Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag om en utvidgning till hela landet av den an- vändning av påföljdsformen samhällstjänst som sedan den 1 januari 1990 . pågått på försök på fem oner. Utvidgningen föreslås ske från och med den 1 januari 1993, när den ursprungliga treåriga tillämpningspen'oden går ut. Den utvidgade tillämpningen föreslås tidsbegränsad till utgången av år 1995 i väntan på att en mera permanent ordning kan införas.

Vidare föreslås att domstol i samband med att häktad döms till kontrakts- vård skall ges möjlighet att förordna att den dömde skall vara omhänderta- gen en kortare tid i avvaktan på att planerad behandling inleds, Denna ändring föreslås träda i kraft den 1 juli 1992.

I Riksdagen 1991/92. [ saml. Nr 109

• Sida 2
•  Original

Propositionens lagförslag Prop. 1991/92:109 1 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken

dels att 33 kap. 5 5 skall ha följande lydelse, dels att det i 28 kap. skall införas en ny paragraf, 6 b &, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

28 kap. 6 b 5

1 fall som avses i 6 a 5 får rätten förordna att den dömde, om han är häktad i målet, i stället skall om- händertas till dess han överförts till det behandlingshem eller den värd- givare som anges i behandlings- planen. Omhändertagandet får inte pågå längre än en vecka.

33 kap. 5 %*

Dömes någon till fängelse på viss tid eller förordnar rätten. med tillämpning av 34 kap. 1 & 1, att sådan påföljd skall avse ytterligare brott, och har den dömde med anledning av misstanke om brott, som prövats genom dom i målet. under en sammanhängande tid av minst tjugofyra timmar varit berövad friheten som anhållen, häktad eller intagen på en enhet för rättspsykiatrisk undersökning med stöd av 10 5 lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning, skall tiden för frihetsberövandet, till den del därunder icke samtidigt skett verkställighet av dom i annat mål. anses som tid under vilken den ådömda påföljden verkställts i anstalt. Domstolen skall i domen angiva det antal dagar påföljden skall anses verkställd. Är den tid varmed ådömt fängelse överstiger frihetsberövandet ringa, må förordnas att fängelsestraffet skall anses helt verkställt genom frihetsberövandet.

Undanröjes villkorlig dom eller skyddstillsyn och dömes i stället till fängelse på viss tid. äger, i den mån tillgodoräknande inte skett enligt första eller tredje Stycket, första stycket tillämpning även i fråga om

1. frihetsberövande som föregått den villkorliga domen eller domen påskyddstillsyn,

2. frihetsberövande som föregått dom genom vilken förordnats att den villkorliga domen eller skyddstillsynen skall avse även ytterligare brott samt

3. sådant omhändertagande som 3. sådant omhändertagande som avsesi28 kap. 11 åtredje stycket. avses i 28 kap. 6 b 5 eller 11 &

tredje stycket.

1 Senaste lydelse 1991 : 1 138. 2

• Sida 3
•  Original

Dömes någon till böter och har han med anledning av misstanke om Prop. 1991/921109 brott. som prövats genom dom i målet, varit berövad friheten på sätt som angives i första stycket, må förordnas att påföljden skall anses helt eller delvis verkställd genom frihetsberövandet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.

• Sida 4
•  Original

2. Förslag till Prop. 1991/92:109

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken att 49 kap. 4 5 och 51 kap. 8 & skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

49 kap. 4 51

Talan mot underrätts beslut under rättegången skall föras särskilt, om rätten

1. avvisat ombud, biträde eller försvarare eller ogillar ett yrkande härom;

2. ogillat tredje mans yrkande att få som intervenient deltaga i rättegången;

3. förelagt en part eller någon annan att förete skriftligt bevis eller att tillhandahålla föremål för syn eller besiktning eller vid prövning enligt 3 kap. 3 & andra stycket 4 eller 5 tryckfrihetsförordningen eller 2 kap. 3 5 andra Stycket 4 eller 5 yttrandefrihetsgrundlagen funnit det vara av synnerlig vikt att en uppgift som avses där lämnas vid vittnesförhör eller förhör med en part under sanningsförsäkran;

4. utlåtit sig angående ådömande av förelagt vite eller häkte eller om ansvar för förseelse i rättegången eller angående Skyldighet för någon. som ej är part eller intervenient. att gottgöra i rättegången vållad kostnad;

5. utlåtit sig angående ersättning eller förskott av allmänna medel till målsägande eller angående ersättning eller förskott till biträde. försvarare. vittne. sakkunnig eller annan. som ej är part eller intervenient;

6. utlåtit sig i tvistemål angående 6. utlåtit sig i tvistemål angående kvarstad eller annan åtgärd enligt 15 kvarstad eller annan åtgärd enligt 15 kap. eller i brottmål angående häkt- kap. eller i brottmål angående häkt- ning eller åtgärd, Som avses i 25—28 ning, åtgärd som avses i 25—28 kap. kap.; eller omhändertagande enligt 28 kap.

brottsbalken;

7. avslagit begäran om biträde eller försvarare eller till sådant uppdrag förordnat annan än part föreslagit;

8. utlåtit sig i annat fall än sotn avses i 5 eller 7 i fråga som gäller allmän rättshjälp; eller

9. avslagit begäran om rättshjälp åt misstänkt i brottmål eller om ersättning eller förskott till part. som åtnjuter sådan förmån.

Särskild talan skall föras genom besvär. Är fråga om beslut. som avses i 1. 2. 3. 7. 8 eller 9. åligge den som vill föra talan att. om beslutet meddelats vid sammanträde för förhandling. genast och eljest inom en vecka från den dag. då han erhöll del därav, anmäla missnöje; försummas det, äge han ej vidare rätt till talan. Rätten pröve genast. om anmälan rätteligen gjons.

