lagen.nu

RH 1994:18

Styrelseledamot i aktiebolag har på grund av dröjsmål med att upprätta s k kontrollbalansräkning ålagts personligt betalningsansvar enligt 13 kap 2 § aktiebolagslagen.

Metodrenovering Å.C. Aktiebolag, nedan kallat C-bolaget, registrerades år 1985 med ett aktiekapital uppgående till 50 000 kr. Å.C. var under bolagets verksamhetstid majoritetsdelägare, ende styrelseledamot och den som ensam ansvarade för driften i bolaget. Bolagets affärside var att med hjälp av olika mindre byggnadsföretag erbjuda sina kunder en fullständig entreprenad. Bolagets räkenskapsår var den 1 maj - den 30 april. Årsredovisningen för bolagets första verksamhetsår (1985/1986) utvisade en förlust om 54 456 kr och för året därefter en förlust om 233 338 kr. Årsredovisningen för nästkommande år (1987/1988) fastställdes i augusti 1989. Resultatet det året visade en vinst om 9 621 kr efter det att hänsyn hade tagits till ett aktieägartillskott från Å.C. om 240 000 kr. Vidare angavs i redovisningen att ytterligare ett aktieägartillskott om 40 000 kr skett från Å.C.. Den 15 maj 1989 upprättades en kontrollbalansräkning per den 31 december 1988. Denna balansräkning utvisade att bolagets eget kapital understeg hälften av det registrerade aktiekapitalet. Den 14 augusti 1989 försattes bolaget på egen ansökan i konkurs. Konkursbouppteckningen utvisade en brist i boet om drygt 1 600 000 kr.

P K Byggnads Aktiebolag, nedan kallat PKB, yrkade vid Sollentuna tingsrätt att Å.C. skulle förpliktas att till PKB betala 221 407 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 26 maj 1989 till dess betalning sker.

Å.C. bestred yrkandet. Han vitsordade kapitalbeloppet som skäligt i och för sig. Han hade inte någon erinran mot beräkningen av ränta.

PKB anförde: PKB har utfört byggnadsarbeten för C-bolaget. PKB:s krav på ersättning för dessa arbeten uppgår till det yrkade beloppet och avser tiden januari-april 1989. Dessa arbeten har såväl beställts som utförts under sådana omständigheter att Å.C. blivit personligen betalningsansvarig enligt 13 kap 2 § 1 och 4 st aktiebolagslagen. C-bolagets aktiekapital har inte varit intakt någon gång efter den 30 april 1986. Det ålåg därför Å.C. i sin egenskap av styrelseledamot, verkställande direktör och aktieägare att ofördröjligen upprätta en s k kontrollbalansräkning. Då han underlåtit detta samt fortsatt att handla på bolagets vägnar svarar han därför solidariskt med bolaget för de förpliktelser som uppkommit för bolaget under tiden efter det att skyldighet att upprätta en balansräkning inträtt. Å.C. kan inte undgå personligt ansvar genom eventuella tillskott till bolaget. Eftersom de tillskott som gjorts i form av reverser i själva verket skett senare än vad som angetts utgör de en efterhandskonstruktion och skall därför inte beaktas. Reverserna måste dessutom infrias för att anses som tillskott. För att Å.C. skall kunna undgå personligt betalningsansvar måste tillskotten i vart fall ha beaktats i en årsredovisning som fastställts och godkänts av revisorerna. Tillskotten var upptagna i den årsredovisning som fastställdes först i augusti 1989. Det underskott om 26 000 kr som anges i kontrollbalansräkningen måste vara för lågt med hänsyn till att bristen i konkursboet uppgick till drygt 1,6 miljoner kr. Såväl tillägg för pågående arbeten som upplupna kostnader är i kontrollbalansräkningen upptagna till för lågt belopp. Det ifrågasätts inte att Å.C. var betalningsduglig för reversbeloppen.

