RH 1994:97
Bevisvärdet i mål om allvarligare brott (narkotikabrott) av ett återtaget erkännande.
Åklagaren yrkade vid Malmö tingsrätt ansvar å M.H. bl.a. för narkotikabrott enligt följande gärningsbeskrivningar:
Åtalspunkt 8. M.H. har i augusti 1994 i Malmö uppsåtligen och olovligen förvärvat i överlåtelsesyfte och innehaft 12,51 g pulver innehållande amfetamin.
Åtalspunkt 9. M.H. har under 1993 i Malmö uppsåtligen och olovligen i överlåtelsesyfte förvärvat sex gram heroin, utbjudit en del till försäljning samt brukat resten för egen del.
M.H. erkände att hon förvärvat ett gram amfetamin avsett dels för eget bruk, dels för överlåtelse till annan men förnekade gärningen under åtalspunkten 9.
Vid förhör under förundersökningen lämnade M.H. de uppgifter rörande sist nämnda gärning som framgår av tingsrättens dom och uppgav därutöver att hon ca ett och ett halvt år tidigare hade köpt heroinet av några utlänningar, att utlänningarna är jugoslaver, att det var två bröder, att det var "mamman i familjen som skötte ruljansen" och att dessa personer inte har varit i Sverige "speciellt länge".
Malmö tingsrätt (1994-09-08, tingsfiskalen Fredrik Forssman samt nämndemännen Göran Jeppsson, John Christian Roslund och Birgitta Tugel) biföll åtalen och anförde i domskälen beträffande åtalspunkten 9 följande.
M.H. har dels vid polisförhör dels när hon hördes vid häktningsförhandlingen den 18 augusti i år på ett detaljerat sätt berättat om hur hon förvärvade först tre och sedan ytterligare tre gram heroin för sammanlagt 27 000 kr och att hon sedan sålde en del av narkotikan, bjöd sina bekanta på en del och använde resterande del för eget bruk. Hon har vidare berättat att hon hade en skuld på 9 000 kr till de personer som hon hade köpt heroinet av och att det var för att kunna betala den som hon skaffade amfetamin för att sälja vidare.
M.H. har vid huvudförhandlingen sagt att hon hittade på heroinhistorien för att hon trodde att hon på så sätt skulle kunna bli frisläppt sedan hon gripits för narkotikabrottet under åtalspunkt 8. Hon har tillagt att hon var narkotikapåverkad när hon greps.
Enligt tingsrättens uppfattning kan M.H., särskilt med tanke på att hon är van att ha med polis och andra myndigheter att göra, omöjligen ha trott att hon skulle bli frisläppt om hon för polis respektive häktningsdomare erkände att hon hade hanterat en avsevärd mängd heroin när hon just hade gripits för amfetamininnehav. Det framstår vidare som i högsta grad osannolikt att M.H. skulle kunna hitta på en så detaljerad berättelse som den hon lämnade till polisen om hon, som hon själv påstått, var påverkad av narkotika och i dålig fysisk och psykisk kondition. Att hon sedan skulle kunna upprepa berättelsen vid häktningsförhandlingen framstår som än mer otroligt, om det inte var så att berättelsen var riktig. Den förklaring som M.H. idag lämnat till varför uppgifterna om heroininnehavet skulle vara påhittade framstår därför, enligt tingsrättens mening, som en uppenbar efterhandskonstruktion som inte förtjänar avseende. Istället skall den redogörelse som M.H. lämnade vid polisförhör och framförallt vid häktningsförhandlingen läggas till grund för bedömningen. Genom denna är åtalet styrkt. Gärningen är att bedöma som åklagaren angett.
M.H. vädjade mot domen och yrkade bl.a. att åtalet enligt åtalspunkten 9 skulle ogillas. Åklagaren justerade i hovrätten gärningsbeskrivningen under denna åtalspunkt på så sätt att han gjorde gällande att gärningen begåtts under första halvåret 1993.
Hovrätten över Skåne och Blekinge (1994-10-31, hovrättslagmannen Trygve Hellners, hovrättsrådet Ulla Wallen, referent, och adjungerade ledamoten, professorn Peter Westberg samt nämndemännen Bess Johansson och Mårten Hansson) ogillade åtalet för narkotikabrott enligt åtalspunkten 9 och anförde som skäl härför:
Vad gäller åtalet för narkotikabrott avseende heroin föreligger ingen annan utredning än de uppgifter M.H. självmant lämnade vid polisförhör den 17 augusti 1994, när hon gripits som misstänkt för narkotikabrott avseende amfetamin, och vid häktningsförhandlingen påföljande dag. Vid polisförhör den 19 augusti tog M.H. tillbaka sitt erkännande. Hon har i hovrätten vidhållit att de uppgifter som hon inledningsvis lämnade är oriktiga.
Även om man, som tingsrätten gjort, inte fäster avseende vid M.H:s återtagande av erkännandet utan lägger hennes före huvudförhandlingen lämnade redogörelse till grund för bedömningen, kvarstår frågan om enbart dessa uppgifter kan läggas till grund för en fällande dom.
M.H. har under förundersökningen och vid häktningsförhandlingen lämnat en rätt utförlig berättelse som överensstämmer med åklagarens gärningspåstående. Av utredningen framgår att M.H. under ifrågavarande tid missbrukade heroin. Erfarenhetsmässigt är det tämligen vanligt att en narkotikamissbrukare finansierar sitt missbruk genom att själv sälja narkotika till andra. I målet förekommer emellertid ingen som helst utredning som gör det möjligt att kontrollera riktigheten av M.H:s uppgifter. Med hänsyn till det krav på utredning som måste ställas upp åtminstone i mål om ansvar för allvarligare brott kan hennes uppgifter inte ensamma anses utgöra bevisning av sådan styrka att det är ställt utom allt rimligt tvivel att M.H. handlat på sätt åklagaren angett. Åtalet i denna del kan således inte vinna bifall.