.

11. Förutsättningarna för allmänt åtal

Promemorians förslag: Åtalsprövningen vid intrång i de in- dustriella rättigheterna skall ske mot bakgrund av om åtal var påkallat från allmän synpunkt och inte om åtal av särskilda skäl var påkallat från allmän synpunkt (se promemorian s. 52 f.).

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstansema har lämnat promemorians förslag utan invändning. Riksåklagaren har avstyrkt förslaget medan några näringslivsorganisationer har kritiserat förslaget som varande för restriktivt.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt gällande rätt får intrång i de industriella rättigheterna åtalas av allmän åklagare bara om brottet anges till åtal och åtal av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt. Intrång i upphovsrätten och den närbesläktade ensamrätter får däremot åtalas efter angivelse eller om åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Möjligheten för en åklagare att enligt den upphovsrättsliga lagstift- ningen självständigt väcka åtal - dvs. utan angivelse från målsäganden - tillkom genom lagstiftning år 1982 (jfr prop. 1981/82:152 s. 20 f.). Som skäl för åklagarens rätt att självständigt väcka åtal för upphovs— rättsintrång angavs att den personliga anknytningen till upphovsrätten gör sig mindre starkt gällande vid omfattande kommersiellt bedriven kopieringsverksamhet samt att samhället av kulturpolitiska skäl har ett självständigt intresse av att det upphovsrättsliga systemet efterlevs. Dessa skäl har inte samma bärkraft på det industriella rättsskyddets område. Däremot kan det i ett annat avseende finnas anledning att överväga en modifiering av åtalsreglema på det området.

Som redan har nämnts innebär åtalsreglema på det industriella rättsskyddets område, förutom att det krävs att målsäganden angett brottet till åtal, att åtal av särskilda skäl är motiverat från allmän synpunkt. Denna åtalsprövningsregel kan i princip härledas till tiden för patentlagens tillkomst, dvs. till år 1967. Det övervägdes då om ett patentintrång alltjämt skulle vara undandraget allmänt åtal och bara kunna väckas av patenthavaren. Föredragande departements- chefen (prop. l966:40 s. 205 f.) fann emellertid — mot bakgrund av att patentintrång, liksom intrång i varumärkesrätt, står nära de

egentliga förmögenhetsbrotten och därför borde ha det förhöjda skydd som ett läggande under allmänt åtal medförde - att övervägande skäl talade för att patentintrång i form av angivelsebrott borde läggas under allmänt åtal men att samtidigt den begränsningen borde göras att allmänt åtal endast fick ske om detta av särskilda skäl var påkallat från allmän synpunkt. Motsvarande överväganden gjordes för varumärkesrättens del (prop. 1966:40 s. 277) och senare även för övriga industriella ensamrätter (prop. 1969:168 5. 236 och prop. 1971 :40 s. 146). Några närmare uttalanden om innebörden av att åtal av särskilda skäl skall vara påkallat från allmän synpunkt gjordes däremot inte i dessa lagstiftningsärenden.

En åtalsprövningsregel som den som gäller på det industriella rättsskyddets område medför normalt en mycket stor restriktivitet vid åtalsprövningen. Riksåklagaren har också i ett överprövningsbeslut (Riksåklagarens beslut den 2 januari 1992 i dnr ÅD 551, 596, 608- 91) funnit att de principer som bör vara vägledande vid prövning av om allmänt åtal mot varumärkesintrång skall ske, måste grunda sig på att det är fråga om en åtalsprövningsregel av det mest restriktiva slag som förekommer i lagstiftningen för fall där allmänt åtal över huvud taget kan förekomma. Med den innebörd som åtals- prövningsregeln har framstår det därför, enligt Riksåklagaren, som otänkbart att tillämpa regeln så att allmänt åtal i praktiken kommer att bli den normala åtgärden vid brott av det slag som regeln tar sikte på. Detta innebär att de särskilda skäl som från allmän synpunkt gör allmänt åtal påkallat måste hänföra sig till omständigheterna i det enskilda fallet och inte kan utgöras av omständigheter som regel- mässigt eller mycket frekvent förekommer vid brottstypen.

De senaste årens utveckling mot en ökande kommersiell olovlig kopiering av produkter som är skyddade genom industriella rättig- heter har gjort det alltmer angeläget att också kunna utnyttja de straff- rättsliga sanktioner som finns för att komma åt dessa olovliga förfaranden. Det måste sägas vara ett allmänt intresse att om intrång begås i stor omfattning eller avser betydande värden det också kan beivras straffrättsligt. Det måste också uppmärksammas att sådan olovlig kopiering som sker på helt affärsmässiga grunder anses särskilt klandervärd i de internationella strävanden som går ut på att stärka de immaterialrättsliga skyddssystemen. Vid en internationell jämförelse kan den åtalsprövningspraxis som vuxit fram i Sverige te sig så sträng att den uppfattas som att allmänt åtal för intrång i de industriella rättigheterna aldrig skall ske.

1 promemorian har föreslagits att kravet på "särskilda skäl" vid åtalsprövningen skall slopas. I likhet med vad som gäller på upphovs- rättsområdet skulle då åtalsprövningen få gå ut på om åtal är påkallat från allmän synpunkt. De flesta remissinstanser har biträtt pro- memorians förslag i denna del. Mot en sådan ändring har Riks-

'Jl "JC

åklagaren emellertid invänt att den skulle få konsekvenser i form av Prop. 1993/943122 ett ökat antal utredningar avseende brott mot lagstiftningen om det industriella rättsskyddet och därmed också leda till ett ökat antal insatser av polis- och åklagarrnyndigheter. De förundersökningar som det här är fråga om kräver enligt Riksåklagaren inte sällan ganska stora insatser och kan bli omfattande eftersom de ofta innehåller teknisk bevisning eller kräver juridiskt komplicerade bedömningar. Riksåklagaren har beräknat att den föreslagna ordningen skulle kräva tre nya årsarbetskrafter till åklagarmyndighetema.

I dagens statsfinansiella läge kan det inte bli aktuellt med nya kostnadskrävande åtgärder. Det finns heller inte någon sektor från vilken motsvarande resurser kan tas. Under dessa förhållanden anser regeringen att det inte är möjligt att för närvarande lägga fram ett förslag om ändring i åtalsreglema inom immaterialrätten.

12. Kopiering av datorprogram för enskilt bruk

Promemorians bedömning: Överenstämmer med regeringens (se promemorian s. 55 f.).

Remissinstanserna: Av de remissinstanser som har yttrat sig har Riksåklagaren uttalat stöd för promemorians bedömning medan ett antal upphovsmanna- och näringslivsorganisationer anfört att en straffbestämmelse för olovlig kopiering för enskilt bruk av datorpro- gram bör införas.

Skälen för regeringens bedömning: Genom lag (l989z396) om ändring i upphovsrättslagen, som trädde i kraft den 1 juli 1989, slogs det uttryckligen fast att datorprogram kan vara att anse som verk i upphovsrättslagens mening. Samtidigt infördes en särskild be- stämmelse om exemplarframställning för enskilt bruk i fråga om datorprogram som uppnått verkshöjd (11 & tredje stycket). Denna bestämmelse innebar att den som ville kopiera ett datorprogram i maskinläsbar form fick göra detta bara om programmet var utgivet och endast för sitt enskilda bruk. Som förlaga för kopieringen fick inte användas ett exemplar som användes i näringsverksamhet eller i offentlig verksamhet.

Genom lag (1992: 1687) om ändring i upphovsrättslagen, som trädde i kraft den 1 januari 1993, har den svenska upphovsrättslagen anpassats till bestämmelserna i ett direktiv från Europeiska gemenska- pernas (EG) råd om rättsligt skydd för datorprogram (direktiv 91/250/EEG). Bestämmelserna i EG-direktivet innehåller bl.a. att

kopiering utan rättighetshavarens samtycke av ett datorprogram i maskinläsbar och skriftlig form även för enskilt bruk skall anses utgöra intrång i upphovsrätten till datorprogrammet. Enligt upp- hovsrättslagen i dess lydelse efter den 1 januari 1993 är därför kopiering för enskilt bruk inte i något fall tillåten (jfr prop. 1992/93:48 s. 132 f.).

I artikel 7.1 i EG-direktivet föreskrivs att lämpliga skyddsåtgärder (sanktioner), i enlighet med nationell lagstiftning, skall kunna vidtas mot personer som omsätter eller i kommersiellt syfte innehar kopior av datorprogram som innebär intrång i upphovsrätten till program— met. I regeringens förslag (prop. 1992/93:48 s. 134 f.) om inför- livandet av EG-direktivet om rättsligt skydd för datorprogram anfördes att artikel 7 i direktivet inte i och för sig innehåller något krav på kriminalisering och den bedömningen gjordes att kopiering för enskilt bruk skulle vara straffritt fast den är otillåten. Bestämmel- serna i 54 och 55 55 upphovsrättslagen om skadestånd och säker- hetsåtgärd skulle dock vara tillämpliga och erbjuda sanktioner vid intrång i upphovsrätten.

Vid lagstiftningsärendets behandling i lagutskottet framhöll Föreningen Svensk Programvaruindustri m.fl. intresseorganisationer för upphovsmän till datorprogram att det för rättighetshavarna är angeläget att förbudet mot enskild kopiering av datorprogram kompletteras med en straffbestämmelse. Förbudet skulle annars, enligt organisationernas uppfattning, inte komma att respekteras eller ens uppfattas som ett förbud. Utskottet (bet. 1992/931LU17 s. 13) uttalade en viss förståelse för organisationernas uppfattning men ansåg att någon straffsanktion för enskilt bruk inte borde införas i nuläget. Utskottet godtog därför förslaget om att alltjämt låta kopiering av datorprogram för enskilt bruk vara straffritt samt att en ny bestämmelse om detta kunde tas in som ett nytt andra stycke till 53 & upphovsrättslagen. Utskottet uttalade emellertid att frågan om kopiering av datorprogram för enskilt bruk borde övervägas inom ramen för en pågående översyn av det immaterialrättsliga sanktions- systemet.

Den ståndpunkt som intogs i 1992 års proposition att kopiering för enskilt bruk - om än otillåten - skulle vara straffri var huvudsakligen betingad av de uppenbara svårigheter som föreligger att kontrollera efterlevnaden av en straffrättslig sanktion på detta område.

Det torde ligga i linje med allmänna kriminalpolitiska strävanden att inte införa straffbestämmelser på områden där någon kontroll av straffregelns efterlevnad i praktiken inte är möjlig och där straff- bestämmelsen således inte kan effektueras. En sådan straff- bestämmelse skulle inte få någon straffrättslig effekt utan tvärtom kunna bidra till att minska respekten för lagstiftningen i allmänhet.

Någon omständighet som likväl ger anledning att införa regler om

()()

straff vid kopiering för enskilt bruk synes inte ha kommit fram. I Prop. 1993/941122 enlighet med den bedömning som har gjorts i promemorian föreslår regeringen därför inte någon ändring av gällande regler på området. Det utesluter naturligtvis inte att frågan om en straffsanktion får prövas på nytt om förhållandena i framtiden skulle ge anledning till det.

Det kan också framhållas att anpassningen till bestämmelserna i EG:s direktiv om rättsligt skydd för datorprogram inneburit den för- ändringen av rättsläget att all kopiering av datorprogram numera utgör intrång i upphovsrätten till programmet. Även om intrånget skett för enskilt bruk och därmed är straffritt innebär detta inte att den som gör intrång i den situationen kan komma att undgå ansvar helt och hållet. Den som gör intrång kan nämligen, till skillnad mot vad som gällde innan upphovsrättslagen anpassades till bestämmelser- na i EG-direktivet, komma att drabbas av skadeståndsansvar för en kopiering som skett även för enskilt bruk. Det bör också understrykas — som redan har skett tidigare i avsnitt 6 - att möjligheten till vitesför- bud också kommer att stå till buds vid olaglig kopiering av datorpro- gram för enskilt bruk.

Hänvisningar till S12

  • Prop. 1993/94:122: Avsnitt 6

13. Effektivare åtgärder med olagliga varor på varumärkes-, växtförädlar- och firmarättens områden

Regeringens förslag: De privaträttsliga säkerhetsåtgärdema på varumärkes-, växtförädlar- och firmarättens områden förstärks i

så måtto att också apparater, redskap m.m. som använts vid olovlig tillverkning utan att själva vara föremål för rättsskyddet skall kunna bli föremål för säkerhetsåtgärd.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens (se promemorian s. 57 f.).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan invändning.

Skälen för regeringens förslag: Som har nämnts i avsnitt 4.5 finns det i de immaterialrättsliga lagarna regler om åtgärder i form av bl.a. ändring eller förstöring av den egendom med avseende på vilken intrång eller överträdelse föreligger. Bestämmelserna är utformade som en rätt för den som innehar ensamrätten att begära att sådana åtgärder vidtas. För att åtgärderna skall kunna vidtas räcker det att intrång i objektiv mening föreligger. Dessa bestämmelser avser inte förverkande i straffrättslig mening. Enligt bestämmelserna har i stället ensamrättens innehavare ett enskilt - ett privaträttsligt - anspråk på att

den egendom som det här gäller skall, exempelvis, ändras eller för- Prop. 1993/941122 störas. Det kan sägas vara frågan om en speciell immaterialrättslig rättsverkan (prop. 1969:168 5. 241, Ds Ju l981:7 s.79 f.).

Dessa bestämmelser har uppenbarligen ett stort värde. Allmänt sett tar de sikte på den egendom i fråga om vilken intrång eller över- trädelse föreligger. På vissa områden finns emellertid också möjlighet att få föremål som har använts som "hjälpmedel" vid intrång ändrade eller förstörda. Så är fallet inom patent- och mönsterrätten liksom enligt upphovsrätten och denna närbesläktade ensamrätter. Reglerna innebär att apparater och redskap etc. som, utan att själva vara föremål för immaterialrättsligt rättsskydd, använts vid olovlig tillverkning kan bli föremål för säkerhetsåtgärd. Regler av detta slag fyller en praktisk funktion och det finns därför skäl att införa dem också inom de övriga industriella ensamrätterna. Inte minst gäller detta på varumärkesrättens område. Varumärkesintrång som försiggår i stor kommersiell skala kan nämligen också innebära förfaranden där varukännetecken behöver kopieras och särskilt sättas fast på varan med hjälp av särskilda föremål.

Regeringen delar därför den uppfattning som har kommit till uttryck i promemorian och godtagits av flertalet remissinstanser att också föremål som används som hjälpmedel vid intrång i en ensamrätt på varumärkes-, växtförädlar- och firmarättens områden skall kunna bli föremål för säkerhetsåtgärd. Det framstår också som lämpligt att säkerhetsåtgärder också skall kunna vidtas vid försök eller förbe- redelse till intrångsbrott.

I detta sammanhang bör även nämnas att riksdagen numera har antagit ett förslag till ny ordningslag (prop. 1992/93:210, bet. 1993/94:JuU1, rskr. 1993/94:1). Lagen - som träder i kraft den 1 april 1994 - innebär bl.a. att om offentlig plats tagits i anspråk för varor eller någon annan egendom i strid mot kravet på tillstånd för att få använda sådan plats, får egendomen tas i beslag och förverkas, om det är uppenbart att detta behövs för att förebygga fortsatta överträdelser och förverkandet inte är oskäligt. Denna bestämmelse i ordningslagen har tillkommit mot bakgrund av de problem som otillåten gatuhandel vållar i vissa storstäder. Som exempel på när förverkande kan vara en uppenbart nödvändig åtgärd enligt den nya ordningslagen kan nämnas förhållandena på Drottninggatan i Stock- holm. Under främst sommartid sker där gatuförsäljning i stor omfattning utan att gatuförsäljarna först ansökt om och fått tillstånd att ta platsen i anspråk. Det är inte ovanligt att denna försäljning omfattar varumärkesrättsligt skyddade produkter. En försäljare som av polisen har rapporterats för otillåten försäljning återvänder ofta till platsen redan kort efter det att han har rapporterats och återupptar den otillåtna försäljningsverksamheten. 1 den situationen kan det vara behövligt att tillgripa förverkande av bl.a. försäljarens varor för att

på så sätt söka förebygga fortsatta överträdelser av förbudet att ta Prop. 1993/941122 platsen i anspråk. Denna förverkanderegel i ordningslagen kan alltså komma att innebära att exempelvis piratkopior av kläder och klockor - dvs. egendom som också skulle kunna bli föremål för privaträttsliga säkerhetsåtgärder enligt regler i den immaterialrättsliga lagstiftningen - förverkas. Bestämmelsen om förverkande i den föreslagna ordnings- lagen kan alltså innebära en ytterligare grund för att i vissa fall få t.ex. varumärkesförfalskad egendom förstörd.

Hänvisningar till S13

14. Ikraftträdande m.m.

Lagändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt. Med beaktande av den tid som kommer att förflyta innan riksdagen kan fatta beslut ilagstiftningsärendet torde en lämplig tidpunkt vara den 1 april 1994.

När det gäller kretsmönsterrätten bör dock uppmärksammas att en ny lag om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter (SFS 1992:1685) har utfärdats. Den lagen är avsedd att träda i kraft samtidigt som avtalet om det europeiska ekonomiska samarbetsom- rådet träder i kraft. Då skall lagen (1986:1425) om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter upphöra att gälla. De föreslagna ändringarna i 1992 års kretsmönsterlag bör träda i kraft samtidigt som den lagen träder i kraft, om den träder i kraft efter den 1 april 1994. Skulle 1992 års kretsmönsterlag ha kommit att träda i kraft före den 1 april 1994 bör de nu föreslagna ändringarna i lagen träda i kraft den 1 april 1994. Det bör därför ankomma på regeringen att besluta om ikraftträdande av dessa ändringar.

