RH 1994:4
Vid bedömningen av fråga om prövningstillstånd har hänsyn tagits till att det inte förelegat anledning att anta att parterna i hovrätten skulle tillåtas att åberopa ny bevisning.
Åklagaren yrkade vid tingsrätten ansvar för S.S. och L.V. för bl.a. skadegörelse och försök till grov stöld enligt följande.
Skadegörelse: S.S. och L.V. har tillsammans och i samråd förövat skadegörelse på en fritidsbostad i Haninge kommun dels vid ett tillfälle i augusti 1992 genom att sprida ut surströmmingar runt och på huset, dels vid ett tillfälle i oktober-november 1992 genom att krossa rutor och vandalisera inredningen samt en båt.
Målsäganden I.S. yrkade under denna åtalspunkt skadestånd av S.S. och L.V. med 11 000 kr, varav 6 000 kr avsåg städnings- och reparationskostnader samt 5 000 kr avsåg ersättning för psykiskt lidande.
Försök till grov stöld: S.S. och L.V. har vid ett tillfälle i början av november 1992 tillsammans och i samråd genom inbrott berett sig tillträde till en fritidsbostad i Haninge kommun varvid de försökt stjäla något. Fara för brottets fullbordan har förelegat.
Under denna åtalspunkt yrkade Försäkringsaktiebolaget Skandia ersättning av S.S. och L.V. med 1 736 kr avseende utlägg. Därutöver yrkade fastighetens ägare, L.Z., ersättning med 1 000 kr avseende självrisk på försäkring.
S.S. och L.V. erkände gärningarna men gjorde gällande att inbrottet i november 1992 endast skulle bedömas som försök till stöld. De medgav att ersätta I.S. med 6 000 kr för städnings- och reparationskostnad men bestred hans yrkande om ersättning för psykiskt lidande under åberopande att det inte är en ersättningsgill skada. S.S. och L.V. medgav att utge 1 000 kr till L.Z. men bestred Skandias yrkande under påstående att den skada de orsakat på fastigheten inte kan ha kostat mer än 1 000 kr.
Ingen bevisning åberopades av parterna.
Handens tingsrätt (1993-09-30, rådmannen Jan Bjerlöw samt nämndemännen Bo Svensson, Birgitta Stjernberg och Benedetce Söderlund) biföll åtalen i denna del. S.S. och L.V. dömdes till böter och förpliktades att utge skadestånd till I.S. och L.Z. med medgivna belopp. Skandias skadeståndsyrkande ogillades. Tingsrätten anförde i sina skäl i skadeståndsdelen, dels - vad beträffar I.S:s yrkande - att den delar S.S:s och L.V:s uppfattning att psykiskt lidande inte är en ersättningsgill skada, dels att Skandias yrkande skall ogillas eftersom det inte visats att S.S. och L.V. vid inbrottet orsakat annan skada än de angett och att denna inte kan ha kostat mer än de angett.
Skandia och I.S. vädjade mot tingsrättens dom. Skandia yrkade bifall till sin vid tingsrätten förda skadeståndstalan. I.S. yrkade att S.S. och L.V. skulle förpliktas utge skadestånd till honom med sammanlagt 16 000 kr, varav 1 000 kr avser städkostnader, 10 000 kr ersättning för förstörd och skadad egendom samt 5 000 kr ersättning för psykiskt lidande.
Svea hovrätt (1993-11-26, hovrättslagmannen Ann-Christine Zachrisson, hovrättsrådet Barbro Röst Andreasson och t.f. hovrättsassessorn Filip Ranby, referent) meddelade inte prövningstillstånd och anförde följande skäl.
Av handlingarna i målet framgår att Skandia vid tingsrätten - där bolaget företräddes av åklagaren - inte åberopat någon bevisning till stöd för sin talan. I hovrätten har Skandia begärt att få åberopa viss bevisning.
Utan att hovrätten tillåter utredning rörande uppkommen skada föreligger inte skäl till ändring av tingsrättens dom i denna del. Vid tingsrätten har Skandia valt att föra sin talan genom åklagaren. Det föreligger med hänsyn härtill och till omständigheterna i övrigt inte anledning att anta att Skandia i hovrätten med stöd av 50 kap. 25 § rättegångsbalken skulle tillåtas att åberopa ny bevisning (jfr NJA 1982 s. 27).
Vad så gäller I.S. var denne inte personligen närvarande vid huvudförhandlingen vid tingsrätten och åberopade inte någon utredning till stöd för sin talan där. Även I.S. har valt att föra sin talan vid tingsrätten genom åklagaren. I.S. har i hovrätten ändrat sitt yrkande till att avse ett högre belopp än vid tingsrätten. Han har även begärt att få åberopa viss bevisning.
Tingsrätten har bifallit I.S:s talan med yrkade 6 000 kr för städnings- och reparationskostnader. Hans talan om ersättning för psykiskt lidande har lämnats utan bifall.
I.S. har i hovrätten ingen möjlighet att utvidga sitt yrkande i angivet hänseende. Inte heller kan han antas få tillåtelse att åberopa ny bevisning.
Mot denna bakgrund finns inte skäl till ändring av tingsrättens dom. Inte heller i övrigt föreligger skäl för meddelande av prövningstillstånd.