RH 1995:138
Sedan en fastighet inropats på exekutiv auktion har gäldenären gjort gällande att avsevärt högre köpeskilling kunnat uppnås med hänsyn till att den mjölkkvot som tilldelats fastigheten inte beaktades i tillräcklig grad.
Sedan Landshypotek hos kronofogdemyndigheten ansökt om exekutiv försäljning av en J-E.G. tillhörig jordbruksfastighet, såldes den genom exekutiv auktion den 10 januari 1995 till T.L. för 1 050 000 kr. Fastigheten, som hade en areal på 39 ha, var taxerad till 877 000 kr, och värderad till 1 500 000 kr.
J-E.G. överklagade den exekutiva försäljningen och anförde i huvudsak följande. Försäljningspriset borde inte ha understigit 1 500 000 kr. Enligt beslut den 19 januari 1995 av Jordbruksverket hade fastigheten tilldelats en preliminär mjölkkvot för perioden den 1 april 1995 - den 31 mars 1996 om 307 121 kg. Kvoten var beräknad utifrån ett genomsnitt av leveranserna till mejeri under åren 1991, 1992 och 1993. En sådan mjölkkvot kan värderas till 614 000 kr vid ett inlösenpris av 2 kr per kg. Det betyder att fastigheten sålts för 436 000 (1 050 000 - 614 000) kr, dvs. under halva taxeringsvärdet.
Kronofogdemyndigheten yttrade: Exekutiv auktion sattes först ut till den 22 november 1994 men på begäran av både ägare och sökande ställdes denna auktion in och ny auktion sattes i stället ut till den 10 januari 1995. Orsaken till att auktionen ställdes in var att man i november 1994 inte hade fått information om hur EU-reglerna om mjölkkvot skulle utformas. Förutsättningarna för att gården skulle tilldelas en mjölkkvot var att mjölkproduktion pågick den 31 december 1994. Utan mjölkkvot skulle fastighetens värde vara starkt begränsat. Vid den exekutiva auktionen var en representant för länsstyrelsens lantbruksenhet närvarande för att lämna aktuell information angående reglerna om mjölkkvoter. Tillämpningsföreskrifter från Jordbruksverket hade ännu inte kommit ut och viss osäkerhet om reglerna fanns därför. Enligt all tillgänglig information skulle mjölkkvoterna följa med fastigheten vid en överlåtelse men lantbruksenhetens representant vågade inte lämna några garantier. Genom diverse underhandsuppgifter hade kronofogdemyndigheten fått veta att det kunde ifrågasättas om inte den i ärendet gjorda värderingen, 1,5 miljoner kr, var för hög och att ett riktigare värde låg i storleksordningen 1,2 till 1,3 miljoner kr. Ett värde i denna nivå förutsatte att mjölkkvoten följde med fastigheten vid överlåtelsen. Vid den exekutiva auktionen fanns ett tiotal personer närvarande men endast en egentlig budgivare. Vid utrop nummer två erhölls ett högsta bud om 1 050 000 kr.
Skövde tingsrätt (1995-02-16, tingsfiskalen Anna-Karin Lundberg) lämnade överklagandet utan bifall. I sina skäl anförde tingsrätten. Vid försäljning skall den mjölkkvot som fastigheten tilldelats följa med fastigheten. Detta framgår av 17 § förordningen (1994:1714) om mjölkkvoter m.m. Enligt 21 § samma förordning får Jordbruksverket för överföring till den nationella reserven köpa en mjölkkvot helt eller delvis av en producent som helt eller delvis upphör med mjölkproduktion. Vid en sådan överlåtelse till den nationella reserven betalas för mjölkkvoten ett pris per kilogram som för varje kvotår fastställs av Jordbruksverket. För närvarande har Jordbruksverket ännu inte fastställt något pris. Tingsrätten kan därför inte finna att värdet av den aktuella mjölkkvoten skulle uppgå till 614 000 kr som J-E.G. påstått. Mot bakgrund härav samt då det med hänsyn till vad kronofogdemyndigheten anfört inte kan anses sannolikt att avsevärt högre köpeskilling kunnat uppnås för fastigheten lämnar tingsrätten överklagandet utan bifall.
J-E.G. överklagade beslutet.
Landshypotek och T.L. bestred ändring.
Jordbruksverket avgav yttrande.
Göta hovrätt (1995-03-29, hovrättslagmannen Lars Åhlen, hovrättsrådet Hans Träff, referent, och tf. hovrättsassessorn Magnus Ragnmark) ändrade inte tingsrättens beslut och anförde.
Enligt 12 kap. 40 § första stycket utsökningsbalken får inrop, även om det s.k. skyddsbeloppet blivit uppnått, inte godtas, om det är sannolikt att avsevärt högre köpeskilling kan uppnås. Bestämmelsen får inte tillämpas annat än när man kan räkna med att inropssumman vid nytt utrop blir avsevärt högre (prop. 1967:16 s. 125). Stora krav måste ställas på den utredning som åberopas till stöd för påståendet att auktionsförrättaren har felbedömt möjligheterna att få ett högre pris (NJA 1969 s. 540, 1977 s. 823).
Den aktuella fastigheten har senast taxerats till 877 000 kr. Den har av kronofogdemyndigheten värderats till mellan 1,2 och 1,3 miljoner kr och av en särskild värderingsman till 1,5 miljoner kr, med en avvikelse av tio procent; allt under förutsättning att den mjölkkvot som tilldelades fastigheten följde med densamma.
Av utredningen i målet framgår bland annat att det vid auktionstillfället informerades om att fastigheten kunde bli tilldelad en mjölkkvot om cirka 300 ton och att denna kvot kunde överföras till förvärvaren. En mjölkkvots värde består främst i att en mjölkproducent kan leverera en viss mängd mjölk utan att betala tilläggsavgift. Upphör mjölkproduktionen får kvoten köpas upp av Jordbruksverket. Såsom framgår av 21 § förordningen (1994:1714) om mjölkkvoter m.m. har dock Jordbruksverket inte någon skyldighet att köpa en mjölkkvot. Kilopriset för överlåtelse till Jordbruksverket har ännu inte fastställts.
Hovrätten finner inte visat att den mjölkkvot om drygt 300 ton som slutligen tilldelats fastigheten påverkar dess värde i den omfattning som J-E.G. har gjort gällande. Med hänsyn härtill och till vad som i övrigt framkommit kan det inte anses sannolikt att avsevärt högre köpeskilling för fastigheten än 1 050 000 kr skulle kunna uppnås vid en ny försäljning. Skäl föreligger därför inte att ändra tingsrättens beslut.