2

som lämpligare än en försäljning av fastigheten och alla dess tillbehör

i ett sammanhang. Vidare föreslås nya regler om fastighetsägares rätt att

förfoga över utmätt fastighet och bestämmelser som gör det möjligt att

säkerställa att vad som hör till utmätt fastighet inte skingras. Förslaget

innehåller också föreskrifter, som syftar till att skapa klarhet om vilken

egendom som hör till utmätt fastighet. Föreskrifterna rör förrättningsmans

utredning om vad som är fastighetstillbehör och förfarandet när tvist om

tillbehör föreligger. Regler ges också om vilken egendom som skall anses

ingå i en exekutiv fastighetsför sälj ning.

Lagen om företagsinteckning innebär att sådan inteckning gäller i större

delen av en näringsidkares lösa egendom. Detta har medfört behov av en

reglering som möjliggör utmätning och försäljning av gäldenärens före-

tagsintecknade egendom till förmån för annan borgenär än den som har

inteckning utan att den sistnämnde har rätt till betalning ur köpeskillingen.

Detta skall enligt förslaget kunna ske, om betalningen måste anses obehöv­

lig för att trygga inteckningshavares rätt.

Utöver de ändringar som föranleds av de nya lagarna om vad som är fast

egendom och om företagsinteckning föreslås bestämmelser i syfte att mot­

verka att utmätt egendom säljs till underpris. Lös egendom skall sålunda

kunna säljas inte bara på auktion utan också under hand. Vidare vidgas

förrättningsmannens möjligheter att ge köparen kredit när sådan egen­

dom säljs exekutivt på auktion eller under hand. Dessa bestämmelser om

försäljning under hand och på kredit avses bli tillämpliga också när tillbe­

hör till fastighet säljs för sig utan samtidig försäljning av fastigheten i öv­

rigt. Dessutom föreslås att den som förrättar auktion på fast eller lös egen­

dom skall ha rätt att vägra godta inrop, om han finner sannolikt att avsevärt

högre köpeskilling än den bjudna kan uppnås.

Ändringarna i utsökningslagen föranleder vissa ändringar i intecknings-

förordningen, lagsökningslagen och konkurslagen samt i flera andra för­

fattningar.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft samtidigt med lagarna om

vad som är fast egendom och om företagsinteckning, dvs. den 1 juli 1967

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

fartyg eller reservdelar till sådant

fartyg för fordran, varför utmätning

skall ske, eller är fordringen förenad

med luftpanträtt i sådant fartyg, var­

de den egendomen först utmätt, där

ej borgenären hellre vill taga betal­

ning ur annan egendom. Skall ut­

mätning på en gång ske för fleras

fordringar, må borgenär, för vars

fordran viss egendom sålunda häf­

tar, ej för vad därur kan utgå till

förfång för annan borgenär taga be­

talning ur övriga tillgångar.

Vid utmätning för fordran på

grund av avbetalningsköp skall före­

skriften i 16 § andra stycket lagen

om avbetalningsköp iaktiagas.

63 §.

Ej må, med mindre borgenären det

begär,

utmätning av fast egendom

eller luftfartyg eller intecknade re­

servdelar till sådant fartyg ske för

annan fordran än sådan, för vilken

egendomen på grund av inteckning

häftar eller som, där fråga är om

luftfartyg, är förenad med luftpant­

rätt i fartyget.

66 §.

Ej må något, som till fartyg eller

luftfartyg hörer, tagas i mät annor-

ledes än genom utmätning av farty­

get eller luftfartyget.

Omfattar inteckning i luftfartyg

jämväl reservdelar, må ej särskild av

de på viss plats förvarade reservde­

larna för sig utmätas, med mindre

inteckningshavaren därtill samtyc­

ker.

(Nuvarande lydelse)

fartyg eller reservdelar till sådant

fartyg för fordran, för vilken utmät­

ning skall ske, eller är fordringen

förenad med luftpanträtt i sådant

fartyg, skall den egendomen först

utmätas, om ej borgenären hellre vill

taga betalning ur annan egendom.

Skall utmätning på en gång ske för

fleras fordringar får borgenär, för

vars fordran viss egendom sålunda

häftar, ej för vad därur kan utgå till

förfång för annan borgenär taga be­

talning ur övriga tillgångar.

(Föreslagen lydelse)

Endast om borgenären begär det

får

utmätning av fast egendom eller

luftfartyg eller intecknade reservde­

lar till sådant fartyg ske för annan

fordran än sådan, för vilken egen­

domen på grund av inteckning häf­

tar eller som, när fråga är om luft­

fartyg, är förenad med luftpanträtt i

fartyget.

63 §.

Vad som hör till fartyg eller luft­

fartyg får ej tagas i mät annat än

genom utmätning av fartyget eller

luftfartyget.

Omfattar inteckning i luftfartyg

även reservdelar, får ej särskild av

de på viss plats förvarade reservde­

larna utmätas för sig, om icke in­

teckningshavaren samtycker därtill.

64

Av lösören skall vad gäldenär en

för sin näring behöver eller minst

kan umbära sist utmätas. Uppgiver

gäldenär viss egendom till utmät­

ning, bör den företrädesvis i mät ta­

gas, där sådant lämpligen samt utan

förfång för borgenär kan ske, och

annan ordning ej är föreskriven.

Om undantag från utmätning av

lös egendom gäller i övrigt vad som

anges i 65—67 §§.

6

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

på en gång; varde de var för sig be- förmån, som skall utgå av egendo-

skrivna och värderade.

men,

eller om tillbehör till fastighe­

ten,

samt uppgift om vilka som ha

fordran eller rättighet som bör iakt­

tagas vid

egendomens försäljning.

När anledning förekommer, skall ut­

mätningsmannen även på annat sätt

söka utröna vad som hör till fastig­

heten.

Utmätas flera fastigheter på

en gång, skola de beskrivas och vär­

deras var för sig.

Om

fastighetsägaren på fastighe­

ten driver näringsverksamhet som

kan omfattas av företagsinteckning,

skall utmätningsmannen anskaffa

gravationsbevis angående verksam­

heten och underrätta känd innehava­

re av företagsinteckning om utmät­

ningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

Finnes å —--------- -------------------- -— annan station.

Vad nu — —■ — ---------------hos överexekutor.

Är egendomen — —----------- —-------- 59 § stadgas.

80 a §.

När fast egendom blivit utmätt, får

ägaren ej minska egendomens värde

genom att överlåta tillbehör eller,

annat än för husbehov, avverka skog,

bedriva grus- eller stentäkt eller på

annat sätt utnyttja naturtillgångarna

eller förändra egendomen. I övrigt

får han tillgodogöra sig normal av­

kastning av egendomen, i den mån

annat ej följer av 81 §.

På ansökan av ägaren äger över­

exekutor medge undantag från be­

stämmelserna i 1 mom. i den mån

det kan ske utan intrång i borgenä­

rens rätt och i övrigt är lämpligt.

På begäran av borgenären äger

överexekutor, när det är behövligt,

förordna att utmätningsman skall

taga vård om tillbehör till fastighe­

ten. Är saken brådskande, äger ut­

mätningsmannen på borgenärens be­

gäran omedelbart taga vård om så­

dant tillbehör. Åtgärden anmäles ge­

nast hos överexekutor, som prövar

om den skall bestå. Kostnaden för

vården skall förskjutas av borgenä-

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

eljest särskilda skäl däremot äro.

Sker betalning, skall utmätnings­

mannen därom göra anteckning å

handling, som enligt 75 § må hava

tagits i förvar, så ock skyndsamt

underrätta gäldenären. Beträffande

influtet belopp gälle i tillämpliga de­

lar vad om köpeskilling för utmät-

ningsvis såld lös egendom är stad­

gat.

Skall sammanträde för medlens

fördelning äga rum, varde den tid

inom vilken enligt 164 § samman­

trädet skall hållas räknad från den

dag då medlen inflöto till utmät­

ningsmannen; där betalningen sker

i särskilda poster och utmätnings­

mannen med hänsyn till de med

sammanträde förenade kostnaderna

så finner lämpligt, må dock fördel­

ningen uppskjutas till dess ytterliga­

re medel bliva tillgängliga, åliggande

det utmätningsmannen att om upp­

skovet underrätta en var som skolat

kallas till sammanträdet.

Har fordran ------------ -— ------- --------

(Nuvarande lydelse)

ning möter eller eljest särskilda skäl

däremot äro. Sker betalning, skall

utmätningsmannen göra anteckning

därom på handling, som enligt 75 §

tagits i förvar, samt skyndsamt un­

derrätta gäldenären. Beträffande in­

flutet belopp äga föreskrifterna om

köpeskilling för utmätningsvis såld

lös egendom motsvarande tillämp­

ning.

(Föreslagen lydelse)

genom försäljningen.

89 §.

Försäljning av utmätt egendom Försäljning av utmätt egendom

skall ske genom offentlig auktion. skall ske på offentlig auktion

utom

i fall som avses i 96 a §.

Om försäljning--------------------------------- särskild lag.

90 §.

Skall lös egendom säljas, skall ut­

mätningsmannen kungöra tid och

ställe för auktionen i tidning inom

orten och på sätt som i övrigt fin­

nes lämpligt. Finnes för viss ort

förordnat, att auktion skall kungö­

ras på särskilt sätt, skall det också

lända till efterrättelse.

Är egendom------- — —---------------

Auktion å----------------—----------- _

Skall lös egendom säljas

på auk­

tion,

skall utmätningsmannen kun­

göra tid och ställe för auktionen i

tidning inom orten och på sätt som

i övrigt finnes lämpligt. Finnes för

viss ort förordnat, att auktion skall

kungöras på särskilt sätt, skall det

också lända till efterrättelse.

- lämpligt finnes,

är sagt.

91 §.

Kungörelse om — — —----------- - — — är sagd.

Har gäldenären------------------------------- från ansvarighet.

Skall fartyg--------------------------------- ske kan.

Vid försäljning ----------- —---------------- med flygpost.

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

100

Den, som skall auktionen förrät­

ta,

anskaffe gravationsbevis rörande

egendomen ävensom de för bestyr­

kande av gäldenärens äganderätt till

egendomen eller för upplysning om

intecknad rättighets beskaffenhet er­

forderliga och ej redan emottagna

handlingar, vilka kunna hos

rätten

eller, i fall som i 79 §

andra stycket

sägs, hos kommerskollegium erhål­

las.

(Nuvarande lydelse)

§•

Överexekutor

skall anskaffa gra­

vationsbevis rörande egendomen

samt de för bestyrkande av gälde­

närens äganderätt till egendomen el­

ler för upplysning om intecknad rät­

tighets beskaffenhet erforderliga och

ej redan mottagna handlingar, som

kunna erhållas hos

inskrivningsdo­

maren

eller, i fall som anges i 79 §

3 mom.,

hos kommerskollegium.

(Föreslagen lydelse)

100 a §.

Är det sannolikt att tillbehör till

fastighet kan med fördel säljas för

sig utan samtidig försäljning av fas­

tigheten i övrigt, skall överexekutor

kalla gäldenären, sökanden och en­

var för överexekutor känd inneha­

vare av fordringsinteckning i fastig­

heten eller av annan rättighet, som

kan påverkas av försäljningen, till

sammanträde. Är fastigheten av­

trädd till konkurs, skall även kon­

kursförvaltaren kallas.

Enas de vid sammanträdet närva­

rande rättsägarna om att tillbehör

bör säljas för sig, förordnar över­

exekutor i enlighet härmed, om sär­

skilda skäl mot detta ej föreligga.

Uppnås ej enighet om särskild för­

säljning, får överexekutor förordna

härom endast om synnerliga skäl

föranleda det.

Särskild försäljning sker enligt be­

stämmelserna om försäljning av ut­

mätt lösöre. Utmätningsmannens

åligganden därvid åvila dock över­

exekutor.

Säljes tillbehör för sig, upphör det

att höra till fastigheten, även om det

ej skiljes från denna.

100 b §.

Vad som influtit genom särskild

försäljning av tillbehör skall tillkom­

ma dem som ha fordringar med rätt

i fastigheten efter det företräde mel­

lan dem som gäller enligt lag. Den

12

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

som för sin fordran har inteckning

kan avstå från betalning utan att det

minskar hans rätt i fastigheten i öv­

rigt. Avstående som inverkar på vill­

koren vid fastighetens försäljning

skall ske senast vid den förhandling

om rättsägares anspråk som enligt

vad som nedan föreskrives skall äga

rum före eller vid auktionen och kan

därefter ej återkallas. Influtna me­

del få icke tagas i anspråk för ford­

ran och kostnad, som faller inom det

efter förhandlingen bestämda lägsta

budet för försäljning av fastigheten,

i vidare mån än så angivits i den ef­

ter förhandlingen upprättade bor ge­

när sförteckningen.

Förslå genom försäljning av tillbe­

hör influtna medel till förnöjande av

borgenär som vunnit utmätning

samt dem som ha bättre rätt och ej

avstått från betalning, skall förfa­

randet avbrytas, om ej egendomen är

avträdd till konkurs. Avbry tes förfa­

randet, skall sammanträde utsättas

för medlens fördelning. I fråga om

sammanträdet äga 6 kap. och be­

stämmelserna om sammanträde för

förhandling om rättsägares anspråk

motsvarande tillämpning.

100 c §.

Påstår annan att han äger byggnad

eller annat som framstår som tillbe­

hör till utmätt fastighet och kan han

ej genast styrka sin rätt, skall över-

exekutor, om sannolika skäl visas,

hänvisa honom att inom en månad

väcka talan mot borgenären och gäl-

denären vid rätten i den ort där fas­

tigheten är. Väckes ej talan i enlig­

het med hänvisningen, förlorar han

sin talan mot borgenären. Vill borge­

när själv väcka talan, står det honom

fritt.

Särskild försäljning av sådant till­

behör får ej äga rum förrän tvisten

blivit prövad eller tiden för talans

väckande utgått. År tvistens utgång

av väsentlig betydelse för fastighe-

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

10

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

handpenning. Egendomen skall hål­

las inne till dess full betalning sker.

Sker ej betalning genast efter in­

ropet och lämnas e j heller anstånd,

skall egendomen gå under nytt ut­

rop.

Har anstånd lämnats och erläg­

ges ej full betalning inom fastställd

tid, är köpet ogiltigt. Utmätnings­

mannen skall i sådant fall ombe­

sörja ny försäljning av egendomen.

Kostnaderna för den första försälj­

ningen samt för vård och förvaltning

av egendomen under tiden mellan

försäljningarna skola gäldas ur den

handpenning som erlagts enligt 1

mom. Om köpeskillingen vid den

nya försäljningen understiger det

bud som antagits vid den första,

skall återstoden av handpenningen

användas för att, så långt den för­

slår, täcka skillnaden. Vad som icke

behöver tagas i anspråk härtill skall

återbetalas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

96 a §.

Annan lös egendom än fartyg el­

ler gods i fartyg eller i luftfartyg

äger utmätningsmannen sälja under

hand i stället för på auktion, om

det är sannolikt att avsevärt högre

köpeskilling kan uppnås därigenom.

Innan försäljning sker, skola gälde-

nären, sökanden och envar annan,

vars rätt är beroende av försäljning­

en och som är känd för utmätnings­

mannen, om möjligt erhålla tillfälle

att yttra sig.

Innan egendom säljes under hand,

skall utmätningsmannen infordra

anbud genom kungörelse, som infö­

res i en eller flera tidningar inom

orten, eller på annat lämpligt sätt.

Avges ej anbud som utmätningsman­

nen anser sig böra godtaga, skall

auktion utsättas.

I fråga om försäljning under hand

äga i övrigt 91 § 2 mom. och 6 mom.

sista punkten samt 92 och 96 §§ mot­

svarande tillämpning.

14

Kungl. RIaj:ts proposition nr 16 år 1967

sker under förbehåll om beståndet av

rättighet, som enligt förteckningen

faller inom lägsta budet.

(Nuvarande lydelse)

under förbehåll om beståndet av rät­

tighet, som enligt förteckningen fal­

ler inom lägsta budet.

Har särskild försäljning av tillbe­

hör skett, skall vid bestämmande av

lägsta budet avdrag ske för vad som

av medlen för tillbehör enligt borge­

när sförteckningen skall användas

till betalning av fordran eller kost­

nad som avses i 1 mom. Finnes be­

hållen avkastning att tillgå, skall av­

drag ske även därför.

