RH 1995:101

Allmän åklagare yrkade ansvar å Z.B. enligt 51 § och 164 § 1 st. 3 p.vägtrafikkungörelsen enligt följande: Z.B. har den 30 september 1994 under färd med personbil på Nygatan i Ronneby kört om annat fordon på obevakat övergångsställe.

Z.B. förnekade gärningen samt uppgav: Han körde in på Nygatan och hamnade bakom en polisbil, som körde mycket långsamt i vänster körfält. Han placerade sig till höger och körde om polisbilen. Det var cirka 40 meter fram till övergångsstället och omkörningen var klar innan han passerade övergångsstället. Han trodde att polisen sökte efter något och att det var anledningen till att de körde så långsamt. När han passerade det första övergångsstället upplevde han det som helt fritt till vänster. Hade det inte varit fritt hade han nämligen haft svårt att se in på Karlskronagatan (gågatan). Han körde om för att komma in i normal trafikrytm. Dessutom anser han, trots att det inte finns några linjer eller körfältsvisare före övergångsstället, att vägen är indelad i två körfält och att han därför hade rätt att i enlighet med 53 § 1 st. 3 p. köra om polisbilen.

På åklagarens begäran hördes polisassistenten R.G. som vittne. Han uppgav: Den här dagen satt han i höger framsäte som bisittare i polisbilen. De körde på vänster sida av Nygatan och deras avsikt var att svänga till vänster på Kungsgatan längre fram. Samtidigt som de passerade med det främre hjulparet på det obevakade övergångsstället, strax före Karlskronagatan, körde Z.B. om dem till höger. Polisen har rätt att svänga in på gågatan i tjänsteärende. Vid det här tillfället hade de ingen avsikt att svänga in på gågatan. Han kommer inte heller ihåg att de sökte efter något. Dessutom anser han att de inte körde så långsamt att de störde trafikrytmen.

Ronneby tingsrätt (1995-02-23, tingsnotarien Ola Sjöstrand och nämndemännen Kjerstin Karlsson, Agnetha Wildros och Per Thano) fann åtalet styrkt och dömde Z.B. till ansvar enligt vägtrafikkungörelsen till penningböter. Tingsrätten upptog följande skäl: R.G. har på ett lugnt och sakligt sätt berättat om händelsen. Han har suttit som bisittare i polisbilen och haft god sikt åt höger. Rätten finner därför tilltro till R.G:s uppgifter och anser att hans vittnesmål kan läggas till grund för bedömningen. Omkörningen skedde på ett obevakat övergångsställe. Nygatan är enkelriktad och strax efter övergångsstället, till vänster, ligger Karlskronagatan, tillika gågata. Av vad som framkommit i målet är Nygatan inte indelad i körfält med linjer eller körfältsvägvisare före det första övergångsstället. Med hänsyn till detta samt att det inte är visat att Z.B. haft skälig anledning att anta att polisen skulle svänga till vänster efter övergångsstället skall åtalet bifallas.

Z.B. överklagade domen och yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet. Åklagaren bestred ändring.

Hovrätten meddelade prövningstillstånd.

Hovrätten över Skåne och Blekinge (1995-10-30, hovrättslagmannen Trygve Hellners, hovrättsrådet Jan E Ohlsson och tf. hovrättsassessorn Ove Nilsson, referent) ogillade med ändring av tingsrättens dom åtalet. I sina skäl anförde hovrätten följande.

I hovrätten har Z.B. hörts på nytt. Förnyat förhör har ägt rum med R.G..

Z.B. har angett sin inställning till åtalet enligt följande. Han har inte kört om på övergångsstället. För det fall hovrätten skulle finna att han gjort detta skall han ändå inte fällas till ansvar, eftersom det enligt 53 § 3 p. vägtrafikkungörelsen (1972:603) inte är att anse som omkörning att passera en annan bil som placerats i ett annat körfält i anslutning till en vägkorsning.

De hörda personerna har berättat i huvudsaklig överensstämmelse med vad finns antecknat i tingsrättens dom, dock med följande ändringar och tillägg.

