RH 1994:133
En person som fått sig anvisad en stulen bil har gjort sig skyldig till tillgrepp när han tagit bilen i sin besittning. Tillika fråga om förverkande av villkorligt medgiven frihet när senare brottslighet framstår som lindrigare än den tidigare.
B.W. åtalades vid Stockholms tingsrätt för att han den 7 mars 1993 på Olof Engkvists väg i Stockholm olovligen tagit och brukat K.R:s personbil, en grön BMW. B.W. åtalades även för olovlig körning vid detta tillfälle och vid ytterligare 24 tillfällen. Ansvar yrkades enligt 8 kap 7 § brottsbalken och 3 § 1 st trafikbrottslagen för tillgrepp av fortskaffningsmedel och olovlig körning, grovt brott.
B.W. förnekade biltillgreppet och den olovliga körningen i samband därmed och ytterligare en olovlig körning men erkände övriga olovliga körningar. Han anförde: Nämnda dag körde han omkring i en silvergrå BMW- bil, som han förvaltade åt en kamrat. Med sig i bilen hade han L.S. och en hund. I anledning av att hunden började gny och behövde ut körde han in på en parkeringsplats. Han parkerade bredvid en grön BMW-bil, varefter han gick ut med hunden. En stund senare blev han gripen av polis. Han hade inte varit inne i den gröna BMW-bilen eller haft med den att göra.
Polisinspektören A-L.B. hördes som vittne och berättade: Hon befann sig i ett hus alldeles intill parkeringsplatsen på Olof Engkvists väg och såg en mörkblå Volvo backa in bredvid den gröna BMW-bilen. I Volvon fanns även en kvinna och en hund. B.W. som hon känner igen från detta tillfälle, steg ut, tittade sig omkring, öppnade dörren till BMW-bilen, böjde sig in och gjorde något med händerna under rattstången, satte sig i bilen och startade den. B.W. steg åter ut och tog bort snö från BMW- bilen, som var översnöad. Därefter satte B.W. sig i BMW-bilen och körde den omkring 15 m. till en container. B.W. och kvinnan "grävde" sedan i containern. Hon tillkallade polis, som kom och grep B.W..
Enligt åklagaren hade BMW-bilen anmälts stulen den 5 mars 1993.
Stockholms tingsrätt (1993-09-02, chefsrådmannen Lars Gummesson och nämndemännen Yngve Wåhlstam, Märta Nordin-Resar och Nils Thunberg) dömde B.W. för tillgrepp av fortskaffningsmedel och olovlig körning till fängelse fyra månader och förverkade helt tidigare villkorligt medgiven frihet.
Tingsrätten anförde i sina domskäl bl.a. följande.
Genom vittnesmålet finnes ställt utom rimligt tvivel att B.W. tillgripit bilen och även utrett att han kört den en kortare sträcka. Åtalet är därför styrkt.
I fråga om de olovliga körningarna fann tingsrätten alla - förutom en - styrkta.
I påföljdsfrågan anförde tingsrätten följande.
Svea hovrätt, avdelning 8, har genom dom den 11 februari 1992, DB 24, dömt B.W. för grov stöld, stöld och olovlig körning till fängelse sju månader. Från detta straff har B.W. blivit villkorligt frigiven den 27 november 1992, då av straffet återstod tre månader 15 dagar. Därefter har B.W. dömts den 22 oktober 1992 för olovlig körning till fängelse två månader. Denna dom har dock inte vunnit laga kraft.
De brott varom B.W. blivit övertygad i förevarande mål utgör återfall i likartad brottslighet och har dessutom begåtts under prövotiden för den villkorliga friheten. På grund därav kommer annan påföljd än fängelse inte ifråga och skall den villkorliga friheten förklaras förverkad.
B.W. överklagade domen och yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet för tillgrepp av fortskaffningsmedel, sätta ned det utdömda fängelsestraffet samt förordna att endast en del av villkorligt medgiven frihet förverkades.
Åklagaren bestred ändring och justerade åtalet för tillgrepp av fortskaffningsmedel genom att alternativt yrka ansvar för häleri jämlikt 9 kap 6 § brottsbalken enligt följande: "B.W. har med insikt om att fordonet åtkommits genom brott, brukat fordonet, vilket varit ägnat att försvåra återställandet till ägaren."