(Föreslagen lydelse)

I avräkning å köpeskillingen skall

i egendomen innestå huvudstolen av

däri intecknad gäld, som faller inom

lägsta budet. Ej må dock sålunda in­

nestå gäld, som i 109 § avses, ej hel­

ler belopp, som är i flera egendomar

gemensamt intecknat, utan så är att

egendomarna säljas vid gemensamt

utrop utan att särskilda utrop före­

gått eller ock innehavaren av den ge­

mensamma inteckningen gjort så­

dant medgivande, som i 116 § 3 mom.

sägs, eller, där allenast en av de ge­

mensamt intecknade egendomarna

skall säljas, givit till känna, att han

vill låta beloppet innestå i egendo­

men.

Är intecknad----------------------------

Belopp, som-------------------------------

I borgenärsförteckningen-----------

I avräkning på köpeskillingen skall

i egendomen innestå kapitalbeloppet

av däri intecknad gäld, som faller in­

om lägsta budet,

om ej i borgenärs­

förteckningen angivits att den skall

betalas ur medel för tillbehör som

sålts för sig.

Gäld som avses i 109 §

skall dock ej innestå, ej heller be­

lopp som är gemensamt intecknat i

flera egendomar, utan så är att egen­

domarna säljas vid gemensamt utrop

utan att särskilda utrop föregått eller

också innehavaren av den gemen­

samma inteckningen gjort sådant

medgivande som anges i 116 § 3

mom. eller, när endast en av de ge­

mensamt intecknade egendomarna

skall säljas, givit till känna att han

vill låta beloppet innestå i egendo­

men.

köpeskillingen gulden.

---- skall i reda penningar gäldas.

skola i reda penningar gäldas.

119 S,

Innan utrop av egendomen sker,

skall auktionsförrättaren uppläsa

borgenärsförteckningen samt medde­

la fullständig och tydlig underrättel­

se om sättet för försäljningen; give

ock till känna tiden, då köpeskilling­

en sist skall vara gulden.

Innan utrop av egendomen sker,

skall auktionsförrättaren uppläsa

borgenärsförteckningen och meddela

fullständig och tydlig underrättelse

om sättet för försäljningen samt an­

ge när köpeskillingen sist skall vara

gulden.

Auktionsförrättaren skall

även, i den mån så är påkallat med

hänsyn till värdet av tillbehör till

fastigheten eller av annan orsak,

med ledning av den upprättade be-

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

124

Finnes å egendom, då den säljas

skall, växande gröda, och tillhör den

ej brukare eller annan, som har nytt­

janderätt till egendomen; gånge grö­

dan i samma utrop som egendomen,

och varde det före utropet kungjort.

(Nuvarande lydelse)

125

Då inrop skett, gälde köparen ge­

nast en sjättedel av köpeskillingen,

dock ej mer än vad enligt borgenärs-

förteckningen bör i reda penningar

utgå eller mindre än beloppet av den

kostnad, varom i 198 § förmäles.

Vill köparen hellre ställa pant eller

borgen såsom för egen skuld för vad

sålunda skolat gäldas, vare det ock

gillt. Erbjuder köparen såsom pant

inteckning i egendomen, må den god­

kännas endast såvitt dess huvudstol

ligger inom inropssumman, så ock

inom det av utmätningsmannen å

egendomen satta värde samt inom

det uppskattningsvärde, varefter all­

män bevillning för egendomen utgick

för nästföregående år.

Gitter ej — — — ------------ ------------

§■

Finnes växande gröda på egendom,

när denna skall säljas, och tillhör

grödan ej någon som har nyttjande­

rätt till egendomen

och har den

ej

heller sålts för sig enligt 100 a §,

skall den gå i samma utrop som

egendomen. Detta skall anges före

utropet.

§•

När inrop skett, skall köparen ge­

nast gälda en sjättedel av köpeskil­

lingen, dock ej mer än vad enligt

horgenärsförteckningen bör utgå i

reda penningar eller mindre än be­

loppet av den kostnad, varom före-

skrives i 198 §. Vill köparen hellre

ställa pant eller borgen såsom för

egen skuld för vad som skolat gäl­

das, skall det också gälla. Erbjuder

köparen såsom pant inteckning i

egendomen, får den godkännas en­

dast såvitt dess kapitalbelopp ligger

inom inropssumman och inom det av

utmätningsmannen på egendomen

satta värdet samt inom

nästföregåen­

de års taxeringsvärde.

ånyo utropad.

(Föreslagen lydelse)

126 §.

Göres å •—------------— ■— •— --------må ske.

Göres icke — -— -------------------därtill samtycka.

128

Sker ej försäljning å första auk­

tionen, och yrkar ej utmätningssö-

kanden ny auktion, eller varder

egendomen

ej heller å den senare

auktionen såld, gånge utmätningen

åter, utan så är att

egendomen

efter

Oaktat bestämmelserna i 1 och 2

mom. får inrop ej godtagas, om det

är sannolikt att avsevärt högre köpe­

skilling än den bjudna kan uppnås.

Utropas vid samma auktion flera ge­

mensamt intecknade fastigheter,

skall prövningen avse den köpeskil­

ling som sammanlagt bjudits.

§•

Sker ej försäljning på första auk­

tionen och yrkar ej utmätningssö-

kanden ny auktion eller blir

fastig­

heten

ej heller såld på den senare

auktionen, skall utmätningen gå åter,

om ej

fastigheten

ställes under

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

139

Borgenär, som, då lös egendom

för annans fordran utmättes, hade

panträtt i egendomen, utan att ha­

va den under panträtt i handom, el­

ler ock ägde rätt att till säkerhet för

sin fordran hålla egendomen kvar,

vare ock berättigad att ur köpeskil­

lingen, efter ty nedan sägs, undfå

betalning,

såvida han därom hos ut­

mätningsmannen före auktionen

framställt yrkande.

Skall under kon­

kurs fartyg eller gods i fartyg eller

i luftfartyg utmätningsvis försäljas,

äge jämväl borgenär, som för sin

fordran har förmånsrätt enligt 4

eller 7 §

i 17 kap. handelsbalken,

den rätt, nu är sagd.

(Nuvarande lydelse)

Har fartyg —

§•

Borgenär som, när lös egendom

utmättes för annans fordran, hade

panträtt i egendomen utan att ha den

under panträtt i handom eller som

ägde rätt att kvarhålla egendomen

till säkerhet för sin fordran, är be­

rättigad att få betalning ur köpe­

skillingen enligt vad som anges ne­

dan,

såvida han framställt yrkande

därom före auktionen eller, om egen­

domen sålts under hand, före köpe-

skillingsfördelningen. Svarar utmätt

egendom för företagsinteckning, äger

inteckningshavaren erhålla betalning

ur köpeskillingen, om han framställt

yrkande därom inom tid som nyss

angivits. Vad sist sagts gäller dock

ej i den mån sådan betalning måste

anses obehövlig för att trygga inteck-

ningshavarens och efterföljande in-

teckningshavares rätt. Vid prövning­

en härav skall hänsyn tagas även till

sådan egendom som gäldenären på

annat sätt än genom företagsinteck-

ningen ställt som säkerhet för in-

teckningshavarens fordran.

Skall

under konkurs fartyg eller gods i

fartyg eller i luftfartyg säljas ut­

mätningsvis, äger även borgenär

som för sin fordran har förmånsrätt

enligt 17 kap. 4 § handelsbalken

rätt att erhålla betalning ur köpe­

skillingen, om han framställer yr­

kande därom före auktionen,

innestår.

(Föreslagen lydelse)

141 §.

När utmätt lös egendom sålts un­

der hand, skall utmätningsmannen,

om det ej är uppenbart obehövligt,

utsätta sammanträde för köpeskil­

lingens fördelning och minst två vec­

kor i förväg kalla gäldenären, sö­

kanden och envar annan rättsägare

som är känd för utmätningsmannen.

När särskilda skäl föranleda det,

skall han också kungöra tid och

plats för sammanträdet i tidning in­

om orten eller på annat lämpligt sätt.

20

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

142 §.

Sedan fast------- ------------------------- efter auktionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

Har,

på klagan över utmätningen

eller auktionen,

högre myndighet

förordnat om inställande av vidare

åtgärd i målet, och kan förty sam­

manträde ej hållas å den därför be­

stämda tid, varde det, såvitt ske kan,

kungjort på sätt i 105 § sägs; upp­

hör hindret, utsätte auktionsförrät-

taren ofördröjligen ny tid för sam­

manträdet och låte kungörelse där­

om införas i allmänna tidningarna

och tidning inom orten minst tio

dagar före sammanträdet, ävensom

intagas i länskungörelserna.

143

Finnes behållen avkastning av såld

fast egendom att tillgå, varde den

tillgång jämte köpeskillingen förde­

lad.

Har i fall, som i 95 eller 130 §

sägs, fartyg eller fast egendom för­

sålts efter nytt utrop, och är förre

inroparen skyldig att utgiva ersätt­

ning, skall ock ersättningsbeloppet,

såvitt detsamma av honom guldits

eller influtit genom försäljning av

pant eller utsökande av borgen, till­

lika med köpeskillingen fördelas.

Har försäljning av

fast egendom

icke kommit till stånd, skall för för­

delning av tillgång, som nu sagts,

sammanträde hållas å tid, som i

142 § är föreskriven. I ty fall skall

avkastningen av egendomen fördelas

efter de grunder, som i 7 kap. äro

stadgade för fördelning av medel,

vilka influtit under tvångsförvalt­

ning. Ersättningsbelopp, varom i

första stycket

sägs, skall, sedan kost­

naderna för förfarandet därur gul­

dits, användas till betalning av ut-

mätningssökandens fordran; upp­

står överskott, varde det fördelat på

enahanda sätt som avkastningen.

Har högre myndighet förordnat

om inställande av vidare åtgärd i

målet och kan sammanträde på

grund härav ej hållas på därför be­

stämd tid, skall det om möjligt kun­

göras på sätt som anges i 105 §. Upp­

hör hindret, skall aulctionsförrätta-

ren ofördröjligen utsätta ny tid för

sammanträdet och låta kungörelse

därom införas i allmänna tidningar­

na och tidning inom orten minst tio

dagar före sammanträdet samt inta­

gas i länskungörelserna.

§•

Ha medel influtit genom särskild

försäljning av tillbehör eller såsom

avkastning av fast egendom, skall

sådan tillgång fördelas samtidigt

med köpeskillingen för fastigheten.

Har i fall, som avses i 95 eller 130 §,

fartyg eller fast egendom försålts ef­

ter nytt utrop och är förre inroparen

skyldig att utgiva ersättning, skall

ersättningsbeloppet, såvitt detsam­

ma guldits av honom eller influtit

genom försäljning av pant eller ut­

sökande av borgen, fördelas tillika

med köpeskillingen.

Har försäljning av

fastighet

icke

kommit till stånd, skall sammanträ­

de för fördelning av tillgång som nu

angivits hållas på tid som föreskrives

i 142 §

eller, om auktion icke hållits,

så snart som möjligt.

Behållen av­

kastning skall fördelas enligt de

grunder som i 7 kap. föreskrivas för

fördelning av medel vilka influtit un­

der tvångsförvaltning. Ersättnings­

belopp som avses i

1 mom. andra

punkten

skall, sedan kostnaderna

för förfarandet betalats, användas

till betalning av utmätningssökan-

dens fordran. Uppstår överskott,

skall det fördelas på samma sätt som

nyss angivits om avkastning.

Sammanträde enligt 2 mom. skall,

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

206

Påstår den, som över utmätning

eller

auktion

klagar, att vid förrätt­

ningen annorledes tillgått, än utmät­

ningsmannens protokoll utvisar, äge

överexekutor, där sådant för pröv­

ning av klagandens talan finnes nö­

digt, förordna om vittnens hörande

vid domstol.

inteckning gäller, och utfaller betal­

ning på kapitalbeloppet av inteck­

nad fordran, skall förrättningsman-

nen så snart som möjligt efter det

att fördelningen godkänts eller vun­

nit laga kraft göra anmälan därom

hos inskrivningsdomaren och insän­

da fördelningslängd eller annan

handling som visar fördelningen.

§•

Påstår den som klagar över utmät­

ning eller

utmätt egendoms försälj­

ning

att vid förrättningen tillgått på

annat sätt än utmätningsmannens

protokoll utvisar, äger överexekutor

förordna om vittnens hörande vid

domstol, när det är påkallat för

prövning av klagandens talan.

211

Nöjes ej part åt överexekutors be­

slut i utsökningsmål, äge däröver i

hovrätten sig besvära. Har beslutet

meddelats av Konungens befallnings-

havande i län, som hör under skilda

hovrätter, skall fullföljd ske i den

hovrätt, till vilken målet kan hänfö­

ras på grund av belägenheten inom

dess domkrets av utmätningsmans

tjänstgöringsområde, av fast egen­

dom, som målet berör eller vars kö­

peskilling eller avkastning är i fråga,

eller av ort för verkställighets- eller

handräckningsåtgärd. Kan hovrätts

behörighet ej sålunda bestämmas,

skall fullföljd ske, om den mot vil­

ken åtgärd sökts har att svara i tvis­

temål i allmänhet vid domstol inom

länet, i den hovrätt under vilken

domstolen hör och eljest i den hov­

rätt under vilken den stad hör, där

Konungens befallningshavande har

sitt säte. Det åligger överexekutor,

då slutligt utslag gives eller auktion

å

fast egendom

av honom hållen är,

att tillika meddela underrättelse om

vad vid ändrings sökande iakttagas

bör samt äventyret, om det försum-

Nöjes ej part åt överexekutors be­

slut i utsökningsmål, äger han besvä­

ra sig däröver i hovrätten. Har be­

slutet meddelats av Konungens be­

fallningshavande i län, som hör un­

der skilda hovrätter, skall fullföljd

ske i den hovrätt till vilken målet

kan hänföras på grund av belägen­

heten inom dess domkrets av utmät­

ningsmans tjänstgöringsområde, av

fast egendom, som målet berör eller

vars köpeskilling eller avkastning är

i fråga, eller av ort för verkställig­

hets- eller handräckningsåtgärd.

Kan hovrätts behörighet ej sålunda

bestämmas, skall fullföljd ske, om

den mot vilken åtgärd sökts har att

svara i tvistemål i allmänhet vid

domstol inom länet, i den hovrätt

under vilken domstolen hör och el­

jest i den hovrätt under vilken den

stad hör, där Konungens befallnings­

havande har sitt säte. Det åligger

överexekutor, då slutligt utslag gives

eller då auktion hållits av honom

el­

ler då i annan ordning särskild för­

säljning av fastighetstillbehör skett,

att meddela underrättelse om vad

24

I den mån 72, 91, 94, 139 och 168 §§ nya lagen gälla företagsinteckning

skall i stället äldre lag gälla i fråga om egendom, som enligt punkt 3 b i

övergångsbestämmelserna till lagen den 29 juli 1966 (nr 454) om företags­

inteckning fortfarande häftar för beviljad eller sökt förlagsinteckning.

Har fast egendom sålts före nya lagens ikraftträdande, skall 121 § i dess

äldre lydelse fortfarande gälla.

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

26

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

inskrivningsdag

i inteckningsproto-

kollet

göra anteckning om den exe­

kutiva försäljningens inverkan på

intecknad fordran.

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

32 §.

Är inteckning för fordran medde­

lad i flera egendomar gemensamt,

vile ansvarigheten å var av egendo­

marna till så stort belopp, som å den

faller efter förhållandet av denna

egendoms särskilda värde till sam­

manlagda värdet av alla egendomar­

na. Finnes ej i den handling, på

grund varav gemensam inteckning

beviljas, visst värde å varje egen­

dom utsatt, skall för bestämmande

av ansvarighetsbeloppet varje egen­

doms värde beräknas efter

den upp­

skattning därå till allmän bevillning,

som var gällande året näst före den

tid, då inteckningen söktes, eller, där

sådan

uppskattning

för det året ej

finnes,

den,

som efter nämnda tid

först

sker;

finnes, när en eller flera

av egendomarna skola utmätnings-

vis säljas, för någon av dem ej sådan

uppskattning,

skall ansvarighetens

fördelning bestämmas efter de vär­

den, som, efter ty i utsökningslagen

stadgas, av utmätningsmannen åsät­

tas egendomarna.