De nya straffbestämmelsema skall självfallet inte tillämpas för brottsliga intrång eller överträdelser som skett innan de nya be- stämmelserna trätt i kraft. Av 5 5 lagen (1964: 163) om införande av brottsbalken följer att de nya strängare straffskalorna inte blir tillämp- liga på brott som har begåtts innan de nya bestämmelserna träder i kraft.

Av allmänna principer följer att de nya bestämmelserna om skade- stånd vid ersättning inte blir tillämpliga på sådana intrång som har begåtts innan de nya bestämmelserna har trätt i kraft. Däremot bör den nya sanktionsformen vitesförbud kunna meddelas med anledning av sådana intrång som har påbörjats före ikraftträdandet.

I fråga om de nu berörda situationerna behövs inte några övergångs- bestämmelser (jfr prop. 1985/86:86 s. 38). En sådan bör däremot införas när det gäller möjligheten att med stöd av de nya reglerna påkalla säkerhetsåtgärder avseende hjälpmedel vid intrång. En sådan möjlighet bör inte stå till buds när intrång har skett innan de nya bestämmelserna har trätt i kraft. En övergångsbestämmelse behövs

därför om att de nya reglerna om säkerhetsåtgärder inte gäller för intrång som har skett före ikraftträdandet (jfr prop. 1981/82:152 s. 75).

15. Kostnadsaspekter

Förslagen om förändrade straffbestämmelser med dess höjning av straffmaximum torde kunna leda till ett något ökat antal insatser av polis, åklagare och domstolar på varumärkesrättens område. På övriga områden för det industriella rättsskyddet torde de föreslagna ändringarna endast marginellt påverka det allmännas insatser.

De utökade möjligheterna till vitesförbud kommer sannolikt att leda till ett ökat antal krav på denna säkerhetsåtgärd och därmed ett ökat antal mål om vitesförbud. Å andra sidan skall beaktas att den bakomliggande tvisten (om intrång föreligger eller inte) i praktiken kan komma att avgöras redan genom förordnandet om Vitesförbudet. Vitesförbudet bör nämligen bli effektivt i den meningen att käranden många gånger uppnår ett slut på intrånget redan i och med förbuds- förordnandet. Därmed kan också verkningarna av intrånget bli begränsade och en efterföljande begäran om skadestånd för intrånget och eventuell begäran om förstörande av egendom kommer att framställas i färre fall. Vitesförbudet kan alltså komma att leda till en minskning av antalet ordinära tvistemål på immaterialrättens område.

De föreslagna förändringarna om skadestånd vid intrång i de immateriella ensamrätterna torde inte leda till ett ökat antal mål. Förslagen i denna del innebär ju inte några förändringar av de grundläggande förutsättningama för att få ersättning utan är be— gränsade till att förstärka denna sanktionsform när den kan tillämpas.

Totalt sett torde belastningen på domstolsväsendet när det gäller civilrättsliga åtgärder minska något.

Sammantaget bör effekten av de föreslagna ändringarna bli kostnadsneutral för det allmänna. De kostnadshöjningar som vissa av förändringarna kan medföra vägs upp av kostnadsminskningar på andra områden. Det finns alltså inte anledning att räkna med att förslagen kommer att leda till ökade utgifter för staten.

16. Specialmotivering Prop. 1993/94:122

16.1. Förslaget till lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644)

375

Gör någon intrång i rätten till ett varukännetecken enligt 4 — 10 55 (varumärkesintrång) och sker det uppsåtligen eller av grov oaktsam- het, skall han dömas till böter eller fängelse i högst två år. Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 37 a & får inte dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Aklagaren får väcka åtal för brott som avses i första eller andra stycket endast om målsäganden anger brottet till åtal och åtal av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt.

Första stycket

I stycket har det införts bestämmelser som innebär dels att straff- barhet föreligger även vid grov oaktsamhet, dels att straffmaximum höjs från fängelse i sex månader till fängelse i två år. I fråga om in— nebörden av och syftet med dessa ändringar kan hänvisas till den allmänna motiveringen (avsnitt 8 och 9).

I andra meningen har tagits in ett tillägg om att den som har överträtt ett vitesförbud inte får straffas för intrång som omfattas av förbudet. Bestämmelsen har tillkommit för att undvika att samma gärning föranleder dubbla sanktioner.

Andra stycket

I detta stycke, som saknar motsvarighet i gällande lag, har tagits in bestämmelser om ansvar för försök och förberedelse. Enligt de nya bestämmelserna skall ansvar kunna inträda för försök respektive förberedelse under de förutsättningar som anges i 23 kap. 1 & respektive 2 & brottsbalken.

Av hänvisningen till 23 kap. brottsbalken följer vidare att be- stämmelserna i kapitlets 3 g om frivilligt tillbakaträdande m.m. blir tillämpliga.

Om ansvar för försök eller förberedelse kan komma i fråga, skall de särskilda straffmätningsbestämmelserna för försök i 23 kap. 1 å andra stycket och för förberedelse i 23 kap. 2 & tredje stycket beaktas.

Tredje stycket Bestämmelsen har modifierats språkligt men överensstämmer i sak

med nuvarande ordning.

37aå

På yrkande av den som innehar ett varukännetecken enligt 1 - 3 55 eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja varukännetecken får domstolen vid vite förbjuda den som gör varumärkesintrång att fortsätta intrånget.

Om käranden visar sannolika skäl för att intrång förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget förringar värdet av ensamrätten till varukännetecknet, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 & utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs skall domstolen pröva om förbud som har med- delats enligt andra stycket fortfarande skall bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket samt ifråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som före- skrivs i rättegångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.

Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om för- budet. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesför- bud.

Ihåga om radio— och trådsändningars innehåll gäller bestämmel— serna i radiolagen (I966:755).

Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om meddelande av vitesförbud vid varumärkesintrång. Skälen för införandet av denna nya sanktionsform och huvuddragen av sanktionens utformning har redovisats i den allmänna motiveringen (avsnitt 6).

Bestämmelsen är avsedd att kunna tillämpas såväl när särskild talan om vitesförbud förs, som när ett yrkande om vitesförbud framställs i ett mål om skadestånd för intrång. För att käranden i ett skade- ståndsmål skall vara säker på att yrkandet om vitesförbud kommer att prövas måste han framställa yrkandet innan målet har företagits till huvudförhandling. Annars löper han risken att yrkandet avvisas (13 kap. 3 5 andra stycket rättegångsbalken).

Första stycket

Inledningsvis anges vem som har rätt att framställa ett yrkande om vitesförbud vid varumärkesintrång. Den rätten har den som är innehavare av ett varukännetecken. och den som på grund av licens

(36

äger rätt att utnyttja ett varukännetecken.

Vitesförbudet måste vara klart avgränsat. Den som förbudet riktar sig mot skall veta vad han inte får göra. Yrkandet om vitesförbud måste därför vara klart preciserat och stå i relation till det påstådda intrånget. I sin begäran om vitesförbud har käranden att noga ange vari intrånget består och vilka förbudsåtgärder han önskar. Det är naturligtvis inte förenligt med kravet på precisering att låta yrkandet omfatta "liknande" eller "motsvarande" åtgärder.

Inom ramen för kärandens yrkande är det domstolens uppgift att utforma förbudet så att det uppfyller kravet på entydighet och konkretisering. Det kan bli fråga om att exempelvis förbjuda svaranden att marknadsföra, sälja eller på annat sätt avhända sig varan under visst varukännetecken. Ett förbud bör dock inte gå längre än som är motiverat i det enskilda fallet. Domstolen är således oför- hindrad att begränsa förbudet i förhållande till vad som yrkats.

När det gäller vitesbeloppets storlek - som bestäms av domstolen - är grundregeln att vitet skall bestämmas till ett så högt belopp att det kan antas förmå svaranden att åtlyda det förbud som vitet avser (jfr 3 5 lagen /1985:206/ om viten). I första hand bör svarandens ekonomiska förhållanden vara avgörande för bedömningen, men även kärandens intresse att förhindra fortsatt intrång bör beaktas. Någon övre gräns för beloppet gäller inte. I fall där ett grovt intrång har gjorts av en motpart med betydande ekonomiska resurser kan vitet behöva sättas till ett mycket högt belopp. Det kan alltså krävas att vitet i ett sådant fall bestäms till flera miljoner kronor för att det preventiva syftet skall kunna uppnås.

Av 4 & viteslagen följer också att vite kan föreläggas som s.k. löpande vite. Det innebär att vitet bestäms till ett visst belopp för varje tidsperiod av viss längd under vilket förbudet har överträtts. Vitet kan också bestämmas så att det skall betalas för varje gång förbudet överträds.

Andra stycket

I andra stycket ges uttryckliga föreskrifter om att interimistiskt förbud kan meddelas.

Förutsättningarna för att meddela ett sådant förbud har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 6). Om i det särskilda fallet förutsättningarna för ett interimistiskt förbud skulle ändras innan målet avgörs slutligt, kan domstolen ändra eller häva förbudet.

Ett interimistiskt förbud kan även meddelas i samband med dom i saken. Det följer av möjligheten att meddela förbud att gälla intill dess att målet slutligt har avgjorts.

För att ett interimistiskt förbud skall meddelas krävs givetvis att ett yrkande om det har framställts.

Tredje stycket

Som en ytterligare förutsättning för att ett interimistiskt beslut skall kunna ges, gäller att käranden ställer säkerhet för det skadestånd som han kan bli skyldig att ge ut om beslutet visar sig vara obefogat. Skadeståndsskyldigheten gäller - liksom när förordnande enligt 17 kap. 14 & rättegångsbalken om omedelbar verkställighet upphävs - oberoende av vårdslöshet. Den omfattar all skada, även ren för- mögenhetsskada (jfr 3 kap. 22 & utsökningsbalken, prop. 1980/81:8 s. 337 f.).

Hänvisningen till 2 kap. 25 & utsökningsbalken innebär att säker- heten skall bestå av pant eller borgen. Som borgen får godtas endast proprieborgen och, om borgensmännen är två eller flera, endast solidarisk borgen. Efter mönster från 15 kap. 6 & rättegångsbalken har domstolen getts befogenhet att i undantagsfall befria käranden från att ställa säkerhet om han inte förmår detta. Bestämmelsen tar sikte framför allt på sådana fall som när en innehavare av ett varukännetecken med begränsade ekonomiska resurser för talan mot den som gjort intrång för vilken skadan av ett interimistiskt förbud är ringa i jämförelse med den skada varumärkesrättens innehavare åsamkas av intrånget.

Fjärde stycket

När rätten avgör målet skall den pröva om det interimistiska förbudet skall bestå. Om rätten beslutar att förbudet skall bestå, gäller det oberoende av om talan fullföljs mot domen.

Av allmänna processuella principer följer att ett yrkande om interimistiskt beslut också kan framställas i högre rätt. En innehavare av ett varukännetecken eller en licenshavare som fullföljer talan mot en dom varigenom ett förbudsyrkande har avslagits och ett interimis- tiskt förordnande har upphävts kan således i samband med över- klagandet framställa yrkande om ett interimistiskt beslut. Så kan också ske även om något yrkande om interimistiskt beslut inte har framställts tidigare.

Femte stycket

När det gäller överklagande av det interimistiska beslutet hänvisas till rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut som avses i 15 kap. Det innebär bl.a. att talan mot beslut som har meddelats under rättegången skall föras särskilt (49 kap. 4 5 första stycket 6 och 54 kap. 3 & rättegångsbalken). Vidare medför det en möjlighet för högre rätt att meddela inhibition (50 kap. 8 5 och 55 kap. 8 & rättegångsbalken).

Att ett interimistiskt förordnande som har meddelats i samband med domen överklagas i samma ordning som gäller för överklagande av själva domen framgår av 49 kap. 5 5 andra stycket och 54 kap. 3 &

rättegångsbalken. Även för dessa fall finns det möjlighet för över- instansen att meddela inhibition (50 kap. 8 & och 55 kap 8 & rätte- gån gsbalken) .

Sjätte stycket

Talan om utdömande av vitet får föras av den som har ansökt om Vitesförbudet. Om varumärkesrätten har överlåtits eller licens upplåtits, får talan föras av den nye innehavaren respektive licens- havaren. Detta följer av allmänna processrättsliga regler (jfr 13 kap. 7 & rättegångsbalken).

En särskild talan om utdömande av vite handläggs i tillämpliga delar enligt reglerna i rättegångsbalken som mål om åtal för brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet (8 & viteslagen).

Andra meningen i stycket innehåller en kumulationsregel som gör det möjligt att föra talan om föreläggande av nytt vite i ett mål om utdömande av vite. Vid kumulation bör reglerna i 22 kap. 1, 3 och 5 åå rättegångsbalken anses analogt tillämpliga. Det innebär bl.a. att rätten efter vad den anser lämpligt kan förordna att målen skall handläggas gemensamt eller var för sig.

Av 1 & tredje stycket viteslagen jämfört med 25 kap. 7- 9 55 brotts- balken följer att utdömt vite tillfaller staten. ] fråga om uppbörd och indrivning samt förvandling av vite gäller att detta sker enligt de regler som har föreskrivits för böter.

Sjunde stycket

I stycket har tagits in en regel om att i fråga om radio— och trådsändningars innehåll gäller bestämmelserna i radiolagen (l966:755). Regeln innebär att vitesförbud inte får riktas mot innehållet i sådana sändningar. Denna fråga har berörts i avsnitt 6 i den allmänna motiveringen.

385

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör varumärkesintrång skall betala skälig ersättning för utnyttjandet av varukännetecknet samt ersättning för den ytterligare skada som intrånget har medfört. Vid bestämmande av ersättningens storlek skall hänsyn tas även till rättighetshavarens intresse av att varumärkesintrång inte begås och till övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.

Den som utan uppsåt eller oaktsamhet gör varumärkesintrång skall betala ersättning för utnyttjandet av varukännetecknet, om och i den mån det är skäligt. '

Paragrafen, som innehåller bestämmelser om ersättningsskyldighet vid varumärkesintrång, har behandlats i avsnitt 7.

Första stycket

I första meningen föreskrivs - i likhet med vad som redan gäller för övriga industriella rättigheter - att den som begår varumärkesintrång skall betala skälig ersättning för utnyttjandet av varukännetecknet samt ersättning för den ytterligare skada som intrånget har medfört.

Med skälig ersättning för utnyttjandet avses närmast den licensavgift som borde ha betalats om licens hade upplåtits. Föreskriften innebär i denna del en minimiregel för ersättningens beräkning. Ersättning skall betalas även om kännetecknets innehavare faktiskt inte har lidit någon förlust till följd av intrånget. Storleken av den licensavgift som borde ha betalats får avgöras med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet och efter grunder som vanligen tillämpas inom den aktuella branschen vid överenskommelser om licensavgift.

För att innehavaren, när intrånget begåtts uppsåtligen eller av oaktsamhet, skall kunna få ersättning utöver miniminivån måste han visa att ytterligare skada föreligger. Som exempel på sådan ytterligare skada för vilken ersättning kan betalas kan nämnas förlorade kapital- kostnader för produktionsmedel som på grund av intrånget inte har kunnat utnyttjas, nedgång i rättighetshavarens egen försäljning och uteblivna beställningar. Ytterligare en skada för vilken ersättning skall betalas är den försämring av varukännetecknets anseende (good- will) som intrånget kan ha medfört. Om intrång görs i ett varukänne- tecken kan man i de flesta fall utgå från att kännetecknet har en good- will; annars skulle det olovliga utnyttjandet av det inte komma i fråga.

I andra meningen har tagits in en bestämmelse som ger domstolen möjlighet att när den bestämmer skadeståndets storlek ta hänsyn till rättighetshavarens intresse av att varumärkesintrång inte begås och övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse. Avsikten med införandet av den bestämmelsen är inte att ändra de grundläggande reglerna om rätt till skadestånd som skall gälla enligt första meningen. Det betyder att utgångspunkten är att innehavaren av varumärkesrätten alltid skall ha rätt till full ersättning för utnyttjandet av varukännetecknet och, i den mån han kan visa det, den ytterligare skada som intrånget har medfört.

Tillägget i stycket innebär emellertid att domstolen när den fastställer ersättningens storlek skall beakta även andra än rent ekono- miska omständigheter. De omständigheter som kan komma i fråga vid bedömningen hänför sig dels till parterna, dels till arten och graden av intrånget.

Bestämmelsen har sin förebild i 58 & patentlagen. I fråga om bestämmelsens närmare innebörd kan därför i tillämpliga delar hänvisas till vad som anförts i specialmotiveringen till patentlagens regel (prop. 1985/86:86 s. 43 f.).

71.)

Andra stycket

Enligt detta stycke skall den som begår varumärkesintrång utan uppsåt eller oaktsamhet - dvs. i god tro - utge ersättning för utnyttjan- det om och i den mån det bedöms skäligt. Ersättningen bestäms på samma sätt som enligt motsvarande bestämmelse i första stycket, dvs. närmast som skälig licensavgift. I vissa fall kan det vara rimligt att ingen ersättning alls betalas och i andra fall kan det finnas skäl att jämka ersättningen. Någon rätt till ersättning för annat än utnyttjandet av varukännetecknet föreligger inte i ett godtrosfall.

415

På yrkande av den som har lidit varumärkesintrång får domstolen efter vad som är skäligt till förebyggande av fortsatt intrång besluta att varukännetecken som olovligen förekommer på varor, förpack- ningar, reklamtryck, ajfärshandlingar eller liknande skall utplånas eller ändras. Kan en sådan åtgärd inte ske utan att egendomen på vilken kännetecknet förekommer förstörs eller ändras på visst sätt får domstolen besluta om detta. I ett sådant fall får domstolen också, på yrkande, besluta att egendomen skall mot lösen lämnas ut till den som har lidit intrånget.