I fråga om missnöjesanmälan av myndigheter, som enligt lag eller förordnande med stöd av lag är behöriga att överklaga beslut som avses i andra stycket. gäller följande. Har beslutet meddelats vid sammanträde för förhandling vid vilken myndigheten inte har varit företrädd. skall missnöje anmälas senast en vecka från dagen för beslutet.

1 Senaste lydclsc 1991:1561. 4

• Sida 5
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

51 kap.

853

För målets beredande skall vadeinlagan med dän'id fogade handlingar delges vadesvaranden, som Skall föreläggas att avge skriftligt genmäle.

Om det är uppenbart att vadetalan är ogrundad. får hovrätten dock genast meddela dom i målet utan att någon åtgärd enligt första stycket vidtas.

Om tingsrätten har avslagit ett yr- kande om åtgärd, som avses i 26—28 kap.. eller förordnat om att en sådan åtgärd skall hävas. får hovrätten omedelbart bevilja åtgärden att gälla till dess något annat bestäms. Om tingsrätten har beviljat åtgärd som nu sagts. får hovrätten omedelbart förordna att vidare åtgärd för verkställighet av beslutet inte får äga rum. 1 frågor om häktning eller rese- förbud får hovrätten göra ändring i tingsrättens beslut även om motpar- ten inte hörts.

Om tingsrätten har avslagit ett yr- kande om åtgärd. som avses i 26—28 kap.. eller förordnat om att en sådan åtgärd skall hävas. får hovrätten omedelbart bevilja åtgärden att gälla till dess något annat bestäms. Om tingsrätten har beviljat åtgärd som nu sagts. får hovrätten omedelbart för- ordna att vidare åtgärd för verkstäl- lighet av beslutet inte får äga rum. 1 frågor om häktning. reseförbud eller omhändertagande enligt 28 kap. brottsbalken får hovrätten göra änd- ring i tingsrättens beslut'även om motparten inte hörts.

Om hovrätten beslutat häkta någon som inte är närvarande vid rätten. Skall 24 kap. 17 & tredje och fjärde Styckena tillämpas.

Denna lag träderi kraft den 1 juli 1992.

2 Senaste lydelse 1987:1211.

• Sida 6
•  Original

3. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1989:928) om försöksverksamhet med samhällstjänst

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1989:9281 om försöksverksamhet med samhällstjänst, som gäller till utgången av år 1992,

dels att 1 & skall upphöra att gälla. dels att hänvisningen till 2 & i nuvarande 3—6 åå i stället Skall avse ] %. dels att nuvarande 2—6 55 skall betecknas 1—5 55. dels att rubriken samt övergångsbestämmelsen skall ha följande lydelse.

Lag om samhällstjänst

Nuvarande lydelse

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990 och upphör att gälla vid utgången av år 1992. Har före- skrift enligt : & meddelats innan lagen upphört att gälla. skall dock bestämmelserna i 2—6 få fortsätta att tillämpas.

Föreslagen lydelse

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1990 och upphör att gälla vid utgången av år 1995. Har före- skrift enligt 15 meddelats innan lagen upphört att gälla. Skall dock bestämmelserna i 1—5 55 fortsätta att tillämpas.

Denna lag träderi kraft den 1januan' 1993.

• Sida 7
•  Original

J ustitiedepartementet Prop. 1991/92:109

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 februari 1992

Närvarande: statsministem Bildt. ordförande, och statsråden B. Westerberg. Friggebo, Laurén, Hörnlund, Olsson. Svensson, af Ugglas. Dinkelspiel, Thurdin. Hellsvik. Wibble. Björck. Davidson. Könberg. Odell. P. Westerberg. Ask

Föredragande: statsrådet Hellsvik

Proposition om utvidgad användning av samhälls- tjänst m.m.

] Inledning

Genom lagen (1989:928) om försöksverksamhet med samhällstjänst öppna- des möjlighet för ett begränsat antal domstolar att döma till skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst. Lagens giltighetstid är inskränkt till åren 1990—1992. (Se prop. 1989/90:7,JuU10. rskr. 55.)

Jag kommer nu att behandla frågan om vad som bör gälla efter den nu pågående försöksperioden i avvaktan på att en mera permanent ordning kan införas. Jag skall också ta upp vissa frågor som har behandlats av en utred- ning.

Med Stöd av regeringens bemyndigande tillkallade dåvarande chefen för juStitiedepartementet i februari 1990 en särskild utredare. lagmannen Johan Leche. för att överväga möjligheterna att vidareutveckla innehållet i de på- följder som utgör alternativ till fängelsestraffet och mot den bakgrunden pröva behovet av justeringar av bestämmelser angående valet mellan fäng- else och andra påföljder samt se över vissa frågor om verkställighet av fängelsestraff. Utredningen antog namnet påföljdsutredningen. Till utred- ningen överlämnades senare ytterligare frågor.

I maj 1991 överlämnade utredningen sitt betänkande (SOU l991:45) Påföljdsfrågor. Frigivning från anstalt. m.m. 1 betänkandet behandlas en rad frågor med anknytning till verkställighet av påföljder.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av riksdagens om- budsmän (JO). justitiekanslern (JK). hovrätten för Västra Sverige. Uppsala. Köpings och Malmö tingsrätter, kammarrätten i Jönköping. riksåklagaren (RÅ). rikspolisstyrelsen (RPS). kriminalvårdsstyrelsen (KVS). kriminal- vårdsnämnden. förSta övervakningsnämnden i Stockholm, övervaknings- nämnderna i Borås, Örebro och Luleå. brottsförebyggande rådet (BRÅ). so- cialstyrelsen, statens rättskemiska laboratorium. juridiska fakulteten vid Uppsala universitet. statskontoret. riksrevisionsverket,Svenska kommun- förbundet. Tjänstemännens centralorganisation. Sveriges akademikers

• Sida 8
•  Original

centralorganisation (SACO). Sveriges domareförbund. Sveriges advokat- samfund, Föreningen Skyddsvärnet i Stockholm. Föreningen Sveriges fri— vårdstjänstemän. Svenska fångvårdssällskapet. Föreningen styresmän och assistenter inom kriminalvården. Svenska'skyddsförbundet samt Riks- förbundet Frivilliga samhällsarbetare. ' '

RÅ har överlämnat yttranden från överåklagarna vid åklagarmyndighe- terna i Stockholm och Malmö samt överåklagarna vid regionåklagarmyn- dighetema i Jönköping och Härnösand. KVS har bifogat yttranden från re- gionmyndigheterna i Stockholm. Göteborg. Malmö, Norrköping. Hämö- sand. Umeå och Örebro.