Kan den, — •—

Är inteckning för fordran medde­

lad i flera egendomar gemensamt,

skall ansvarigheten vila på var av

egendomarna till så stort belopp som

på den faller efter förhållandet av

denna egendoms särskilda värde till

sammanlagda värdet av alla egendo­

marna. Finnes ej i den handling, på

grund varav gemensam inteckning

beviljas, visst värde utsatt på varje

egendom, skall för bestämmande av

ansvarighetsbeloppet varje egen­

doms värde beräknas efter

det taxe­

ringsvärde

som gällde året näst före

den tid då inteckningen söktes eller,

om sådant

taxeringsvärde

ej fanns,

det taxeringsvärde

som därefter först

fastställdes.

Finnes, när en eller fle­

ra av egendomarna skola utmät-

ningsvis säljas, för någon av dem

ej sådant

taxeringsvärde,

skall an­

svarighetens fördelning bestämmas

efter de värden som åsättas egendo­

marna av utmätningsmannen enligt

utsökningslagen.

------- återstående egendomarna.

36

1 mom.

Har egendom, som gemen­

samt med annan häftar för inteck­

ning, blivit såld i den ordning utsök­

ningslagen bestämmer, skall egendo­

men, sedan auktionen vunnit laga

kraft och köpeskillingen erlagts, icke

vidare häfta för större del av inteck­

nade beloppet än köparen enligt

131 § utsökningslagen kan hava fått

avräkna å köpeskillingen eller som

enligt 117 § 1 mom. samma lag skall

innestå i egendomen;

och varde där­

om, efter ty i 23 § sägs, anteckning

gjord i inteckningsprotokollet.

§•

1 mom.

Har egendom, som gemen­

samt med annan häftar för inteck­

ning, blivit såld i den ordning utsök­

ningslagen bestämmer, skall egendo­

men, sedan auktionen vunnit laga

kraft och köpeskillingen erlagts, icke

vidare häfta för större del av inteck­

nade beloppet än köparen enligt

131 § utsökningslagen kan ha fått

avräkna på köpeskillingen eller som

enligt 117 § 1 mom. samma lag skall

innestå i egendomen.

Har försälj­

ning av tillbehör skett utan att åter­

stoden av egendomen sålts, skall be­

stämmelsen i 23 § andra stycket äga

motsvarande tillämpning. Anteck-

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 och 13 §§ lagsökningslagen

den 20 december 1946 (nr 808)

Härigenom förordnas, att 1 och 13 §§ lagsökningslagen den 20 december

19461 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

För fordran

Borgenär som för sin fordran har

inteckning

i fast egendom eller i far­

tyg eller i luftfartyg eller reservdelar

till sådant fartyg,

äge ock genom

lagsökning söka betalning ur

den in­

tecknade egendomen.

13

Äro ej sådana skäl för handen

att målet bör hänskjutas till rätte­

gång, skall betalningsskyldighet

åläggas gäldenären; avser lagsök­

ningen betalning ur

intecknad fast

egendom eller intecknat fartyg eller

luftfartyg eller intecknade reserv­

delar till luftfartyg,

fastställe rät­

ten fordringen till betalning ur

den

intecknade

egendomen.

1

§•

—- nedan sägs.

Borgenär som för sin fordran har

inteckning äger också genom lagsök­

ning söka betalning ur

den egen­

dom vari inteckningen gäller.

§•

Äro ej sådana skäl för handen att

målet bör hänskjutas till rättegång,

skall betalningsskyldighet åläggas

gäldenären; avser lagsökningen be­

talning ur

egendom vari inteckning

gäller,

skall rätten fastställa ford­

ringen till betalning ur egendomen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967.

1 Senaste lydelse av 1 och 13 §§ sel955:237.

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

äska att försäljningen i stället sker

till gäldande av hans fordran; fram-

ställe dock yrkande härom till auk-

tionsförrättaren senast vid den i 4 §

nämnda förhandlingen. Göres ej så­

dant yrkande, må ej försäljning ske

till förfång för de i borgenärsför-

teckningen upptagna rättsägarna.

(Nuvarande lydelse)

säljningen i stället sker till gäldande

av hans fordran; framställe dock yr­

kande härom till auktionsförrätta-

ren senast vid den i 4 § nämnda

förhandlingen. Göres ej sådant yr­

kande, må ej försäljning ske till

förfång för de i borgenärsförteck-

ningen upptagna rättsägarna.

(Föreslagen lydelse)

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967.

Vad som föreskrives i 4 och 7 §§ i deras äldre lydelse gäller alltjämt, när

luftfartyget eller reservdelarna enligt punkt 3 b i övergångsbestämmelserna

till lagen den 29 juli 1966 (nr 454) om företagsinteckning fortfarande häfta

för beviljad eller sökt förlagsinteckning.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

skrivningsboken över ärenden om fö­

retagsinteckning göra anteckning om

konkursen.

26 §.

Varder beslut —• ---------------- ---------

Finnes i gäldenärens bo fast egen­

dom eller fartyg, som blivit infört i

fartygsregistret, eller lott i fartyg el­

ler ock luftfartyg, som blivit infört

i luftfartygsregistret, eller lott i el­

ler intecknade reservdelar till sådant

fartyg, skall vad i 21 § tredje, fjär­

de och femte styckena föreskrivits

angående anteckning eller anmälan

om konkursen äga motsvarande till-

lämpning i fråga om den högre rät­

tens beslut.

Innan i-----------------------------— sig,

-— anslagna kungörelsen.

Finnes i gäldenärens bo fast egen­

dom eller fartyg, som blivit infört i

fartygsregistret, eller lott i fartyg el­

ler ock luftfartyg, som blivit infört i

luftfartygsregistret, eller lott i eller

intecknade reservdelar till sådant

fartyg

eller egendom, vilken hör till

sådan näringsverksamhet som kan

omfattas av företagsinteckning,

skall

vad i 21 § tredje, fjärde, femte och

sjätte

styckena föreskrivits angående

anteckning eller anmälan om kon­

kursen äga motsvarande tillämpning

i fråga om den högre rättens beslut,

betalas.

29

Har gäldenären----------- ---------------

Har borgenär under ovan angiv­

na tid sökt inteckning i gäldenärens

egendom för fordran, vid vars till­

komst sådan säkerhet ej betingats,

och är ej fråga om inteckning, som

inom den i 11 kap. 2 § jordabalken

stadgade tid sökts för fordran, som

där avses, vare borgenären pliktig

att på talan av konkursboet antingen

återställa inteckningshandlingen till

boet eller ock tillhandahålla inteck-

ningshandling angående fast egen­

dom eller luftfartyg för verkställan­

de av utbyte efter ty därom är stad­

gat samt handling, på grund varav

inteckning i fartyg,

förlagsinteckning

eller inteckning i jordbruksinven-

tarier

sökts, för inteckningens dö­

dande.

Vad sålunda --------------------------------

§•

• —— konkursboet åter.

Har borgenär under ovan angi­

ven tid sökt inteckning i gäldenärens

egendom för fordran, vid vars till­

komst sådan säkerhet ej betingats,

och är ej fråga om inteckning, som

inom den i 11 kap. 2 § jordabalken

stadgade tid sökts för fordran, som

där avses, är borgenären pliktig att

på talan av konkursboet antingen

återställa inteckningshandlingen till

boet eller också tillhandahålla in-

teckningshandling angående fast

egendom eller luftfartyg för verk­

ställande av utbyte enligt vad som

är föreskrivet därom samt handling,

på grund varav inteckning i fartyg

eller företagsinteckning

sökts, för

inteckningens dödande.

• om konkursansökningen.

71

Vill förvaltaren —-----------------------

Lös egendom-------------------------------

Samtycke, varom i första och and­

ra styckena förmäles, vare ej av nö-

§•

— kan ske.

- försäljningen beroende.

Samtycke som avses i första och

andra styckena fordras icke, när för-

34

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

När innehavare av inteckning som

avses i första stycket lyfter betal­

ning, skall anteckning härom göras

på inteckningshandlingen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1967.

Beträffande konkurs på grund av ansökan, som gjorts före nya lagens

ikraftträdande, skola dock 21, 26, 29 och 71 §§ i deras äldre lydelse gälla

och 145 a § ej tillämpas.

Vad som föreskrives i 4 § i dess äldre lydelse gäller alltjämt, när utmät­

ningen skett eller köpeavhandlingen upprättats före nya lagens ikraftträ­

dande eller utmätningen omfattar sådan egendom som enligt punkt 3 b i

övergångsbestämmelserna till lagen den 29 juli 1966 (nr 454) om företags­

inteckning fortfarande häftar för beviljad eller sökt förlagsinteckning. In­

går sådan egendom i konkursboet, gäller också äldre lydelsen av 71 § femte

stycket.

36

Kangl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 4 § 6 mom. och 7 § 4 mom. förordningen

den 6 november 1908 (nr 129) angående en särskild stämpelavgift

vid köp och byte av fondpapper

Härigenom förordnas, att 4 § 6 mom. och 7 § 4 mom. förordningen den

6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av

fondpapper1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

4

6. Då fondpapper säljas

å exekutiv

auktion, anses auktionsförr ättar en

såsom förmedlare.

7

4. För stämpel, som av förmedla­

ren åsatts avräkningsnota, äger den­

ne utbekomma ersättning hos vilken

av kontrahenterna som helst. Stäm­

pel å avräkningsnota, som,

efter för­

säljning av fondpapper å exekutiv

auktion, av auktionsförr ättar en upp­

rättas,

skall gäldas på sätt i 198 §

utsökningslagen om kostnad för ut­

mätt egendoms försäljning stadgas.

(Föreslagen lydelse)

§•

6. Då fondpapper säljas

exekutivt,

anses förrättningsmannen

såsom för­

medlare.

§•

4. För stämpel, som av förmedla­

ren åsatts avräkningsnota, äger den­

ne utbekomma ersättning hos vilken

av kontrahenterna som helst. Stäm­

pel på avräkningsnota som

upprättas

efter exekutiv försäljning av fond­

papper

skall gäldas på sätt i 198 § ut­

sökningslagen föreskrives om kost­

nad för utmätt egendoms försäljning.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1967.

Senaste lydelse av 7 § 4 mom. se 1927:225.

38

mera upp hela frågan vilka ändringar inom exekutionsrätten som kunde

anses påkallade med hänsyn till då föreliggande förslag till ny lagstiftning

om fast egendom och om företagsinteckning. Den 30 december 1965 — då

till lagrådet remitterade förslag till sådan lagstiftning förelåg — avgav be­

redningen betänkande i ämnet, Utsökningsrätt IV (SOU 1986: 7). Betänkan­

det är undertecknat av justitierådet Gösta Walin, ordförande, hovrättsrådet

Ulf Lundvik och hovrättsrådet Gösta Dyrssen.1

Beredningens betänkande innehåller förslag till författningsändringar som

föranleds av de nyssnämnda civilrättsliga reformerna. Ändringsförslagen av­

ser framför allt UL men även andra författningar såsom inteckningsförord-

ningen (IF), KL och LagsL. I betänkandet tas även upp vissa exekutions-

rättsliga frågor, som inte nödvändigtvis hör samman med de civilrättsliga

reformerna men som beredningen ändå har ansett sig böra behandla sam­

tidigt. Bl. a. har beredningens omarbetning av reglerna om fastighetsexeku-

tionen ansetts böra medföra vissa jämkningar beträffande exekution i lös

egendom. Beredningen har också föreslagit ändringar i UL som syftar till

att hindra att utmätt egendom försäljs till underpris. Åtskilliga av bered­

ningens förslag förutsätter att kompletterande tillämpningsföreskrifter in­

förs i kungörelsen den 27 november 1964 (nr 846) med vissa bestämmelser

om handläggningen hos utmätningsman (handläggningskungörelsen).

Efter remiss har yttranden över beredningens betänkande avgetts av JK,

hovrätterna för Västra Sverige och Övre Norrland, bankinspektionen, riks­

revisionsverket, kommerskollegium, exekutionsväsendets organisations-

nämnd, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings,

Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs,

Gävleborgs, Västernorrlands och Västerbottens län, överexekutorerna för

Göteborgs, Malmö och Norrköpings kronofogdedistrikt, Föreningen Sveriges

kronofogdar, Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypo-

teksinstitution, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Svenska bostads-

kreditkassan (de båda sistnämnda med gemensamt yttrande), Svensk in­

dustriförening, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sve­

riges advokatsamfund, Sveriges allmänna hypoteksbank, Sveriges fastighets­

ägareförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och industri­

organisation, Sveriges industriförbund, Sveriges jordbrukskasseförbund,

Sveriges köpmannaförbund samt Sveriges lantbruksförbund. Sveriges all­

männa hypoteksbank och Sveriges jordbrukskasseförbund har inskränkt sig

till att helt instämma i vad Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges

landshypoteksinstitution har anfört i sitt yttrande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

1 Lagberedningen har samrått med följande experter hos beredningen, nämligen t. f. krono-

direlctören J. O. Beck-Friis, bankdirektören E. V. Burling, byråchefen E. B. A. Ehnbom, krono­

fogden N. O. Frykholm, hypoteksdirelctören B. O. G. Gunnhagen, advokaten S. Lindskog, profes­

sorn L. T. Welamson, kronofogden S. J. M. Wieselgren, direktören S. K. Åvall och advokaten

A. R. Öhman.

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

om vad som är tillbehör, kan det vara undantaget från tillbehörskretsen

på den grunden att det tillhör annan än fastighetsägaren. I 5 § första stycket

sägs att föremål, som nyttjanderättshavare eller eljest annan än fastighets­

ägaren har tillfört fastighet, inte hör till denna, om inte föremålet och fas­

tigheten har kommit i samme ägares hand. Om t. ex. en hyresgäst anskaffar

ett kylskåp e. 1. till sin våning, blir detta alltså inte därigenom fastighets-

tillbehör. Motsättningsvis följer av bestämmelsen att varje föremål, som

fastighetsägaren själv införlivar med fastigheten så att det framstår som

fastighets- eller byggnadstillbehör, blir fast egendom utan hinder av upp­

ställda äganderättsförbehåll eller ingångna hyresavtal. Sådant förbehåll

eller avtal mister sin verkan mot tredje man, om egendomen införlivas med

fastigheten på sådant sätt att de framstår som tillbehör till den. I 6 § före­

skrivs vidare beträffande andra föremål än industriinventarier, att ägande­

rättsförbehåll förlorar sin verkan också mot fastighetsägaren i och med att

det avyttrade föremålet har tillförts en fastighet på sådant sätt att det har

fått tillbehörskaraktär.

Från de nu angivna reglerna beträffande föremål som fastighetsägaren

själv tillför sin fastighet gör lagen ett viktigt undantag. I 5 § första stycket

föreskrivs nämligen att föremål, som enligt 4 § kan höra till s. 1c. industri­

fastighet och har tillförts fastigheten av fastighetsägaren utan att han ägde

det, inte utgör tillbehör. Om alltså en ägare av en industrifastighet köper

maskiner e. d. på avbetalning under äganderättsförbehåll eller hyr utrust­

ning till sin industri, blir vad som därigenom tillförs fastigheten inte tillbe­

hör till denna, förrän fastighetsägaren eventuellt har förvärvat full ägande­

rätt därtill.

I 8 § föreskrivs slutligen att överlåtelse av föremål som hör till fastighet

inte gäller mot tredje man, förrän föremålet skiljs från fastigheten på så­

dant sätt att det inte längre kan anses tillhöra denna.

Enligt 1 § lagen om företagsinteckning kan, efter medgi­

vande av näringsidkare, inteckning till säkerhet för fordran meddelas i hans

näringsverksamhet. En sådan inteckning, företagsinteckning, gäller enligt

4 § i näringsidkarens lösa egendom i den mån denna hör till den intecknade

verksamheten och kan hänföras till något av de egendomsslag som anges

i paragrafen. Uppräkningen däri omfattar inventarier, varor och andra

lösören. Undantag görs för fartyg som kan inteclcnas särskilt, luftfartyg

och sådana reservdelar till luftfartyg som kan omfattas av inteckning i

luftfartyg. Vidare nämns som föremål för företagsinteckning bl. a. byggnad

och anläggning, som inte hör till tomträtt eller vattenfallsrätt, utmätnings­

bara nyttjanderätter samt vissa immaterialrättigheter som t. ex. patent. Slut­

ligen innefattas också vissa fordringar såsom fordran på vederlag för över­

låtelse eller upplåtelse av inteclcningsbar egendom, som tidigare har nämnts,

samt fordran på vederlag för arbete. Enligt 10 § har en företagsinteckning

42

på lös eller på fast egendom, inte passar så väl när det gäller exekution i

egendom av karaktären industritillbehör, som rättsligt sett blir att betrakta

som fast egendom och därför kan häfta för fastighetsinteckningar men som

till sin reella natur är lös i betydelsen flyttbar.