På yrkande av den som lidit intrånget får domstolen efter vad som är skäligt till förebyggande av fortsatt intrång besluta att föremål, vars användande skulle innebära varumärkesintrång, skall förstöras eller ändras på visst sätt.

Sådan egendom som avses i första och andra styckena får tas i beslag om det skäligen kan antas att ett brott enligt 37 5 har begåtts. Ifråga om ett sådant beslag tillämpas reglerna om beslag i brottmål [ allmänhet

Bestänmzelserna [ första — tredje styckena tillämpas också i fråga om försök och förberedelse enligt 37 å andra stycket

Paragrafen, som innehåller bestämmelserna om de privaträttsliga säkerhetsåtgärderna vid varumärkesintrång, har behandlats i den allmänna motiveringen avsnitt 13.

Första stycket

Den egendom som kan bli föremål för säkerhetsåtgärd är dels varu- kännetecken som satts fast på varor etc., dels den egendom som olovligen märkts. I övrigt har endast redaktionella ändringar gjorts i bestämmelsen.

Andra stycket

Med föremål vars användande skulle innebära varumärkesintrång avses apparater, redskap, klichéer, formar och liknande hjälpmedel som använts för framställning av varukännetecknet eller anbringande av detta på varan. Det krävs inte att föremålet uteslutande är

användbart för det olovliga förfarandet. Åtgärd kan alltså ske även om föremålet möjligen kan användas också för annat ändamål.

Tredje stycket Genom hänvisningen till andra stycket kommer också föremål vars användande skulle innebära varumärkesintrång att kunna tas i beslag. I övrigt har endast redaktionella ändringar gjorts i bestämmelsen.

Fjärde stycket

Regleringen innebär att bestämmelserna i paragrafen om utplåning av varukännetecken m.m. är tillämpliga också i fall av försök och förberedelse till brott.

Hänvisningar till S16-1

16.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

535

Den som beträffande ett litterärt eller konstnärligt verk vidtar åtgärder, som innebär intrång i den till verket enligt 1 och 2 kap. knutna upphovsrätten eller som strider mot föreskrift enligt 41 å andra stycket eller mot 50 &, döms, om det sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, till böter eller fängelse i högst två år.

Den som för sitt enskilda bruk kopierar ett datorprogram som är utgivet eller varav exemplar har överlåtits med upphovsmannens samtycke, skall inte dömas till ansvar, om förlagan för kopieringen inte används i näringsverksamhet eller offentlig verksamhet och han inte utnyttjar framställda exemplar av datorprogrammet för annat ändamål än sitt enskilda bruk.

Vad som sägs i första stycket gäller också, om någon till Sverige för spridning till allmänheten för in exemplar av verk, där exemplaret framställts utomlands under sådana omständigheter, att en sådan framställning här skulle ha varit straffbar enligt vad som sägs i det stycket.

Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 53 a 5 får inte dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.

För försök eller förberedelse till brott som avses i första och tredje styckena döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Paragrafen har, förutom redaktionella ändringar, kompletterats med ett fjärde stycke.

Fjärde stycket

Bestämmelsen, som föreskriver att den som har överträtt ett vitesförbud inte får straffas för intrång som omfattas av förbudet, har tillkommit för att undvika att samma gärning föranleder dubbla sanktioner.

53aå

På yrkande av upphovsmannen eller hans rättsinnehavare eller av den som på grund av upplåtelse har rätt att utnyttja verket får domstolen vid vite förbjuda den som vidtar en åtgärd som innebär intrång eller överträdelse som avses i 53 & att fortsätta med åtgärden.

Om käranden visar sannolika skäl för att en åtgärd som innebär intrång eller överträdelse som avses i 53 & förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta med åtgärden förringar värdet av den ensamrätt som upphovsrätten medför, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom från detta. Ifråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 & utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs skall domstolen pröva om förbud som har med— delats enligt andra stycket fortfarande skall bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket samt ifråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som före- skrivs i rättegångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.

Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. I samband med sådan talanfår talan föras om nytt vitesför- bud.

I fråga om radio- och trådsändningars innehåll gäller bestämmel- serna i radiolagen (] 966.755 ).

Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om meddelande av vitesförbud. På samma sätt som i 55 & tar paragrafen sikte på den som vidtar åtgärd som innebär intrång eller överträdelse som sägs i 53 5. Det kan alltså vara fråga om åtgärd som innebär intrång i den till verket enligt 1 och 2 kap. knutna upphovsrätten eller som strider mot föreskrift enligt 41 å andra stycket eller mot 50 5. Det kan också vara fråga om åtgärd som innebär överträdelse av regeln i 53 & tredje stycket.

Vad som har anförts i specialmotiveringen till bestämmelsen om vitesförbud vid varumärkesintrång (37 a &) gäller i tillämpliga delar också för intrång i eller överträdelse av upphovsrätten.

I sista stycket har tagits in en regel om att i fråga om radio- och trådsändningars innehåll gäller bestämmelserna i radiolagen (l966:755). Regeln innebär att vitesförbud inte får riktas mot innehållet i sådana sändningar. Denna fråga har berörts i avsnitt 6 i den allmänna motiveringen.

575

Vad som sägs i 53 - 56 åå skall också tillämpas på rättighet som skyddas genom föreskrift i 5 kap.

Till ansvar som föreskrivs i 53 5 första stycket skall ådömas också den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet till försäljning bjuder ut eller i övrigt till allmänheten sprider grammofonskivor, filmer eller andra anordningar som avses i 45, 46 eller 48 å och som har fram- ställts i strid mot någon av dessa bestämmelser eller framställts utomlands under sådana omständigheter att en motsvarande fram- ställning här skulle ha varit straffbar enligt denna lag. Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 53 a 5 får inte dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.

För försök eller förberedelse till brott som avses i andra stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Bestämmelserna i 53 a - 56 åå tillämpas också när någon till allmänheten sprider anordningar som avses i andra stycket. Ersätt- ning enligt 54 5 första stycket skall dock betalas endast om sprid- ningen har skett uppsåtligen eller av oaktsamhet.

Första stycket Hänvisningen till att vad som sägs i 53 - 56 åå upphovsrättslagen skall ha motsvarande tillämpning på de närstående rättigheterna enligt 5 kap. innebär att också 53 a 5 blir tillämplig som en sanktionsform för dessa rättigheter.

Andra stycket

1 andra meningen har tagits in ett tillägg om att den som har överträtt ett vitesförbud inte får straffas för intrång som omfattas av förbudet. Bestämmelsen har tillkommit för att undvika att samma gärning föranleder dubbla sanktioner.

Fjärde stycket Bestämmelsen anger att också reglerna i 53 a & skall tillämpas när någon till allmänheten sprider anordning som avses i andra stycket.

16.3. Förslaget till lag om ändring i patentlagen (l967z837)

575

Gör någon intrång i den ensamrätt som patent medför (patentin- trång) och sker det uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, skall han dömas till böter eller fängelse i högst två år. Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 57 a 5 får inte dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Åklagaren får väcka åtal för brott som avses i första eller andra Prop. 1993/942122 stycket endast om målsäganden anger brottet till åtal och åtal av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt.

Första stycket

I stycket har tagits in bestämmelser som innebär dels att straffbarhet föreligger även vid grov oaktsamhet, dels att straffmaximum har höjts från sex månaders fängelse till fängelse i två år. I fråga om inne- börden av och syftet med dessa ändringar hänvisas till den allmänna motiveringen (avsnitt 8 och 9).

Andra stycket

I detta stycke, som saknar motsvarighet i gällande lag, har tagits in bestämmelser om straff för försök och förberedelse. Enligt de nya bestämmelserna skall ansvar kunna inträda för försök respektive förberedelse under de förutsättningar som anges i 23 kap. l 5 respektive 2 & brottsbalken.

Av hänvisningen till 23 kap. brottsbalken följer vidare att be- stämmelserna i kapitlets 3 g om frivilligt tillbakaträdande m.m. blir tillämpliga.

Om ansvar för försök eller förberedelse kan komma i fråga skall de särskilda straffmätningsbestämmelserna för försök i 23 kap. l å andra stycket och för förberedelse i 23 kap. 2 5 tredje stycket beaktas.

Tredje stycket Bestämmelsen har modifierats språkligt men överensstämmer i sak med nuvarande ordning.

5735

På yrkande av patenthavaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja uppfinningen får domstolen vid vite förbjuda den som gör patentintrång att fortsätta intrånget.

Om käranden visar sannolika skäl för att intrång förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget förringar värdet av ensamrätten till patentet, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 & utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs skall domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande skall bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i rättegångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.

Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om för- budet. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.

Ifråga om radio— och trådsändningars innehåll gäller bestämmel- serna i radiolagen(1960: 755).

Paragrafen har huvudsakligen ändrats i redaktionella hänseenden. I sista stycket har dock, på motsvarande sätt som i 37 a & varumär- keslagen, tagits in en bestämmelse om att i fråga om radio- och trådsändningars innehåll gäller bestämmelserna i radiolagen.

595

På yrkande av den som har lidit patentintrång får domstolen efter vad som är skäligt till förebyggande av fortsatt intrång besluta att ett patentskyddat alster, som har tillverkats utan patenthavarens lov eller ett föremål, vars användande skulle innebära patentintrång, skall ändras på visst sätt eller sättas i förvar för återstoden av patenttiden eller förstöras eller, i fråga om ett patentskyddat alster, mot lösen lämnas ut till den som har lidit intrånget. Vad nu har sagts gäller inte mot den som i god tro har förvärvat egendomen eller särskild rätt till den och själv inte har begått patentintrång.

Egendom som avses i första stycket får tas i beslag, om det skäligen kan antas att ett brott enligt 57 5 har begåtts. I fråga om ett sådant beslag tillämpas reglerna om beslag i brottmål i allmänhet.

Trots vad som sägs i första stycket får domstolen, om det finns synnerliga skäl, på yrkande besluta att en innehavare av egendom som avses i första stycket skall få förfoga över egendomen under återstoden av patenttiden eller del av den, mot skälig ersättning och på skäliga villkor i övrigt.

Bestämmelserna i första — tredje styckena tillämpas också ifråga om försök och förberedelse enligt 57 å andra stycket.

Paragrafen innehåller bestämmelserna om de privaträttsliga säker- hetsåtgärderna vid patentintrång och har huvudsakligen ändrats i redaktionella hänseenden.

Fjärde stycket

Regleringen innebär att bestämmelserna i paragrafen om ändring av egendom m.m. är tillämpliga också i fall av försök eller förberedelse till brott.

Hänvisningar till S16-3

16.4. Förslaget till lag om ändring i mönsterskyddslagen Prop. "1993/94:12

(1970:485)

355

Gör någon intrång i en mönsterrätt (mönsterintrång) och sker det uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, skall han dömas till böter eller fängelse i högst två år. Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 35 a & får inte dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Aklagaren får väcka åtal för brott som avses i första eller andra stycket endast om målsäganden anger brottet till åtal och åtal av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt.

Första stycket

I stycket har tagits in bestämmelser som innebär dels att straffbarhet föreligger även vid grov oaktsamhet, dels att straffmaximum har höjts från sex månaders fängelse till fängelse i två år. I fråga om inne- börden av och syftet med dessa ändringar hänvisas till den allmänna motiveringen (avsnitt 8 och 9).

I andra meningen har tagits in ett tillägg om att den som överträtt ett vitesförbud inte får straffas för intrång som omfattas av förbudet. Bestämmelsen har tillkommit för att undvika att samma gärning föranleder dubbla sanktioner.

Andra stycket

I detta stycke, som saknar motsvarighet i gällande lag, har tagits in bestämmelser om ansvar för försök och förberedelse. Enligt de nya bestämmelserna skall ansvar kunna inträda för försök respektive förberedelse under de förutsättningar som anges i 23 kap. 1 & respektive 2 & brottsbalken.

Av hänvisningen till 23 kap. brottsbalken följer vidare att be- stämmelserna i kapitlets 3 5 om frivilligt tillbakaträdande m.m. blir tillämpliga.

Om ansvar för försök eller förberedelse kan komma i fråga skall de särskilda straffmätningsbeståmmelsema för försök i 23 kap. 1 5 andra stycket och för förberedelse i 23 kap. 2 & tredje stycket beaktas.

Tredje stycket Bestämmelsen har modifierats språkligt men överensstämmer i sak med nuvarande ordning.

35aå

På yrkande av mönsterhavaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja mönstret får domstolen vid vite förbjuda den som gör mönsterintrång att fortsätta intrånget.

Om käranden visar sannolika skäl för att intrång förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget förringar värdet av ensamrätten till mönstret, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom från detta. Ifråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 & utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs skall domstolen pröva om förbud som har med- delats enligt andra stycket fortfarande skall bestå.

Ifråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket samt ifråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som före- skrivs i rättegångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.

Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om för- budet. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesför- bud.

Ifråga om radio- och trådsändningars innehåll gäller bestämmel— serna i radiolagen(I966:755).

Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om meddelande av vitesförbud vid mönsterintrång. Vad som anförts i specialmotivering- en till bestämmelsen om vitesförbud vid varumärkesintrång (37 a &) gäller i tillämpliga delar också för mönsterintrång.

Den som äger rätt att framställa ett yrkande om vitesförbud vid mönsterintrång är den som har en på registrering grundad mönsterrätt (mönsterhavaren) eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja mönstret. Med licens avses även tvångslicens.

365

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör mönsterintrång skall betala skälig ersättning för utnyttjandet av mönstret samt ersättning för den ytterligare skada som intrånget har medfört. Vid bestämman- de av ersättningens storlek skall hänsyn tas även till mönsterhavarens intresse av att mönsterintrång inte begås och till övriga omständig— heter av annan än rent ekonomisk betydelse.

Den som gör mönsterintrång utan uppsåt eller oaktsamhet skall betala ersättning för utnyttjande av mönstret, om och i den mån det är skäligt.

Rätten till ersättning för mönsterintrång preskriberas, om talan inte Prop. 1993/94:12 väcks inom fem årfrän det skadan uppkom

I första stycket andra meningen har, på motsvarande sätt som gäller för varumärkesrätten (38 & varumärkeslagen), tagits in en be- stämmelse varigenom domstolen ges möjlighet att när den bestämmer skadeståndets storlek ta hänsyn till mönsterhavarens intresse av att intrång inte begås och övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.

I övrigt har endast redaktionella justeringar gjorts i paragrafen.

375

På yrkande av den som har lidit mönsterintrång får domstolen efter vad som är skäligt till förebyggande av fortsatt intrång besluta, att en vara som tillverkats eller förts in till Sverige i strid mot annans mönsterrätt eller ett föremål vars användande skulle innebära mönste- rintrång, skall ändras på visst sätt eller sättas i förvar för återstoden av skyddstiden eller förstöras eller, i fråga om olovligen tillverkad eller till Sverige införd vara, mot lösen lämnas ut till den som har lidit intrånget. Detta gäller inte mot den som i god tro har förvärvat egendomen eller särskild rätt till den och själv inte har gjort mönster— intrång.

Egendom som avses i första stycket får tas i beslag, om det skäligen kan antas att ett brott enligt 35 å har begåtts. Ifråga om ett sådant beslag tillämpas reglerna om beslag i brottmål i allmänhet.

Trots vad som sägs i första stycket får domstolen, om det finns synnerliga skäl, på yrkande besluta att en innehavare av egendom som avses i första stycket skall få förfoga över egendomen under återstoden av skyddstiden eller del av den, mot skälig ersättning och på skäliga villkor i övrigt.

Bestämmelserna i första - tredje styckena tillämpas också ifråga om försök och förberedelse enligt 35 å andra stycket.

Paragrafen innehåller bestämmelserna om de privaträttsliga säker— hetsåtgärdema vid mönsterintrång och har huvudsakligen ändrats i redaktionella hänseenden.

Fjärde stycket

Regleringen innebär att bestämmelserna i paragrafen om ändring av vara m.m. är tillämpliga också i fall av försök eller förberedelse till brott.

Hänvisningar till S16-4

16.5. Förslaget till lag om ändring i växtförädlarrättslagen PFOP— 1993/943132

(1971:392) 36 5

Gör någon intrång i en växtförädlarrätt och sker det uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, skall han dömas till böter eller fängelse i högst två år. Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 36 a 5 får inte dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Aklagaren får väcka åtal för brott enligt första eller andra stycket endast om målsäganden anger brottet till åtal och åtal av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt.

Första stycket

[ stycket har tagits in bestämmelser som innebär dels att straffbarhet föreligger även vid grov oaktsamhet, dels att straffmaximum har höjts från sex månaders fängelse till fängelse i två år. I fråga om inne- börden av och syftet med dessa ändringar hänvisas till den allmänna motiveringen (avsnitt 8 och 9).

I andra meningen har tagits in ett tillägg om att den som överträtt ett vitesförbud inte får straffas för intrång som omfattas av förbudet. Bestämmelsen har tillkommit för att undvika att samma gärning föranleder dubbla sanktioner.

Andra stycket

I detta stycke, som saknar motsvarighet i gällande lag, har tagits in bestämmelser om ansvar för försök och förberedelse. Enligt de nya bestämmelserna skall ansvar kunna inträda för försök respektive förberedelse under de förutsättningar som anges i 23 kap. 1 5 respektive 2 & brottsbalken.

Av hänvisningen till 23 kap. brottsbalken följer vidare att be- stämmelserna i kapitlets 3 & om frivilligt tillbakaträdande m.m. blir tillämpliga.

