RH 1994:77
Bestämmelsen i 9 § ackordslagen (1970:847) om vilandeförklaring av konkursansökan har ansetts vara tillämplig även i hovrätten, när konkursansökningen ogillats av tingsrätten.
Röbäcks i Göteborg Aktiebolag (Röbäcks) ansökte vid Sollentuna tingsrätt att Aktiebolaget Svensk Byggleasing (Byggleasing) skulle försättas i konkurs. Som grund för yrkandet åberopades en hyresfordring och att Byggleasing - på grund av flera olika omständigheter - skulle anses vara på obestånd. Byggleasing bestred yrkandet. Tingsrätten ansåg inte att Röbäcks hade styrkt sitt påstående om obestånd och ogillade därför konkursyrkandet. På begäran av Byggleasing förordnade Sollentuna tingsrätt därefter advokaten C.S. till god man enligt 2 § ackordslagen. Sedan Röbäcks överklagat tingsrättens beslut i fråga om försättande i konkurs yrkade C.S. i egenskap av god man att hovrätten skulle förklara konkursansökningen vilande med stöd av 9 § ackordslagen. Röbäcks bestred vilandeförklaring och åberopade som grund därför i första hand att en konkursansökan inte borde kunna "blockeras" i hovrätten på grund av ett godmansförordnande som inte förelegat vid tingsrätten, i andra hand att Röbäcks hyresfordran var förenad med förmånsrätt och därför inte omfattades av bestämmelsen i 9 § ackordslagen och i sista hand att det i vart fall - på sätt anges i 9 § ackordslagen - fanns särskilda skäl anta att Röbäcks rätt var i fara.
Svea hovrätt (1994-08-18, hovrättslagmannen Lars Eklycke, hovrättsrådet Hans Palmcrantz och tf. hovrättsassessorn Thomas Ericsson, referent) biföll yrkandet om vilandeförklaring och anförde följande.
Om en borgenär vars fordran skulle komma att omfattas av ett ackord ansöker att en gäldenär skall försättas i konkurs, skall - enligt 9 § ackordslagen - när god man förordnats ansökningen på begäran av denne förklaras vilande i avvaktan på att uppgörelse med borgenärerna kommer till stånd eller att gäldenären ansöker om offentligt ackord. Vilandeförklaring skall dock inte meddelas, om det finns särskilda skäl anta att borgenärens rätt är i fara.
Syftet med bestämmelsen är enligt förarbetena till ackordslagen att motverka säraktioner från enskilda borgenärer under den tid då ackordsförhandlingar pågår (prop. 1970:136 sid. 71 f.). Detta syfte gör sig uppenbarligen gällande med samma styrka oberoende av i vilken instans målet handläggs. Frågan om regelns tillämplighet i överrätt har såvitt känt inte behandlats i förarbetena. Dock har angetts att paragrafen är tillämplig även om konkursansökan - som i detta fall - inkommit innan god man förordnats, men inte om ett konkursbeslut redan hunnit meddelas (prop. 1970:136 sid. 92 och Walin-Gregow, Ackordslagen m.m. sid. 37). Enligt hovrättens bedömande talar ändamålsskäl starkt för att den skall vara tillämplig även i hovrätten, när konkursansökningen ogillats av tingsrätten; en sådan tillämpning är också väl förenlig med paragrafens ordalydelse. Att godmansförordnandet, som Röbäcks påtalat, inte förelåg vid tidpunkten för tingsrättens beslut kan inte tillmätas någon självständig betydelse. I sammanhanget bör också erinras om att regeln i 50 kap. 25 § tredje stycket rättegångsbalken angående hinder mot åberopande av nya omständigheter i hovrätten inte är tillämplig i besvärsmål (jfr NJA 1982 sid. 641).
Regeln i 9 § ackordslagen gäller enligt sin ordalydelse endast för "borgenär vars fordran skulle komma att omfattas av ackordet". Med detta uttryckssätt avses enligt förarbetena en borgenär vars fordran saknar förmånsrätt (prop. 1970:136 sid. 75); förmånsberättigade fordringar omfattas nämligen enligt 12 § ackordslagen i princip inte av ett ackord. Enligt 5 § första stycket 1 förmånsrättslagen (1970:979) följer visserligen förmånsrätt med en hyresfordran. För åtnjutande av sådan förmånsrätt i konkurs krävs dock att hyresvärden kan åberopa ett vid tiden för konkursbeslutet bestående hyresförhållande (se NJA 1987 sid. 992 och NJA 1988 not. C 18). Av handlingarna i målet framgår att hyresavtalet mellan parterna upphörde den 1 juli 1994. Röbäcks hyresfordran på Byggleasing är således inte längre förenad med någon förmånsrätt.
Enligt 9 § ackordslagen skall vilandeförklaring inte meddelas, om det finns särskilda skäl anta att borgenärens rätt är i fara. Som exempel härpå nämns i förarbetena att gäldenären fortsätter att förfoga över sin egendom (prop. 1970:136 sid. 72). Vad Röbäcks anfört i målet föranleder inte något sådant antagande.