RH 1994:140
Fråga om tillämpning av konkursförvaltartaxan i mindre konkurs.
Olympiahälsan i Helsingborg Aktiebolag försattes i konkurs av Helsingborgs tingsrätt den 23 september 1991. Till förvaltare i konkursen utsågs advokaten Åke E. Enligt konkursbouppteckningen uppgick tillgångarna i boet till 3 241 kr och skulderna till 209 267 kr. Bland skulderna fanns en hyresskuld om 7 990 kr. Övriga skulder var oprioriterade. I samband med att förvaltaren till tingsrätten inkom med en hemställan om att konkursen skulle avskrivas yrkade han ersättning med 19 625 kr för arbete och viss tidsspillan. I sin arbetsredogörelse anförde han bl.a. följande till stöd för sitt yrkande. Efter mottaget förordnande sökte han etablera kontakt med styrelseledamoten och huvudägaren Bodil L., vilket inledningsvis visade sig svårt beroende på att hon befann sig i ett depressionstillstånd. Han utredde eventuell kassabehållning i bolaget och omhändertog postgiro med innestående 661 kr. Bolagets inventarier som utgjordes av en testcykel samt diverse möbler värderade han till 2 580 kr. Cykeln såldes på offentlig auktion för 200 kr. Vissa möbler befanns tillhöra ett annat konkursbo och utlämnades därför. Övriga möbler såldes till Bodil L. för 1 000 kr. Härutöver fanns en leasad sjukvårdslaser, vilken saknade övervärde. Utredning förekom även angående nyttjanderätten till den lokal bolaget använde.
Tillsynsmyndigheten föreslog i ett yttrande till tingsrätten att förvaltarens ersättning för arbete och tidsspillan skulle nedsättas till 18 375 kr i anledning av att förvaltarberättelse och halvårsberättelse ej inkommit i tid.
Helsingborgs tingsrätt (1993-08-16, rådmannen Erik Essen) avskrev konkursen jämlikt 10 kap. 1 § konkurslagen och bestämde förvaltarens arvode till 7 300 kr. I sina skäl anförde tingsrätten följande. Boets omfattning är liten och förhållandena okomplicerade. Det bör på ett tidigt stadium ha stått klart för förvaltaren att förutsättningar fanns för avskrivning av konkursen. Med hänsyn härtill och tidsutdräkten, som ej är acceptabel, bedömer tingsrätten att skälig ersättning inte uppgår till högre belopp än det taxan avses omfatta. Denna skall alltså tillämpas.
Åke E. överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten skulle bestämma hans arvode till 18 375 kr.
Tillsynsmyndigheten anförde i yttrande till hovrätten bl.a. följande. I konkursen har det förekommit merarbete på sådant sätt att taxan får överskridas. Merarbetet har bestått i de svårigheter som uppstått på grund av ställföreträdarens depressionstillstånd. Det har bl.a. medfört ett extra besök i gäldenärens lokaler. Vidare har det funnits inventarier att avveckla samt inventarier och leasad egendom där äganderätten måste utredas. En enklare återvinningsfråga har aktualiserats och det har funnits oklarheter beträffande frågan om gäldenären innehade en bostadsrätt eller hyresrätt. Huruvida skälig ersättning för arbetet överstiger halva taxebeloppet kan diskuteras. Tillsynsmyndigheten har gjort den bedömningen att taxan får överskridas. Brister i den formella handläggningen bör dock medföra en nedsättning av förvaltarens arvode.
Hovrätten över Skåne och Blekinge (1994-12-01, hovrättslagmannen Trygve Hellners, hovrättsrådet Roger Bergforsen och hovrättsassessorn Katarina Adolfson, referent) lämnade överklagandet utan bifall och anförde. I målet föreligger fråga om tillämpning av konkursförvaltartaxan. Denna taxa gäller i konkurser som avskrivs enligt 10 kap. 1 § konkurslagen (1987:672). Ersättning för arbete utgår enligt den i målet aktuella taxan med 7 300 kr. Taxebeloppet får överskridas om ett konkursärende krävt avsevärt mer arbete än normalt. Överskridande får endast ske om rätten finner att skälig ersättning överstiger taxebeloppet med minst hälften. Gränsen för överskridande blir alltså 10 950 kr.
Konkursförvaltartaxan infördes på förslag av konkurslagskommitten i dess betänkande (SOU 1977:29) Konkursförvaltning. Kommitten uttalade (se betänkandet s. 243 f) som argument för metoden att låta förvaltararvoden i viss omfattning utgå enligt fastställda taxor att förhållandena i de mindre konkurser som avskrivs på grund av att tillgångarna inte förslår till kostnaderna och annan boets skuld är ganska likartade och mera sällan invecklade. Vidare ansåg kommitten att förvaltarens arbetsuppgifter i dessa fall kan förutses åtminstone i grova drag samt att uppgifterna ofta torde kräva en tidsmässigt begränsad och på förhand någorlunda förutsebar arbetsinsats. I propositionen 1978/79:105 Konkursförvaltning m.m. anslöt sig chefen för justitiedepartementet till kommittens förslag (se prop. s. 232 f.). Departementschefen uttalade vidare (se prop. s. 344) att om förhållandena i konkursen varit sådana att förvaltaren måst lägga ned avsevärt mer arbete än normalt bör han kunna tillerkännas ersättning utöver taxan.
De åtgärder för vilka Åke E. enligt arbetsredogörelsen yrkat ersättning är samtliga sådana som är normalt förekommande i mindre konkurser. Med hänsyn härtill och till de av tingsrätten anförda omständigheterna finns inte tillräcklig anledning att frångå konkursförvaltartaxan. Åke E:s yrkande kan därför inte bifallas.