Om ansvar för försök eller förberedelse kan komma i fråga skall de särskilda straffmätningsbestämmelserna för försök i 23 kap. ] å andra stycket och för förberedelse i 23 kap. 2 & tredje stycket beaktas.

Tredje stycket

Bestämmelsen har modifierats språkligt men överensstämmer i sak med nuvarande ordning.

36aå

På yrkande av sortinnehavaren eller den som på grund av licens

har rätt att utnyttja vdxtsorten får domstolen vid vite förbjuda den Pr0p. 1993/94:122 som gör intrång i växy'örädlarrätten att fortsätta intrånget.

Om käranden visar sannolika skäl för att intrång förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget förringar värdet av ensamrätten till växtsorten, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas sva- randen. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom från detta. Ifråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 & utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs skall domstolen pröva om förbud som har med— delats enligt andra stycket fortfarande skall bestå.

Ifråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket samt ifråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som före- skrivs i rättegångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.

Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om för- budet. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesför- bud.

Ifråga om radio- och trådsändningars innehåll gäller bestämmel- serna i radiolagen (I966:755).

Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om meddelande av vitesförbud vid intrång i en växtförädlarrätt. Vad som anförts i specialmotiveringen till bestämmelsen om vitesförbud vid varu- märkesintrång (37 a &) gäller i tillämpliga delar också för intrång i en växtförädlarrätt.

Den som äger rätt att framställa ett yrkande om vitesförbud vid intrång i en växtförädlarrätt är den som har en på registrering grundad växtförädlarrätt (sortinnehavaren) eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja växtförädlarrätten. Med licens avses även tvångslicens.

375

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör intrång i en växt- förädlarrätt skall betala skälig ersättning för utnyttjandet av växt- sorten samt ersättning för den ytterligare skada som intrånget har medfört. Vid bestämmande av ersättningens storlek skall hänsyn tas även till sortinnehavarens intresse av att intrång inte begås och till övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.

Den som gör intrång i en växtförädlarrått utan uppsåt eller oaktsam- het, skall betala ersättning för utnyttjande av sorten, om och i den mån det är skäligt.

Rätten till ersättning för intrång i en våxtförädlarrätt preskriberas,

om talan inte väcks inom fem år från det skadan uppkom.

I första stycket andra meningen har, på motsvarande sätt som gäller för varumärkesrätten (38 & varumärkeslagen), tagits in en be- stämmelse varigenom domstolen ges möjlighet att när den bestämmer skadeståndets storlek. ta hänsyn till sortinnehavarens intresse av att intrång inte begås och övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse. '

I övrigt har endast redaktionella ändringar gjorts i paragrafen.

38%

På yrkande av den som har lidit intrång i en växtförädlarrätt kan domstolen efter vad som är skäligt till förebyggande av fortsatt intrång besluta att växtmaterial med avseende på vilket intrång före- ligger skall lämnas ut mot lösen till den som har lidit intrånget eller förstöras samt att ett föremål vars användande skulle innebära intrång skall på visst sätt ändras eller förstöras. Vad som nu har sagts gäller inte mot den som i god tro har förvärvat materialet eller särskild rätt till detta och inte själv gjort intrång i växtförädlarrätten.

Egendom som avses i första stycket får tas i beslag, om det skäligen kan antas att ett brott enligt 36 5 har begåtts. Ifråga om ett sådant beslag tillämpas reglerna om beslag i brottmål i allmänhet.

Trots vad som sägs i första stycket kan domstolen på yrkande besluta att innehavare av material som avses där skall äga förfoga över materialet mot skälig ersättning och på skäliga villkor i övrigt.

Bestämmelserna i första — tredje styckena tillämpas också ifråga om försök eller förberedelse enligt 36 5 andra stycket.

Paragrafen, som innehåller bestämmelserna om de privaträttsliga såkerhetsåtgärdema vid intrång i en växtförädlarrätt har behandlats i avsnitt 13.

Första stycket

Den egendom som kan bli föremål för säkerhetsåtgärd är dels det växtmaterial vars utnyttjande skulle innebära intrång, dels också, vilket är en nyhet, apparater, redskap och liknande föremål som kan ha använts för att framställa växtmaterialet. Det krävs inte att föremålet uteslutande är användbart för det olovliga förfarandet. Åtgärd kan alltså ske även om föremålet möjligen kan användas också för annat ändamål. 1 övrigt har endast redaktionella ändringar gjorts i bestämmelsen.

Andra stycket

Begreppet egendom i stycket syftar såväl på det olovligen fram- ställda växtmaterialet som på eventuella föremål som använts för att åstadkomma materialet.

Bestämmelsen har i övrigt ändrats endast i redaktionella avseenden.

Fjärde stycket Regleringen innebär att bestämmelserna i paragrafen om förstöring m.m. är tillämpliga också i fall av försök eller förberedelse till brott.

Hänvisningar till S16-5

16.6. Förslaget till lag om ändring i firmalagen (1974:156)

155

Om ett näringskännetecken eller dess användning strider mot goda seder eller allmän ordning eller är vilseledande, får domstolen vid vite förbjuda innehavaren att använda kännetecknet.

Ett sådant förbud får aven meddelas, om någon gör intrång i någon annans rätt till näringskännetecken (finnaintrång).

Talan om förbud får föras av var och en som lider skada av kännetecknet eller dess användning. Talan om förbud enligt första stycket får föras även av den myndighet som regeringen bestämmer och av sammanslutning av berörda näringsidkare.

Om käranden visar sannolika skäl för att firmaintrång förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget förringar värdet av ensamrätten till näringskännetecknet, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Förbud enligt färde stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas sva- randen. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 & utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av. domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs skall domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt färde stycket fortfarande skall bestå.

Ifråga om överklagande av beslut enligt fjärde eller femte stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i rättegångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.

Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbu- det eller, om detta meddelats enligt första stycket, av den myndighet som regeringen bestämmer. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.

Ifråga om radio— och trådsändningars innehåll gäller bestämmel- serna i radiolagen (I966:755).

Paragrafen, som handlar om vitesförbud, har kompletterats med nya bestämmelser i fjärde - nionde styckena om att vitesförbud kan meddelas interimistiskt vid firmaintrång. Vad som har anförts i

specialmotiveringen till bestämmelsen om vitesförbud vid varu- Prop. 1993/94:122 märkesintrång (37 a &) gäller i tillämpliga delar också för intrång i firmarätten.

18å

Gör någon firmaintrång och sker det uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, skall han dömas till böter eller fängelse i högst två år.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Avser intrånget en firma som är skyddad enbart på grund av registrering, skall inte dömas till ansvar för det intrång som gjorts före registreringsdagen.

Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 15 5 andra stycket får int_e dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.

Åklagaren får väcka åtal för brott som avses i första eller andra stycket endast om målsäganden anger brottet till åtal och åtal av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt.

Första stycket

I stycket har tagits in en bestämmelse som innebär dels att straffbar- het föreligger även vid grov oaktsamhet, dels att straffmaximum har höjts från sex månaders fängelse till fängelse i två år. I fråga om innebörden av och syftet med dessa ändringar kan hänvisas till den allmänna motiveringen (avsnitt 8 och 9).

Andra stycket

I detta stycke, som saknar motsvarighet i gällande lag, har tagits in bestämmelser om ansvar för försök och förberedelse. Enligt de nya bestämmelserna skall ansvar kunna inträda för försök respektive förberedelse under de förutsättningar som anges i 23 kap. 1 & respektive 2 & brottsbalken.

Av hänvisningen till 23 kap. brottsbalken följer vidare att be- stämmelserna i kapitlets 3 5 om frivilligt tillbakaträdande m.m. blir tillämpliga.

Om ansvar för försök eller förberedelse kan komma i fråga skall de särskilda straffmätningsbeståmmelserna för försök i 23 kap. l å andra stycket och för förberedelse i 23 kap. 2 & tredje stycket beaktas.

Tredje och fjärde styckena Dessa stycken har ändrats endast i redaktionella avseenden.

Femte stycket Bestämmelsen har modifierats språkligt men överensstämmer i sak med nuvarande ordning.

195

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör firmaintrång skall betala skälig ersättning för utnyttjandet av näringskännetecknet samt ersättning för den ytterligare skada som intrånget har medfört. Vid bestämmande av ersättningens storlek skall hänsyn tas även till rättighetshavarens intresse av att firmaintrång inte begås och till övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.

Den som gör firmaintrång utan uppsåt eller oaktsamhet, skall betala ersättning för utnyttjandet av näringskännetecknet, om och i den mån det är skäligt.

Avser intrånget en firma som är skyddad enbart på grund av registrering, skall ersättning för det intrång som skett före registre- ringsdagen betalas endast om intrånget gjorts uppsåtligen.

Rätten till ersättning för skada preskriberas, om talan inte väcks inom fem år från det att skadan uppkom. Rätten till ersättning med anledning av intrång i firma som är skyddad enbart på grund av registrering preskriberas dock inte i något fall tidigare än ett år från registreringsdagen.

Paragrafen, som innehåller bestämmelserna om ersättningsskyldighet vid firmaintrång har behandlats i avsnitt 7.

Första stycket

I första meningen föreskrivs - i likhet med vad som redan gäller för övriga industriella rättigheter - att den som begår firmaintrång skall betala skälig ersättning för utnyttjandet av näringskännetecknet samt ersättning för den ytterligare skada som intrånget har medfört.

I andra meningen har, på motsvarande sätt som gäller för varumär- kesrätten (38 &) tagits in en bestämmelse varigenom domstolen ges möjlighet att när den bestämmer skadeståndets storlek ta hänsyn till rättighetshavarens intresse av att firmaintrång inte begås och övriga omständigheter av annat än rent ekonomisk betydelse.

Angående den närmare innebörden av dessa bestämmelser kan i tillämpliga delar hänvisas till vad som anförts i specialmotiveringen till 38 & varumärkeslagen.

Andra stycket

Enligt detta stycke skall den som begår firmaintrång utan uppsåt eller oaktsamhet - dvs. i god tro - betala ersättning för utnyttjandet om och i den mån det bedöms skäligt. I vissa fall kan det vara rimligt att ingen ersättning alls lämnas och i andra fall kan det finnas skäl att jämka ersättningen. Någon rätt till ersättning för annat än utnyttjande av näringskännetecknet föreligger inte i ett godtrosfall.

Tredje och fjärde styckena Bestämmelserna har ändrats endast i redaktionella avseenden.

205

Vid överträdelse av ett vitesförbud som meddelats enligt 15 första stycket kan domstol efter vad som är skäligt besluta att närings- kännetecken, som i strid mot förbudet förekommer på skyltar, varor, förpackningar, reklamtryck, ofärshandlingar eller liknande skall utplånas eller ändras så att det inte längre strider mot goda seder eller allmän ordnirlg eller är vilseledande. Kan en sådan åtgärd inte ske utan att egendomen på vilket kännetecknet förekommer förstörs eller ändras på visst sätt, får domstolen besluta om detta.

Vid överträdelse av ett vitesförbud som meddelats enligt 15 å andra stycket eller annars vid firmaintrång kan domstol på yrkande av den som har lidit intrånget efter vad som är skäligt till förebyggande av fortsatt intrång besluta om åtgärd som anges i första stycket eller besluta att egendomen skall lämnas ut mot lösen till den som har lidit intrånget, samt att ett föremål vars användande skulle innebära firmaintrång, skall förstöras eller ändras på visst sätt.

Om ett vitesförbud överträtts eller om det skäligen kan antas att ett brott enligt 18 & har begåtts, får egendom som avses i första eller andra stycket tas i beslag. I fråga om ett sådant beslag tillämpas reglerna om beslag i brottmål i allmänhet.

Bestämmelserna i andra och tredje styckena tillämpas också ifråga om försök eller förberedelse till brott.

Paragrafen, som innehåller bestämmelserna om de privaträttsliga säkerhetsåtgärderna vid firmaintrång har behandlats i avsnitt 13.

Första stycket I detta stycke har gjorts enbart redaktionella ändringar.

Andra stycket

Den egendom som kan bli föremål för säkerhetsåtgärd är dels näringskännetecken som satts på en skylt etc, dels den egendom som olovligen märkts, dels också, vilket är en nyhet, apparater, redskap, klichéer, formar och liknande föremål som använts för framställning av näringskännetecknet eller anbringande av detta på varan. Det krävs inte att föremålet uteslutande är användbart för det olovliga för- farandet. Säkerhetsåtgärd kan alltså ske även om föremålet möjligen kan användas också för annat ändamål.

Tredje stycket

Begreppet egendom i stycket syftar såväl på den olovligen märkta egendomen som på föremål vars användande skulle innebära firma- intrång.

Fjärde stycket Regleringen innebär att bestämmelserna i paragrafen är tillämpliga också i fall av försök eller förberedelse till brott.

Hänvisningar till S16-6

16.7. Förslaget till lag om ändring i lagen (1986:1425) PrOp. 1993/94:122 om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter

öå

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet vidtar en åtgärd som innebär intrång i rätten enligt 1 % döms till böter eller fängelse i högst två år. Till samma straff döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet för spridning till allmänheten till Sverige för in exemplar av kretsmönster som har framställts utomlands under sådana omständigheter att motsvarande framställning här skulle ha varit straffbar. Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 6 a & får inte dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Aklagare får väcka åtal för brott enligt första eller andra stycket endast om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Tredje meningen i första stycket är ny och har tillkommit för att undvika att samma gärning föranleder dubbla sanktioner.

6aå

På yrkande av innehavaren av kretsmönstret eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja kretsmönstret får domstolen vid vite förbjuda den som vidtar en åtgärd som innebär intrång eller överträdelse enligt 6 & att fortsätta med åtgärden.

Om käranden visar sannolika skäl för att en åtgärd som innebär intrång eller överträdelse enligt 6 & förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta med åtgärden förringar värdet av ensamrätten till kretsmönstret, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsnuil skulle medföra risk för skada.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas sva— randen. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom från detta. Ifråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 & utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs skall domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande skall bestå.

Ifråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i rättegångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.

Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om för— budet. ] samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesför-

bud. Ifråga om radio- och trådsändningars innehåll gäller bestämmel- serna i radiolagen (] 966.755 ).

Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om meddelande av vitesförbud vid intrång i kretsmönsterrätten. Vad som anförts i specialmotiveringen till bestämmelsen om vitesförbud vid varu- märkesintrång (37 a &) gäller i tillämpliga delar också för intrång i kretsmönsterrätten.

16.8. Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter

9å

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet vidtar en åtgärd som innebär intrång i rätten enligt 2 & döms till böter eller fängelse i högst två år. Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 9 a & får inte dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Aklagare får väcka åtal för brott enligt första eller andra stycket endast om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Andra meningen i första stycket är ny och har tillkommit för att undvika att samma gärning föranleder dubbla sanktioner

9aå

På yrkande av innehavaren av kretsmönstret eller den .som på grund av licens har rätt att utnyttja kretsmönstret får domstolen vid vite förbjuda den som vidtar en åtgärd som innebär intrång eller överträdelse enligt 9 5 att fortsätta med åtgärden.

Om käranden visar sannolika skäl för att en åtgärd som innebär intrång eller överträdelse enligt 9 & förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta med åtgärden förringar värdet av ensamrätten till kretsmönstret, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas sva- randen. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befi'ia honom från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 & utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs skall domstolen pröva om förbud som har Prop. 1993/94:122 meddelats enligt andra stycket fortfarande skall bestå. Ifråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i rättegångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken. Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om för— budet. ] samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesför- bud.

Ifråga om radio- och trådsändningars innehåll gäller bestämmel- serna i radiolagen (1 966.755).

Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om meddelande av vitesförbud vid intrång i kretsmönsterrätten. Vad som anförts i specialmotiveringen till bestämmelsen om vitesförbud vid varu- märkesintrång (37 a &) gäller i tillämpliga delar också för intrång i kretsmönsterrätten.

Bilaga 1

Sammanfattning av departementspromemorian (Ds 1993:24) Skärpta åtgärder mot immaterialrättsliga intrång

I promemorian läggs fram förslag om skärpta åtgärder mot intrång i de immateriella ensamrätterna. Förslagen har till syfte att ge ett förbättrat skydd inom hela det immaterialrättsliga området, det vill säga för så väl rättigheter inom det upphovsrättsliga området som för rättigheter inom det industriella rättsskyddets område.

När intrång sker i en immateriell ensamrätt är det för rättighets- havaren ett primärt intresse att snabbt få slut på intrånget. [ pro- memorian föreslås därför att domstolarna skall få möjlighet att förbjuda fortsatt intrång vid äventyr av vite (vitesförbud) inom hela det immaterialrättsliga området. Ett sådant förbud skall kunna meddelas interimistiskt.

Beträffande skadeståndsbestämmelsema på det industriella rättsskyd- dets område föreslås åtgärder som stärker rättighetshavarnas ställning vid intrång. Genomgående föreslås att ersättning skall utgå för utnyttjandet av ensamrätten samt att ersättning skall utges för den ytterligare skada som intrånget kan ha medfört. Skadeståndets storlek skall kunna bestämmas även med hänsyn till omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse. Nuvarande möjlighet till jämkning vid intrång som grundas på ringa oaktsamhet skall inte finnas kvar.

I promemorian föreslås vissa förändrade straffbestämmelser m.m. Straffmaximum för intrång i rättigheter enligt det industriella rättsskyddet höjs från fängelse i sex månader till fängelse i två år. Vidare föreslås regler om straff för försök och förberedelse till intrång i en sådan rättighet. Härutöver föreslås att möjligheterna till allmänt åtal vid intrång i de industriella ensamrätterna utökas.