Beredningen anser sig inte kunna förorda en metod med särskild utmät­

ning av fastighetstillbehör. I stället föreslås bestämmelser i UL som möj­

liggör

separat försäljning av utmätt fastighets tillbehör

(100 a § i förslaget).

Är det sannolikt att fastighetstillbehör med fördel kan säljas för sig, skall

överexekutor ta initiativ till överläggningar mellan berörda parter om sepa­

ratförsäljning. överexekutor skall därefter kunna förordna om sådan för­

säljning, när vissa närmare angivna villkor är uppfyllda. Som huvudregel

skall emellertid fortfarande gälla, att tillbehören följer med fastigheten när

denna säljs exekutivt. Reglerna om separatförsäljning får därför karaktär

av undantagsregler. Beredningens förslag innebär att separat försäljning av

tillbehör skall kunna komma i fråga beträffande alla slags fastighetstillbe­

hör och alltså inte endast när det gäller industritillbehör.

Vad som inflyter genom separatförsäljning av fastighetstillbehör bör en­

ligt beredningen i första hand tilläggas innehavare av fordran med bästa

rätt i fastigheten. Beredningen vill emellertid bereda inteckningshavare möj­

lighet att med bibehållen rätt i fastigheten avstå från betalning och föreslår

föreskrifter i överensstämmelse härmed (100 b § 1 mom.).

Beredningen finner det önskvärt att grunderna för

fastighetsägares be­

fogenheter beträffande utmätt fast egendom

om möjligt klarläggs genom

uttrycklig lagbestämmelse, eftersom en vidgning av industritillbehörskret-

sen enligt beredningens bedömande medför ökade risker för att fastighets­

ägaren vidtar åtgärder till förfång för borgenärerna. Enligt beredningens

förslag får fastighetsägare inte minska den utmätta egendomens värde ge­

nom att avyttra tillbehör till fastigheten eller, annat än för husbehov, av­

verka skog, bedriva grus- eller stentäkt eller på annat sätt utnyttja fastig­

hetens naturtillgångar eller förändra denna. I övrigt får han tillgodogöra

sig fastighetens normala avkastning i den mån den inte skall uppbäras

av utmätningsman eller särskild syssloman. Undantag från bestämmelsen

skall kunna medges av överexekutor. Bestämmelserna kompletteras med

föreskrift att utmätningsman under vissa förutsättningar skall ta vård om

tillbehör till utmätt fastighet (80 a §).

För att motverka att det vid exekutiv försäljning av fastighet lämnas

öppet vilka tillbehör som åtföljer fastigheten föreslår beredningen nya reg­

ler för

utredning om fastighets tillbehör och tvist därom.

Den nuvarande

regeln i 79 § UL om beskrivning av utmätt fastighet kompletteras sålunda

med föreskrift för utmätningsmannen att i den mån det anses behövligt sär­

skilt ange vilka tillbehör som åtföljer fastigheten. Efter mönster av bestäm­

melserna i 69 § UL rörande tvist om äganderätten vid utmätning av lös

egendom föreslår beredningen vidare nya regler om det formella förfaran­

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

46

att ett stort antal mål, som f. n. kan handläggas summariskt, kommer att

kräva ingående utredning och prövning av domstolsmässig karaktär.

Synpunkten att beredningens förslag kommer att medföra ökad be­

lastning på exekutionsväsendet betonas av åtskilliga remiss­

organ. När det gäller kronofogdemyndigheterna framhåller man, att större

krav kommer att ställas på dem genom att de får ökad arbetsbelastning och

genom att de ställs inför problem som de hittills inte har haft att befatta

sig med. Allmänna uttalanden i sådan riktning görs av bl. a.

riksrevisions­

verket

och av

länsstyrelserna i Kopparbergs, Jönköpings

samt

Göteborgs

och Bohus län.

Länsstyrelserna i Jönköpings samt Göteborgs och Bohus län

anser, att ett genomförande av förslagen kommer att medföra behov av per­

sonalförstärkningar både inom överexekutorsorganisationen och kronofogde-

organisationen.

Exekutionsväsendets organisationsnämnd

framhåller, att för­

slagen kommer att ställa mycket stora krav på utmätningsmännens kunnig­

het och omdöme. Som exempel anger nämnden bestämmelserna om beskriv­

ning av fast egendom, avvisande av bud Arid auktion, underhandsförsälj-

ning och fördelning av köpeskilling för företagsintecknad egendom. Avgö­

randen i dessa hänseenden torde ofta vara så svåra att kronofogden inte

kan delegera uppgifterna på lägre exekutiv tjänsteman. Enligt nämndens

mening är en ökning av den kvalificerade exekutiva personalen ofrånkom­

lig, om förslagen genomförs. Hur stor personalökning som fordras anser

nämnden bli beroende av bl. a. vilken omfattning företagsinteckningsinsti-

tutet kommer att få. Nämnden finner för sin del att mycket talar för att

företagsinteckningen blir mycket vanlig och menar därför att man ofta

kommer att få företa utmätning av företagsintecknad egendom eller i varje

fall utredning om sådan egendom bör utmätas. Personalökningen torde

under alla omständigheter bli betydande. Liknande synpunkter anförs av

Föreningen Sveriges kronofogdar

och av flera

kronofogdar.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län

konstaterar att beredningen har knu­

tit förhoppningar till den nya kronofogdeorganisationen med dess kvalifika­

tionskrav på chefstjänstemännen. Länsstyrelsen påpekar att det kommer

att ta många år ännu innan kronofogdarna i gemen har juridisk utbildning.

Mot bakgrunden av beredningens nu framlagda och tidigare förslag till

ändringar på utsökningsrättens område finner

kronofogdemyndigheten i

Kristianstads distrikt

det berättigat att ställa frågan om kronofogdeorgani­

sationens kvalitet höjs i samma takt som reformarbetet fortsätter.

T. f. kro-

nodirektören i Stockholm

framhåller emellertid å sin sida, att den kom­

petens som utmätningsman enligt nu gällande bestämmelser skall ha är

tillräcklig för de föreslagna nya uppgifterna.

Exekutionsväsendets organisationsnämnd

har i sitt yttrande sökt beräk­

na den kostnadsökning för statsverket som följer om man genomför de re­

former som beredningen har föreslagit i Utsökningsrätt IV och i det tidi­

gare avgivna betänkandet Utsökningsrätt III. Nämnden finner, att kostnads­

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

48

att inom fastighetspanträttens ram hålla samman vad som framstår som en

organisk enhet, nämligen de anläggningstillgångar som samverkar till pro­

duktionsresultatet. Det kan inte komma i fråga att i utmätningssituatio-

nen utan vidare slå sönder denna organiska enhet och därigenom riskera att

kränka fastighetskreditgivares rätt. Att kräva att vederbörande rättsägare

samtycker till separat utmätning av tillbehör skulle göra förfarandet allt­

för komplicerat. En metod med separat utmätning skulle också i övrigt

vålla stora vanskligheter.

Att tanken på separat utmätning av industritillbehör avvisas medför en­

ligt beredningen inte att en fastighet med alla tillbehör nödvändigtvis måste

behandlas som en odelbar enhet också efter själva utmätningen. När en

rörelse har lagts ned eller minskat i omfattning, kan det vara olämpligt att

sälja all egendom i klump. Bättre resultat kan väntas om man får särskilda

köpare till maskiner o. d., som inte längre behövs på fastigheten. Även i

övrigt måste vidgningen av tillbehörskretsen föra med sig ett ökat behov att

kunna exekutivt försälja en del tillbehör för sig. Beredningen föreslår där­

för att i UL införs bestämmelser om att fastighet och tillbehör skall kunna

säljas var för sig när det är påkallat. Bestämmelserna synes närmast moti­

verade med tanke på industritillbehör men kan vara av värde också när det

gäller tillbehör av annat slag. Tillämpningsområdet inskränks därför inte

till industritillbehör. Beredningen framhåller, att flertalet exekutiva för­

säljningar bör ske på samma sätt som nu och att reglerna om separatförsälj­

ning därför bör få karaktären av undantagsregler. Bestämmelserna om se­

paratförsäljning blir tillämpliga också på tillbehör till tomträtt och vatten-

fallsrätt (jfr 4 kap. 9 och 27 §§ samt 5 kap. 2 § nyttjanderättslagen).

Som realisationsmetod vid separat tillbehör sförsäljning diskuterar bered­

ningen först en ordning som innebär att man först infordrar anbud på dels

fastigheten, dels viktigare inventarier och därefter bjuder ut den samman­

hållna fasta egendomen till försäljning på auktion. Efter auktionen avgörs

om underhandsanbuden eller det högsta auktionsbudet skall antas. Mot en

sådan ordning invänder dock beredningen att man inte kan vänta sig att

goda underhandsbud avges, eftersom eventuella anbudsgivare måste av­

vakta resultatet av en auktion, som kan komma att hållas först efter flera

månader. En annan väg är att man söker sälja tillbehören för sig så gynn­

samt som möjligt utan kontroll av om försäljning i klump skulle ge bättre

resultat. En sådan lösning förutsätter emellertid vissa garantier för att be­

slut om särförsäljning av tillbehör inte träffas utan att de som berörs av

försäljningen får tillfälle att göra sina synpunkter gällande.

Beredningen förordar följande förfarande. Innan kungörelse om fastig-

hetshetsauktion utfärdas, undersöker överexekutor om det finns tillbehör

som lämpligen bör säljas för sig. Överexekutor skall vara skyldig att själv­

mant överväga försäljningsformen, men önskemål skall också kunna fram­

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

vid denna typ av förrättningar, det kan visa sig ändamålsenligt att han en­

ligt 1 § 3 mom. UL får i uppdrag att som överexekutor svara för försälj­

ningen.

Har beslut meddelats om separatförsäljning av tillbehör, måste man en­

ligt beredningen låta anstå med försäljningen av själva fastigheten tills

det har visat sig om separatförsäljning verkligen kommer till stånd. Bered­

ningen föreslår därför i ett nytt 3 mom. i 101 § UL, att kungörelse om fas-

tighetsauktion inte får utfärdas förrän verkställd separatförsäljning har

vunnit laga kraft eller frågan därom har förfallit.

Vidare tar beredningen upp frågan hur de medel som inflyter genom

separatförsäljning skall disponeras. Beredningen framhåller därvid att se­

paratförsäljning alltid innebär en minskning av den fasta egendomens

substans och därmed en försämring av den rätt till betalning ur fastig­

heten som kan tillkomma panthavare och andra. Man föreslår därför,

att köpeskillingen för tillbehören skall tillkomma den som har fordran

med bästa förmånsrätt i fastigheten (100 b § UL). Beredningen konsta­

terar fortsättningsvis att en sådan dispositionsregel innebär ett avsteg

från en grundläggande princip för fastighetsexekutionen, nämligen att

kapitalbeloppet av intecknad gäld som faller inom lägsta budet skall

kvarstå i fastigheten, oberört av den exekutiva försäljningen (den s. k.

övertagandeprincipen). Sådant avsteg är motiverat när en försäljning av

tillbehör leder till verklig minskning av inteckningshavares säkerhet, ty

då måste denne enligt beredningen ha möjlighet att få kontant betalning.

Det kan dock innebära eu olägenhet för inteckningshavaren att behöva

ta emot betalning. För hypoteksinstitutioner och andra kreditinrättning­

ar, där inteckningslånen är underkastade bestämda amorteringsplaner,

är det t. ex. inte önskvärt att dessa planer rubbas genom förtida betalning.

Beredningen anser därför att det lämpligen bör ankomma på intecknings­

havaren att själv bedöma, om han önskar ta emot betalning. Intecknings-

havarna bör alltefter sin tur i förmånsrättsordningen få möjlighet att ta

emot eller avstå från betalning. Bara om betalning tas emot, skall inteck­

ningen bli utan verkan till motsvarande belopp. Beredningen betonar att

möjligheten att avstå från betalning syftar till att eliminera de olägen­

heter som ett avsteg från övertagandeprincipen kan innebära. Det finns

därför inte någon anledning att tillerkänna en sådan rätt åt annan än den

som har fordran på grund av inteckning. I enlighet härmed föreslår be­

redningen, att i det 100 b § 1 mom. UL föreskrivs att den som har fordran

på grund av inteckning får avstå från betalning ur köpeskilling för separat

sålda tillbehör utan att det minskar hans rätt i fastigheten.

Beredningen anser att det vid bestämmandet av lägsta budet skall göras

avdrag för vad som med anledning av tillbehörsförsäl]ning skall användas

till betalning av fordran med förmånsrätt framför exekutionsfordringen

och kostnaderna för förfarandet. Bestämmelser härom föreslås i 106 § 2

mom. och 113 § 2 mom. UL.

52

igenom skapas förutsättning för att försäljningen kan vinna laga kraft

inom bestämd tid, vilket i sin tur möjliggör bl. a. att villkoren för den

fortsatta realisationen av fastigheten kan bestämmas med erforderlig säker­

het. På grund härav förordar beredningen att 213 § 2 mom. UL görs till­

lämplig även på separatförsäljning av tillbehör vare sig den har skett på

auktion eller under hand. Har tillbehörsförsäljning överklagats, torde hov­

rätten kunna förordna att godset inte får utlämnas till köparen innan änd-

ringssökandet slutligt har prövats (218 § UL). Har godset kommit i kö­

parens besittning och undanröjs försäljningen av högre instans, lär enligt

beredningen köparen vara skyldig att återlämna godset, varvid han skall

återfå den köpeskilling han erlagt.

Mindre följdändringar till bestämmelserna om särskild försäljning av

fastighetstillbehör föreslås i 81, 101, 117, 124, 128, 129, 142, 143, 156, 168

och 211 §§ UL. Beredningen förordar också vissa följdändringar i IF.

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

Remissyttrandena

Förslaget att regler om separat försäljning av fastighetstillbehör skall

införas i UL godtas eller lämnas utan erinran av det helt övervägande

antalet remissinstanser, bland dem

JK, hovrätterna för Västra Sverige

och

Övre Norrland, bankinspektionen, kommerskollegium, exekutionsväsendets

organisationsnämnd, överståthållarämbetet,

de flesta av de hörda

läns­

styrelserna, Föreningen Sveriges kronofogdar, Svenska bankföreningen

och

Svenska sparbanksföreningen.

Allmänt uttalar

Sveriges advokatsamfund

att den föreslagna möjlig­

heten att sälja tillbehör och den egentliga fastigheten var för sig är ägnad

att tillgodose kravet på ett effektivt försäljningssätt.

Konungariket Sveriges

stadshypotekskassa

och

Svenska bostadskreditkassan

framhåller att bered­

ningens uttalande om det ändamålsenliga i att sälja särskilda föremål i

lämpliga poster är väl förankrat i den praktiska erfarenheten när det t. ex.

gäller ett industrifastighetskomplex, som inte längre representerar en drifts-

duglig enhet. Förslaget om separatförsäljning av tillbehör tillgodoser önske­

mål som förts fram från olika håll, bl. a. företrädare för näringslivet.

En avvisande inställning till beredningens förslag intar endast

länssty­

relsen i Kopparbergs län.

Länsstyrelsen anser det i och för sig tänkbart,

att vidgningen av tillbehörskretsen motiverar regler om separat försäljning

av tillbehör. För flertalet fall är länsstyrelsen emellertid benägen att ansluta

sig till uppfattningen, att helheten av grund, byggnader och inventarier

representerar ett större värde än summan av delarnas värde. Det förefaller

därför inte befogat att införa ett svårhanterligt system med möjligheter till

särförsäljning. Länsstyrelsen framhåller att ett sådant system bl. a. med­

för att det ofta kommer att fordras att överexekutor har särskild sakkun­

54

tillbehör, om betydande risk föreligger för att fastigheten förblir osåld se­

dan tillbehören bär blivit avyttrade.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län

under­

stryker att kännbara olägenheter särskilt för gäldenären-fastighetsägaren

utan tvekan kan följa om separatförsäljning genomförs utan att själva fas­

tigheten blir såld.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

anser att en

särförsäljning i allmänhet inte behöver innebära någon nackdel för en bor­

genär, om han får betalning ur köpeskillingen för separat sålt tillbehör. För

gäldenärens del torde nackdelarna i regel inte vara större än vid exekutiv

försäljning av lös egendom. Länsstyrelsen anser emellertid att av sociala

och ekonomiska skäl möjligheterna att förordna om tillbehörsför sälj ning

bör begränsas. De olägenheter av social natur som uppstår för gäldenären

vid en försäljning av fastighet i sin helhet får vägas mot de olägenheter

som en särskild tillbehörsför sälj ning kan medföra.