B.W. förnekade även att han skulle ha gjort sig skyldig till häleri.
I hovrätten uppgav B.W. följande.
Han hade tidigare under dagen - den 7 mars - träffat en vän av vilken han blev erbjuden att köpa en bil för 1 500 kr. Vännen sade att bilen, en metallic-grön BMW, fanns på en parkeringsplats vid Olof Engkvists väg. Han fick även uppgift om att bilen var uppbruten. Han ville se bilen innan han bestämde sig för om han skulle köpa den eller inte. Tillsammans med sin flickvän begav han sig därför till Olof Engkvists väg. Med hjälp av de uppgifter vännen gav honom om bilen kunde han finna den. Förardörren var stängd och olåst på den gröna BMW:n. Han startade den genom att vrida ihop sladdarna. Han körde ungefär sex meter med bilen varefter han parkerade den på en parkeringsruta, invid en container. Att färden inte blev längre beror på att han kom på att 1 500 kr för den bilen var lite och att den därför kunde vara stulen. Han avsåg att omedelbart ringa till den som erbjudit honom bilen, men dessförinnan tittade han ner i en container. Därefter kom polisen. - I de kretsar han umgås är det vanligt att starta bilar på det sätt som han startade BMW:n. Att han inte redan vid tingsrätten berättade vad han nu berättat beror på att han försökte "klara sig undan".
Svea hovrätt (1994-02-04, hovrättsråden Jan Vilgeus och Per Boholm, tf hovrättsassessorn Marianne Trägårdh, referent, samt nämndemännen Ann- Britt Zackrisson och Waldemar Hessle), som förutom de i tingsrättens domslut åberopade lagrummen tillämpade jämväl 34 kap 3 § 2 st brottsbalken, ändrade tingsrättens dom på så sätt att endast en månad av villkorligt medgiven frihet förklarades förverkad.
I sina domskäl anförde hovrätten följande.
I enlighet med tingsrättens i skuldfrågorna inte överklagade dom skall B.W. dömas för olovlig körning på sätt framgår av tingsrättens dom.
Vad gäller B.W:s befattning med i åtalspunkt 1 angiven grön BMW framgår av såväl hans egna uppgifter som utredningen i övrigt att han startat och kört bilen en kortare sträcka. I målet är upplyst att BMW:n stöldanmälts den 5 mars 1993. B.W:s här lämnade uppgifter om att han av annan anvisats bilen får därför tas för goda. Av vad B.W. i övrigt uppgett om sin åtkomst av bilen och dess skick kan inte dras annan slutsats än att han redan vid sin ursprungliga befattning med BMW:n måste ha insett att denna var frånhänd dess rättmätige ägare. B.W:s påstående om att så inte var fallet bär prägel av en efterhandskonstruktion och lämnas därför utan avseende. Förmedlingen av bilen till B.W. kan inte anses innebära rätt för honom att härleda sitt besittningstagande från sin vän. Att B.W. startat och kört bilen innebär således att han olovligen tagit och brukat annan tillhörig bil. B.W. skall således, i enlighet med vad tingsrätten funnit, fällas till ansvar för tillgrepp av fortskaffningsmedel, som inte är ringa.
De brott som är föremål för prövning i detta mål har samtliga begåtts innan B.W. börjat nu pågående verkställighet. Vare sig en tillämpning av 34 kap 3 § 2 st brottsbalken eller vad som i övrigt här kommit fram medför emellertid att utdömt fängelsestraff bör sättas ned. Den brottslighet B.W. nu gjort sig skyldig till hänför sig uteslutande till prövotid för villkorligt medgiven frihet. Förverkande av sådan frihet bör därför ske. Vid bedömande av hur stor del av den villkorligt medgivna friheten om 3 månader och 15 dagar som skall förverkas, skall beaktas att nu aktuellt tillgreppsbrott är lindrigare än de tillgreppsbrott - grov stöld och stöld - som B.W. dömdes för den 11 februari 1992. Endast en månad av den villkorligt medgivna friheten bör därför förverkas. Tingsrättens dom skall således ändras i detta avseende.