RH 1994:87

Enligt dom av Stockholms tingsrätt dömdes M.S., som erkänt att hon den 11 september 1993 på en restaurang i Stockholm begagnat sig av förtäring utan att erlägga förutsatt betalning 162 kr, för bedrägligt beteende till dagsböter. Hon förpliktades även att till restaurangen utge skadestånd med 162 kr, vilket hon medgett. Domen vann laga kraft.

H.E. är sedan den 9 december 1991 av tingsrätt förordnad att vara förvaltare för M.S.. Förordnandet avser att bevaka hennes rätt, förvalta hennes egendom och sörja för hennes person.

I en till Svea hovrätt den 7 mars 1994 inkommen skrift ansökte H.E., jämte annat, om återställande av försutten tid att överklaga tingsrättens dom. Som grund härför anförde han att han först den 25 februari 1994 fick kännedom om domen.

Svea hovrätt (1994-11-03, hovrättslagmannen Kerstin Andre samt hovrättsråden Bengt Karle, referent, och Lars Sundberg) avvisade ansökan och anförde följande.

Ansökan om återställande av försutten tid att överklaga en dom i brottmål kan göras, förutom av den som själv är part i målet, av den som äger föra talan för parten. I detta fall har ansökan gjorts endast av H.E. i dennes egenskap av förvaltare för M.S..

Tingsrättens dom omfattar dels ådömande av ansvar för brott och dels förpliktande för M.S. att utge visst belopp på grund av talan om enskilt anspråk.

Hovrätten prövar till en början frågan om H.E:s rätt att föra talan i ansvarsdelen.

Av 21 kap. 1 § rättegångsbalken framgår att den som är misstänkt för brott alltid är behörig att själv föra sin talan. Vidare föreskrivs att, när den misstänkte är omyndig, också den som har vårdnaden om honom äger föra talan för den omyndige. Omyndig är, enligt 9 kap. 1 § föräldrabalken, den som är under 18 år (underårig). En förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken är alltså inte på grund av bestämmelserna i 21 kap. 1 § rättegångsbalken behörig att föra talan i fråga om ansvar för brott, som hans huvudman är misstänkt för. Med hänsyn härtill, och då frågan om straffansvar svårligen kan sägas ändock ingå i ett förvaltaruppdrag, finner hovrätten att en förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken inte har talerätt i en fråga om straffansvar. H.E:s ansökan skall därför avvisas i denna del.

Hovrätten prövar härefter om H.E. har rätt att föra talan i den del som avser det enskilda anspråket.

Målet rör i denna del skadestånd mellan två avtalsparter, s.k. inomobligatoriskt skadestånd. Avgörande för om den som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken själv har talerätt i ett dylikt mål eller om talerätten tillkommer förvaltaren är om målet rör egendom varöver den enskilde själv får råda. Detta framgår av 11 kap. 1 § rättegångsbalken. I 11 kap.8-10 §§föräldrabalken regleras förvaltarens och den enskildes civilrättsliga handlingsförmåga. Där föreskrivs bl.a. att förvaltaren inom ramen för förvaltaruppdraget har ensam rådighet över den enskildes egendom och företräder denne i alla angelägenheter som omfattas av uppdraget. Den enskilde har dock kvar den rättsliga handlingsförmågan beträffande bl.a. arbetsinkomster. Med förvaltarens samtycke får den enskilde dessutom företa rättshandlingar även i angelägenhet som omfattas av förvaltaruppdraget.

I målet är upplyst att H.E. tillser att M.S. erhåller 50 kr per dag i "fickpengar". Av förundersökningsprotokollet framgår att M.S. till polismannen på platsen uppgett att hon hade pengar men vägrade att betala eftersom hon inte var nöjd med maten och betjäningen. Att hon beställt mat och cigaretter på en restaurang till ett värde av 162 kr måste enligt hovrättens mening anses ha skett inom ramen för de vardagliga utgifter som den s.k. fickpengen M.S. fått av sin förvaltare varit avsedd att täcka. Hovrätten finner därför att hon ägt företa ifrågavarande rättshandling. Av det sagda följer att endast M.S. får föra talan i den del av målet som rör det enskilda anspråket. H.E:s ansökan skall därför avvisas även i denna del.

Målnummer Ö 794/94