Å.C. anförde bl a: Det är riktigt att C-bolaget var likvidationspliktigt den 30 april 1986. Denna likvidationsplikt upphörde dock i januari 1989 eftersom Å.C. då tillsköt medel som medförde att bolagets aktiekapital var intakt per 30 april 1988. Han hade inte anledning misstänka att det egna kapitalet understeg den kritiska gränsen förrän i maj 1989. Han lät då upprätta en kontrollbalansräkning. Denna utvisade att bolaget med knapp marginal var likvidationspliktigt. Högsta domstolen har fastslagit att en styrelse inte behöver upprätta en kontrollbalansräkning om man vidtar åtgärder för att undanröja misstanken om att det egna kapitalet underskrider den kritiska gränsen. Genom de tillskott som Å.C. gjorde undanröjdes misstanken och han behövde således inte vidtaga några ytterligare åtgärder. - Under våren 1988 ändrades bolagets inriktning till att som målgrupp ha större upphandlare såsom kommuner etc. Affärsiden formulerades om på så vis att bolaget till fasta priser skulle genomföra vissa typer av entreprenadarbeten. Bolagets ekonomi var från starten år 1985 till konkursutbrottet i augusti 1989 inte särskilt stabil. Anledningen till detta var att Aktiebolaget Aneby Industrier, som ursprungligen ägde 39 % av aktierna i C-bolaget, i december 1987 försattes i konkurs varvid kundbasen enskilda villaägare bortföll. Vidare var det svårt att få lönsamhet i ett anbudsförfarande till fasta priser när underentreprenörer mycket sällan ville binda sig till fasta priser utan hellre arbetade på s k löpande räkning. I december 1987 blev bokslutet för verksamhetsåret 1986/1987 färdigställt och visade att bolaget var likvidationspliktigt. Ett delårsbokslut per den 31 december 1987 upprättades i februari 1988 och visade att bolaget var på rätt väg då resultatet för perioden var positivt. Å.C. täckte då tidigare års förluster med en revers om 240 000 kr. Denna var daterad den 25 april 1988 och tillfördes bolaget vid samma tid. När bokslutet för räkenskapsåret 1987/1988 blev klart i december 1988 visade det emellertid att bolaget gått med förlust under tiden januari till april 1988. Å.C. täckte även denna förlust med en revers om 40 000 kr. Reversen var dagtecknad den 12 januari 1989 och tillfördes bolaget vid samma tid. I och med detta var aktiekapitalet intakt per den 30 april 1988. I mitten av april 1989 kontaktade Å.C. bolagets revisorer B.S. och P-O.S. i anledning av att bolaget eventuellt befann sig på obestånd. En kontrollbalansräkning upprättades och det konstaterades att bolaget med knapp marginal var likvidationspliktigt. Bolaget hade under den nu aktuella tiden god likviditet. Enligt kontrollbalansräkningen var kassabehållningen över 500 000 kr i december 1988 och checkkrediten var inte utnyttjad.

Vid tingsrätten hördes som vittnen, på begäran av PKB revisorn C.L. och auktoriserade revisorn J.E.S. samt på begäran av Å.C. revisorn B.S. och auktoriserade revisorn P-O.S..

Å.C. bekräftade under sanningsförsäkran vad han uppgett till stöd för sin talan.

C.L. och J.E.S. uppgav samstämmigt att de ansåg att C-bolaget varit likvidationspliktigt från den 30 april 1986 till konkursutbrottet, att det var osannolikt att förlusten per den 31 december 1988 kan ha varit så liten som anges i kontrollbalansräkningen med hänsyn till att bristen i konkursen uppgått till 1,6 milj kr samt att reverserna inte kunde ses som tillskott till bolaget innan de infriades.

B.S. och P-O.S. uppgav: Å.C. skötte själv bokföringen i C-bolaget men fick hjälp av dem med årsredovisningarna. Den revers som var daterad i april 1988 såg de första gången i december 1988 i samband med upprättandet av årsredovisning för räkenskapsåret 1987/1988. Den andra reversen upprättades när det i samband med denna redovisning konstaterades att ytterligare tillskott krävdes. Uppgifterna som ligger till grund för kontrollbalansräkningen är väl grundade. I vissa delar bygger de dock på uppskattningar. Posten pågående arbeten bygger på uppgifter från Å.C.. En konkursbouppteckning går inte att jämföra med en balansräkning, bl a beroende på att konkursförvaltare sällan är intresserade av att processa om tvistiga fordringar utan hellre träffar förlikning. Å.C. hade inte anledning att misstänka att det egna kapitalet understeg den kritiska gränsen tidigare än han gjorde, det vill säga i slutet av april 1989.

Sollentuna tingsrätt (1991-07-15, lagmannen Harald Rangnitt, rådmannen Nils Hedström och hovrättsassessorn Ebba Sverne) ogillade käromålet och anförde i sin bedömning följande.