SACO har. utan något eget ställningstagande, sänt in yttranden från Sveriges Psykologförbund och Sveriges Socionomers. personal- & förvalt- ningstjänstemäns riksförbund.

En sammanställning av remissyttrandena har upprättats i justitiedeparte- mentet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet(dnr_9l—1364).

Jag avser att här ta upp förslagen i påföljdsutredningens betänkande till behandling. Jag är nu endast beredd att förorda att förslagen läggs till grund för lagstiftning i begränsad omfattning. Utredningens lagförslag i de delama bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga ]. Som jag skall återkom- ma till är nämligen de flesta _av de frågor-som behandlas i utredningens be- tänkande enligt min mening av ett sådant Slag att de i Stället bör övervägas i ett vidare sammanhang.

' Lagrådet

Regeringen beslutade den 23 januari 1992 att inhämta lagrådets yttrande över förslag till ändringar i brottsbalken. rättegångsbalken och lagen (1989:928) om försöksverksamhet med samhällstjänst. Lagförslagen och lagrådets yttrande bör fogas'till protokollet i detta ärende som bilaga 2 resp. bilaga 3.

Lagrådet har inte i sak haft något att erinra mot de framlagda lagförsla- gen men har förordar en lagtekniskt mer begränsad ändring i lagen om för- söksverksamhet med samhällstjänst. Jag står i denna del, med några'redak- ' tionella ändringar. fast vid mitt ursprungliga förslag av skäl som" redovisas under avsnitt 2.2.2 nedan. ] förhållande till lagrådSremissen har därutöver några redaktionella ändringar skett av föreslagen lagtext i 28 kap. 6 bä brottsbalken.

2. Samhällstjänst 2.1 Bakgrund

Riksdagens beslut att inleda en treårig försöksverksamhet grundade Sig på bl.a. relativt långvariga erfarenheter i andra länder av Samhällstjänst som påföljd. Särskilt framträdande var de erfarenheter som hade vunnits i Dan- mark och Norge. Det hade även förekommit en diskussion i Sverige om samhällstjänst, se bl.a. frivårdskommitténs slutbetänkande (SOU 1984:32)'

• Sida 9
•  Original

Nya alternativ till fängelsestraff. En närmare redogörelse för bakgrunden lämnas i prop. 1989/90:7 s. 4 ff.

Regeringens av riksdagen godtagna förslag till lag om försöksverksam- het med samhällstjänst innebär att rätten i brottmål får döma till skyddstill- syn med föreskrift att den dömde skall utföra samhällstjänst" genom oavlönat arbete i en omfattning som bestäms i domen. En förutsättning för en sådan dom är att den tilltalade har förklarat sig villig att följa föreskriften samt att föreskriften bedöms vara av avgörande betydelse för att döma till skyddstillsyn i stället för fängelse. Domstolen skall i domen ange hur långt straff som skulle ha dömts ut, om fängelse i stället valts som påföljd. Om den dömde inte fullgör sina Skyldigheter enligt föreskriften får påföljden undanröjas och ersättas med fängelsestraff. Försöksverksamheten skulle temporärt vara begränsad till fem tingsrätter. Domstolar och myndigheter har stor frihet att under försöksperioden anpassa verksamheten till praktiska förutsättningar.

Den 7 december 1989 uppdrog regeringen åt BRÅ att utvärdera försöks- verksamheten. BRÅ har den 15 augusti 1991 till regeringen överlämnat en delrapport som behandlar de första 15 månaderna av försöksverksamheten. En sammanfattning av delrapporten bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.

Utvecklingen i de övriga nordiska länderna har gått vidare. I Norge be- dömdes resultatet av försöksverksamheten som så lyckat att den norska re- geringen i maj 1990 föreslog att samhällstjänst (samfunnstjeneste) skulle in- föras i straffeloven som en självständig påföljd [se Ot.prp. nr. 72 (1989— 90)]. Propositionsförslaget godtogs med några smärre ändringar av Stor- tinget och sedan den 1 september 1991 är samhällstjänst en självständig på- följd i Norge.

Även i Danmark har erfarenheterna av försöksverksamheten varit posi- tiva. Straffloverådet har i ett betänkande [se Straffloverådets betzfnkning om samfundstjeneste — Delbetzenkning om sanktionssporgsmål (Betatnkning Nr. 121 1. Kobenhavn l990)] uttalat att försöksverksamheten varit så lyckad att det inte råder någon tvekan om att samhällstjänst bör permanentas som på- följd. Mot bakgrund härav föreslog den danska regeringen att samhällstjänst skulle föras in i straffeloven som en permanent påföljd. Folketinget godtog förslaget och lagändringen träder i kraft den ] april 1992 (Lov nr. 6 af 3 januar 1992).

1 Finland har efter överväganden samhällstjänst som påföljd införts på försök sedan den 1 januari 1991. Försöksverksamheten är snarlik den sven- ska och begränsad geografiskt. Försöket skall pågå i tre år.