Slutligen föreslås vissa förändringar i reglerna om säkerhetsåtgärder för olagliga varor.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1994.

*)l')

Bilaga 2

Departementspromemorians lagförslag

1 Förslag till Lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644)

Härigenom föreskrivs i fråga om varumärkeslagen (1960:644) dels att 37, 38 och 41 åå skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 37 a 5, av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen IydeLse

375

Gör någon intrång i rätt till varukännetecken enligt 4 - 10 åå (varumärkesintrång), och sker det uppsåtligen, straffes med böter eller fängelse i högst sex måna- der.

Brottet må åtalas av allmän åklagare endast om målsägande angiver det till åtal och åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt.

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet gör intrång i rätten till ett varukännetecken enligt 4 - 10 55 (varumärkes- intrång), döms till böter eller fängelse i högst två år. Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 37 a åfår inte dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Åklagaren får väcka åtal för brott som avses i första eller andra stycket endast om måls- ägande anger brottet till åtal och åtal är påkallat från allmän synpunkt.

37aå

På yrkande av den som in— nehar rätten till ett varukänne- tecken enligt I — 3 åå eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja varukännetecken får

Prop. "1993/94:12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

rätten vid vite förbjuda den som gör varumärkesintrång att fort- sätta intrånget.

Om käranden visar sannolika skäl för att intrång föreligger och det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrångetförringar värdet av den ensamrätt som varukännetecknet medför, får rätten meddela vites- förbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om det inte är fara i dröjsmål.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos rätten för skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säker- het, får rätten befria honom från detta. I fråga om beskaffenheten av säkerheten gäller 2 kap. 25 & utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av rätten, om den inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs skall rätten pröva om förbud som har med- delats enligt andra stycket fort— farande skall bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket samt i fråga om hand- läggningen i högre rätt gäller vad som föreskrivs i rättegångs- balken om talan mot beslut enligt I 5 kap. rättegångsbalken.

Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. I samband med sådan

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

talan får talan föras om nytt vitesförbud.

385

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör sig skyldig till varumärkesintrång skall ersätta av intrånget föranledd skada. Föreligger endast ringa oaktsam- het, må ersättningen därefter jämkas.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör varumärkesin- trång skall betala skälig ersätt- ning för utnyttjandet av rätten till varukännetecknet samt ersätt- ning för den ytterligare skada som intrånget har medfört. Vid bestämmande av ersättningens storlek skall hänsyn tas även till rättighetshavarens intresse av att varumärkesintrång inte begås och till övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk be- tydelse.

Den som utan uppsåt eller oaktsamhet gör varumärkesin- trång skall betala ersättning för utnyttjandet av varukänneteck- net, om och i den mån det är skäligt.

41å

På yrkande av den som lidit varumärkesintrång äger rätten efter vad som finnes skäligt för- ordna, att varukännetecken som obehörigen anbragts på vara, förpackning, reklamtryck, affärs- handling eller dylikt skall utplån- as eller så ändras, att missbruk därav ej kan ske. Kan sådan åtgärd ej ske annorledes, må förordnas, att den märkta egen- domen skall förstöras eller på visst sätt ändras. I sådant fall äger rätten ock, på yrkande,

På yrkande av den som har lidit varumärkesintrång får rätten efter vad som är skäligt till förebyggande av fortsatt intrång besluta att varukänne- tecken som olovligen satts på varor, förpackningar, reklam- tryck, affärshandlingar eller lik- nande skall utplånas eller änd- ras. Kan en sådan åtgärd inte ske utan att egendomen på vilken kännetecknet har satts fast förstörs eller ändras på visst sätt får rätten besluta om detta. I

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1993/94:122

förordna, att egendomen skall sådant fall får rätten också, på

mot lösen utlämnas till den som yrkande, besluta att egendomen lidit intrånget. skall mot lösen lämnas ut till den som har lidit intrånget.

På yrkande av den som lidit intrånget får rätten efter vad som är skäligt till förebyggande av fortsatt intrång besluta att föremål, vars användande skulle innebära varumärkesintrång, skall förstöras eller på visst sätt ändras.

Här avsedd egendom må, där Sådan egendom som avses i brott som avses i 37 & skäligen första och andra stycket får tas kan antagas föreligga, tagas i i beslag om brott som avses i 37 beslag; därvid skall vad om be— & skäligen kan antas föreligga. I slag i brottmål i allmänhet är fråga om sådant beslag tilläm— stadgat äga motsvarande tillämp- pas reglerna om beslag i brott— ning. mål i allmänhet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Den gäller inte i fråga om intrång som har skett dessförinnan.

2 Förslag till Prop. 1993/94:12 Lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

dels att 53 och 57 åå skall ha följande lydelse, dels att i lagen skall införas en en ny paragraf, 53 a å, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 53 5

Den som beträffande ett litterärt eller konstnärligt verk vidtar åtgärder, som innebär intrång i den till verket enligt 1 och 2 kap. knutna upphovsrätten eller som strider mot föreskrift enligt 41 å andra stycket eller mot 50 å, döms, om det sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, till böter eller fängelse i högst två år.

Den som för sitt enskilda bruk kopierar ett datorprogram som år utgivet eller varav exemplar har överlåtits med upphovsmannens samtycke, skall inte dömas till straff, om förlagan för kopiering- en inte används i näringsverk- samhet eller offentlig verksamhet och han inte utnyttjar framställda exemplar av datorprogrammet för annat ändamål än sitt enskilda bruk.

Den som för sitt enskilda bruk kopierar ett datorprogram som är utgivet eller varav exemplar har överlåtits med upphovsman- nens samtycke, skall inte dömas till ansvar, om förlagan för kopieringen inte används i nä- ringsverksamhet eller offentlig verksamhet och han inte utnytt- jar framställda exemplar av datorprogrammet för annat ändamål än sitt enskilda bruk.

Vad som sägs i första stycket gäller också, om någon till riket för spridning till allmänheten inför exemplar av verk, där exemplaret framställts utom riket under sådana omständigheter, att en sådan framställning här i riket skulle ha varit straffbar enligt vad som sägs i det stycket.

Den som har överträtt ett vites— förbud enligt 53 a å får inte dömas till ansvar för intrång .som omfattas av förbudet.

För försök eller förberedelse till brott som aVses i första och tredje styckena döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

53 a å På yrkande av upphovsmannen

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

eller hans rättsinnehavare eller av den som på grund av upp— låtelse har rätt att utnyttja verket får rätten vid vite förbjuda den som vidtar åtgärd som innebär intrång eller överträdelse varom sägs i 53 5 att fortsätta med åtgärden.

Om käranden visar sannolika skäl för att en åtgärd som inne- bär intrång eller överträdelse varom sägs i 53 å förekommer och det skäligen kan befaras att svaranden, genom att fortsätta med åtgärden förringar värdet av den ensamrätt som upphovs- rätten medför, får rätten med- dela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har av- gjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud med- delas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om det inte är fara i dröjsmål.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos rätten för skada som kan tillfogas svaran- den. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får rätten befria honom från detta. I fråga om beskaffenheten av säkerheten gäller 2 kap. 25 å utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av rätten, om den inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs skall rätten pröva om förbud som har med- delats enligt andra stycket fort- farande skall bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

stycket samt i fråga om hand- läggningen i högre rätt gäller vad som föreskrivs i rättegångs- balken om talan mot beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.

Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.

575

Vad i 53 - 56 åå sägs skall äga motsvarande tillämpning med avseende å rättighet, som skyd- das genom föreskrift i 5 kap.

Straff som föreskrivs i 53 å första stycket skall ådömas också den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet till försäljning utbjuder eller i övrigt till allmän— heten sprider grammofonskiva, film eller annan anordning som avses i 45 , 46 eller 48 å och som har framställts i strid mot någon av dessa bestämmelser eller framställts utom riket under så— dana 0mständigheter att en dylik framställning här i riket skulle ha varit straffbar enligt denna lag.

För försök eller förberedelse till brott som avses i andra stycket

Vad som sägs i 53 - 56 åå skall också tillämpas på rättig- het, som skyddas genom före- skrift i 5 kap.

Ansvar som föreskrivs i 53 å första stycket skall ådömas också den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet till försäljning utbjuder eller i övrigt till all- mänheten sprider grammofonski- vor, filmer eller andra anord- ningar som avses i 45, 46 eller 48 å och som har framställts i strid mot någon av dessa be- stämmelser eller framställts utomlands under sådana om- ständigheter att en motsvarande framställning här skulle ha varit straffbar enligt denna lag. Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 53 a åfår inte dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.

döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Bestämmelserna i 54 — 56 åå skall äga motsvarande tillämp— ning när någon till allmänheten sprider anordning som avses i

Bestämmelserna i 53 a — 56 åå skall också tillämpas när någon till allmänheten sprider anord- ning som avses i andra stycket.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1993/94:12

andra stycket. Ersättning enligt Ersättning enligt 54 å första 54 å första stycket skall dock stycket skall dock betalas endast betalas endast om spridningen om spridningen har skett uppsåt-

har skett uppsåtligen eller av ligen eller av oaktsamhet. oaktsamhet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

3 Förslag till Lag om ändring i lagen (1960:730) om rätt till fotografisk bild

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:730) om rätt till fotografisk bild

dels att 16 å skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 16 & å, av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

16å

Den som beträffande en foto- grafisk bild vidtager åtgärd, som innebär intrång i den till bilden jämlikt denna lag knutna rätten, eller till försäljning utbjuder eller eljest till allmänheten sprider exemplar av fotografisk bild, som framställts i strid mot lagen, döms, om det sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, till böter eller fängelse i högst två år.

Samma lag vare, om någon till allmänheten sprider eller till riket för sådan spridning inför exemp- lar av fotografisk bild, där ex- emplaret framställts utom riket under sådana omständigheter, att en dylik framställning här i riket skulle varit straffbar enligt vad i första stycket sägs.

För försök eller förberedelse till brott som avses som avses i första

Den som beträffande en foto- grafisk bild vidtar åtgärd, som innebär intrång i den till bilden enligt denna lag knutna rätten, eller till försäljning utbjuder eller eljest till allmänheten spri- der exemplar av fotografisk bild, som framställts i strid mot la- gen, döms, om det sker uppsåt- ligen eller av grov oaktsamhet, till böter eller fängelse i högst två år.

Vad som sägs i första stycket gäller också, om någon till allmänheten sprider eller till Sverige för sådan spridning för in exemplar av fotografisk bild, där exemplaret framställts utom- lands under sådana omständig- heter, att en motsvarande fram- ställning här skulle varit straff- bar enligt vad som sägs i det stycket.

Den som har överträtt ett vites— förbud enligt 16 a å får inte dömas till ansvar för intrång som onyfattas av förbudet.

eller andra styckena döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ProP- 1993/943122

16aå

På yrkande av fotografen eller hans rättsinnehavare eller av den som på grund av upplåtelse har rätt att utnyttja en fotogra- fisk bild får rätten vid vite för- bjuda den som vidtar åtgärd som innebär intrång eller över— trädelse varom sägs i 16 å att fortsätta med åtgärden.

Om käranden visar sannolika skäl för att en åtgärd som in- nebär intrång eller överträdelse varom sägs i 16 å förekommer och det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta med åtgärden förringar värdet av den ensamrätt som rätten till bilden medför, får rätten med— dela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har av- gjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud med- delas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om det inte är fara i dröjsmål.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos rätten för skada som kan tillfogas sva— randen. Saknar käranden för— måga att ställa sådan säkerhet, får rätten befria honom från detta. Ifråga om beskaffenheten av säkerheten gäller 2 kap. 25 å utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av rätten, om den inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs skall rätten pröva om förbud som har med- delats enligt andra stycket fort— farande skall bestå.

l 00

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1993/942122

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket samt i fråga om hand- läggningen i högre rätt gäller vad som föreskrivs i rättegångs- balken om talan mot beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.

Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

4 Förslag till Lag om ändring i patentlagen (1967:837)

Härigenom föreskrivs att 57 å patentlagen (1967:837) skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

57å

Gör någon intrång i den en- samrätt som patent medför (patentintrång) och sker det upp- såtligen, skall han dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 57 a å får inte dömas till straffr för intrång som omfattas av förbudet.

Brottet må åtalas av allmän åklagare endast om målsägande anger det till åtal och åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt.

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet gör intrång i den ensamrätt som patent med- för (patentintrång), döms till böter eller fängelse i högst två år. Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 57 a å får inte dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Åklagaren får väcka åtal för brott som avses i första eller andra stycket endast om måls- ägande anger brottet till åtal och åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

5 Förslag till Lag om ändring i mönsterskyddslagen (l970:485)

Härigenom föreskrivs i fråga om mönsterskyddslagen (l970:485) dels att 35 och 36 åå skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 35 a å, av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

35å

Gör någon intrång i mönsterrätt (mönsterintrång) och sker. det uppsåtligen, dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

Allmänt åtal för brott som avses i första stycket får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal och åtal av sär— skilda skäl finnes påkallat från allmän synpunkt

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet gör intrång i en mönsterrätt (mönsterintrång), döms till böter eller fängelse i högst två år. Den som har över- trätt ett vitesförbud enligt 35 a å får inte dömas till ansvar för

intrång som omfattas av för— budet.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Åklagaren får väcka åtal för brott som avses i första eller andra stycket endast om måls— ägande anger brottet till åtal och

åtal är påkallat från allmän synpunkt,

3Saå

På yrkande av mönsterhavaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja mönstret får rätten vid vite förbjuda den som gör mönsterintrång att fortsätta intrånget.

Om käranden visar sannolika skäl för att intrång föreligger och det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget förringar värdet av den ensamrätt .som mönstret medför,

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

får rätten meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om det inte är fara i dröjsmål.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos rätten för skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säker— het, får rätten befria honom från detta. Ifråga om beskaffenheten av säkerheten gäller 2 kap. 25 & utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av rätten, om den inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs skall rätten pröva om förbud som har med— delats enligt andra stycket fort- farande skall bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket samt i fråga om hand— läggningen i högre rätt gäller vad som föreskrivs i rättegångs- balken om talan mot beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.

Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.

36å

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör mönsterintrång skall utge skälig ersättning för utnyttjandet av mönstret samt ersättning för den ytterligare skada som intrånget medfört.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör mönsterintrång skall betala skälig ersättning för utnyttjandet av mönstret samt ersättning för den ytterligare skada som intrånget har med—

] (')4

Nuvarande lydelse

Föreligger endast ringa oaktsam— het, kan ersättningen jämkas.

Gör någon mönsterintrång utan uppsåt eller oaktsamhet, skall han utge ersättning för utnyttjan— de av mönstret, om och i den mån det finnes skäligt.

Talan om ersättning för möns— terintrång skall väckas inom fem år från det skadan uppkom vid påföljd att rätten till ersättning annars är förlorad.

Föreslagen lydelse

fört. Vid bestämmande av ersätt- ningens storlek skall hänsyn tas även till mönsterhavarens intresse av att mönsterintrång inte begås och till övriga om- ständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.

Den som gör mönsterintrång utan uppsåt eller oaktsamhet skall betala ersättning för ut- nyttjande av mönstret, om och i den mån det är skäligt.

Rätten till ersättning för möns— terintrång preskriberas, om talan inte väcks inom fem år från det skadan uppkom.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

6 Förslag till Lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1971:392)

Härigenom föreskrivs i fråga om växtförädlarrättslagen (1971:392) dels att 36, 37 och 38 åå skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 36 a å, av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

36å

Gör någon intrång i växt- förädlarrätt och sker det uppsåt- ligen, dömes till böter eller fän— gelse i högst sex månader.

Allmänt åtal för brott som avses i första stycket får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal och åtal av sär- skilda skäl är påkallat från all- män synpunkt.

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet gör intrång i en växtförädlarrätt, döms till böter eller fängelse i högst två år. Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 36 a åfår inte dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Åklagaren får väcka åtal för brott som avses i första eller andra stycket endast om måls- ägande anger brottet till åtal och äta] är påkallat från allmän syn- punkt.

36aå

På yrkande av sortinnehavaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja växtsorten får rätten vid vite förbjuda den som gör intrång i växtförädlar- rätten att fortsätta intrånget.

Om käranden visar sannolika skäl för att intrång föreligger och det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget förrin gar värdet av den ensamrätt som växtsorten med— för, får rätten meddela vites-

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

förbud för tiden intill dess att målet slutligt har utgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om det inte är fara i dröjsmål.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos rätten för skada .som kan tillfogas svaran- den. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får rätten befria honom från detta. I fråga om beskajenheten av säkerheten gäller 2 kap. 25 å utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av rätten, om den inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs skall rätten pröva om förbud som har med— delats enligt andra stycket fort- farande skall bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket samt i fråga om hand- läggningen i högre rätt gäller vad som föreskrivs i rättegångs— balken om talan mot beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.

Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.

37å

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör intrång i växt- förädlarrätt skall utge skälig ersättning för utnyttjandet av växtsorten samt ersättning för den ytterligare skada som in

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör intrång i en växtförädlarrätt skall betala skälig ersättning för utnyttjandet av växtsorten samt ersättning för den ytterligare skada som in-

1 07

Nuvarande lydelse

trånget medfört. Föreligger endast ringa oaktsamhet, kan ersättningen jämkas.

Gör någon intrång i växtför- ädlarrätt utan uppsåt eller oakt- samhet, skall han utge ersättning för utnyttjande av sorten, om och i den mån det är skäligt.

Talan om ersättning för intrång i växtförädlarrätt skall väckas inom fem år från det skadan uppkom vid påföljd att rätten till ersättning annars är förlorad.