Den närmare utformningen av de föreslagna reglerna om sär­

skild tillbehörsför sälj ning lämnas utan erinran i de flesta remissvaren. I en

del yttranden framförs emellertid kritik i olika avseenden.

Enligt

länsstyrelsen i Kopparbergs län

bör man vid tillbehörsförsäljning

använda den metod som beredningen har skisserat men avvisat, nämligen

att ha ett anbudsförfarande följt av auktion med därpå grundat avgörande

vilket bud som skall antas. Den av beredningen påtalade olägenheten av

tidsutdräkt mellan anbudsförfarandet och auktionen torde kunna elimine­

ras genom att den ena förrättningen tillåts följa tämligen snabbt efter den

andra. Detta kan ske genom att kungörelse om anbudsförfarandet och auk­

tionen utfärdas samtidigt och på sådant sätt att de båda förfarandena fram­

står som led i samma förrättning och alltså avhängiga av varandra. En me­

tod med anbudsförfarande ifrågasätts också av

JK.

Denne anser att över-

exekutor bör ha rätt att utlysa ett anbudsförfarande före sammanträdet med

rättsägarna. Vid sammanträdet har rättsägarna då tillfälle att göra sin be­

dömning med ledning av avgivna bud. Ett sådant tillvägagångssätt torde

inte komma att påverka anbudsgivningen i oförmånlig riktning.

Länsstyrelsen i Västerbottens län

kan inte finna att beredningen har an­

fört tillräckliga skäl för förslaget att överexekutor skall ta initiativet till

separatförsäljning av tillbehör. Enligt länsstyrelsens mening bör frågan om

separatförsäljning prövas av överexekutor först efter yrkande från rätts­

ägares sida.

Länsstyrelsen i Malmöhus län

anför liknande synpunkter.

Riks­

revisionsverket

understryker att exekutionssökande och gäldenär bör kunna

ta initiativ till separatförsäljning.

Några remissinstanser har vänt sig mot att det yttersta avgörandet i frå­

gan om separatförsäljning har tillagts överexekutor (100 a § UL).

Förening­

en mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution

anför att

ett avgörande, som rör en inteckningshavares säkerhet, i princip bör förbe­

hållas inteckningshavaren själv. Beredningens förslag torde regelmässigt

komma att fungera i överensstämmelse med denna princip, men man kan

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

dens åsikt ett bevakningssammanträde hållas före försäljningen. Nämnden

anser det lämpligt att det i lagtexten utsägs att rättsägarna, när fråga upp­

kommer om separatförsäljning, skall anmodas bevaka sina fordringar vid

det sammanträde som skall hållas enligt den föreslagna 100 a §.

Länssty­

relsen i Göteborgs och Bohus län

anser att reglerna bör utformas så att

bindande besked angående fordringsbeloppet kan krävas vid sammanträdet.

Beredningens ståndpunkt att det inte bör meddelas någon bestämmelse

om särskild fullföljd mot överexekutors förordnande om separatförsäljning

av tillbehör kritiseras av

hovrätten för Övre Norrland.

Hovrätten framhål­

ler att det kan råda delade meningar inte bara i frågan, om försäljning

av visst tillbehör över huvud taget skall ske, utan också i frågan vilket

eller vilka tillbehör som bör säljas. Hovrätten anser därför att det bör före­

skrivas i 212 § UL att särskild talan får föras mot överexekutors förord­

nande. Har ett förordnande överklagats, torde enligt hovrätten med stöd

av 218 § UL kunna beslutas, att åtgärd i anledning av förordnandet inte får

äga rum, förrän ändringssökandet slutligt har prövats. Hovrätten pekar

också på det förhållandet, att ett försälj ningsavtal rörande ett tillbehör med­

för skyldighet för överexekutor att låta avskilja tillbehöret från fastighe­

ten. Beredningens förmodan att köpare, som har fått godset i sin besittning,

automatiskt är skyldig att mot återfående av erlagd köpeskilling återlämna

godset, om försäljningen undanröjs av högre rätt, synes hovrätten något

tveksamt. I vart fall kan en sådan ordning medföra svårigheter, om det

sålda har infogats i köparens fasta egendom eller kanske har sålts vidare

till annan.

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

Ägarens befogenheter beträffande utmätt fast egendom m. m.

Gällande rätt

UL innehåller inte några bestämmelser som direkt anger vilka befogen­

heter ägaren av en utmätt fastighet har. Av 81 § UL framgår dock att

ägaren i allmänhet får fortsätta att nyttja fastigheten. Om annat inte be­

stämts i särskild ordning, anses han sålunda ha rätt till normal avkastning

av fastigheten, t. ex. att uppbära förfallna hyror eller att bärga mogen

skörd. En allmän grundsats anses vara att åtgärder till skada för borge­

nären inte får vidtas. Var gränsen mellan tillåtna och otillåtna åtgärder

går är dock något tveksamt. Av särskild betydelse i det avseendet är

åtgärder som på ett mera betydande sätt reducerar fastighetens kapital­

värde såsom avverkning av skog i större omfattning och grustäkt. Man

torde, i varje fall inom doktrinen, ha varit benägen att exempelvis medge

skogsavverkning efter avverkningsplan eller i däremot svarande omfatt­

ning. Däremot har antagits att det är otillåtet att riva byggnad eller att av­

lägsna tillbehör av väsentlig betydelse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

57

Huvudregeln är alltså att gäldenären får omhänderha den utmätta fas­

tighetens förvaltning med viss rätt att tillgodogöra sig avkastning, men tre

undantag finns. För det första kan enligt 7 kap. UL anordnas tvångsför­

valtning av utmätt fast egendom. Genom att använda detta institut kan en

borgenär, som inte önskar att fastigheten säljs, i varje fall inte omedelbart,

åstadkomma att avkastningen används till betalning av hans fordringar.

Fastighetens förvaltning ombesörjs av en syssloman och dess avkastning an­

vänds för borgenärernas räkning.

Ett annat undantag är att borgenären enligt 81 § 1 mom. UL kan yrka, att

avrad, hyra eller ränta som faller av fastigheten till dess den blir såld

och tillträdd av köparen skall uppbäras av utmätningsmannen eller av

syssloman som förordnas av denne. Denna förvaltningsform brukar kallas

det mindre sysslomannaskapet. Den omständigheten att hyra o. 1. skall

uppbäras i denna ordning innebär ej, att gäldenärens besittning av fastig­

heten rubbas.

Som ett tredje undantag gäller slutligen enligt 81 § 2 inom. UL, att över-

exekutor på yrkande av borgenären skall förordna syssloman att omhän­

derta och förvalta egendomen, när det är fara att den genom vanvård eller

på annat sätt i större mån försämras av ägaren. Detta brukar kallas det

större sysslomannaskapet.

Beredningen

Den nya lagstiftningens bestämmelser om vad som är fastighetstillbehör

skapar enligt beredningen ökade risker för att fastighetsägare vidtar åtgär­

der till skada för borgenärer. Tillbehörskretsen i fråga om industrifastig­

heter vidgas väsentligt och får en delvis ändrad karaktär. I motsats till vad

som nu gäller kommer tillbehörskretsen att omfatta även lätt flyttbara ma­

skiner o. 1. Beredningen finner det med hänsyn härtill önskvärt, att grän­

serna för fastighetsägarens dispositionsrätt över utmätt fastighet klar­

läggs genom en uttrycklig bestämmelse.

Enligt beredningens mening bör eu utmätning av fastighet, liksom f. n,,

inte innebära förbud för gäldenären att sälja eller inteckna fastigheten.

Däremot bör utmätningen föranleda att gäldenären inte får disponera över

fastigheten på sådant sätt att dess kapitalvärde reduceras. I övrigt bör han

kunna förfoga över fastigheten i den mån denna befogenhet inte har in­

skränkts genom förordnande av syssloman enligt 81 § UL. Beredningen

föreslår att bestämmelser

i ämnet tas upp i en ny paragraf i UL, betecknad

80 a §.

I 1 mom. av paragrafen föreslår beredningen till en början föreskriften

att ägaren inte får minska utmätt fastighets värde genom att avyttra dess

tillbehör. Beredningen uttalar att man inte i onödan bör hindra att förslitna

tillbehör byts ut mot nya. Förslaget innebär att sådant utbyte är möjligt,

58

om fastighetens värde inte minskas därigenom. Om den nya utrustning som

skall ersätta den äldre får karaktären av tillbehör, torde fastighetsvärdet

i regel inte minskas. Om däremot en maskin som tillhör fastighetens ägare

byts ut mot en maskin som har köpts under äganderättsförbehåll och där­

för inte får tillbehörsegenskap (jfr 5 § första st. andra p. lagen om vad

som är fast egendom), kan detta enligt beredningen innebära en avsevärd

minskning av fastighetens värde.

Enligt beredningens förslag får ägaren vidare inte minska fastighetens

värde genom att — annat än för husbehov — avverka skog, bedriva grus-

eller stentäkt eller på annat sätt utnyttja fastighetens naturtillgångar eller

i övrigt förändra denna. I fråga om rätt att avverka skog och vidta andra

liknande åtgärder finner beredningen inte motiverat att behålla den mot

ägaren liberala ståndpunkt som gällande rätt har ansetts inta. Genom att

förbjuda sådana åtgärder, som inte avser att tillgodose husbehov, når man

bättre överensstämmelse med föreskriften i 171 § UL, att syssloman vid

tvångsförvaltning inte utan särskilt tillstånd får avverka skog annorledes

än för egendomens behov. Beredningen anser det uppenbart att grus- eller

stentäkt kan inverka avsevärt på en fastighets värde. Detta värde kan ibland

väsentligen bestå i t. ex. ett grustag. Som exempel på utnyttjande och för­

ändring, som kan minska fastighetsvärdet, nämns vidare bortförande av

matjord i större skala samt rivning och bortforsling av byggnader och lik­

nande ingrepp. Åtgärder som inte särskilt nämns i förslaget skall enligt be­

redningens mening i princip vara tillåtna. Fastighetsägaren skall sålunda

få tillgodogöra sig normal avkastning av fastigheten om annat inte följer

av 81 § UL. Att bärga den årliga skörden skall alltså inte anses inverka på

fastighetens värde. Detta skall också gälla skörd som är av relativt stort

värde i förhållande till fastigheten, t. ex. fruktskörd i trädgårdsanläggning

o. 1.

Beredningen framhåller att förbudet mot skogsavverkning m. m. inte

bara innebär förbud för ägaren att själv vidta ifrågavarande åtgärder. Han

kan naturligtvis inte heller

efter

utmätningen upplåta åt annan att företa

sådana åtgärder. Sker sådan upplåtelse och kommer man inte utan vidare

till rätta med den som förvärvat rättigheten, kan syssloman förordnas

enligt 81 § 2 mom. UL. Beredningen påpekar att upplåtelsen inte blir ogil­

tig därför att den inte får utnyttjas medan fastigheten är utmätt. Den kan

förbehållas vid fastighetens försäljning eller leva upp, om utmätningen

går åter.

Om skogsavverkningsrätt, grustäkt e. 1. har upplåtits

före

utmätningen,

är den nya 80 a § UL enligt beredningen inte tillämplig. Beredningen utgår

emellertid från att syssloman skall kunna förordnas enligt 81 § 2 mom. UL,

om utmätningssökanden har bättre förmånsrätt än rättighetsinnehavaren

och utövningen av rättigheten innebär att fastigheten försämras.

Beredningen anser, att bestämmelserna i 1 mom. av den föreslagna 80 a §

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

sätt försämras. Både enligt gällande rätt och enligt förslaget krävs vidare att

borgenären begärt förvaltning av ifrågavarande art.

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1967

Remissyttrandena

Beredningens förslag i detta avsnitt har lämnats utan erinran av flertalet

remissinstanser. Till dessa bör

hovrätten för Övre Norrland, bankinspek­

tionen, kommerskollegium, exekutionsväsendets organisationsnämnd, över-

ståthållarämbetet,

flertalet av de börda

länsstyrelserna, Föreningen Sve­

riges kronofogdar

och

Svenska bankföreningen.

I några yttranden bl. a.

i yttranden från

Sveriges advokatsamfund

och

Föreningen mellan ombuds­

männen hos Sveriges landsligpoteksinstitution

— har man gett uttryck åt

sin tillfredsställelse över att gränserna för fastighetsägares dispositionsrätt

över utmätt fastighet klarläggs.

JK

uttalar, att förslaget att ägaren inte får minska utmätt fastighets vär­

de genom att avyttra tillbehör teoretiskt sett väl överensstämmer med de

utgångspunkter som beredningen har funnit böra gälla för reglerna om fas­

tighetsägarens befogenheter. Däremot förefaller det inte säkert, att de piak-

tiska konsekvenserna i alla avseenden blir lyckade. Beredningens motivut­

talanden synes nämligen ge rum för den tolkningen av bestämmelsen att

avyttring av fastighetstillbehör skulle vara tillåten, om fastighetsägaren i

samband med avyttringen tillför fastigheten annat tillbehör av motsvarande

värde. De befogenheter att ändra fastigheten som fastighetsägaren däi ige­

nom får är enligt JK synnerligen vittgående, särskilt om fastighetens värde

väsentligen ligger i dess tillbehör. Vad som framför allt är ägnat att inge

betänkligheter är att lagligheten av eu åtgärd, varigenom tillbehöi utbyts

mot tillbehör av samma eller annat slag, blir beroende av föremålens värde

och därmed av en ekonomisk bedömning. En sådan bedömning blir ofta

mer eller mindre subjektiv och häri ligger otvivelaktigt en risk föi utmät-

ningsborgenären. Att ägarens befogenheter i detta hänseende avgränsas

med erforderlig tydlighet anser JK vara önskvärt också av det skälet att

straffansvar enligt 17 kap. 13 § BrB kan utkrävas vid överträdelse av be­

fogenheterna. Dessa synpunkter talar enligt JK för att ägaren i princip

bör förbjudas att vidta åtgärd, varigenom tillbehör frångår fastigheten.

Att överexekutor enligt beredningens förslag kan medge undantag från ett

sådant förbud förefaller i de allra flesta fall vara fullt tillräckligt för att

tillgodose behovet att kunna utbyta förslitna tillbehör och liknande. Möj­

ligen kan övervägas en föreskrift av innebörd att dispens är obehövlig när

tillbehör är av ringa värde eller deras avskiljande uppenbart saknar bety­

delse för utmätningsborgenärens rätt.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län

anser, att beredningens förslag innebär en

kraftig inskränkning i den rätt att utnyttja en utmätt fastighet som f. n.

tillkommer fastighetens ägare. Länsstyrelsen vill emellertid inte göra några

står sig vara ägare till föremålet och den som har inropat fastigheten på

exekutiv auktion.

När fastighet har utmätts eller är att anse som utmätt, åligger det enligt

79 § UL utmätningsman att upprätta beskrivning över fastigheten. Beskriv­

ningen tjänar till ledning för spekulanter vid den exekutiva auktionen. Den

brukar mer eller mindre utförligt återges i kungörelsen om auktionen (jfr

101 § UL) och skall uppläsas vid auktionstillfället (106 § UL). Beskriv­

ningen brukar omfatta en redogörelse för viktigare tillbehör till fastigheten,

framför allt byggnader o. 1.

Beredningen

Med hänsyn till att den nya lagen om vad som är fast egendom innebär

att man vidgar tillbehörskretsen för industrifastigheter och inför nya regler

om verkan av äganderättsförbehåll beträffande egendom som har tillförts

sådan fastighet, är det enligt beredningen inte lämpligt att det vid exekutiv

fastighetsauktion lämnas öppet vilka tillbehör som åtföljer fastigheten.

Ovisshet härom kan i hög grad vara ägnad att minska utbytet av auktionen.

Skälig hänsyn mot gäldenären, borgenär med säkerhet i företagsinteckning

och inte minst tredje man, som är ägare till maskin e. 1. i fastigheten, på­

kallar också att det klargörs vad en försäljning omfattar så att onödiga

tvister undviks. Förslaget om separatförsäljning av fastighetstillbehör bidrar

också till behovet av reglering. Tillbehör bör nämligen inte säljas för sig,

om tvist råder om äganderätten.

