RH 1994:137
Rätt till ersättning för kränkning enligt 1 kap. 3 § skadeståndslagen har i visst fall inte ansetts tillkomma personer som utsatts för inbrott i sin bostad när de inte var hemma.
P.S. åtalades för grov stöld, bestående i att han med våld berett sig tillträde till en villabostad och stulit smycken, kontanter m.m. till ett värde av 7.500 kr. I villan bodde en familj med tre barn, 12, 17 och 18 år gamla. Barnen yrkade i brottmålet ersättning av P.S. för kränkning enligt 1 kap. 3 § skadeståndslagen med 5.000 kr vardera.
P.S. bestred bifall till barnens yrkanden och anförde bl.a. följande: Han kände familjen väl, eftersom han sedan några månader tillbaka var tillsammans med en av döttrarna i familjen. Han kände till att sonen i huset hade pengar hemma samt att flickvännen, som utbildade sig till frisör, hade pengar hemma. Han slog sönder ett fönster och gick in. Han tillgrep 1 500 kr tillhöriga sonen samt 350 kr tillhöriga flickvännen. Han tillgrep vidare vissa smycken samt en bandspelare. Dagen efter åkte han ut och hälsade på familjen, som uppehöll sig i sin husvagn i skärgården. Han fick en tid därefter dåligt samvete och ville lämna tillbaka smyckena - pengarna hade han förbrukat. Han hittade då på att han träffat på bekanta på stan som hade visat honom smyckeskrinet, varvid han fått det och kunnat lämna tillbaka det. Bandspelaren hade han lämnat in till polisen.
Barnen anförde i skadeståndsdelen: När familjen kom hem och upptäckte att det varit inbrott i huset blev barnen väldigt rädda. Barnen har därefter inte velat vara hemma ensamma. När det framkom att det var P.S. som förövat inbrottet blev de bestörta och kände sig väldigt svikna.
Norrköpings tingsrätt (1994-03-30, tingsfiskalen Jan Nyren samt nämndemännen Jorun Jansson, Lars-Håkan Svensson och Annica Crona) dömde P.S. för grov stöld och biföll skadeståndsyrkandena på så sätt att barnen tillerkändes ersättning med 3 000 kr var. I skadeståndsdelen anförde tingsrätten: Det bostadsinbrott P.S. befunnits skyldig till innefattar ett hemfridsbrott. Hemfridsbrott är enligt 1 kap. 3 § skadeståndslagen ett sådant brott som innefattar ett ofredande som berättigar till ersättning enligt nämnda lagrum. Med beaktande av detta finner tingsrätten, i enlighet med grunderna för nämnda lagrum, att grov stöld, vari hemfridsbrottet straffrättsligt konsumeras av tillgreppsbrottet, innefattar ett ofredande som berättigar till ersättning enligt 1 kap. 3 § skadeståndslagen. Med hänsyn härtill och med beaktande av vad som i övrigt framkommit i målet finner tingsrätten att de tre barnen bör erhålla ersättning för sådant lidande som avses i ovan nämnda lagrum, även om de inte direkt konfronterats med tjuven vid inbrottet.
P.S. överklagande domen och yrkade att barnens skadeståndsyrkanden skulle ogillas. Barnen bestred ändring.
Göta hovrätt (1994-10-18, hovrättsråden Lennart Thorelli och Johan Stenberg, referent, t.f. hovrättsassessorn Magnus Ragnemark samt nämndemännen Ulf Nilsson och Kersti Swartz) ändrade tingsrättens dom och ogillade barnens skadeståndstalan. Hovrätten anförde: Ersättning för kränkning enligt 1 kap. 3 § skadeståndslagen förutsätter att brottet inneburit en allvarlig kränkning av den personliga integriteten. En inbrottsstöld kan endast undantagsvis innebära en sådan kränkning när inte någon befann sig i bostaden, då inbrottet skedde. Ersättning kan således utgå om bostaden utsatts för omfattande förstörelse i samband med inbrottet eller om detta haft andra särskilt skändliga inslag. Hovrätten finner inte att de omständigheter som målsägandena åberopat utgör tillräckliga skäl att tillerkänna dem ersättning för kränkning. Deras yrkande om skadestånd skall därför ogillas.