38

På yrkande av den som lidit intrång i växtförädlarrätt kan rätten efter vad som är skäligt till förebyggande av fortsatt intrång förordna, att växtmaterial med avseende å vilket intrång före- ligger skall mot lösen utlämnas till den som lidit intrånget eller ock förstöras. Detta gäller icke mot den som i god tro förvärvat materialet eller särskild rätt till detta och ej själv gjort intrång i växtförädlarrätten.

Material som avses i första stycket får tagas i beslag, om brott som anges i 36 å skäligen kan antagas föreligga. Vad som

Föreslagen lydelse

trånget har medfört. Vid be- stämmande av ersättningens storlek skall hänsyn tas även till sortinnehavarens intresse av att intrång inte begås och till övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.

Den som gör intrång i en växt- förädlarrätt utan uppsåt eller oaktsamhet, skall betala ersätt- ning för utnyttjande av sorten, om och i den mån det är skäligt.

Rätten till ersättning för in- trång i en växtförädlarrätt pre- skriberas, om talan inte väcks inom fem år från det skadan uppkom.

&

På yrkande av den som har lidit intrång i en växtförädlarrätt kan rätten efter vad som är skäligt till förebyggande av fortsatt intrång besluta, att växt- material med avseende på vilket intrång föreligger skall mot lösen lämnas ut till den som har lidit intrånget eller förstöras samt att föremål vars användan- de skulle innebära intrång skall på visst sätt ändras eller för— störas. Vad som nu har sagts gäller inte mot den som i god tro har förvärvat materialet eller särskild rätt till detta och inte själv gjort intrång i växtförädlar— rätten.

Egendom som avses i första stycket får tas i beslag, om brott som anges i 36 å skäligen kan antas föreligga. Ifråga om så-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

är föreskrivet om beslag i brott- dant beslag tillämpas reglerna mål i allmänhet äger därvid om beslag i brottmål i allmän- tillämpning. het.

Utan hinder av vad som sägs i första stycket kan rätten på yrkande förordna att innehavare av material som avses där skall äga förfoga över materialet mot skäligt vederlag och på skäliga villkor i övrigt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Den gäller inte i fråga om intrång som har skett dessförinnan.

7 Förslag till Lag om ändring i firmalagen (1974:156)

Härigenom föreskrivs att 15, 18, 19 och 20 åå firmalagen (1974:156) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 å Om näringskännetecken eller dess användning strider mot goda seder eller allmän ordning eller är vilseledande, kan domstol vid vite förbjuda innehavaren att använda kännetecknet. Sådant förbud får även meddelas, om någon gör intrång i annans rätt till näringskännetecken (firmaintrång).

Talan om förbud får föras av var och en som lider förfång av kännetecknet eller dess använd- ning. Talan om förbud enligt första stycket får föras även av myndighet som Konungen be- stämmer och av sammanslutning av berörda näringsidkare.

Talan om förbud får föras av var och en som lider skada av kännetecknet eller dess använd- ning. Talan om förbud enligt första stycket får föras även av myndighet som regeringen be- stämmer och av sammanslutning av berörda näringsidkare.

Om käranden visar sannolika skäl för att intrång föreligger och det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget förringar värdet av den ensamrätt som näringskänne— tecknet medför, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslu— tats. Innan ett sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om det inte ärfara i dröjsmål.

Förbud enligt fjärde stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet has domstolen för skada som kan tillfogas sva- randen. Saknar käranden för- måga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom från

Nuvarande lydelse

Talan om utdömande av vite föres av den som ansökt om för— budet eller, om detta meddelats enligt första stycket, av myn- dighet som Konungen be- stämmer.

Den som uppsåtligen gör firma— intrång dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

Avser intrånget firma som är skyddad enbart på grund av registrering, skall icke dömas till strof?r för det intrång som skett före registreringsdagen.

Den som överträtt vitesförbud

Föreslagen lydelse

detta. Ifråga om beskaffenheten av säkerheten gäller 2 kap. 25 å utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av sva- randen.

När målet avgörs skall dom— stolen pröva om förbud som har meddelats enligt fjärde stycket fortfarande skall bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt färde eller femte stycket samt i fråga om hand— läggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i rätte— gångsbalken om talan mot beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.

Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet eller, om detta med— delats enligt första stycket, av den myndighet som regeringen bestämmer. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.

18 å

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet gör firma- intrång, döms till böter eller fängelse i högst två år.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Avser intrånget firma som är skyddad enbart på grund av registrering, skall inte dömas till ansvar för det intrång som skett före registreringsdagen.

Den som har överträtt ett

Nuvarande lydelse

som meddelats enligt 15 andra stycket får ej dömas till straff för intrång som omfattas av förbu— det.

Allmänt åtal för brott som avses i första stycket får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal och äta] av sär- skilda skäl är påkallat från all- män synpunkt.

Föreslagen lydelse

vitesförbud enligt 15 andra stycket får inte dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.

Aklagaren får väcka åtal för brott som avses i första eller andra stycket endast om måls- äganden anger brottet till åtal och åtal är påkallat från allmän synpunkt.

19å

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör firmaintrång skall ersätta den skada som intrånget medfört. Föreligger endast ringa oaktsamhet, kan ersättningen jämkas.

Avser intrånget firma som som är skyddad enbart på grund av registrering, skall ersättning för det intrång som skett före registre-

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör firmaintrång skall betala skälig ersättning för utnyttjandet av rätten till nä— ringskännetecknet samt ersätt- ning för den ytterligare skada .som intrånget har medfört. Vid bestämmande av ersättningens storlek skall hänsyn tas även till rättighetsha varens intresse av att firmaintrång inte begås och till övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.

Den som gör firmaintrång utan uppsåt eller oaktsamhet, skall betala ersättning för ut- nyttjande av näringskänntecknet, om och i den mån det är skäligt.

ringsdagen utgå endast om intrånget gjorts uppsåtligen.

Rätt till ersättning för skada preskriberas, om talan ej väckes inom fem år från det skadan uppkom. Rätten till ersättning med anledning av intrång i firma som är skyddad enbart på grund av registrering preskriberas dock icke i något fall tidigare än ett år från registreringsdagen.

Rätten till ersättning för skada preskriberas, om talan inte väcks inom fem år från det att skadan uppkom. Rätten till ersättning med anledning av intrång i firma som är skyddad enbart på grund av registrering preskri— beras dock inte i något fall tidi- gare än ett år från registrerings-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

dagen.

205

Vid överträdelse av vitesförbud som meddelats enligt 15 å första stycket kan domstol efter vad som är skäligt förordna att nå- ringskännetecken, som i strid mot förbudet anbragts på skylt, vara, förpackning, reklamtryck, affärshandling eller dylikt, skall utplånas eller ändras så att det ej längre strider mot goda seder eller allmän ordning eller är vilseledande. Kan sådan åtgärd ej ske utan att egendomen på vilket kännetecknet anbragts förstöres eller ändras på visst sätt, får förordnas därom.

Vid överträdelse av vitesförbud som meddelats enligt 15 å andra stycket eller annars vid firma- intrång kan domstol på yrkande av den som lidit intrånget efter vad som är skäligt till före- byggande av fortsatt intrång besluta om åtgärd som anges i första stycket eller förordna att egendomen skall mot lösen ut- lämnas till den som lidit intrång- et.

Om vitesförbud överträtts eller om brott enligt 18 å skäligen kan antagas föreligga, får egendom som avses i första eller andra stycket tagas i beslag i avbidan på förordnande som sägs där. Därvid gäller i tillämpliga delar

Vid överträdelse av ett vites- förbud som meddelats enligt 15 å första stycket kan domstol efter vad som är skäligt besluta att näringskännetecken, som i strid mot förbudet satts på skyl- tar, varor, förpackningar, rek- lamtryck, afärshandlingar eller liknande skall utplånas eller ändras så att det inte längre strider mot goda seder eller allmän ordning eller är vilse— ledande. Kan sådan åtgärd inte ske utan att egendomen på vilket kännetecknet satts förstörs eller ändras på visst sätt, får rätten besluta om detta.

Vid överträdelse av ett vites- förbud som meddelats enligt 15 å andra stycket eller annars vid firmaintrång kan domstol på yrkande av den som har lidit in- trånget efter vad som är skäligt till förebyggande av fortsatt intrång besluta om åtgärd som anges i första stycket eller be- sluta att egendomen skall mot lösen lämnas ut till den som har lidit intrånget, och att föremål vars användande skulle innebära firmaintrång, skall förstöras eller på visst sätt ändras.

Om ett vitesförbud överträtts eller om brott enligt 18 å skälig- en kan antas föreligga, får egen- dom som avses i första eller andra stycket tas i beslag. I fråga om sådant beslag tilläm- pas reglerna am beslag i brott-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1993/94:122

föreskrifterna om beslag i brott- mål i allmänhet. mål.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Den gäller inte i fråga om intrång som har skett dessförinnan.

8 Förslag till Prop. 1993/94:12 Lag om ändring i lagen (1986:1425) om skydd för krets- mönster i halvledarprodukter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1986:1425) om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter

dels att 6 å skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 6 a å, av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

65

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet vidtar en åtgärd som innebär intrång i rätten enligt 1 å skall dömas till böter eller fängelse i högst två år. Till samma straff döms den som uppsåtligen eller av grov oakt- samhet för spridning till allmän- heten hit inför exemplar av krets- mönster som har framställts utomlands under sådana om- ständigheter att motsvarande framställning här skulle ha varit straffbar.

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet vidtar en åtgärd som innebär intrång i rätten enligt 1 å döms till böter eller fängelse i högst två år. Till sam- ma straff döms den som uppsåt- ligen eller av grov oaktsamhet för spridning till allmänheten hit inför exemplar av kretsmönster som har framställts utomlands under sådana omständigheter att motsvarande framställning här skulle ha varit straffbar. Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 6 a å får inte dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Åklagare får väcka åtal för brott enligt första eller andra stycket endast om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

6 a å

På yrkande av innehavaren av kretsmönstret eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja kretsmönstret får. dom- stol vid vite förbjuda den som vidtar åtgärd som innebär in— trång eller överträdelse enligt 6

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

å att fortsätta med åtgärden.

Om käranden visar sannolika skäl för att en åtgärd som inne- bär intrång eller överträdelse enligt 6 å förekommer och det skäligen kan befaras att svaran— den genom att fortsätta med åtgärden förringar värdet av den ensamrätt som kretsmönstret medför, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om det inte är fara i dröjsmål.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för skada som kan tillfogas sva- randen. Saknar käranden för- måga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom från detta. Ifråga om beskaffenheten av säkerheten gäller 2 kap. 25 å utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av sva- randen.

När målet avgörs skall dom— stolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande skall bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket samt i fråga om hand- läggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i rätte- gångsbalken om talan mot beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.

Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om

11.6

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1993/94:122

förbudet. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

9 Förslag till Prop. 1993/94:12 Lag om ändring i lagen (1992:1685) om skydd för krets— mönster i halvledarprodukter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter

dels att 9 å skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 9 a å, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 &

Den som uppsåtligen eller av Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet vidtar en åtgärd grov oaktsamhet vidtar en åtgärd som innebär intrång i rätten som innebär intrång i rätten enligt 2 å skall dömas till böter enligt 2 å döms till böter eller eller fängelse i högst två år. fängelse i högst två år. Den som

har överträtt ett vitesförbud enligt 9 a å får inte dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Åklagare får väcka åtal för brott enligt första eller andra stycket endast om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

9 a å

På yrkande av innehavaren av kretsmönstret eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja kretsmönstret får dont— stol vid vite förbjuda den som vidtar åtgärd som innebär in- trång eller överträdelse enligt 9 å att fortsätta med åtgärden.

Om käranden visar sannolika skäl för att en åtgärd som in- nebär intrång eller överträdelse enligt 9 å förekommer och det skäligen kan befaras att svaran— den genom att fortsätta med åtgärden förringar värdet av den

Nu varande lydelse

Föreslagen lydelse

ensamrätt som kretsmönstret medför, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om det inte är fara i dröjsmål.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för skada som kan tillfogas sva- randen. Saknar käranden för- måga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom från detta. Ifråga om beskaffenheten av säkerheten gäller 2 kap. 25 å utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av sva— randen.

När målet avgörs skall dom- stolen pröva om förbud .som har meddelats enligt andra stycket fortfarande skall bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket samt i fråga om hand- läggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i rätte- gångsbalken om talan mot beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.

Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Bilaga 3

Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig över departementspromemorian (Ds 1993:24) Skärpta åtgärder mot immaterialrättsliga intrång

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, Patentbesvärsråtten, Justitiekanslern, Riks- åklagaren, Rikspolisstyrelsen, Domstolsverket, Försvarets civilför- valtnin g , Generaltullstyrelsen , Kommerskollegium ,Ko nku rrens verket , Patent- och registreringsverket, Statens växtsortnämnd, Universitetet i Stockholm, Juridiska fakultetsnämnden, Copyswede, Föreningen Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå (STIM), Företagarnas riksorganisation, Grossistförbundet Svensk Handel, Handelshögskolan ' i Stockholm, Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbets- nämnd,(KLYS), Kooperativa förbundet, KF, Siftelsen Svensk Industridesign, Stockholms handelskammare, Svalöf Weibull AB, Svenska artisters och musikers intresseorganisation (SAMI), Svenska Bokförläggareföreningen, Svenska Fotografernas Upphovsrättsråd, Svenska Föreningen för Industriellt Rättsskydd, Svenska gruppen av the International Federation of the Phonographic Industry (IFPI), Svenska Industriens Patentingenjörers Förening (SIPF), Svenska kommunförbundet, Svenska Patentombudsföreningen (SPOF), Svenska Uppfmnareföreningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Handelsagenters Förbund, Sveriges Industriförbund, Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges Marknadsförbund, Sveriges Radio AB och Sveriges Videodistributörers Förening.

Riksåklagaren har till sitt yttrande fogat yttranden från Åklagarmyn— digheten i Stockholm, från Åklagarmyndigheten i Göteborg och från Regionåklagarmyndigheten i Linköping.

Yttranden har också kommit in från Jur. dr h.c. Claes Uggla, Business Software Alliance, Svenska Franchise Föreningen och Sveriges Författarförbund.

Konsumentverket, Datorprogramföretagens Intresseförening mot Illegal Kopiering, Föreningen Svensk Form, Föreningen Svensk Programvaruindustri, Läkemedelsindustriföreningen och Svenska föreningen för upphovsrätt har beretts tillfälle att avge yttranden men har avstått från detta.

Bilaga 4

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till Lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644)

Härigenom föreskrivs i fråga om varumärkeslagen (1960:644) dels att 37, 38 och 41 55 skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 37 a 5, av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

375

Gör någon intrång i rätt till varukännetecken enligt 4 - 10 åå (varumärkesintrång), och sker det uppsåtligen, strajfes med böter eller fängelse i högst sex måna- der.

Brottet må åtalas av allmän åklagare endast om målsägande angiver det till åtal och åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt.

Gör någon intrång i rätten till ett varukännetecken enligt 4 - 10 55 (varumärkesintrång) och sker det uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, skall han dömas till böter eller fängelse i högst två år. Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 37 a 5 får inte dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Åklagaren får väcka åtal för brott som avses i första eller andra stycket endast om måls- äganden anger brottet till åtal och åtal av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt.

37aå

På yrkande av den som in- nehar ett varukännetecken enligt ] — 3 åå eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja varukännetecken får domstolen vid vite förbjuda den som gör

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

varumärkesintrång att fortsätta intrånget.

Om käranden visar sannolika skäl för att intrång förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget förringar värdet av ensamrätten till varukänneteck- net, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säker- het, får domstolen befria honom från detta. Ifråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 å utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaran- den.

När målet avgörs skall dom— stolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande skall bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket samt i fråga om hand- läggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i rätte— gångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångs— balken.

Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

förbudet. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.

I fråga om radiosändningars innehåll gäller bestämmelserna i radiolagen(1966: 755).

38å

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör sig skyldig till varumärkesintrång skall ersätta av intrånget föranledd skada. Föreligger endast ringa oaktsam— het, må ersättningen därefter jämkas.

41

På yrkande av den som lidit varumärkesintrång äger rätten efter vad som finnes skäligt för- ordna, att varukännetecken som obehörigen anbragts på vara, förpackning, reklamtryck, ajfärs— handling eller dylikt skall utplån- as eller så ändras, att missbruk därav ej kan ske. Kan sådan åtgärd ej ske annorledes, mä förordnas, att den märkta egen— domen skall förstöras eller på visst sätt ändras. I sådant fall

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör varumärkesin- trång skall betala skälig ersätt— ning för utnyttjandet av varu- kännetecknet samt ersättning för den ytterligare skada som in— trånget har medfört. Vid be— stämmande av ersättningens storlek skall hänsyn tas även till rättighetshavarens intresse av att varumärkesintrång inte begås och till övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk be— tydelse.

Den som utan uppsåt eller oaktsamhet gör varumärkesin- trång skall betala ersättning för utnyttjandet av varukänneteck— net, om och i den mån det är skäligt.

&

På yrkande av den som har lidit varumärkesintrång får domstolen efter vad som är skä- ligt till förebyggande av fortsatt intrång besluta att varukänne— tecken som olovligen förekom— mer på varor, förpackningar, reklamtryck, a_[färshandlingar eller liknande skall utplånas eller ändras. Kan en sådan åtgärd inte ske utan att egendomen på vilken kännetecknet förekommer förstörs eller på visst sätt ändras

Nuvarande lydelse

äger rätten ock, på yrkande, förordna, att egendomen skall mot lösen utlämnas till den som lidit intrånget.

Här avsedd egendom må, där brott som avses i 37 & skäligen kan antagas föreligga, tagas i beslag; därvid skall vad om be- slag i brottmål i allmänhet är stadgat äga motsvarande tillämp— ning.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1994. Den gäller inte i fråga om intrång som har gjorts innan dess.