2.2. Motivering

2.2.1. Försöksverksamhetens inledning

Under 1 ovan har jag nämnt att BRÅ har i uppdrag att utvärdera försöket med samhällstjänst. I delrapporten redogör BRÅ främst för hittills gjorda erfarenheter av den praktiska hanteringen av påföljden. Administrativt har

• Sida 10
•  Original

verksamheten fungerat väl. Det har inte visat sig vara några nämnvärda _PFOP- 1991/921109 svårigheter att finna lämpliga arbetsgivare. ] stort sett samtliga arbetsgivare som har haft samhällstjänstdömda hos sig har dessutom visat sig villiga att ta emot ytterligare dömda. Frivårdsmyndigheterna synes ha kunnat lokali- sera de tilltalade som bör komma i fråga för samhällstjänst. En tillfredsstäl- lande stor andel av de dömda har också fullgjort sin samhällstjänst enligt

arbetsplanen.

2.2.2. Samhällstjänst även efter år 1992?

Mitt förslag: Samhällstjänst skall användas även efter år 1992 men då i hela landet.

Den positiva inledningen av försöksverksamheten talar med styrka för att utvecklingen i Sverige kommer att bli densamma som i andra länder som har infört samhällstjänst som ett permanent inslag i påföljdssystemet efter en inledande försöksverksamhet. Här kan särskilt pekas på erfarenheterna i Norge och Danmark. Även om det kvarstår flera viktiga frågor av mer prin- cipiell natur att ta ställning till kan det konstateras att allt talar för att på- följdsformen samhällstjänst har kommit för att stanna.

En fullständig utvärdering av den treåriga försöksperioden blir inte klar förrän i april 1994, dvs. mer än ett år efter försöksperiodens utgång. Med hänsyn till att allt talar för att utfallet av försöksverksamheten kommer att motivera en fortsatt användning av samhällstjänst som påföljd bör möjlighe— terna att använda samhällstjänst inte upphöra i och med den nuvarande för— Söksperiodens utgång.

Den första fråga som då reses är om det finns underlag att redan nu före- slå att samhällstjänst Skall utgöra en permanent del av vårt påföljdssystem, vilket i så fall bör leda till att reglerna om samhällstjänst tas in i brottsbal- ken. Alternativet är att låta den nuvarande verksamheten fortsätta antingen i den form den nu har, eller förändra den på något sätt i avvaktan på en mera permanent ordning.

Enligt min mening är det uppenbart att det saknas tillräckligt underlag för att nu föreslå en permanent reglering av samhällstjänsten. Försöket har på- gått så pass kort tid att det inte ger underlag för några säkra Slutsatser beträf- fande flera viktiga frågor. Däribland kan nämnas den i propositionen. av lagrådet och av justitieutskottet behandlade frågan om samhällstjänst bör konstrueras som en fristående påföljd. En annan fråga som har samband härmed är om förutsättningarna för att välja samhällstjänst bör sammanfalla med förutsättningarna för att välja skyddstillsyn. Jag tänker t.ex. på behovet av övervakning av den dömde. Hittillsvarande hovrättspraxis har också varierat vad gäller nödvändigheten av att det skall finnas risk för återfall för att samhällstjänst skall kunna väljas som påföljd (se bl.a. RH 19901115).

Vidare går det ännu inte att säga om återfallsbenägenheten påverkas av en samhällstjänstpåföljd. Danska erfarenheter talar för att återfallsbenägen-

• Sida 11
•  Original

heten är lägre hos dem som dömts till samhällstjänst än hos dem som dömts PTOP. 1991/922109 till fängelse (se Straffelovrådets betzenkning om samfundstjeneste. Nr. 1211 för 1990 s. 157). I Sverige saknas ännu underlag för att dra några slutsatser av tillräcklig säkerhet. Det kan även finnas anledning att närmare studera om samhällstjänst bör kunna användas i större utsträckning även för andra ålderskategorier än dem som försöksverksamheten främst tar sikte på.

Dessa frågor bör noga övervägas innan samhällstjänst införs som en permanent del av påföljdssystemet. Jag avser att inom kort föreslå rege- ringen att en parlamentarisk utredning skall tillkallas för att bl.a. allmänt se över frågan om alternativa påföljder. Den utredningen bör även få i uppdrag att överväga hur samhällstjänsten mer permanent bör inordnas i brottsbal- - kens påföljdssystem. Utredningen bör härvid beakta såväl erfarenheterna av den nu pågående lokalt begränsade försöksverksamheten som av den utvid- gade verksamhet somjag här föreslår.

De principiella frågor jag nämnt ovan är visserligen betydelsefulla men är inte av den karaktären att de kan åberopas som skäl för att avbryta an- vändningen av samhällstjänst i den form som används under den nu pågående försöksverksamheten Jag föreslår att användningen av påföljds- forrnen skall fortsatta under ytterligare en treårsperiod i avvaktan på att en mera permanent ordning kan införas.

Justitieutskottet (se 1989/90:JuU10 s. 8) uttalade att det i samband med en förlängning av försöksverksamheten framstod som naturligt att överväga om den reglering och den lokala avgränsning av verksamheten som då fö- reslogs borde ändras eller preciseras på olika sätt. För min del finnerjag det inte finnas underlag för att nu föreslå ändringar av de materiella förutsätt- ningarna för val av samhällstjänst som påföljdsform. Inte heller finns an- ledning att i detta sammanhang i övrigt ändra vad som i för'sökslagen före- skrivs orn övervakningsnämndens verksamhet. den undanröjande dom- - stolens skyldighet att beakta angivet alternativstraff samt ersättning för skada. Vid en förlängd användning av påföljdsforrnen behöver således inte det materiella innehållet i den nuvarande lagens 2—6 åå ändras.

När det gäller den lokala avgränsningen riktades viss kritik mot att en brottspåföljd inte skulle kunna användas över hela landet. Begränsningen till fem tingsrätter godtogs visserligen av lagrådet ochjustitieutskottet med hän- syn till att det var fråga om en tidsbegränsad försöksverksamhet. De betänk- ligheter .som kan finnas mot en lokalt begränsad tillämpning av en påföljds- form ökar emellertid i styrka om verksamheten sträcks ut i tiden. Härtill kommer att erfarenheterna av den försöksverksamhet som nu bedrivs talar för att en utvidgad tillämpning inte kommer att medföra några mer påtagliga praktiska problem. Med hänsyn härtill finns det enligt min mening redan nu anledning att föreslå att samhällstjänst skall kunna användas i hela landet.