Z.B.: Nygatan är en del av ett system med rundkörning kring Ronneby centrum med enkelriktade gator med dubbla körfält.

R.G.: På Nygatan brukar bilisterna köra som om det fanns två körfält. I polisrapporten står det i och för sig att polisbilen låg i vänster körfält. Det spelar dock ingen roll om man kallar det för vänster körfält eller vänsterläge.

I likhet med tingsrätten finner hovrätten genom R.G:s vittnesmål utrett att Z.B. passerat polisbilen på ett obevakat övergångsställe. Fråga är om han genom detta gjort sig skyldig till förseelse mot 51 § vägtrafikkungörelsen.

I 51 § vägtrafikkungörelsen stadgas förbud mot att köra om fordon strax före eller på ett obevakat övergångsställe. Z.B. har gjort gällande att hans körsätt inte skall föranleda ansvar med hänvisning till 53 § 3 p. vägtrafikkungörelsen. Häri anges att det inte skall anses som omkörning att fordon i ett körfält passerar fordon i ett annat körfält, om fordon har placerats i skilda körfält i anslutning till en vägkorsning.

Enligt definitionen av körfält i 2 § vägtrafikkungörelsen är körfält bland annat längsgående fält av en körbana som är tillräckligt brett för trafik i en fil med fyrhjuliga fordon. I målet är utrett att händelsen inträffat på en enkelriktad gata som är så bred att två fordon kan ligga bredvid varandra på denna. Nygatan måste sålunda anses bestå av två körfält. Det är vidare utrett att händelsen inträffat i anslutning till en vägkorsning. Följaktligen är klarlagt att det i förevarande fall varit fråga om en sådan trafiksituation som avses i 53 § 3 p. vägtrafikkungörelsen.

Av 53 § 2 p. vägtrafikkungörelsen framgår beträffande ett annat fall att det ej skall anses som omkörning att fordon i ett körfält passerar ett fordon i ett annat körfält, nämligen då fordon förs i körfält som är utmärkta med körfältsvägvisare. Att denna regel är att tillämpa även vid övergångsställe framgår av praxis (se rättsfallet NJA 1981 s. 1052). I detta fall fann Högsta Domstolen att förfarandet i stället var att bedöma som förbikörning, vilket även det var otillåtet enligt 51 § vägtrafikkungörelsen i dess då gällande lydelse. Med hänsyn härtill och till vad som anförts ovan måste Z.B:s körning vara att anse som en sådan förbikörning vid obevakat övergångsställe som var förbjuden enligt tidigare lydelse av 51 § vägtrafikkungörelsen.

Genom en ändring i denna paragraf år 1985 utmönstrades dock begreppet "förbikörning". I motiven till denna ändring (Regeringens förordningsmotiv 1985:4) anges att Trafiksäkerhetsverket hade anfört att skillnaden mellan förbikörning och omkörning inte var otvetydig och att det av trafiksäkerhetsskäl saknades anledning att skilja mellan de två företeelserna. Departementschefen delade denna uppfattning och föreslog att ordet "förbikörning" skulle utgå ur rubriken före 45 § vägtrafikkungörelsen samt ur de paragrafer där det då förekom.

Det är mot bakgrund av ovanstående antagligt att avsikten med ändringen av 51 § vägtrafikkungörelsen har varit att i ansvarshänseende likställa förbikörning med omkörning. Det förhållande att 53 § 3 p. inte har fått något nytt sakligt innehåll i samband med ändringen har dock gjort att kungörelsen besvarar frågan om tillåtligheten av en "förbikörning" vid ett övergångsställe på samma sätt som beträffande omkörning. Då det således inte föreligger något otvetydigt uttryckt förbud mot den åtgärd som Z.B. vidtagit kan densamma, med hänsyn till den s.k. legalitetsprincipen, inte medföra ansvar för Z.B..

I målet har inte gjorts gällande att Z.B:s körsätt skulle ha innefattat sådan oaktsamhet som föranleder ansvar enligt 1 § trafikbrottslagen (1951:649).

Målnummer B 354/95