Beredningen föreslår att bestämmelser införs i UL rörande utredning om

vilka tillbehör som åtföljer en utmätt fastighet. Beredningen anser lämpligt

att det i 79 § UL tas in föreskrift att utmätningsman, när detta behövs, i

beskrivning över fastighet skall ange vilka tillbehör som åtföljer fastigheten.

Enligt beredningens förslag skall utmätningsmannen dessutom avfordra

gäldenären sådana handlingar som tjänar till upplysning om tillbehören.

När anledning därtill förekommer skall han också på annat sätt söka ut­

röna vad som hör till fastigheten. Beredningen anser att det skulle bli allt­

för betungande att låta beskrivningen omfatta samtliga tillbehör och menar

att det räcker om utmätningsmannen förtecknar föremål som har större

värde eller vilkas omnämnande kan vara av betydelse för framtida speku­

lanter. Beredningen föreslår vidare (119 § 1 mom. UL), att auktionsför-

rättaren, när så anses erforderligt, skall ange vilka tillbehör som åtföljer

fastigheten. Enligt beredningen bör detta kunna ske genom hänvisning till

utmätningsmannens beskrivning, som skall uppläsas vid auktionen. Be­

redningen framhåller att det naturligtvis kan bli behövligt att auktions-

förrättaren efter undersökning och hörande av fastighetens ägare gör tillägg

till beskrivningens tillbehörsförteckning eller gör undantag från denna.

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

inte göra anspråk på att få behålla detta. Också i andra fall kan det vara

klart, att köparen måste avstå från visst föremål. Beredningen anser att

det i regel torde bli ofrånkomligt att undanröja auktionen i dess helhet,

om det föremål som köparen skall avstå har ett mera betydande värde

och det inte kan konstateras hur stor del av köpeskillingen som belöper

därpå. Beredningen anser dock att hinder inte möter, att berörda parter

kommer överens om lämplig form av rättelse. Även om parterna inte har

förlikts, bör enligt beredningens mening visst utrymme finnas att laga

efter lägliglieten. Köparen bör visserligen inte mot sitt bestridande nödgas

stå fast vid inropet av fastigheten, om han måste avstå från något väsentligt.

Men i övrigt förefaller reduktion av köpeskillingen kunna komma i fråga

efter en skönsmässig uppskattning, om ett sådant tillvägagångssätt inte

rimligen kan anses kränka någons rätt och ett hävande av auktionen be­

finns vara en alltför ingripande åtgärd. I mer bagatellartade fall, där man

inte har skäl att anta att tillbehöret har inverkat på budgivningen, bör

köparen över huvud inte anses berättigad att angripa försäljningen eller

begära nedsättning av köpeskillingen.

Beredningen understryker att rättsägares möjligheter att göra påpekan­

den hos överexekutor och att genom överklagande av fastighetsauktion få

rättelse föreligger både när ett föremål tillhör fastighetsägaren men på

grund av sin beskaffenhet är att hänföra till lös egendom och när före­

målet tillhör tredje man. Den senare situationen finner beredningen emel­

lertid påkalla vissa ytterligare bestämmelser. Beredningen anser situationen

vara likartad med det fallet att utmätning av lös egendom i gäldenärens

bo är aktuell men annan påstår sig vara ägare till egendomen. Om ett före­

mål till det yttre framstår som fastighetstillbehör men påstås tillhöra an­

nan än fastighetsägaren, kan det — liksom när det gäller tvist om lös

egendom — finnas behov av att hänskjuta frågan om äganderätten till

prövning i rättegång. Beredningen anser att det inte alltid går att bedöma

ett sådant påstående inom ramen för det exekutiva förfarandet eller vid

prövning av besvär över fastighetens försäljning. Det skulle vara otill­

fredsställande om försäljning behöver ske trots att det föreligger beaktans-

värd risk att ett föremål tillhör tredje man. I enlighet med det sagda före­

slår beredningen en ny paragraf i UL (100 c §) som är utformad efter

mönster av bestämmelsen i 69 § UL. Den nya paragrafen innebär att

tredje man kan erhålla domstolsprövning av sitt påstående att han äger

föremål, som framstår som tillbehör till utmätt fastighet. Förutsättningen

härför är att han i målet hos överexekutor visar sannolika skäl för på­

ståendet och därmed utverkar överexekutors hänvisning att väcka talan vid

domstol inom viss tid. Separat försäljning av tillbehör skall inte få äga

rum, förrän eventuell tvist om tillbehöret har blivit prövad av domstol eller

fastställd tid för väckande av talan har utgått. Inte heller får omtvistat före­

mål inbegripas i försäljning av fastighet genom att det vid auktion anges

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

ning av högre instans. Klagorätt torde också tillkomma inteckningshavare

i fastigheten.

Remissyttrandena

I de flesta remissvaren har beredningens olika förslag i denna del lämnats

utan erinran. Bland dem som inte har gjort några invändningar är

hovrät­

ten för Västra Sverige, hovrätten för Övre Noi-rland, bankinspektionen, kom­

merskollegium, exekutionsväsendets organisationsnämnd, överståthållaräm-

betet,

flertalet hörda

länsstyrelser, Svenska bankföreningen

och

Svenska

s parbanksf öreningen.

Beredningens förslag (79 § UL) att utmätningsman vid upprättande av

beskrivning över utmätt fastighet särskilt skall ange vilka tillbehör

som åtföljer fastigheten och i anslutning därtill företa viss utredning om

tillbehören har i några remissyttranden ansetts kunna medföra svårigheter

för utmätningsmännen.

Exekutionsväsendets organisationsnämnd

fram­

håller att de utredningar som utmätningsmännen enligt förslaget har att

företa torde bli ganska omfattande och att svåra juridiska spörsmål torde

kunna uppkomma. Nämnden anser att detta särskilt kommer att bli fallet

vid beskrivning av industrifastigheter, där det kan vara av avgörande be­

tydelse om ett tillbehör skall hänföras till industritillbehör eller inte. Ut­

redningsarbetet torde enligt nämndens uppfattning i regel inte kunna dele­

geras till personal i lägre tjänsteställning, varför man måste räkna med

ökad arbetsbelastning för kronofogdarna. Liknande synpunkter anläggs av

Föreningen Sveriges kronofogdar

och flera

kronofogdemyndigheter. JK

på­

pekar att utmätningsmannens beskrivning får central betydelse enligt för­

slaget. Detta skulle i och för sig kunna motivera att beskrivningen i slut­

ligt skick görs tillgänglig för granskning av berörda rättsägare viss tid

före försäljningen och får överklagas särskilt. JK anser emellertid att så­

dana anordningar skulle verka tyngande på förfarandet och knappast är

nödvändiga.

Den föreslagna bestämmelsen i 119 § 1 mom. UL, att i viss utsträckning

vid fastighetsauktion skall anges vilka tillbehör

som åtföljer fastigheten, finner

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

vara befogad. Enligt länsstyrelsen torde det vara värdefullt för spekulan­

terna att före utropet få veta vilka tillbehör som åtföljer fastigheten. Enligt

länsstyrelsen i Malmöhus län

förefaller det vara tillfyllest, att överexekutor

vid en auktion endast hänvisar till utmätningsmannens beskrivning över

den utmätta fastigheten, överexekutor har enligt länsstyrelsens mening inte

större möjligheter än utmätningsmannen att avgöra vad som är tillbehör

till fastigheten.

Länsstyrelsen i Stockholms län

ifrågasätter om inte mera

stadga bör ges åt förfarandet genom att bestämmelserna i stället utformas

så, att utmätningsmannens beskrivning av fastigheten ensam är normgivan­

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

68

slagna ordningen acceptabel. Länsstyrelsen finner det inte rimligt att en

tredje man, som äger viss lös egendom, kan förlora denna enbart därför

att en auktionsförrättare — med stöd av ett bristfälligt eller kanske rent

felaktigt protokoll från en beskrivning enligt 79 § UL — har angett egen­

domen som tillbehör. Görs vid auktion invändning från sakägares sida be­

träffande tillbehörs karaktär, kan besvärande och kanske olösliga situa­

tioner uppstå. Det måste enligt länsstyrelsens mening fortfarande finnas

möjlighet att få frågan rättsligt prövad. Handelskammaren ställer för

sin del frågan om det verkligen kan vara rimligt, att avgörandet om vissa

föremål tillhör en fastighet eller inte skall kunna påverkas av vad som

har upptagits i beskrivningen över fastigheten och av vad auktionsförrät-

taren uppger vid auktionen. Genom de föreslagna bestämmelserna skulle

enligt handelskammaren lagen om vad som är fast egendom mer eller

mindre sättas ur spel.

Beredningens förslag till reglering av förfarandet vid tvist om

äganderätten till fastighetstillbehör (100 c § UL) godtas av

Förening­

en mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution.

Förening­

en antar emellertid att sådana tvister i mer eller mindre hög grad kommer

att fördröja den slutliga fastighetsförsäljningen.

JK

ifrågasätter om inte regleringen av tredje mans rättsliga ställning vid

utmätning av fast egendom bör anstå tills vidare. JK framhåller att tredje

mans rättsliga ställning när det gäller honom tillhörig egendom, som har

dragits in i utmätning för annans gäld, ytterst beror på reglerna om god­

trosförvärv. Gällande rätts innehåll i det avseendet torde vara i viss mån

oklart och i varje fall svåröverskådligt. Med hänsyn därtill och då reg­

lerna i 69 § UL ännu inte har varit föremål för översyn anser JK det vara

tveksamt om man beträffande fastighetstillbehör nu bör införa en mot­

svarighet till dessa regler.

Länsstyrelsen i Värmlands län

framhåller, att beredningens olika för­

slag i det aktuella avsnittet kan medföra olägenheter för en gäldenär.

Sedan auktionen på hans fastighet har vunnit laga kraft, kan han inte

återvinna föremål som han påstår utgör lös egendom men som har sålts

som fastighetstillbehör. Enligt beredningen har gäldenären visserligen möj­

lighet att före auktionen hos överexekutor påpeka att visst föremål, som

i utmätningsmannens beskrivning är redovisat som fastighetstillbehör, i

själva verket utgör lös egendom. Görs ett sådant påpekande först i samband

med auktionen, kan emellertid svårigheter uppkomma för gäldenären att

förebringa sådana bevis, att överexekutor anser sig kunna frångå beskriv­

ningen. Gäldenären kan visserligen anföra besvär över auktionen, men

detta förefaller länsstyrelsen vara en onödig omgång. Länsstyrelsen före­

slår därför, att gäldenär — sedan kungörelse om auktion har utfärdats

— skall äga vända sig till överexekutor, som i uppenbara fall skall vidta

rättelse och i andra fall skall kunna hänvisa gäldenären till domstol enligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

Vägran att godkänna inrop av fast egendom

Gällande rätt

Enligt ULs bestämmelser om exekutiv auktion får fastighet i princip inte

försäljas om inte det s. k. lägsta budet uppnås. Lägsta budet skall i regel

överstiga summan av fordringsbelopp, som har bättre rätt än exekutions-

fordringen, och kostnaderna för förfarandet. Huvudbestämmelserna i äm­

net är 113 och 126 §§ UL men vissa modifierande föreskrifter finns i andra

lagrum.

Lägsta budets storlek är inte beroende av vilket saluvärde fastigheten

beräknas ha. Enligt gällande rätt kan auktionsförrättaren alltså inte vägra

att godta ett bud av den anledningen att budet anses oskäligt lågt.

Beredningen

Beredningen erinrar om att man i utländsk rätt på flera håll har bestäm­

melser, vilkas syfte är att hindra exekutiva fastighetsförsäljningar till pri­

ser som står i missförhållande till fastighetsvärdena. Exempelvis gäller en­

ligt norsk rätt att försäljning inte får ske, när det bud som har avgetts

vid auktionen är alltför lågt i förhållande till egendomens saluvärde.

Bestämmelsen får emellertid tillämpning endast vid de två första auktioner­

na och kan därför i längden inte hindra försäljning till underpris. I vissa

andra länder gäller att exekutiv försäljning inte får ske om erbjudet pris

understiger särskilt angiven del av fastighetens uppskattade värde.

Beredningen konstaterar att frågan, hur realisation av utmätt fast egen­

dom lämpligen bör ordnas för att ett gott utbyte skall erhållas, under se­

nare år kanske inte har uppmärksammats lika mycket som motsvarande

fråga beträffande lös egendom. Beredningen framhåller emellertid, att det

ibland har förekommit att fast egendom har sålts till betydande under­

pris. Åtgärder häremot efterlystes från vissa håll när det gjordes en förbe­

redande utredning inför översynen av UL. Bl. a. framhöll länsstyrelsen i

Älvsborgs län, att det borde undersökas, om inte bestämmelserna angående

lägsta budet kunde kompletteras med föreskrift att egendomen inte fick

säljas, om vid försäljningen inte uppnåddes ett pris som motsvarade t. ex.

75 % av det värde som utmätningsmannen har satt.

Beredningen anser det angeläget att möjlighet ges att hindra försäljning

av fastighet till alltför lågt pris. Det är visserligen sant att olägenheter

kan följa av en ordning som ger auktionsförrättare rätt att stoppa en

försäljning därför att avgivna bud inte når upp till fastighetens saluvärde.

Beredningen menar emellertid att det vid exekutiv försäljning av fastig­

het ofta står så stora värden på spel att man måste göra ökade ansträng­

ningar för att uppnå gott resultat, även om det skulle tynga förfarandet en

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1967

Beredningen finner att det behövs en särskild bestämmelse i fråga om

sådana auktioner vid vilka flera gemensamt intecknade fastigheter ut­

ropas. Om ett inrop som gäller någon av fastigheterna i komplexet avvisas,

skulle detta kunna medföra att ansvaret för den gemensamma inteckning­

en övervältras på övriga fastigheter. Eftersom en sådan, konsekvens inte

kan godtas, bör enligt beredningen föreskrivas att vid auktion på flera

gemensamt intecknade fastigheter frågan om avvisning av hud skall prö­

vas med hänsyn till det vederlag som har bjudits sammanlagt. En be­

stämmelse med detta innehåll föreslår beredningen i 126 § 2 mom. UL.

Summan av vad som har bjudits för de utbjudna fastigheterna skall alltså

jämföras med fastigheternas sammanlagda värde. Om auktionsförrättaren

finner den bjudna summan alltför oförmånlig, skall han vägra godkänna

inropen i fråga om alla fastigheterna. Relationen mellan ett bud för viss

enskild fastighet och värdet på just denna fastighet skall alltså inte vara

utslagsgivande. Att ett uppenbart underpris bjudits för en fastighet, anser

beredningen emellertid kunna vara ett tecken på att det sammanlagda pri­

set för alla fastigheterna bör kunna bli högre.

Den föreslagna regeln om befogenhet för auktionsförrättare att vägra

godkänna inrop medför enligt beredningen behov av följdändringar i 113 §

1 mom. samt i 116, 119 och 127 §§ UL.

Remissyttrandena

Beredningens förslag i nu behandlad del godtas eller lämnas utan erin­

ran av bl. a.

JK, bankinspektionen, kommerskollegium, exekutionsväsen­

dets organisationsnämnd, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Jön­

köpings, Värmlands, Gävleborgs, Västmanlands

och

Västernorrlands län,

Föreningen Sveriges kronofogdar, Svenska bankföreningen

samt

Svenska

sparbanks f ören ingen.

Sveriges advokatsamfund

tillstyrker förslaget och förklarar i samband

därmed, att varje lagstiftningsåtgärd som syftar till att hindra att ut­

mätt fastighet säljs till alltför lågt pris hälsas med tillfredsställelse. Sam­

fundet understryker önskvärdheten av fortsatt lagstiftningsarbete i avsikt

att tillgodose kravet på rimliga försäljningsresultat.

Överexekutor för Malmö

kronofogdedistrikt

anser det vara ytterst angeläget att överexekutor får

möjlighet att vägra godkänna inrop av fast egendom.

Hovrätten för Övre Norrland

framhåller att om beredningens förslag

genomförs det torde bli möjligt att överklaga en exekutiv försäljning på den

grund att inropet hade bort avvisas av överexekutor. Sådana överklaganden

kan kanske medföra svårigheter vid en prövning i efterhand. Hovrätten har

därför övervägt om inte en reform med syfte att hindra försäljning till

underpris borde tas upp till behandling först i samband med en fullstän­

dig översyn av formerna för försäljning av fast egendom. Hovrätten anser

74

styrelsen betonar emellertid att det är en komplicerad fråga hur realisa­

tion av fast egendom skall ordnas för att ett så förmånligt pris som möj­

ligt skall uppnås och att frågan bör utredas ytterligare innan gällande

ordning ändras. Också

länsstgrelsen i Malmöhus län

och

överexekutor för

Norrköpings kronofogdedistrikt

anser att den vidare utredningen om for­

merna för försäljning av fast egendom bör avvaktas innan någon ändring

genomförs.