När det gäller att bestämma tidpunkten för en utvidgning bör flera olika omständigheter beaktas Den pågående försöksverksamheten bör få fortgå så att utvärderingen skall ge ett så säkert underlag som möjligt för ett slutligt ställningstagande. Även praktiska skäl bl. a. möjligheten för frivårdsmyndigheter'na att förbereda sig genom att ta kontakter med presum- tiva arbetsgivare. instruera lekmannaövervakar'e, förbereda arbetsplaner 11

• Sida 12
•  Original

m.m. talar för att inte förlägga utvidgningen tidigare än försöksperiodens PFOP- 1991/932109 utgång. dvs. vid utgången av år 1992.

Som jag nu berört saknas det enligt min mening anledning att ändra de bestämmelser som gäller för den nuvarande försöksverksamheten i annat hänseende än att verksamheten bör utvidgas till att omfatta hela landet. Den geografiska begränsningen kommer till uttryck i den nuvarande lagens första paragraf. Om begränsningen av försökslagens tillämplighet till vissa tingsrätter tas bort kommer den paragrafen inte att behövas. ] det till lag- rådet remitterade förslaget föreslog jag som en lämplig lösning att upphäva första paragrafen, numrera om kvarvarande paragrafer i lagen och ändra dess rubrik samt justera övergångsbestämmelsen.

Lagrådet har inte haft någon invändning i sak mot förslaget men anfört att lagförslagets tekniska utformning framstår som onödigt omständlig. Lagrådet har anfört att det även efter utvidgningen till hela landet är fråga om en försöksverksamhet och att det är en fördel att behålla den nuvarande paragrafnumreringen.

Under den inledande treårsperioden utvärderas försöksverksamheten av BRÅ. Redan nu kan det. som jag ovan nämnt. konstateras att samhällstjänst med allra största sannolikhet kommer att införas som ett permanent inslag i vårt påföljdssystem. När det gäller frågan hur en sådan ordning i detalj bör utformas krävs dock ytterligare beredningsunderlag. Treårsperioden fr.o.m. den 1 januari 1993 kommer emellertid inte att bli föremål för någon egen särskild utvärdering av det slag som är fallet med den nuvarande försöks- verksamheten även om det givetvis också under den perioden kommer att göras erfarenheter till stor nytta för ställningstagandet till hur påföljden skall vara utformad. Detta innebär att den andra tr'eårsperioden mer har karaktären av en provisorisk lösning än en egentlig försöksverksamhet. Detta bör enligt min mening markeras genom att ordet försöksverksamhet tas bort ur lagens rubrik. Det framstår som naturligt att vid utvidgningen till hela landet samtidigt redigera lagen så att den inte inleds med en andra paragraf. De av lagrådet påpekade nackdelarna med en omnumrering framstår som överkomliga. Även med min utformning av lagtexten synes lagförslagets rubrik kunna ges den-lav lagrådet föreslagna enklare lydelsen.

3. Påföljdsutredningens förslag 3.1 Allmänt

Påföljdsutredningen, som tillsattes av den tidigare regeringen, har bedrivit sitt arbete med utgångspunkt från att reglerna om villkorlig frigivning skulle förändras till obligatorisk villkorlig frigivning efter två tredjedelar av straff- tiden. Betänkandet behandlar i huvudsak frågor med anknytning till verk- ställighet av fängelsestraffet. Utredningens överväganden i de frågor av mer allmän betydelse som togs upp i.direktiven har utredningen redovisat på an- nat sätt.

I nästa avsnitt tar jag upp de delar av utredningens betänkande som inte för närvarande föranleder förslag från min sida. '

• Sida 13
•  Original

3.2. Frågor som inte bör föranleda förslag i detta samman- hang

Slopad övervakning efter villkorlig frigivning och obligatoriskfrigivnings- permission

Påföljdsutredningen föreslår att den som villkorligt friges från fängelsestraff inte skall stå under övervakning. Samtliga som friges skall beviljas frigiv- ningspermission 20 eller 30 dagar före frigivningsdagen. med längre tider för dömda under 23 år. Under permissionen skall personal på anstalterna svara för stöd. hjälp och övervakning av de permitterade.

Förslagen har väckt stark kritik hos remissinstanserna. De har ett sakligt samband med utredningens utgångspunkt att frigivning skall ske obligato- ' riskt efter två tredjedelar av strafftiden. Som anges i 1992 års budgetpro- position avserjag att föreslå regeringen att en utredning skall tillkallas med uppgift att bl.a. ta fram underlag för och lämna förslag till hur frågan om den villkorliga frigivningen skall lösas på sikt. Det är naturligt att även frå- gorna om frigivningspermission och övervakning efter villkorlig frigivning aktualiseras i det sammanhanget. Det finns därför inte anledning att i detta ärende behandla förslagen. Jag vill tillägga att frågan om frigivnings- permission kan komma upp i samband med överväganden om övergång från nuvarande system med obligatorisk halvtidsfr'igivning till ett system med faktrltativ frigivning efter två tredjedelar av strafftiden (jfr prop. 1991/92:100, bil. 3 s. 45 f.).

Disciplinn'rn åtgärder i fängelse

Utredningen föreslår att den nuvarande ordningen. att viss tid som en fånge avtjänat av fängelsestraffet som disciplinär bestraffning inte skall inräknas i verkställigheten, skall slopas. I dess ställe skall som en disciplinpåföljd införas möjlighet att under viss kortare tid isolera fången från övriga fångar.