Enligt 13 kap 2 § aktiebolagslagen åligger det styrelsen att ofördröjligen upprätta en särskild balansräkning så snart det finns skäl att anta att bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet. Högsta domstolen har fastslagit att en styrelse inte är skyldig att upprätta en sådan balansräkning om ett bolags eget kapital underskridit den kritiska gränsen men ställningen därefter, fram till dess att kontrollbalansräkning skall ha upprättats, har förbättrats så att kapitalet överstiger gränsen (NJA 1988 s 620).

Det är inte visat annat än att reverserna tillförts C-bolaget vid de tidpunkter som Å.C. har påstått.

En utfästelse från den som är betalningsduglig för beloppet är att jämställa med ett tillskott som betalats till bolaget. PKB har inte ifrågasatt Å.C:s betalningsduglighet varför reverserna är att betrakta som tillskott till bolaget vid den tid då de är daterade.

I målet är upplyst att de aktuella fordringarna härrör från tiden januari-april 1989. Vidare är ostridigt att det egna kapitalet i C-bolaget understigit hälften av det registrerade aktiekapitalet per den 31 december 1988. Å.C. har den 15 maj 1989 låtit upprätta en kontrollbalansräkning. Frågan är om det funnits skäl för honom att reagera tidigare.

Å.C. tillsköt 240 000 kr den 25 april 1988. Enligt årsredovisningen för räkenskapsåret 1987/1988 var detta tillskott inte tillräckligt för att komma över den kritiska gränsen. Han sköt därför till ytterligare 40 000 kr den 12 januari 1989. Detta medförde att bolagets aktiekapital var intakt per den 30 april 1988. Genom tillskotten har Å.C. vidtagit sådana åtgärder som enligt räkenskapsmaterialet medfört att aktiekapitalet var intakt. Det fanns därför inte anledning för honom att på grund av detta material anta att den kritiska gränsen nåtts. Under det första kvartalet var C-bolagets likviditet god och den balansräkning som upprättats per den 31 december 1988 visar en kassabehållning om drygt 500 000 kr. Det är inte visat att denna skulle vara felaktig. Båda de revisorer som varit insatta i C-bolagets bokföring har uppgett att de inte anser att det fanns skäl att reagera tidigare än Å.C. gjort. Med hänsyn till det nu anförda anser tingsrätten det inte visat att det för Å.C. funnits skäl att anta att C-bolagets eget kapital understigit hälften av det registrerade aktiekapitalet under den tid som de i målet aktuella fordringarna uppkommit. På grund härav skall käromålet ogillas.

PKB vädjade mot domen och yrkade bifall till sin talan vid tingsrätten. Å.C. bestred ändring.

Parterna åberopade samma grunder för talan som antecknats i tingsrättens dom. PKB tillade att de två reverserna, om dessa skulle godtagas som tillskott, inte varaktigt förbättrat aktiebolagets ställning, att såväl årsredovisningen för räkenskapsåret 1987/1988 som kontrollbalansräkningen upprättats alltför sent samt att Å.C. inte visat att hans underlåtenhet att i rätt tid upprätta kontrollbalansräkning inte berott på försummelse av honom.

Beträffande anledningen till att kontrollbalansräkningen, som daterats den 15 maj 1989, upprättats per den 31 december 1988 anförde Å.C. dels att räkenskapsmaterial fanns färdigt fram till årsskiftet dels att bolagets revisor ansåg att kontrollbalansräkningen borde avse läget den 31 december 1988 för att tvinga fram en eventuell likvidation åtta månader därefter, dvs i augusti 1989.

Som förklaring till att årsredovisningen för räkenskapsåret 1987/1988 fastställdes först i augusti 1989 uppgav P-O.S. att han krävde att Å.C. inbetalade reversbeloppen till bolaget, innan han avgav revisionsberättelse. Inbetalningen skedde den 4 augusti 1989. PKB har påpekat att bolaget använde de inbetalade medlen till att lösa bolagets checkräkningskredit, för vilken Å.C. personligen gått i borgen.