Länsstgrelsen i Kopparbergs län

ansluter sig i princip till tanken att nu

införa bestämmelser som motverkar försäljningar till underpris men anser

att de föreslagna bestämmelserna är alltför obestämda. Länsstyrelsen är

benägen att i stället ansluta sig till tanken att fastighet inte bör säljas

om man vid auktionen inte når upp till ett pris motsvarande exempelvis

75 % av det värde som utmätningsman har åsatt. Genom eu sådan regel

får enligt länsstyrelsens åsikt både auktionsförrättare och rättsägare mer

bestämda utgångspunkter för sitt handlande, något som är önskvärt, i all

synnerhet vid realisation av gemensamt intecknad egendom.

Länsstgrelsen

i Västerbottens län

vill inte tillstyrka bestämmelser av det slag beredning­

en har förordat. Länsstyrelsen anser att reglerna bör vara precisa och till­

lämpliga på alla exekutiva fastighetsauktioner. Möjligen kan reglerna om

lägsta budet kompletteras med en bestämmelse, att försäljning inte får

ske om man inte uppnår visst pris, bestämt i relation till det av utmät­

ningsman åsatta värdet.

Hovrätten för Västra Sverige

konstaterar att beredningens förslag inne­

bär, att auktionsförrättaren skall vara skyldig att under angivna omstän­

digheter avvisa inrop. För att bestämmelsen skall få avsedd effekt bör

uppenbarligen en sådan plikt för auktionsförrättaren föreligga. Beredning­

ens motiv förefaller emellertid ibland antyda en friare prövningsrätt för

honom. För bestämmelsens tillämpning synes angeläget att auktionsför-

rättarens skyldighet i nämnt avseende ytterligare belyses. Om möjligt

bör man undvika att göra prövningsskyldigheten så omfattande att för­

farandet i rutinärenden tyngs avsevärt.

Överexekutor för Norrköpings krono­

fogdedistrikt

hävdar emellertid att beredningens förslag går utöver önske­

målet att hindra försäljning av fastighet till alltför lågt pris genom att

det är utformat så, att bud inte får godtas, om auktionsförrättaren finner

sannolikt att avsevärt bättre vederlag kan uppnås. Överexekutor menar att

en sådan formulering kan ställa auktionsförrättaren inför ett mycket vansk­

ligt bedömande, särskilt som inga närmare regler till ledning för bedö­

mandet ges. Meningen får väl anses vara, att närvarande rättsägare skall

få tillfälle att yttra sig i frågan om ett anbud skall godlas eller avvisas.

Om rättsägarna då inte är eniga, uppstår stora svårigheter i fall som inte

är uppenbara. Enligt överexekutors mening bör det övervägas att mjuka upp

huvudbestämmelsen och tillfoga regler till ledning för bedömandet.

Över-

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

76

framhåller också att auktionsförrättaren bör ha större möjligheter att i

olika orts- och rikstidningar kungöra en auktion en eller flera gånger och

på ett mer affärsmässigt sätt.

Liknande synpunkter i fråga om kungörelseförfarandet anförs av

Svensk

industriförening, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa

och

Svenska

bostadskreditkassan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

Fördelningen av köpeskilling för gemensamt intecknade fastigheter

Gällande rätt

Är två eller flera gemensamt intecknade fastigheter, som skall säljas

samtidigt på exekutiv .auktion, i samme ägares hand och helt lika belas­

tade med inteckningar och andra gravationer skall de alltid ropas ut ge­

mensamt. För försäljningen kan sedan i övrigt tillämpas samma bestäm­

melser som vid auktion på en enda fastighet.

Annorlunda blir förhållandena så snart det finns något särintresse i nå­

gon av flera gemensamt intecknade fastigheter, som skall säljas samtidigt,

dvs. så snart inte alla fastigheterna har samma ägare eller är helt lika gra­

verade. För att särintressena i fastigheterna skall kunna tillgodoses har man

för sådana fall ansett särskilda regler påkallade. Dessa regler återfinns i

121 § UL.

Reglerna i 1 mom. av sistnämnda paragraf innebär, att fastigheterna

skall ropas ut var för sig. I vissa fall skall emellertid därefter ett gemen­

samt utrop följa. Blir fordran för vilken fastigheterna är gemensamt in­

tecknade inte helt täckt genom buden vid särutropen, skall fastigheterna

sålunda i allmänhet bjudas ut gemensamt. Är två eller flera av de gemen­

samt intecknade fastigheterna i samme ägares hand, skall vidare på hans

begäran gemensamt utrop alltid ske av de fastigheter som tillhör honom.

Genom bestämmelserna om gemensamt utrop ges möjlighet att kräva ut

det gemensamma inteckningsansvaret till fullo. Dessutom tillgodoses en

gemensam ägares intressen. I praktiken torde det oftast bli ett gemensamt

utrop efter särutropen.

Blir budet vid det gemensamma utropet inte högre än vad som samman­

lagt har bjudits vid särutropen, skall enligt 121 § 2 mom. UL särutropen

gälla. Överstiger å andra sidan det högsta gemensamma budet summan av

de högsta buden vid särutropen, blir det gemensamma budet gällande.

Har särutrop först företagits och har det därefter skett ett gemensamt

utrop som har blivit gällande, måste den gemensamma köpeskillingen för­

delas på de olika fastigheterna. Fördelningsreglerna finns i 121 § 2 mom.

UL. Enligt dem skall den gemensamma köpeskillingen först delas upp så,

att varje fastighet räknas till godo vad som högst har bjudits för den vid

särutropet. överskott som återstår sedan denna första fördelning har skett

78

kan förväntas, avvisa försäljning till det bjudna priset. Om vid särutrop

bud inte avges för viss fastighet eller ett oskäligt lågt bud lämnas, kan det

-—- om gällande ordning bibehålls — leda till att viss fastighet efter gemen­

samt utrop säljs utan att intressenterna i den fastigheten får rimligt veder­

lag-

För att söka åstadkomma en mera rimlig fördelning föreslår beredning­

en, att fördelningen av den gemensamma köpeskillingen i första hand grun­

das på fastigheternas taxeringsvärden för nästföregående år. Om någon av

fastigheterna saknar sådant taxeringsvärde, bör köpeskillingen fördelas

på fastigheterna efter de värden som utmätningsmannen satt på dem. Den

senare regeln överensstämmer med en fördelningsregel som finns i 32 §

första stycket IF.

En sådan grundläggande princip om fördelning efter fastigheternas vär­

den finner beredningen emellertid inte kunna upprätthållas utan inskränk­

ning. Vid särutropen kan för viss fastighet ha bjudits mer än som vid den

föreslagna fördelningen efter antagna värden skulle belöpa på den fas­

tigheten. Eftersom det knappast bör komma i fråga att fastighet vid det

gemensamma utropet anses vara såld till lägre pris än som vid samma

auktion i anledning av särutrop bjöds för fastigheten, förordar beredningen

den tilläggsbestämmelsen, att fastighetens andel i den gemensamma köpe­

skillingen skall utgöra minst vad som vid särskilt utrop bjudits för fas­

tigheten. Det kan enligt beredningen visserligen befaras, att denna in­

skränkning i huvudprincipen leder till att en mindre andel anses belöpa

på någon annan av fastigheterna än som kan synas skäligt i betraktande

av fastigheterna åsatta värden, men de nya bestämmelserna förefaller ändå

beredningen erbjuda ett bättre resultat än gällande lag. Beredningen på­

pekar, att överexekutor vid tillämpning av 126 § 2 mom. UL i viss ut­

sträckning kan förebygga, att fastighet som ingår i ett gemensamt inteck­

nat komplex slumpas bort. Enligt den bestämmelsen skall överexekutors

prövning av prisets skälighet, när det gäller gemensamt intecknade fastig­

heter, hänföras till det vederlag som sammanlagt har bjudits. Har emeller­

tid ett uppenbart underpris bjudits för viss fastighet vid särutrop, kan

detta enligt beredningens mening vara ett indicium på att det samman­

lagda priset för alla fastigheterna borde kunna bli högre.

Om den köpeskilling som har uppnåtts vid gemensamt utrop av flera

fastigheter fördelas enbart efter taxeringsvärdena, finner beredningen att

mycket otillfredsställande resultat kan bli följden i fall när försäljningen

beträffande viss fastighet omfattar också dyrbara tillbehör som inte ingår

i fastighetens taxeringsvärde. Regeln att på fastigheten skall anses belöpa

minst vad som har bjudits vid särutrop kan inte i tillräcklig mån avvärja

ett sådant resultat. Å andra sidan kan det inträffa, att tillbehör som har

ingått i fastighetens taxeringsvärde har gått förlorat. En byggnad har t. ex.

brunnit. Tillbehör kan också ha frångått fastighet genom att det i enlig­

Kungl. Maj ds proposition nr 16 år 1967

80

försäljningen (49 § andra st. handläggningskungörelsen). Utmätta aktier

eller obligationer får säljas genom fondkommissionär eller mäklare (49 §

tredje st. handläggningskungörelsen). Auktion på fartyg som avses i 94 §

UL samt på luftfartyg och intecknade reservdelar till luftfartyg förrättas

av överexekutor (90 § 3 mom. UL resp. 2 § 1955 års lag om försäljning

av utmätt luftfartyg m. m.).

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

Beredningen

Beredningen påpekar inledningsvis att det i främmande länder i allmän­

het gäller som huvudregel, att utmätt lös egendom skall säljas på auktion.

På flera håll finns dock undantagsbestämmelser som ger de exekutiva

myndigheterna rätt att sälja egendomen under hand. T. ex. gäller enligt

norsk rätt att utmätningsmannen äger besluta om underhandsförsäljning

av lösöre, om det finns anledning anta att utbytet härigenom blir bättre

än vid auktion. Utmätningsmannen skall före sitt beslut lämna parterna

tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan menligt dröjsmål.

Beredningen konstaterar att man också i Sverige har fört fram önske­

mål, att underhandsförsäljning av utmätt lös egendom skall införas. Be­

redningen redogör för vad som i det avseendet anfördes av myndigheter

och organisationer år 1960 i yttranden till utredningen för förberedande av

översyn av UL. Ett stort antal remissinstanser ansåg då att det var en god

tanke att införa regler om underhandsförsäljning. En del av dem angav

vissa förutsättningar som borde gälla, såsom att parterna lämnar sitt

samtycke eller godkänner priset. Försäljning efter anbudsförfarande för­

ordades i åtskilliga yttranden. Tanken på en kombination av auktions- och

anbudsförsäljning fördes fram av ett par instanser. Bl. a. förordades att

anbud skulle få infordras under hand men att auktion därefter skulle

hållas med underhandspriset som ett lägsta bud. Några remissinstanser

motsatte sig emellertid varje form av försäljning under hand, varvid bl. a.

anfördes att ett sådant förfarande skulle vara förenat med praktiska svå­

righeter och bli omständligt och tidskrävande.

Vid de överläggningar med representanter för näringsliv och kreditinstitu­

tioner som beredningen har haft i frågan om separat försäljning av fastig-

hetstillbehör har som ett väsentligt önskemål förts fram, att tillbehören

skulle få säljas under hand. Underhandsförsäljning förefaller också bered­

ningen vara en realisationsform som lämpar sig särskilt väl för fastighets-

tillbehör, i all synnerhet när fråga är om industritillbehör. Beredningen

hänvisar i detta sammanhang till ett yttrande som överståthållarämbetet

avgav till första lagutskottet år 1945 (L1U 1945:39 s. 7) och vari fram­

hålls att försäljning på auktion av specialmaskiner kan leda till att dessa

slumpas bort till priser som ligger långt under deras verkliga värde. Enligt

beredningens mening kan emellertid regler om underhandsförsäljning inte

82

hoppas på vid en auktionsför sälj ning. Prövningen underlättas självfallet,

om egendomen förut har bjudits ut på auktion utan att försäljning har

kommit till stånd till följd av att bud inte har avgetts eller inrop har

avvisats (jfr de föreslagna bestämmelserna i 93 § 2 mom. UL). Beredningen

betonar att prövningen inte får inskränka sig till en jämförelse mellan av­

givna eller beräknade anbud och auktionsbud. Hänsyn måste tas också till

andra omständigheter som kan påverka exekutionens slutresultat. Bered­

ningen pekar i sammanhanget främst på de kostnader som uppkommer vid

olika alternativ och som inte skall inräknas i fastställd exekutionsavgift,

t. ex. kungörelsekostnader, transportkostnader och provision till auktions-

kammare.

Underhandsförsäljning skall enligt beredningens förslag kunna komma

i fråga både vid försäljning av lösöre och vid försäljning av annan lös

egendom, t. ex. fordringar och rättigheter. Uttryckligt undantag har i den

föreslagna 96 a § UL gjorts för fartyg och för gods i fartyg och i luft­

fartyg. Därigenom bortfaller också luftfartyg och intecknade reservdelar

till luftfartyg (89 § 2 mom. UL och 1 § i 1955 års lag om försäljning av ut­

mätt luftfartyg m. m.). Dessa undantag motiveras bl. a. av att man inte

vill förorda åtgärder som kan minska det särskilda skydd mot rättsför­

luster som bestämmelserna i 91 § 3 och 4 mom. UL erbjuder innehavare

av sjö- och luftpanträtter. Frågan om underhandsförsäljning av dessa spe­

cialobjekt anser beredningen kunna tas upp till övervägande i samband

med den fortsatta revisionen av reglerna om exekutiva fastighetsförsälj-

ningar.

Beredningen föreslår vidare att utmätt egendom inte skall få säljas un­

der hand utan att gäldenären, utmätningssökanden och envar annan, vars

rätt är beroende av försäljningen och som är känd för utmätningsmannen,

om möjligt har fått tillfälle att yttra sig. Beredningen påpekar att utmät­

ningsmannen kan få kännedom om företagsinteckning i egendomen genom

upplysningar av gäldenären och genom det gravationsbevis han skall an­

skaffa före försäljning av egendom, som kan vara föremål för företags­

inteckning (91 § 6 mom. och 96 a § 3 mom. UL). Utmätningsmannen kan

sätta sig i förbindelse med rättsägarna beträffande eventuell underhands­

försäljning vid den tidpunkt som han finner lämplig. Rån anbud inför­

skaffas utan särskilda kostnader, kan utmätningsmannen alltså vänta med

att diskutera försäljningsfrågan med rättsägarna till dess anbud har in­

kommit. Har borgenären redan i utmätningsansökningen gett utmätnings­

mannen fria händer i fråga om försäljningssättet, synes det inte påkallat

att höra borgenären på nytt. Gäldenären kan enligt beredningen få tillfälle

att yttra sig redan vid utmätningen eller i samband med att bevis om denna

enligt 84 § 2 mom. UL tillställs honom. Beredningen understryker att ut­

mätningsmannen vid sin prövning av frågan om försäljningssättet självfallet

skall fästa stor vikt vid vad rättsägarna har anfört. Beredningen finner

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

84

hålla köpet, om köparen inte vill eller kan betala. Utmätningsmannen bör

i stället häva köpet och göra ett nytt för säljningsförsök antingen under

hand eller på auktion. I fråga om läget när betalning uteblir efter under-

handsförsäljning på kredit hänvisar beredningen till vad som anförs i

anslutning till förslaget om kreditförsäljning av utmätt lös egendom.

Beredningen betonar slutligen att försäljning under hand av utmätt

egendom självfallet bör avse egendomen i befintligt skick. Beredningen an­

ser att detta regelmässigt torde framgå av omständigheterna. Även om

särskilt förbehåll inte har gjorts vid försäljningen, bör köparen inte kun­

na tala å fel i godset. Förhållandet blir därmed detsamma som om godset

hade sålts på auktion (jfr 48 § köplagen). Beredningen framhåller emeller­

tid, att regeln i köplagen inte är ovillkorlig när det gäller auktionsförsälj-

ningar och att den inte heller bör vara det i fråga om försäljningar under

hand. Om godset inte motsvarar den beteckning varunder det har ut­

bjudit s till försäljning i annons eller på annat sätt och om felet inte är att

anse som ringa, torde således utmätningsmannens förbiseende berättiga kö­

paren att med stöd av 42 § köplagen häva köpet eller fordra avdrag på köpe­

skillingen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1967

Remissyttrandena

De föreslagna bestämmelserna om försäljning under hand av utmätt

lös egendom tillstyrks i princip eller lämnas utan erinran av samtliga re­

missinstanser. Allmänt betonas att en reform i föreslagen riktning är väl

ägnad att motverka att utmätt egendom säljs till underpris. Det övervägan­

de flertalet av remissinstanserna godtar också detaljutformningen av för­

slaget.