Remissutfallet är blandat men övervägande negativt. Frågan om lämplig- _ heten och utformningen av ett disciplinärt bestraffningssystem inom krimi- nalvården är inte lätt att lösa. Jag är med hänsyn till det övervägande nega- tiva r'emissutfallet. inte beredd att nu föreslå någon ändring. Frågan bör istället prövas av en parlamentarisk kommitté med huvuduppgift att utvär- dera den s.k. kriminalvårdsreformen (se prop. 1991/92: 100. bil 3 s. 61).

Omprövning enligt 7 & tredje stycket KvaL

I 7 & tredje stycket lagen (19742203) om kriminalvård i anstalt föreskrivs att intagen som har dömts för vissa grövre brott skall placeras i sluten anstalt om det med hänsyn till arten av hans brottslighet kan befaras att han är sär- skilt benägen att avvika eller fortsätta brottslig verksamhet av allvarlig ka- raktär. Enligt fjärde stycket samma paragraf skall ett sådant beslut under alla förhållanden omprövas automatiskt inom sex månader från föregående prövning.

• Sida 14
•  Original

Påföljdsutredningen föreslår. med hänvisning till att omprövningen ofta PTOP- 1991/931109 väcker obefogade förhoppningar. att skyldigheten att automatiskt ompröva beslutet skall tas bort. Omprövning skall då ske om fången begär det. när permissionsansökan prövas samt när det i övrigt finns anledning att om- pröva beslutet.

Remissopinionen är delad. JO har avstyrkt förslaget med hänvisning till att bl.a. rättssäkerhetshänsyn låg bakom att den automatiska omprövningen infördes och att övertygande skäl varför den skall slopas inte har anförts av utredningen. Även kriminalvårdsstyrelsen har ställt sig negativ till att helt slopa automatiken i omprövningen.

Även jag finner det angeläget att det finns en garanti för att omprövning sker med inte allt för långa mellanrum. Olägenheterna av nu gällande regler har inte visat sig vara så stora att fångarnas intresse av att få omprövningen gjord skall vika, varför jag inte finner anledning att gå vidare med utred- ningens förslag i denna del.

Urinprovskontroll inom _frivdrden

Utredningen tar upp frågor rörande möjligheterna att underkasta skyddstill- synsdömda olika prov tagna i syfte att ge besked om den dömde håller sig drogfri. Utredningen föreslår att det skall införas lagstöd för att en fängelse- dömd som åtnjuter sådan vistelse i frihet som avses i 34 & Kval. skall kunna ge samtycke till att blod-. urin- eller utandningsprov som ett led i behand— lingen tas från honom samt att det beträffande sådana prov från kontrakts— vårdsdömda i lagtext skall specificeras vilka prov som kan bli aktuella. Ut- redningen diskuterar frågan om det bör införas möjligheter att kräva urin- prov för kontroll av narkotikamissbruk hos andra skyddstillsynsdömda men avvisar detta.

Frågan om användningen av olika typer av prov beträffande narkotika- missbnrkare hänger nära samman med spörsmålet angående den straffrätts- liga regleringen av eget missbruk. Inom regeringskansliet förbereds förslag i syfte att skärpa reglerna kring ringa narkotikabrott. Det är lämpligt att be- handla frågor om provtagning i samband därmed varför jag nu inte lägger fram något förslag i dessa delar. '

3.3. Omhändertagande efter dom på kontraktsvård

Mitt förslag: Domstol skall ha möjli ghet att i samband med att häktad döms till kontraktsvård förordna att den dömde skall vara omhänder- tagen i avvaktan på att han överförs till behandlingshem eller annan vårdgivare enligt behandlingsplanen. Omhändertagandet får pågå i högst sju dagar.

Påföljdsutredningens förslag: Överensstämmeri sak med mitt förslag.

• Sida 15
•  Original

Remissinstanserna har varit positiva till att det införs en möjlighet att säkra verkställigheten av en dom på kontraktsvård. Några har förordat att detta bör ske genom förlängning av häktningen och inte genom omhänder- tagande. Hovrätten för Västra Sverige har, med hänvisning till att frågan har en sådan principiell räckvidd att dess lösning kräver mera ingående övervä- ganden än dem utredningen presenterat, avstyrkt utredningens förslag.

Skälen för mitt förslag: Kontraktsvård är en dom på skyddStillsyn med en kvalificerad föreskrift om att den dömde skall genomgå en behandling enligt en i förväg uppgjord behandlingsplan. Möjligheten att besluta om en sådan föreskrift kan innebära att det enligt 30 kap. 9 & brottsbalken finns särskilda skäl för att bestämma påföljden till skyddstillsyn i stället för fäng— else.

Kontraktsvård skall också användas som ersättning för fängelsestraff. hu— vudsakligen i sådana fall då det är fråga om relativt allvarlig. missbruksrela— terad brottslighet Utr prop. 1986/87:106 s. 35 f.). I dessa fall är det inte ovanligt att den dömde är häktad inför huvudförhandlingen. Med hänsyn till att det i kontraktsvårdsfallen ofta är fråga om ett akut missbruk måste det ofta anses föreligga en stor risk för återfall i missbruk och därmed samman- hängande brottslig verksamhet. om den dömde försätts på fri fot innan han kan påbörja den planerade behandlingen.

Jag delar därför utredningens och remissinstansernas uppfattning att det bör finnas en möjlighet att hålla den kontraktsvårdsdömde frihetsberövad fram till dess att lran kan överföras till planerad behandling. Fråga är då om detta skall ske genom fortsatt häktning eller genom ett omhändertagande inom ramen för skyddstillsynspåföljden.