Svea hovrätt (1992-10-22, hovrättslagmannen Ingegerd Westlander, hovrättsråden Bengt Karle, referent, och Christine Möller samt t f hovrättsassessorn Ylva Osvald) biföll PKB:s talan och yttrade i sin bedömning:

Utredningen visar att aktiebolagets eget kapital understigit hälften av aktiekapitalet vid utgången av bolagets första och andra räkenskapsår samt att bolagets revisor i revisionsberättelserna såväl i oktober 1986 som i december 1987 erinrat styrelsen om dess skyldigheter enligt 13 kap 2 § aktiebolagslagen. Å.C. har uppgett att han var medveten om dessa styrelsens skyldigheter men att han ändock underlät att upprätta kontrollbalansräkning, eftersom bolagets likviditet medgav att leverantörerna fick betalt för sina fordringar.

Den av Å.C. den 25 april 1988 utfärdade reversen på 240 000 kr skulle, enligt dess lydelse, användas för täckning av bolagets brist i dess egna kapital. Denna brist uppgick till 233 338 kr och förelåg den 30 april 1987.

Enligt årsredovisningen för det tredje räkenskapsåret, 1987/1988, vilken förelåg klar i december 1988 men som fastställdes först den 7 augusti 1989, var rörelseförlusten 37 041 kr, innebärande att mer än hälften av aktiekapitalet förbrukats också detta år.

Reversen på 40 000 kr av den 12 januari 1989 var avsedd att "användas för täckning av bolagets brist i dess egna kapital per 88 04 30".

Kontrollbalansräkningen per den 31 december 1988 utvisar att bolagets eget kapital också vid denna tidpunkt understeg hälften av aktiekapitalet.

Enligt vad som antecknats i årsredovisningen för 1987/1988 var resultatutvecklingen under 1988/1989 fortsatt negativ.

Det framgår således att bolaget inte för något år gett positivt resultat. B.S. har i sitt vittnesmål bekräftat att så var fallet. Den negativa utvecklingen fortsatte under tiden efter den 30 april 1988. Å.C. kan inte ha varit omedveten härom. Han har känt till att bolaget vid utgången av vart och ett av de tre första räkenskapsåren var likvidationspliktigt. Tydligt är att de båda tillskotten, vilka i och för sig är godtagbara såsom kapitaltillskott, inte förmått varaktigt förändra bolagets ställning. Mot bakgrund härav anser hovrätten att det ålegat Å.C. att under det fjärde räkenskapsåret, om vilket det nu är fråga, fortlöpande följa utvecklingen beträffande bolagets eget kapital och inte endast fästa avseende vid bolagets likviditet. En sådan fortlöpande kontroll av bolagets eget kapital skulle ha visat att, som framgår av kontrollbalansräkningen, bolaget var likvidationspliktigt vid årsskiftet 1988/1989.

Hovrätten finner således att det under den period som är av betydelse i målet, dvs januari-april 1989, funnits skäl för Å.C. att antaga, att bolagets eget kapital även under denna tid understigit hälften av det registrerade aktiekapitalet. Han har emellertid - liksom tidigare år när han genom revisorns påpekanden erinrats om sina skyldigheter enligt 13 kap 2 § aktiebolagslagen - underlåtit att vidtaga däri föreskrivna åtgärder fram till periodens slut vid månadsskiftet april/maj 1989, då han föranstaltat om upprättande av en kontrollbalansräkning. Genom sin underlåtenhet att handla tidigare har han enligt 13 kap 2 § fjärde stycket aktiebolagslagen blivit ansvarig för de förpliktelser som under perioden uppkommit för bolaget gentemot PKB. Det förhållandet att kontrollbalansräkningen upprättats per den 31 december 1988, således en tidpunkt före periodens början, anser hovrätten härvidlag sakna betydelse, liksom den omständigheten att Å.C. genom reversen den 12 januari 1989 täckt en brist som uppkommit under det föregående räkenskapsåret.

Till följd av det anförda och då Å.C. inte visat att underlåtenheten att tidigare upprätta kontrollbalansräkning inte berott på försummelse av honom, skall PKB:s talan bifallas.

Målnummer T 1008/91

Metadata

Domstol
Svea hovrätt
Avgörandedatum
1992-10-22
Målnummer
T1008-91
Lagrum
13 kap 2 § aktiebolagslagen (1975:1385)
Rättsfall
NJA 1942 s. 696
NJA 1988 s. 620
RH 1989:43
Litteratur
Kedner-Roos, Aktiebolagslagen del II, 4 uppl 1991, s 284 ff
Rodhe, Aktiebolagsrätt, 14 uppl 1989, s 277 f.
Sökord
Aktiebolag
Styrelseledamot
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation