RH 1994:50
Påföljd för bl.a. förberedelse till rån har bestämts till skyddstillsyn med samhällstjänst.
Åklagaren yrkade vid tingsrätten ansvar å M.T. för bl a förberedelse till rån enligt följande gärningsbeskrivning.
M.T. har i Malmö under september och fram till den 13 oktober 1993, då han greps, planerat och förberett ett rån mot bingohallen Blå Hallen på Södra Förstadsgatan 74 D i Malmö. M.T. har i denna avsikt mottagit och i anslutning till sin bostad på Majgatan 5 i Malmö förvarat en stulen personbil - NYX 158 - samt ett stulet jaktgevär av fabrikat Remington modell 700, vilket saknade slutstycke vid polisens anträffande. M.T. har vidare inhämtat detaljerad information rörande Blå Hallens lokaliteter samt installationer av larm och telefoner m.m. samt informationer rörande de säkerhetsrutiner som gällde för personalen. Informationen har M.T. dokumenterat i tre handlingar vilka han förvarade i bostaden på Majgatan 5. M.T. hade vetskap om eller hade i vart fall skälig anledning antaga att bilen och vapnet varit frånhända annan genom brott. Hans befattning med bilen och vapnet har varit ägnat att försvåra ett återställande.
Åklagaren yrkade vidare ansvar å M.T. för dopningsbrott bestående i innehav av totalt 552 tabletter och 63 ampuller av varierande sorter innehållande anabola steroider, samt för olovlig framställning av cirka 13 liter alkohol jämte innehav av viss utrustning för alkoholframställning.
M.T. bestred ansvar för förberedelse till rån, men erkände häleriförseelse avseende personbilen NYX 158 samt olaga vapeninnehav. Han erkände även dopningsbrott och olovlig framställning av alkohol.
Malmö tingsrätt (1993-11-22, hovrättsfiskalen Maria Lockman samt namndemännen Dagny Floren, Ingvar Lundborg och Laila Soerich) fann åtalen styrkta och bestämde påföljden till fängelse ett år. I påföljdsdelen uttalade tingsrätten följande:
M.T. är 22 år gammal. Han förekommer under ett tidigare avsnitt i kriminalregistret. Han dömdes den 10 oktober 1991 av Malmö tingsrätt, avd 4:1, för misshandel till villkorlig dom.
Frivårdsmyndigheten har i yttrande anfört bl a följande. M.T. lever under något osäkra sociala forhållanden. Han förnekar att något missbruk skulle förekomma. Dock har han använt sig av anabola steroider. Sett ur stöd- och kontrollsynpunkt befinner M.T. sig i en farofylld situation och bör ställas under övervakning. Frivårdsmyndigheten föreslår därför skyddstillsyn som lämplig påföljd. Med tanke på brottets art bör skyddstillsynen även kombineras med föreskrifter om samhällstjänst.
Med hänsyn till rånbrottets straffvärde, den omfattande planeringen och dopningsbrottets karaktär och mängden tabletter, finner tingsrätten att annan påföljd än fängelse ej bör komma ifråga.
M.T. fullföljde talan och yrkade att hovrätten skulle döma honom till skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst. Åklagaren bestred ändring.
Hovrätten över Skåne och Blekinge (1993-12-30, hovrättsråden Jan Lindell och Lars Elmqvist, t.f. hovrättsassessorn Ingela Sundin (referent), samt nämndemännen Inga-Lisa Eklundh och Jan Ek) bestämde påföljden till skyddstillsyn med föreskrift att M.T. i samband med verkställigheten skulle utföra oavlönat arbete i 200 timmar enligt en arbetsplan som upprättas av frivårdsmyndigheten. I domslutet angavs att fängelse ett år skulle ha dömts ut om fängelse istället valts som påföljd.
Hovrätten konstaterade att M.T. inte överklagat tingsrättens dom i skuldfrågan och att hovrätten därför var bunden av tingsrättens bedömning i denna del. I domskälen uttalade hovrätten vidare:
Brottslighetens straffvärde är sådant att i första hand ett fängelsestraff bör övervägas.
M.T. levde fram till i maj 1993 under välordnade sociala förhållanden. Han hade egen bostad och fast anställning sedan fyra år tillbaka. I maj 1993 sade han upp sin anställning och lägenheten och han flyttade hem till en kamrat. Avsikten var att han ville pröva på att arbeta utomlands och under sex veckor i maj - juni 1993 arbetade han som diversearbetare på den grekiska ön Kos. Han återvände till Sverige för att hans mor som separerat från sin sambo behövde hans hjälp. Han bosatte sig då åter hos kamraten. Han lyckades inte skaffa något arbete och han kom uppenbarligen i kontakt med personer som sysslar med allvarlig brottslighet. Det är angeläget att den utveckling som ägt rum bryts. Skyddstillsyn är mot denna bakgrund den för M.T. lämpligaste påföljden. Det skulle med all säkerhet inte vara en lycklig lösning att döma M.T. till fängelse.
Genom lagen om samhällstjänst har öppnats en möjlighet att, även när det gäller brottslighet som framstår som relativt allvarlig, undvika fängelsestraff genom att kombinera skyddstillsynen med en föreskrift om samhällstjänst. M.T. tillhör den ålderskategori som denna påföljd främst är avsedd för och frivårdsmyndigheten har funnit honom väl lämpad för en sådan påföljd. Det finns anledning att anta att en föreskrift om samhällstjänst skulle bidra till hans återanpassning.
Hovrätten finner på grund av det anförda och med beaktande även av att M.T. under drygt två månader varit berövad friheten såsom anhållen och häktad att skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst i 200 timmar får anses vara en tillräckligt ingripande påföljd. Om fängelse istället hade valts som påföljd skulle tingsrättens dom ha fastställts.