Föreslagen lydelse

får domstolen besluta om detta. I ett sådant fall får domstolen också, på yrkande, besluta att egendomen skall mot lösen lämnas ut till den som har lidit intrånget.

På yrkande av den som lidit intrånget får domstolen efter vad som är skäligt till förebyggande av fortsatt intrång besluta att föremål, vars användande skulle innebära varumärkesintrång, skall förstöras eller på visst sätt ändras.

Sådan egendom som avses i första och andra styckena får tas i beslag om det skäligen kan antas att ett brott enligt 37 & har begåtts. I fråga om ett sådant beslag tillämpas reglerna om beslag i brottmål i allmänhet.

Bestämmelserna i första - tredje styckena tillämpas också i fråga om försök och förberedelse enligt 37 å andra stycket.

2 Förslag till Lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

dels att 53 och 57 åå skall ha följande lydelse, dels att i lagen skall föras in en en ny paragraf, 53 a 5, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 53 &

Den som beträffande ett litterärt eller konstnärligt verk vidtar åtgärder, som innebär intrång i den till verket enligt 1 och 2 kap. knutna upphovsrätten eller som strider mot föreskrift enligt 41 å andra stycket eller mot 50 &, döms, om det sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, till böter eller fängelse i högst två år.

Den som för sitt enskilda bruk kopierar ett datorprogram som är utgivet eller varav exemplar har överlåtits med upphovsmannens samtycke, skall inte dömas till straff, om förlagan för kopiering- en inte används i näringsverk- samhet eller offentlig verksamhet och han inte utnyttjar framställda exemplar av datorprogrammet för annat ändamål än sitt enskilda bruk.

Vad som sägs i första stycket gäller också, om någon till riket för spridning till allmänheten inför exemplar av verk, där exemplaret framställts utom riket under sådana omständigheter, att en sådan framställning här i riket skulle ha varit straffbar enligt vad som sägs i det stycket.

Den som för sitt enskilda bruk kopierar ett datorprogram som är utgivet eller av vilket exemp- lar har överlåtits med upphovs- mannens samtycke, skall inte dömas till ansvar, om förlagan för kopieringen inte används i näringsverksamhet eller offentlig verksamhet och han inte utnytt- jar framställda exemplar av datorprogrammet för annat ändamål än sitt enskilda bruk.

Vad som sägs i första stycket gäller också, om någon till Sverige för spridning till allmän— heten för in exemplar av verk, där exemplaret framställts utom- lands under sådana omständig- heter att en sådan framställning här skulle ha varit straffbar enligt vad som sägs i det styck- et.

Den som har överträtt ett vites- förbud enligt 53 a 5 får inte

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1993/94:12”!

dömas till ansvar för intrång som onfattas av förbudet. För försök eller förberedelse till brott som avses i första och tredje styckena döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

53a5

På yrkande av upphovsmannen eller hans rättsinnehavare eller av den som på grund av upp— låtelse har rätt att utnyttja verket får domstolen vid vite förbjuda den som vidtar en åtgärd som innebär intrång eller överträdel- se enligt 53 å att fortsätta med åtgärden.

Om käranden visar sannolika skäl för att en åtgärd som inne— bär intrång eller överträdelse enligt 53 å förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta med åtgärden förringar värdet av den ensamrätt som upphovs- rätten medför, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslu- tats. Innan ett sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden för— måga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 & utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av domstolen, om

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

den inte har godkänts av sva- randen.

När målet avgörs skall dom- stolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket forfarande skall bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket samt i fråga om hand- läggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i rätte- gångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångs— balken.

Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.

I fråga om radiosändningars innehåll gäller bestämmelserna i radiolagen (I966:755).

57å

Vad i 53 - 56 åå sägs skall äga motsvarande tillämpning med avseende å rättighet, som skyd- das genom föreskrift i 5 kap.

Straf som föreskrivs i 53 å första stycket skall ådömas också den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet till försäljning utbjuder eller i övrigt till allmän— heten sprider grammofonskiva, film eller annan anordning som avses i 45, 46 eller 48 å och som har framställts i strid mot någon av dessa bestämmelser eller framställts utom riket under så- dana omständigheter att en dylik framställning här i riket skulle ha

Vad som sägs i 53 - 56 åå skall också tillämpas på rättig- het, som skyddas genom före- skrift i 5 kap.

Till ansvar som föreskrivs i 53 å första stycket skall också den dömas som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet till försäljning bjuder ut eller i övrigt till all- mänheten sprider grammofonski- vor, filmer eller andra anord- ningar som avses i 45, 46 eller 48 å och som har framställts i strid mot någon av dessa be- stämmelser eller framställts utomlands under sådana om- ständigheter att en motsvarande

Nuvarande lydelse

varit straffbar enligt denna lag.

Föreslagen lydelse

framställning här skulle ha varit straffbar enligt denna lag. Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 53 a å får inte dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.

För försök eller förberedelse till brott som avses i andra stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Bestämmelserna i 54 — 56 åå

skall äga motsvarande tillämp- ning när någon till allmänheten sprider anordning som avses i andra stycket. Ersättning enligt 54 å första stycket skall dock betalas endast om spridningen har skett uppsåtligen eller av oaktsamhet.

Bestämmelserna i 53 a — 56 åå tillämpas också när någon till allmänheten sprider anordningar som avses i andra stycket. Er- sättning enligt 54 å första styck- et skall dock betalas endast om spridningen har skett uppsåt- ligen eller av oaktsamhet.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1994.

3 -Förslag till

Lag om ändring i lagen (:1960 730) om rätt till fotografisk bild

Härigenom föreskrivs ifråga om lagen (1960. 730) om rätt till fotografisk bild

dels att 16 å skall ha följande lydelse, dels att deti lagen skall föras' 1n en ny paragraf, 16 a å, av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse

' ' . Föreslagen lydelse

165

Den som beträffande _en 'foto- grafisk bild vidtager åtgärd", som innebär intrång i den till bilden jämlikt denna lag knutna rätten, eller till försäljning utbjuder eller eljest till allmänheten sprider exemplar av fotografisk bild, som framställts i strid mot lagen, döms, om det sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, till böter eller fängelse i högst två. år.

Samma lag vare, om någon till allmänheten sprider eller till riket för sådan spridning inför exemp- lar av fotografisk bild, där ex- emplaret framställts utom riket under sådana omständigheter, att en dylik framställning här i riket skulle varit straffbar enligt'vad i första stycket sägs.

För försök eller förberedelse till brott som avses i första eller andra

'Den som beträffande en foto- grafisk bild vidtar en åtgärd, som innebär intrång i den till bilden enligt denna lag knutna rätten, eller till försäljning bju- der ut eller annars till allmän- h'eten sprider exemplar av foto- grafisk bild, som framställts i strid mot lagen, döms, om det sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, till böter eller fäng- else i högst två år.

Vad som sägs i första stycket gäller också, om någon till allmänheten sprider eller till Sverige för sådan spridning för in exemplar av fotografisk bild, där exemplaret framställts utom- lands under sådana omständig- heter, att en motsvarande fram- ställning här skulle varit straff- bar enligt vad som sägs i det stycket.

Den som har överträtt ett vites-

förbud enligt 16 a å får inte dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.

styckena döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Nuvarande lydelse

1635 På yrkande av fotografen "ell'e'r' '

_ ___hans rättsinnehavare eller av "'den" som på grund av upplåtelse

Föreslagen lydelse

'”-..,_ 'I...

har rätt att utnyttja en fotograf fisk bild får domstolen vid' _,vi_t_e' """" "' '

. .,.,.., Prop. ,,1993/94:122

”'förbju'da'” 'den-' so'm' v'idt'a'r'" "e'n - " "

åtgärd som innebär intrång eller överträdelse enligt I 6 å att fort—

'"'sdt't'a' med-" åtgärden.

Om käranden visar sannolika skäl för att en, åtgärd som in-

med åtgärden förringar värdet av den ensamrätt som rätten till bilden medför, får domstolen meddela vitesförbud för tiden

intill dess att målet slutligt har ' avgjorts eller annat har beslu— 'tats. Innan ett sådant förbud

meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen

' för den skada som kan tillfogas

svaranden. Saknar käranden för— måga att ställa sådan säkerhet, ' får domstolen befria honom från

detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 å utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av sva— randen. '

När målet avgörs skall dom— stolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket

nebär intrång. eller överträdelse "enligt" 16 åförekommer o'ch' '_oi'n ','" " " " '

' ' det skäligen kan befaras a'tt svaranden genom att fortsätta '

'Nuvdr'åndé lydelse Föreslagen lydelse in; ;-7P'rop.:'--l993/94:122

fortfarån'de '.'s'k'åll 'b'e's'tå.

I fraga om. överklagande av, _. __ ,._,._. , beslut enligt andra eller tredje,,,,..- ,,_,_-.5__-__. stycket samt i fråga om hand-' " ' _laggmngen _ högre domstol ' gäller vad som föreskrivs i rätte- gångsbalken om överklagande av ._ ,- .__.__..__b_eslu_t_ enligt l_5_ kap. rattegangs—,.,1-,..,_.,._.._

' __"'_'__'__balken _ .. " Talan _o_m'.' utdömande a'v vite, ,,._,,l.

__ förs 'av. _de ' har' ansökt. '_'o_"m"_.,,.;.., _ :. ._;,_-,._-.._

__ förbudet I, samband, med sådan.,” .._._.___ (,,-,, ,- ___talå'n f'år- t'a'l'åp ..föras _o__m_- n__'ytt'_'_,_'.'.. --: --

"vitesförbud, ' .. -

" _I fråga. om radiosandnmgars.

innehåll gäller bestämmelserna i_ __. radiolagen __('1_966. 755).

" ::

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1994'._ " '

4 Förslag till

Lag om ändring 1 patentlagen _(1967 837)

Härigenom föreskrivs att 57,57 a och- 59 _å_å patentlagen (1967: 837)

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

-' Föreslagen lydelse

57å '

Gör någon intrång -i den'en- . samrätt som patent medför (patentintrång) och sker det upp- ' skall han dömas: till- ' böter eller fängelse i" högst - sex -

såtligen,

månader. Den som har- överträtt ett vitesförbud enligt 57 a å får inte dömas till straff för-intrång som omfattas av förbudet.

Brottet må åtalas av allmän åklagare endast om målsägande anger det till åtal och åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur

allmän synpunkt.

-(patentintrång)'- och

'samhet',

" Gör någon 'intrång i den en— samrätt som- 'patent medför sker det uppsåtligen eller av grov oakt- skall 'han dömas till böter eller. fängelse i högst två år. Den 'som har överträtt ett vitesförbud enligt 57 a å får inte dömas 'till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Åklagaren får väcka åtal för brott som avses i första eller andra stycket endast om måls- äganden anger brottet till åtal och åtal av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt.

57aå

På yrkande av patenthavaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja uppfinningen får rånen vid vite förbjuda den som gör patentintrång att fort- sätta intrånget.

Om käranden visar sannolika skäl för att intrång föreligger och det skäligen kan befaras att sva-

På yrkande av patenthavaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja uppfinningen får domstolen vid vite förbjuda den som gör patentintrång att fortsätta intrånget.

Om käranden visar sannolika skäl för att intrång förekommer och om det skäligen kan befaras

Nuvarande lydelse

randen genom att fortsätta intrånget förringar värdet av den ensamrätt som patentet medför, får rätten meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har förordnats. Innan ett sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om det inte är fara i dröjsmål.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos rätten för skada som kan tillfogas svaran- den. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får rätten befria honom från detta. _I fråga om beskaffenheten av säkerheten gäller 2 kap. 25 å utsöknings- balken. Säkerheten skall prövas av rätten, om den ej har god— känts av svaranden.

När målet avgörs skall rätten pröva om förbud som har med- delats enligt andra stycket fort- farande skall bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket samt i fråga om hand- läggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i rättegångs- balken om talan mot beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.

Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.

Föreslagen lydelse

att svaranden genom att fortsätta intrånget förringar värdet av ensamrätten till patentet, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säker- het, får domstolen befria honom från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 å utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaran- den.

När målet avgörs skall dom- stolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande skall bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket samt i fråga om hand- läggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i rätte- gångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångs- balken.

Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.

I fråga om radiosändningars innehåll gäller bestämmelserna i

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

radiolagen( I 960: 755 ).

595

På yrkande av den som lidit patentintrång äger rätten efter vad som är skäligt till förebygg- ande av fortsatt intrång förordna, att patentskyddat alster, som tillverkats utan patenthavarens lov, eller föremål, vars använ- dande skulle innebära patentin- trång, skall på visst sätt ändras eller sättas i förvar för återstoden av patenttiden eller förstöras eller, ifråga om patentskyddat alster, mot lösen lämnas ut till den som lidit intrånget. Vad nu sagts gäller ej mot den som i god tro förvärvat egendomen eller särskild rått därtill och själv icke begått patentintrång.

Egendom som avses i första stycket mä tagas i beslag, om brott som anges i 57 å skäligen kan antagas föreligga. Vad som är föreskrivet om brottmål i allmänhet äger därvid tillämp— ning.

Utan hinder av vad som sägs i första stycket må rätten, om synnerliga skäl föreligga, på yrkande förordna att innehavare av egendom som avses i första stycket skall äga förfoga över egendomen under återstoden av patenttiden eller del därav , mot skäligt vederlag och på skäliga villkor i övrigt.

På yrkande av den som har lidit patentintrång får domstolen efter vad som är skäligt till förebyggande av fortsatt intrång besluta att ett patentskyddat alster, som har tillverkats utan patenthavarens lov eller ett före- mål, vars användande skulle innebära patentintrång, skall ändras på visst sätt eller sättas i förvar för återstoden av patentti— den eller förstöras eller, i fråga om ett patentskyddat alster, mot lösen lämnas ut till den som har lidit intrånget. Vad nu har sagts gäller inte mot den som i god tro har förvärvat egendomen eller särskild rätt till den och själv inte har begått patentin- trång.

Egendom som avses i första stycket får tas i beslag, om det skäligen kan antas att ett brott enligt 57 5 har begåtts. I fråga om ett sådant beslag tillämpas reglerna om beslag i brottmål i allmänhet.

Trots vad som sägs i första stycket får domstolen, om det finns synnerliga skäl, på yrkande besluta att en innehavare av egendom som avses i första stycket skall få förfoga över egendomen under återstoden av patenttiden eller del av den, mot skälig ersättning och på skäliga villkor i övrigt.

Bestämmelserna i första —

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1993/941137—

tredje styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedel- se enligt 57 ä andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1994.

5 Förslag till

Lag om ändring i mönsterskyddslagen (l970:485)

Härigenom föreskrivs i fråga om mönsterskyddslagen (l970:485) dels att 35, 36 och 37 åå skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 35 a &, av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

355

Gör någon intrång i mönsterrätt (mönsterintrång) och sker det uppsåtligen, dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

Allmänt åtal för brott som avses i första stycket får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal och åtal av sär- skilda skäl finnes påkallat från allmän synpunkt

Gör någon intrång i en mön- sterrätt (mönsterintrång) och sker det uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, skall han dö- mas till böter eller fängelse i högst två år. Den som har över- trätt ett vitesförbud enligt 35 a & får inte dömas till ansvar för intrång som omfattas av för— budet.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Åklagaren får väcka åtal för brott som avses i första eller andra stycket endast om måls— äganden anger brottet till åtal och åtal av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt.

35aå

På yrkande av mönsterhavaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja mönstret får domstolen vid vite förbjuda den som gör mönsterintrång att fortsätta intrånget.

Om käranden visar sannolika skäl för att intrång förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1993/94:122

intrånget förringar värdet av ensamrätten till mönstret, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säker— het, får domstolen befria honom från detta. Ifråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 & utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaran- den.

När målet avgörs skall dom— stolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande skall bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket samt i fråga om hand— läggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i rätte— gångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångs— balken.

Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.

I fråga om radiosändningars innehåll gäller bestämmelserna i radiolagen (] 966: 755 ).

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

365

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör mönsterintrång skall utge skälig ersättning för utnyttjandet av mönstret samt ersättning för den ytterligare skada som intrånget medfört. Föreligger endast ringa oaktsam- het, kan ersättningen jämkas.

Gör någon mönsterintrång utan uppsåt eller oaktsamhet, skall han utge ersättning för utnyttjan- de av mönstret, om och i den mån det finnes skäligt.

Talan om ersättning för möns- terintrång skall väckas inom fem år från det skadan uppkom vid påföljd att rätten till ersättning annars är förlorad.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör mönsterintrång skall betala skälig ersättning för utnyttjandet av mönstret samt ersättning för den ytterligare skada som intrånget har med- fört. Vid bestämmande av ersätt— ningens storlek skall hänsyn tas även till mönsterhavarens intresse av att mönsterintrång inte begås och till övriga om— ständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.

Den som gör mönsterintrång utan uppsåt eller oaktsamhet skall betala ersättning för ut— nyttjande av mönstret, om och i den mån det är skäligt.

Rätten till ersättning för möns- terintrån g preskriberas, om talan inte väcks inom fem år från det .skadan uppkom.