Utredningen har förordat att frihetsberövandet skall ske genom omhän— dertagande med den huvudsakliga motiveringen att beslut om häktning efter dom i princip förutsätter att den tilltalade har dömts till fängelse. Ut— redningen har stöd för sitt påstående i ett beslut av JK i vilket denne hävdat att behov av häktning inte föreligger när en omedelbart verkställbar påföljd som skyddstillsyn har valts (JK-beslut 1990. s. 34 ff.). Idetta sammanhang skall även nämnas att JO har kritiserat en tingsrätt för att ha häktat en kort- traktsvårdsdömd och uttalat att det. med undantag av det särskilt reglerade fallet i 24 kap. 21 & rättegångsbalken med häktning för säkerställande av utvisning. inte någonsin är möjligt att förordna om fortsatt häktning när vill- korlig dom eller skyddstillsyn valts som påföljd (JO:s ämbetsberättelse 1990/91 5. 35 ff.).

Även jag är av den uppfattningen att det med hänsyn till regelsystemet i övrigt är lämpligast att beteckna ett frihetsberövande i avvaktan på att ett moment av skyddstillsynsdomen skall kunna verkställas som ett omhänder— tagande och inte som häktning.

Liksom utredningen anserjag således att det bör införas en möjlighet att genom omhändertagande temporärt beröva en kontr'aktsvårdsdömd friheten för att säkerställa att den planerade vården kan inledas. Möjligheten att be- sluta om omhändertagande bör vara begränsad till de fall där den dömde är häktad och den planerade vården förutsätter ett boende hos vårdgivaren. t.ex. i ett behandlingshem eller ett familjehem.

• Sida 16
•  Original

Strävan bör alltid vara att den kontraktsvårdsdömde skall kunna tas emot Prop. 1991/921109 av vårdgivaren direkt efter domen. Omhändertagande bör ske endast i un- dantagsfall när det av trängande skäl inte är möjligt att omedelbart ta emot den dömde och det dessutom finns en påtaglig risk att den dömde inte kom— mer att inställa sig om han inte blir omhändertagen. Jag vill i sammanhanget betona att det även i framtiden skall vara huvudregel att även häktade förs direkt från förhandlingen till vårdgivaren när dom avkunnas omedelbart i

anslutning till huvudförhandlingen.

Beslutet om omhändertagande bör upphöra automatiskt när den dömde tas emot av vårdgivaren. Omhändertagandet bör inte under några förhållan- ' den få vara längre än en vecka. I beslutet om omhändertagande bör därför

domstolen anmärka att omhändertagandet upphör när vårdgivaren tar emot den dömde samt ange det definitiva slutdatumet för omhändertagandet. ] sammanhanget bör påpekas att. även om häktningen hävs i samband med dom, lagen (1976:371) om behandlingen av ltäktade och anhållna m.fl., till följd av stadgandet i 18 å den lagen. fortfarande gäller i tillämpliga delar för frihetsberövandet.

Som lagteknisk lösning har utredningen föreslagit att en bestämmelse om omhändertagande tas in i 28 kap. 11 & brottsbalken. Eftersom denna para- graf behandlar åtgärder som inte aktualiseras i samband med själva domen till skyddstillsyn anser jag. liksom Malmö tingsrätt. att bestämmelsen sak- ligt sett inte passar i det sammanhanget. Jag föreslår därför att bestämmel- sen placeras i en ny paragraf. 6 b &, i 28 kapitlet. ' Om den dömde inte fullföljer kontraktsvården enligt behandlingsplanen, kan skyddstillsynsdomen undanröjas och fängelse ådömas. När den dömde har varit omhändertagen under skyddstillsynsskedet uppkommer då fråga om omhändertagandet skall anses som tid under vilken fängelsestraffet verkställts i anstalt. Frågan har lösts på olika sätt tidigare. Sådant omhänder- tagande som sker när en skyddstillsynsdörnd har misskött _sig och fråga om undanröjande uppkommer avräknas inte. Omhändertagande efter domstols beslut om undanröjande av skyddstillsynsdom skall dock enligt 33 kap. 5 5 andra stycket 3 brottsbalken tillgodoräknas som fängelsetid, vilket framstår som naturligt eftersom omhändertagandet i det fallet endast tjänar syftet att säkerställa verkställigheten av fängelsestraffet.

Det omhändertagande jag nu föreslår syftar till att säkerställa att vård en- ligt den särskilda föreskriften skall kunna inledas. Det talar närmast för att tiden för omhändertagandet inte skall kunna tillgodoräknas som tid i fäng- else. I detta sammanhang kan dock inte bortses från att omhändertagandebe- slutet, som kan meddelas endast beträffande häktade, i praktiken framstår som en fortsättning av den häktning som den dömde varit föremål för fram till dagen för dom. Övervägande skäl talar därför för att omhändertagandet, vid ett eventuellt undanröjande av skyddstillsynsdomen. bör anses som tid under vilken fängelsestraffet verkställts i anstalt. En bestämmelse härom bör tas in i 33 kap. 5 & andra stycket 3 brottsbalken.

Eftersom beslutet om omhändertagande avser kort tid och endast kan ges i anslutning till en påföljdsform som förutsätter den dömdes samtycke är det i och för sig föga troligt att han vill föra särskild talan mot beslutet om om-

• Sida 17
•  Original

händertagande. Oaktat detta bör en sådan möjlighet finnas när det är fråga PTOP- 1991/921109 om ett frihetsberövande. För att klargöra att den möjligheten skall finnas i detta fall, liksom i andra fall av domstols beslut om omhändertagande, bör texten i 49 kap. 4 & första stycket 6 rättegångsbalken justeras. För att säker- ställa en ändamålsenlig hantering i hovrätt av besvär mot "endast omhänder- tagandebesluten bör dessutom ett tillägg göras i 51 kap. 8 & samma balk.

Som lagrådet har påpekat omfattar den föreslagna ändringen i 49 kap. 4 & första Stycket 6 rättegångsbalken samtliga av domstol meddelade beslut om omhändertagande vilket innebär att särskild talan kommer att kunna föras även mot domstols omhändertagandebeslut enligt 28 kap. 1 1 & brottsbalken.