375

På yrkande av den som lidit mönsterintrång kan rätten efter vad som är skäligt till förebygg- ande av fortsatt intrång förordna, att vara, som tillverkats eller förts in till riket i strid mot an- nans mönsterrätt, eller föremål, vars användande skulle innebära mönsterintrång, skall på visst sätt ändras eller sättas i förvar för återstoden av skyddstiden eller förstöras eller, ifråga om olov- ligen tillverkad eller till riket införd vara, mot lösen utlämnas till den som lidit intrånget. Detta gäller icke mot den som i god tro

På yrkande av den som har lidit mönsterintrång får dom- stolen efter vad som är skäligt till förebyggande av fortsatt intrång besluta att en vara som tillverkats eller förts in till Sve- rige i strid mot annans mönster- rätt eller ett föremål vars använ- dande skulle innebära mönsterin- trång, skall ändras på visst sätt eller sättas i förvar för återsto- den av skyddstiden eller för- störas eller, i fråga om olovligen tillverkad eller till Sverige införd vara, mot lösen lämnas ut till den som har lidit intrånget.

Nuvarande lydelse

förvärvat egendomen eller sär— skild rätt därtill och själv icke gjort mönsterintrång.

Egendom som avses i första stycket kan tagas i beslag, om brott som anges i 35 & skäligen kan antagas föreligga. Vad som är föreskrivet om brottmål i allmänhet äger därvid tillämp— ning.

Utan hinder av vad som sägs i första stycket kan rätten, om synnerliga skäl föreligger, på yrkande förordna att innehavare av egendom som avses i första stycket skall äga förfoga över egendomen under återstoden av skyddstiden eller del därav, mot skäligt vederlag och på skäliga villkor i övrigt.

Föreslagen lydelse

Detta gäller inte mot den som i god tro har förvärvat egendo- men eller särskild rätt till den och själv inte har gjort mönster- intrång.

Egendom som avses i första stycket får tas i beslag, om det skäligen kan antas att ett brott enligt 35 & har begåtts. Ifråga om ett sådant beslag tillämpas reglerna om beslag i brottmål i allmänhet.

Trots vad som sägs i första stycket får domstolen, om det finns synnerliga skäl, på yrkande besluta att en innehavare av egendom som avses i första stycket skall få förfoga över egendomen under återstoden av skyddstiden eller del av den, mot skälig ersättning och på skäliga villkor i övrigt.

Bestämmelserna i första ' - tredje styckena tillämpas också i

fråga om försök eller förberedel— se enligt 35 å andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1994.

6 Förslag till Prop. 1993/94:122 Lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1971:392)

Härigenom föreskrivs i fråga om växtförädlarrättslagen (1971:392) deLs att 36, 37 och 38 åå skall ha följande lydelse, deLs att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 36 a 5, av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

365

Gör någon intrång i växt— förädlarrätt och sker det uppsåt- ligen, dömes till böter eller fäng- else i högst sex månader.

Allmänt åtal för brott som avses i första stycket får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal och åtal av sär- skilda skäl är påkallat från all- män synpunkt.

Gör någon intrång i en växt- förädlarrätt och sker det uppsåt- ligen eller av grov oaktsamhet, skall han dömas till böter eller fängelse i högst två år. Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 36 a & får inte dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Åklagaren får väcka åtal för brott som avses i första eller andra stycket endast om måls- äganden anger brottet till åtal och åtal av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt.

36aå

På yrkande av sortinnehavaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja växtsorten får domstolen vid vite förbjuda den som gör intrång i växtföräd- larrätten att fortsätta intrånget.

Om käranden visar sannolika skäl för att intrång förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget förringar värdet av ensamrätten till växtsorten, får

141.)

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden för- måga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honomfrån detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 & utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av sva- randen.

När målet avgörs skall dom- stolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande skall bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket samt i fråga om hand— läggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i rätte- gångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångs- balken.

Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.

I fråga om radiosändningars innehåll gäller bestämmelserna i radiolagen (I966:755).

Nuvarande lydelse" Föreslagen lydelse

375

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör intrång i växt- förädlarrätt skall utge skälig ersättning för utnyttjandet av växtsorten samt ersättning för den ytterligare skada som in trånget medfört. Föreligger endast ringa oalasamhet, kan ersättningen jämkas.

Gör någon intrång i växtför- ädlarrätt utan uppsåt eller oakt- samhet, skall han utge ersättning för utnyttjande av sorten, om och i den mån det är skäligt.

Talan om ersättning för intrång i växtförädlarrätt skall väckas inom fem år från det skadan uppkom vid påföljd att rätten till ersättning annars är förlorad.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör intrång i en växtförädlarrätt skall betala skälig ersättning för utnyttjandet av växtsorten samt ersättning för den ytterligare skada som in- trånget har medfört. Vid be- stämmande av ersättningens storlek skall hänsyn tas även till sortinnehavarens intresse av att intrång inte begås och till övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.

Den som gör intrång i en växt- förädlarrätt utan uppsåt eller oaktsamhet, skall betala ersätt- ning för utnyttjande av sorten, om och i den mån det är skäligt.

Rätten till ersättning för in- trång i en växtförädlarrätt pre— skriberas, om talan inte väcks inom fem år från det skadan uppkom.

385

På yrkande av den som lidit intrång i växtförädlarrätt kan rätten efter vad som är skäligt till förebyggande av fortsatt intrång förordna, att växtmaterial med avseende å vilket intrång före- ligger skall mot lösen utlämnas till den som lidit intrånget eller ock förstöras. Detta gäller icke mot den som i god tro förvärvat materialet eller särskild rätt till detta och ej själv gjort intrång i växtförädlarrätten.

På yrkande av den som har lidit intrång i en växtförädlarrätt kan domstolen efter vad som är skäligt till förebyggande av fortsatt intrång besluta, att växt- material med avseende på vilket intrång föreligger skall lämnas ut mot lösen till den som har lidit intrånget eller förstöras samt att ett föremål vars an— vändande skulle innebära in— trång skall på visst sätt ändras eller förstöras. Vad som nu har sagts gäller inte mot den som i god tro har förvärvat materialet eller särskild rätt till detta och inte själv gjort intrång i växt-

Nuvarande lydelse

Material som avses i första stycket får tagas i beslag, om brott som anges i 36 5 skäligen kan antagas föreligga. Vad som är föreskrivet om beslag i brott mål i allmänhet äger därvid till- lämpning.

Utan hinder av vad som sägs i första stycket kan rätten på yr- kande förordna att innehavare av material som avses där skall äga förfoga över materialet mot skäligt vederlag och på skäliga villkor i övrigt.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1994. Den gäller inte i fråga om intrång som har gjorts innan dess.

Föreslagen lydelse

förädlarråtten.

Egendom som avses i första stycket får tas i beslag, om det skäligen kan antas att ett brott enligt 36 5 har begåtts. I fråga om ett sådant beslag tillämpas reglerna om beslag i brottmål i allmänhet.

Trots vad som sägs i första stycket kan domstolen på yr- kande besluta att innehavare av material som avses där skall få förfoga över materialet mot skälig ersättning och på skäliga villkor i övrigt.

Bestämmelserna i första - tredje styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedel- se enligt 36 andra stycket.

7 Förslag till Lag om ändring i firmalagen (1974:156)

Härigenom föreskrivs att 15, 18, 19 och 20 55 firmalagen (1974:156) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

155

Om näringskännetecken eller dess användning strider mot goda seder eller allmän ordning eller är vilseledande, kan domstol vid vite förbjuda innehavaren att använda kännetecknet.

Sådant förbud får även med- delas, om någon gör intrång i annans rätt till näringskänneteck- en (firmaintrång).

Talan om förbud får föras av var och en som lider förfång av kännetecknet eller dess använd- ning. Talan om förbud enligt första stycket får föras även av myndighet som Konungen be- stämmer och av sammanslutning av berörda näringsidkare.

Om ett näringskännetecken eller dess användning strider mot goda seder eller allmän ordning eller är vilseledande, kan domstol vid vite förbjuda in- nehavaren att använda känne- tecknet.

Ett sådant förbud får även meddelas, om någon gör intrång i någon annans rätt till närings- kännetecken (firmaintrång).

Talan om förbud får föras av var och en som lider skada av kännetecknet eller dess använd- ning. Talan om förbud enligt första stycket får föras även av den myndighet som regeringen bestämmer och av sammanslut- ning av berörda näringsidkare.

Om käranden visar sannolika skäl för att intrång förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget förringar värdet av en- samrätten till näringskänneteck- net, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Förbud enligt fjärde stycket får

Nuvarande lydelse

Talan om utdömande av vite föres av den som ansökt om för- budet eller, om detta meddelats enligt första stycket, av myn- dighet som Konungen be- stämmer.

Den som uppsåtligen gör firma- intrång dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

Föreslagen lydelse

meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden för- måga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honomfrån detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 & utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av sva— randen.

När målet avgörs skall dom- stolen pröva om förbud som har meddelats enligt färde stycket fortfarande skall bestå.

] fråga om överklagande av beslut enligt fjärde eller femte stycket samt i fråga om hand— läggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs [ rätte— gångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångs— balken.

Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet eller, om detta med- delats enligt första stycket, av den myndighet som regeringen bestämmer. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.

I fråga om radiosändningars innehåll gäller bestärmnelserna i radiolagen (l966:755).

185

Gör någon firmaintrång och sker det uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, skall han dömas till böter eller fängelse i högst två år.

Nuvarande lydelse

Avser intrånget firma som är skyddad enbart på grund av registrering, skall icke dömas till straff för det intrång som skett före registreringsdagen.

Den som överträtt vitesförbud som meddelats enligt 15 andra stycket får ej dömas till straff för intrång som omfattas av förbu- det.

Allmänt åtal för brott som avses i första stycket får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal och åtal av sår- skilda skäl är påkallat från all- män synpunkt.

Föreslagen lydelse

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Avser intrånget en firma som är skyddad enbart på grund av registrering, skall inte dömas till ansvar för det intrång som gjorts före registreringsdagen.

Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 15 å andra stycket får inte dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.

Åklagaren får väcka åtal för brott som avses i första eller andra stycket endast om måls— äganden anger brottet till åtal och åtal av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt.

195

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör firmaintrång skall ersätta den skada som intrånget

medfört. Föreligger endast ringa oaktsamhet, kan ersättningen jämkas.

Avser intrånget firma som är skyddad enbart på grund av

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör firmaintrång skall betala skälig ersättning för utnyttjandet av näringskänne— tecknet samt ersättning för den ytterligare skada som intrånget har medfört. Vid bestämmande av ersättningens storlek skall hänsyn tas även till rättighets- havarens intresse av att firmain- trång inte begås och till övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.

Den som gör firmaintrång utan uppsåt eller oaktsamhet, skall betala ersättning för ut- nyttjandet av näringskänneteck- net, om och i den mån det är skäligt.

Avser intrånget en firma som är skyddad enbart på grund av

] 46

Nuvarande lydelse

registrering, skall ersättning för det intrång som skett före regist- reringsdagen utgå endast om intrånget gjorts uppsåtligen.

Rätt till ersättning för skada preskriberas, om talan ej väckes inom fem år från det skadan uppkom. Rätten till ersättning med anledning av intrång i firma som är skyddad enbart på grund av registrering preskriberas dock icke i något fall tidigare än ett år från registreringsdagen.

Föreslagen lydelse

registrering, skall ersättning för det intrång som skett före regi- streringsdagen betalas endast om intrånget gjorts uppsåtligen.

Rätten till ersättning för skada preskriberas, om talan inte väcks inom fem år från det att skadan uppkom. Rätten till ersättning med anledning av intrång i firma som är skyddad enbart på grund av registrering preskriberas dock inte i något fall tidigare än ett år från registreringsdagen.

205

Vid överträdelse av vitesförbud som meddelats enligt 15 & första stycket kan domstol efter vad som är skäligt förordna att nå- ringskännetecken, som i strid mot förbudet anbragts på skylt, vara, förpackning, reklamtryck, affärshandling eller dylikt, skall utplånas eller ändras så att det ej längre strider mot goda seder eller allmän ordning eller är vilseledande. Kan sådan åtgärd ej ske utan att egendomen på vilket kännetecknet anbragts förstöres eller ändras på visst sätt, får förordnas därom.

Vid överträdelse av vitesförbud som meddelats enligt 15 å andra stycket eller annars vid firma- intrång kan domstol på yrkande av den som lidit intrånget efter vad som är skäligt till före- byggande av fortsatt intrång besluta om åtgärd som anges i första stycket eller förordna att

Vid överträdelse av ett vites- förbud som meddelats enligt 15 5 första stycket kan domstol efter vad som är skäligt besluta att näringskännetecken, som i strid mot förbudet förekommer på skyltar, varor, förpackningar, reklamtryck, affärshandlingar eller liknande skall utplånas eller ändras så att det inte längre strider mot goda seder eller allmän ordning eller är vilse— ledande. Kan en sådan åtgärd inte ske utan att egendomen på vilket kännetecknet förekommer förstörs eller ändras på visst sätt, får domstolen besluta om detta.

Vid överträdelse av ett vites- förbud som meddelats enligt 15 å andra stycket eller annars vid firmaintrång kan domstol på yrkande av den som har lidit in— trånget efter vad som är skäligt till förebyggande av fortsatt intrång besluta om en åtgärd som anges i första stycket eller

Nuvarande lydelse

egendomen skall mot lösen ut- lämnas till den som lidit intrång- et.

Om vitesförbud överträtts eller om brott enligt 18 & skäligen kan antagas föreligga, får egendom som avses i första eller andra stycket tagas i beslag i avbidan på förordnande som sägs där. Därvid gäller i tillämpliga delar föreskrifterna om beslag i brott- mål.

Föreslagen lydelse

besluta att egendomen skall lämnas ut mot lösen till den som har lidit intrånget, och att föremål vars användande skulle innebära firmaintrång, skall för— störas eller ändras på visst sätt. Om ett vitesförbud Överträtts eller om det skäligen kan antas att ett brott enligt 18 5 har begåtts, får egendom som avses i första eller andra stycket tas i beslag. I fråga om ett sådant beslag tillämpas reglerna om beslag i brottmål i allmänhet.

Bestämmelserna i andra och tredje styckena tillämpas också i fi'åga om försök eller förberedel— se till brott.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1994. Den gäller inte i fråga om intrång som har gjorts innan dess.

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1986:1425) om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1986: 1425) om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter

dels att 6 5 skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 6 a 5, av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

öå

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet vidtar en åtgärd som innebär intrång i rätten enligt l & skall dömas till böter eller fängelse i högst två år. Till samma straff döms den som uppsåtligen eller av grov oakt— samhet för spridning till allmän- heten hit inför exemplar av krets- mönster som har framställts utomlands under sådana om- ständigheter att motsvarande framställning här skulle ha varit straffbar.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Åklagare får väcka åtal för brott enligt första eller andra stycket endast om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från

allmän synpunkt.

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet vidtar en åtgärd som innebär intrång i rätten enligt 1 & döms till böter eller fängelse i högst två år. Till sam- ma straff döms den som uppsåt- ligen eller av grov oaktsamhet för spridning till allmänheten till Sverige för in exemplar av krets- mönster som har framställts utomlands under sådana om- ständigheter att motsvarande framställning här skulle ha varit straffbar. Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 6 a 5 får inte dömas till ansvar för in- trång som omfattas av förbudet.

635

På yrkande av innehavaren av kretsmönstret eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja kretsmönstret får dom- stol vid vite förbjuda den som vidtar en åtgärd som innebär in-

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

trång eller överträdelse enligt 6 5 att fortsätta med åtgärden.

Om käranden visar sannolika skäl för att en åtgärd som inne- bär intrång eller överträdelse enligt 6 5 förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta med åtgärden förringar värdet av ensamrätten till kretsmönst— ret, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden för— måga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 & utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av sva— randen.

När målet avgörs skall dom- stolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande skall bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket samt i fråga om hand— läggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i rätte- gångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångs- balken.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse prop 1993/94:122

Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.

I fråga om radiosändningars innehåll gäller bestämmelserna i radiolagen (] 966.755).

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1994.

9 Förslag till Prop. 1993/94:122 Lag om ändring i lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter dels att 9 5 skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 9 a &, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 &

Den som uppsåtligen eller av Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet vidtar en åtgärd grov oaktsamhet vidtar en åtgärd som innebär intrång i rätten som innebär intrång i rätten enligt 2 & skall dömas till böter enligt 2 & döms till böter eller eller fängelse i högst två år. fängelse i högst två år. Den som

har överträtt ett vitesförbud enligt 9 a ä får inte dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Åklagare får väcka åtal för brott enligt första eller andra stycket endast om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

9 a 5

På yrkande av innehavaren av kretsmönstret eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja kretsmönstret får dont— stol vid vite förbjuda den som vidtar en åtgärd som innebär in- trång eller överträdelse enligt 9 g att fortsätta med åtgärden.

Om käranden visar sannolika skäl för att en åtgärd som in- nebär intrång eller överträdelse enligt 9 5 förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta med åtgärder: förringar värdet

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

av ensamrätten till kretsmönst-

ret, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden för— måga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 & utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av sva- randen.

När målet avgörs skall dom- stolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande skall bestå.

Ifråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket samt i fråga om hand- läggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i rätte- gångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångs- balken.

Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.

I fråga om radiosändningars innehåll gäller bestämmelserna i radiolagen (] 966: 755 ).

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Bilaga 5 Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-11-18

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Bo Svensson och regeringsrådet Arne Baekkevold.

Enligt en lagrådsremiss den 28 oktober 1993 (iustitiedepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i varumärkeslagen(1960:644), m.m.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av kanslirådet Tomas Norström.

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

'Jl

J ustitiedepartementet Prop. 1993/94:122

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 december 1993 Närvarande: statsrådet B. Westerberg, ordförande, och statsråden Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg

Föredragande: statsrådet Laurén

Regeringen beslutar proposition 1993/94:122 Skärpta åtgärder mot immaterialrättsliga intrång.

gotab 45427. Stockholir 1993 156