Jag vill avslutningsvis tillägga att överrätt givetvis har att häva ett fortfa- rande verksamt beslut om omhändertagande om överrätten, med anledning av att den dömde överklagar domen, enligt 28 kap. 5 & första stycket brotts- balken förordnar att vidare verkställighet av skyddstillsynsdomen inte får äga rum.

4. Kostnader 4.1 Samhällstjänst

Såväl lagrådet som justitieutskottet betonade vikten av att försöksverksam- heten gavs tillräckliga resurser. Kontakter med företrädare för frivårds- myndighetema och vad som kommit fram genom BRÅ:s utvärderingsarbete ger vid handen att avdelade resurser varit tillräckliga för ett kvalificerat ar- bete med sarnhällstjänsten. Varje frivårdsdistrikt har tilldelats medel så att en handläggare har kunnat arbeta med samhällstjänstfrågor på heltid. Några egentliga besparingar till följd av att dömda har hållits utanför fängelserna har inte kunnat göras eftersom det hittills har rört sig om för få dömda. Vid en landsomfattande verksamhet blir situationen annorlunda. Även om det ännu är för tidigt att slå fast de ekonomiska konsekvenserna av ett införande av samhällstjänst ger den hittills bedrivna verksamheten vid handen att samhällstjänsten totalt sett kommer att innebära att ett antal fängelseplatser inte behöver tas i anspråk och frivårdens totala extrakostnader i längden i vart fall kommer att vara något lägre än den sammanlagda kostnaden för de fängelseplatsema.

I början måste dock frivårdsmyndigheterna tilldelas extra resurser efter- som mycket arbete ligger koncentrerat till tiden för införande av samhälls- tjänst, bl.a. arbetet med att få kontakt med ett tillräckligt antal lämpliga arbetsgivare. I årets budgetproposition har också för samhällstjänsten anvi- sats ytterligare 8 milj. kr. för budgetåret 1992/93 (prop. 1991/92:100 bil. 3 s. 125).

4.2. Omhändertagande efter dom på skyddstillsyn

Under de senaste tre åren har i genomsnitt omkring 360 kontraktsvårds- domar meddelats per år. Närmare uppgifter om hur många som var häktade

• Sida 18
•  Original

vid dom'stillfället saknas. Utifrån kriminalvårdsstyrelsens särskilda rappor- tering av kontraktsvård kan antalet häktade uppskattas till 25—30 procent av de kontraktsvårdsdömda. Även om en relativt stor andel av de häktade skulle komma att vara omhändertagna efter dom under någon dag eller två blir den tillkommande kostnaden inte stön-e än att den kan klaras utan extra resurstillskott.

5. Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu anfört har inom justitiedepartementet upprättats förslag till dels lag om ändring i brottsbalken. dels lag om ändring i rätte- gångsbalken, dels lag om ändring i lagen (19892928) om försöksverksamhet med samhällstjänst.

6. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till

1. lag om ändring i brottsbalken.

2. lag om ändring i rättegångsbalken och

3. lag om ändring i lagen (19891928) om försöksverksamhet med sam- hällstjänst.

7. Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

• Sida 19
•  Original

Sammanfattning av BRÅ:s delrapport Samhällstjänst som altemativ till fängelse — Sammanställning över de första 15 månadernas försöksverksamhet.

Under de första 15 månaderna dömdes 107 personer till samhällstjänst. Preliminära analyser, som bör betraktas med stor försiktighet. tyder på att samhällstjänst ersatt fängelse i omkring tre fjärdedelar av de fallen. Upp- skattningsvis har samhällstjänst under 1990 ersatt knappt fyra procent av samtliga meddelade fängelsedomar i försöksområdena och elva procent av de domar som avsåg 18—24—åringar dömda till högst tolv månaders fängelse.

Domstolarna dömde till samhällstjänst i drygt hälften av de 204 mål i vilka frivården hade bedömt den tilltalade som lämplig att utföra sådan. I 18 pro- cent av fallen dömdes till fängelse och i 28 procent av fallen dömdes till icke frihetsberövande påföljd. Av fängelsedomarna framgår att valet av fängelse som påföljd motiverades med brottslighetens art i drygt 30 procent och med att förutsättningar att döma till skyddstillsyn saknades i omkring 50 procent.

25 procent av de dömda fick minsta antalet timmar. 40. och 14 procent maximalt antal timmar. 200.

Cirka 70 procent av dem som erhöll samhällstjänst var under 25 år och omkring 60 procent hade tidigare dömts till strängare straff än böter. De van- ligaste htlvudbrotten var misshandel. stöld och rattfylleri. Hälften av dem som dömdes till samhällstjänst hade arbete som huvudsaklig sysselsättning.

1 mars 1991 hade 62 personer avslutat sin samhällstjänst. Omkring en fjärdedel hade någon gång varit föremål för ingripande av övervaknings- nämnd på grund av misskötsamhet eller försumlighet. Åtta personer (13 pro- cent) fick sin dom undanl'öjd och förvandlad till fängelse.

Knappt hälften genomförde sitt första arbetspass inom två veckor från dom och 80 procent inom fyra veckor. Vanligtvis utfördes 1—4 arbetspass i veckan, vardera på 2—5 timmar. En dom på 40 timmar avvecklades i regel på 1—3 månader, en dom på 200 timmar på 3—7 månader.

I 87 procent av fallen ändrades den ursprungliga arbetsplanen, oftast till följd av önskelrrål från arbetsgivaren men i drygt en tredjedel av fallen på grund av förstlmlighet av den dömde.

Det har inte varit några svårigheter för frivårderr att finna lämpliga arbets- tillfällen till de dömda. De mest anlitade arbetsgivama var olika idrottsorgani— sationer. kyrkan. Länkarna. Riksförbundet för Hjälp åt Läkemedelsmiss- brukare (RFHL). handikapprörelsen och Röda korset. Dominerande arbets- uppgifter var underhållsarbete/trädgårdsarbete, städ- och köksarbete samt kontors— och receptionsarbete.

Prop 1991/92:109

• Sida 29
•  Original