JK

finner det i viss mån tveksamt, om reglerna bör ges den vida omfatt­

ning som beredningen har föreslagit, önskemålen om möjlighet till under-

handsförsäljning torde främst hänföra sig till mera värdefulla maskiner

o. d., alltså egendom som i regel kommer att utgöra fastighetstillbehör eller

kan bli föremål för företagsinteckning. Emellertid finner JK att varje gräns­

dragning måste bli otillfredsställande, eftersom förhållandena i de enskilda

fallen är så skiftande. Vidare torde olägenheterna av att reglerna blir till­

lämpliga över ett vidsträckt område bli förhållandevis ringa, JK förordar

därför inte någon begränsning.

Några remissinstanser uttalar sig för en i viss mån annorlunda ord­

ning än den som beredningen föreslår.

Hovrätten för Västra Sverige

sätter

i fråga om möjligheterna till underhandsför sälj ning av lös egendom och

fastighetstillbehör kan väntas komma till användning i någon omfattning

av betydelse. Hovrätten antar att exekutionsmyndigheterna blir ytterst obe­

nägna att träffa avgörandet, att en underhandsförsäljning sannolikt kom­

mer att ge avsevärt bättre pris, och därmed riskera kritik i efterhand

86

fråga är om gods av mer speciell natur. Erfarenheten visar att försälj­

ning på auktion mycket ofta sker till låga priser. Det finns inte anled­

ning att anta att detta förhållande kommer att ändras därför att möjlig­

het till underhandsförsäljning införs. Det kan därför förväntas att de

flesta exekutiva försäljningarna kommer att inledas med ett försök till

underhandsförsäljning. Liknande synpunkter förs fram av

kronofogde­

myndigheten i Göteborgs distrikt. Föreningen Sveriges kronofogdar

finner

det svårt att bedöma vilken omfattning underhandsförsäljning kommer att

få men anser det sannolikt att sådan försäljning kommer att yrkas i ganska

stor utsträckning. Med den föreslagna utformningen av 96 a § UL finns

inga garantier för att inte underhandsförsäljning — med därav följande

merarbete — blir lika vanlig som försäljning på auktion.

Från flera håll uttalas att förfarandet kommer att bli tidskrävande sär­

skilt när försök att sälja under hand företas före en auktion eller när

ett inrop på auktion avvisas och försök till underhandsförsäljning följer.

Föreningen Sveriges kronofogdar

framhåller att underhandsförsäljning i

föreslagen ordning blir mer tidskrävande än försäljning på auktion.

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa

och

Svenska bostadskredit-

kassan

sätter i fråga om inte rättsägarna bör få större inflytande när det

gäller valet av försäljningsform. Innan beslut fattas skall visserligen

enligt beredningen rättsägarna få tillfälle att yttra sig. Men avgörandet lig­

ger ändå helt i förrättningsmannens hand. Eu riktig förhandsbedömning

av det förutsebara priset vid underhandsförsäljning eller vid auktion

kräver ofta ingående kännedom om bl. a. marknadsmässiga förhållanden

och hela den kår av förrättningsmän som det här gäller kan knappast

presumeras ha sådan kännedom.

I anslutning till beredningens uttalande att försäljning under hand själv­

fallet bör avse egendomen i befintligt skick väcker

exekutionsväsendets or-

ganisationsnämnd

frågan om det inte bör anges i 48 § köplagen, att dess

bestämmelser om gods som har sålts på auktion äger tillämpning på ut­

mätningsmans underhandsförsäljning. Nämnden anser att det under alla

förhållanden bör föreskrivas i handläggningskungörelsen, att vid sådan

försäljning skall göras förbehåll, att godset säljs i befintligt skick.

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

Försäljning på kredit

Gällande rätt

Vid exekutiv auktion på lös egendom i allmänhet gäller som betalnings­

villkor att inroparen skall erlägga köpeskillingen genast efter inropet (96 §

UL). Om betalning inte sker, skall egendomen ropas ut på nytt. Utmät­

ningsmannen kan dock på eget ansvar lämna anstånd med betalningen.

Lämnas kredit, blir utmätningsmannen alltså skyldig att redovisa köpe­

88

i 96 § UL om utmätningsmans skyldighet att svara för köpeskillingen,

när han har beviljat kredit.

Såvitt beredningen har sig bekant tillämpas den nuvarande kreditbe­

stämmelsen sällan eller aldrig, eftersom utmätningsmännen knappast anser

sig ha anledning att utsätta sig för ekonomiska risker. Beredningen anser att

det otvivelaktigt är ägnat att höja priserna vid exekutiva försäljningar

(på

auktion eller under hand) om det finns lämpliga regler, som tillgodoser

gäldenärs och borgenärs berättigade anspråk på trygghet mot riskabla kre­

diter. Sannolikheten för att priserna skulle höjas förefaller beredningen va­

ra störst när försäljningen gäller mera värdefull egendom, t. ex. stora

maskiner. Beredningen framhåller emellertid att den kredit som kan kom­

ma i fråga inte kan få bli en långsiktig finansieringsmetod för förvärv vid

exekutiva försäljningar. Hänsyn till borgenären kräver regelmässigt att

det inte får bli fråga om några längre anstånd. Tiden för anstånd torde inte

utan rättsägarnas medgivande böra utsträckas utöver någon månad. Även

sådana förhållandevis korta krediter anser beredningen kunna inverka för­

delaktigt på priserna, bl. a. genom att de ger rådrum för spekulanter att

hos reguljära kreditgivare skaffa långfristig kredit.

I enlighet med dessa överväganden förordar beredningen att 96 § UL

ändras så, att utmätningsmannen får möjlighet att lämna anstånd med

betalning för lös egendom som har sålts på auktion, om synnerliga skäl

föranleder det. Beredningen föreslår dessutom att kreditbestämmelserna

genom hänvisningar skall bli tillämpliga också vid underhandsförsäljning

av lös egendom och vid separat försäljning av fastighetstillbehör (96 a § 3

mom. och 100 a § 3 mom. UL). Undantag från kreditbestämmelserna görs

för fartyg, som avses i 94 § UL, och därigenom också för luftfartyg och in­

tecknade reservdelar till luftfartyg, eftersom särskilda betalningsregler re­

dan gäller för dessa specialobjekt.

Regeln om betalningsanstånd bör enligt beredningen kompletteras med

relativt utförliga bestämmelser om skydd för rättsägarnas intressen. Be­

redningens förslag innefattar i det avseendet att utmätningsman, som läm­

nar anstånd, skall förbehålla gäldenären äganderätten till det sålda. Vidare

skall det åligga köparen att ställa pant eller borgen. Beredningen fram­

håller att bestämmelserna i 48 § UL medför, att ställd säkerhet skall prövas

av utmätningsman, om den inte har godkänts av rättsägarna, och att borgen

av två eller flera skall vara solidarisk. Borgen, som köpare skall ställa, bör

vara s. k. proprieborgen, dvs. gälla som för borgensmannens egen skuld.

Beredningen föreslår inte någon bestämmelse om skyldighet för köpare

att lämna handpenning men framhåller, att detta självfallet inte innebär

att utmätningsmannen är förhindrad att kräva omedelbar betalning av

viss del av köpeskillingen samtidigt som kredit medges för återstoden.

Handpenning bör enligt beredningens mening i stället vara regel, i syn­

nerhet när det i vanliga affärsförhållanden vid liknande köp är brukligt att

Kungl. Maj:ls proposition nr 16 år 1967

dess helhet. Länsstyrelsen anser det olämpligt att bevilja kredit vid exeku­

tiv försäljning av lös egendom. Länsstyrelsen framhåller att den möjlig­

het utmätningsmannen f. n. bär att »på eget äventyr» lämna anstånd med

betalning i praktiken torde tillämpas ytterst sällan. Länsstyrelsen hai inte

något emot att bestämmelsen upphävs.

En tveksam hållning till de föreslagna bestämmelserna intar

länsstyrel­

serna i Västernorrlands

och

Västmanlands län.

Man kan visserligen enligt

den förstnämnda länsstyrelsen anta att den föreslagna möjligheten att läm­

na anstånd med betalning inte kommer att begagnas särskilt ofta, efteisom

det krävs synnerliga skäl för anstånd. Oavsett hur det kommer att förhålla

sig med frekvensen, kan det emellertid inte anses ligga i utmätningsinsti-

tutionen att utmätningsmannen »skall verka som affärsman i begagnat

gods» med det hänsynstagande till vinst och risk som ligger i sådan verk­

samhet. Om möjlighet till betalningsanstånd skall finnas, anses denna

böra utformas efter ungefärligen samma principer som gäller vid exeku­

tiv försäljning av fast egendom med fasta regler för handpenning och

köpeskillingslikvid.

Länsstyrelsen i Västmanlands län

finner beredningens

förslag diskutabelt i varje fall när det gäller försäljning på auktion. Auk-

tionsförrättaren har inte något nämnvärt rådrum och det kan vara vanskligt

för honom att på stående fot avgöra, om kredit kan medges och i sa fall

på vilka villkor. Vid underhandsför sälj ning har den exekutiva myndig­

heten däremot gott om tid att pröva kreditfrågan. Länsstyrelsen förordar

därför att den föreslagna möjligheten att bevilja köpare kredit inskränks

till att avse försäljning under hand.

JK

anser att det bör vara möjligt för vederhäftig köpare av lösöre eller

fastighet stillbehör att få betalningsanstånd. JK framhåller att kreditmöj­

ligheten torde vara av betydelse främst beträffande egendom som säljs

genom anbudsförfarande, eftersom sådant förfarande regelmässigt kom­

mer att avse jämförelsevis kapitalkrävande egendom. Reglerna om betal­

ningsanstånd bör emellertid enligt JKs mening ha större fasthet än de av

beredningen föreslagna. JK anser att uttrycklig bestämmelse bör med­

delas om viss kortare tid, förslagsvis en vecka, varunder köparen äger

åtnjuta anstånd med såväl betalning som ställande av säkerhet. Sedan

denna frist utlöpt bör kredit kunna beviljas i enlighet med vad bered­

ningen har föreslagit. Viss maximitid bör emellertid utsättas i lagen.

Flera

kronofogdemyndigheter,

som i och för sig godtar beredningens

förslag, framhåller att kreditförsäljning, på grund av den föreslagna ut­

formningen av 96 § UL, i praktiken kommer att bli en sällsynt företeelse.

Man pekar därvid framför allt på att synnerliga skäl skall föreligga för

betalningsanstånd. Emellertid uttalas också från något håll, att bestäm­

melserna är så utformade att utmätningsmännen genom att lämna betal­

ningsanstånd riskerar att dra på sig extra arbete och komplikationer.

Flera av de remissinstanser som ställer sig positiva till beredningens

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

92

mer arbete för utmätningsmannen och att försiktigheten torde bjuda att

check godtas bara i undantagsfall.

Enligt

JK

bör uppmärksammas, att den som vid exekutiv auktion in­

ropar lös egendom men inte betalar köpeskillingen enligt gällande rätt i

allmänhet inte är bunden av sitt bud. Inroparen är alltså inte pliktig att,

om köpeskillingen vid ny auktion blir lägre än den summa som han har

bjudit, betala skillnaden mellan beloppen. I avsaknad av särskilda be­

stämmelser i beredningens förslag förefaller det JK troligt att dessa grund­

satser också kommer att gälla den, som efter ett anbudsförfarande från-

träder sitt bud, innan betalning har erlagts eller säkerhet har ställts. En­

ligt JKs mening är det önskvärt att anbudsgivare blir bunden av sitt bild.

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1967

Vägran att godkänna inrop av lös egendom

Gällande rätt

Som tidigare har framhållits skall försäljning av utmätt lös egendom

enligt nuvarande bestämmelser alltid ske på offentlig auktion. Inom dok­

trinen råder delade meningar om auktionsförrättare har befogenhet att av­

visa slutbud som han finner uppenbart för lågt (betänkandet s. 98 n. 2).

I praxis torde någon sådan befogenhet inte utövas. Regelmässigt blir det

högsta budet antaget utan hänsyn till om det motsvarar egendomens värde.

Om rättsägarna vill hindra att egendomen slumpas bort, får de själva bjuda

vid auktionen.

Beredningen

Enligt beredningen finns det på några håll utomlands regler som syftar

till att hindra att utmätt lös egendom säljs till pris som står i missförhål­

lande till egendomens värde. Sådana bestämmelser finns sålunda i norsk,

tysk, österrikisk och engelsk rätt. De norska reglerna innebär att en av

exekutionssökanden antagen tredje man, den s. k. oppkreveren, skall vara

närvarande vid auktionen och därvid anta eller förkasta avgivet bud.

Beredningen erinrar om att gällande svensk rätt inte tillåter den som för­

rättar auktion på utmätt fastighet att avvisa ett bild, som uppenbarligen

är för lågt, men att beredningen i annat sammanhang föreslår att detta

förhållande ändras. Beredningen anser det önskvärt att också den som för­

rättar auktion på lös egendom skall kunna avvisa ett alltför lågt bud. En

reform av sådan innebörd har förordats i flera yttranden till den förbe­

redande utredningen för översynen av UL, då man härigenom kan motverka

att egendom, som nu ibland sker, avyttras till uppenbart underpris. Bered­

ningen framhåller att en ändring i den riktningen inte kan förväntas äga

rum utan lagstiftning. Frågan om en sådan reform står också i samband

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967

Exekution i företagsintechnad egendom,

Gällande rätt m. m.

Den förmånsrätt som förlagsinteckning och inteckning i jordbruksinven-

tarier medför (17 kap. 7 § HB) kan göras gällande bara i konkurs och

alltså inte vid utmätning. Inteckningshavaren är därför tvungen att kon­

tinuerligt följa utvecklingen i gäldenär ens rörelse och noggrant uppmärk­

samma ev. förändringar i gäldenärens ekonomiska situation. Om förhållan­

dena ger anledning därtill, har inteckningshavaren att till sitt skydd begära

gäldenären försatt i konkurs. Utöver de konkursgrunder som kan åberopas

av borgenärer i allmänhet är för inteckningshavarens vidkommande två

särskilda konkursgrunder meddelade i 4 § KL. Den ena av dessa avser just

det fall att egendom som är föremål för förlags- eller inventarieinteckning

har blivit utmätt för annans fordran. Om så har skett, äger intecknings­

havaren få gäldenären försatt i konkurs. Visar gäldenären emellertid att

den övriga egendom vari inteckningshavaren har förmånsrätt är tillräck­

lig för gäldande av dennes fordran skall konkursbeslut inte meddelas. Den

andra särskilda konkursgrunden avser det fall, att den intecknade egen­

domen görs till föremål för s. k. lösöreköp. I likhet med vad som gäller i

utmätningsfallet undgår dock gäldenären konkurs, om han visar att övrig

egendom vari inteckningshavaren har förmånsrätt förslår till betalning av

fordringen.

Bestämmelser är vidare meddelade i syfte att inteckningshavaren skall

få kännedom om verkställd utmätning. Enligt 72 § UL åligger det utmät­

ningsman att, om utmätning sker av egendom, vari — enligt vad för ut­

mätningsmannen är känt eller vid utmätningen utröns — förmånsrätt på

grund av förlags- eller inventarieinteckning tillkommer annan, ofördröj-

ligen underrätta inteckningshavaren om utmätningen. För att vara säker

på att få sådan underrättelse kan inteckningshavaren anmäla sig hos ve­

derbörande utmätningsman. Över dem som har gjort sådana anmälningar

skall utmätningsman föra register (10 § första st. handläggningskungörel-

sen).

Den nya lagen om företagsinteckning får återverkningar av olika slag på

det exekutionsrättsliga planet. Av särskild betydelse är 13 § i lagen, som bl. a.

innebär att företagsinteckning medför rätt till betalning ur den intecknade

egendomen med förmånsrätt inte bara i konkurs utan också vid utmät­

ning. I sammanhanget kan vidare nämnas att s. k. lösöreköp av företags-

intecknad egendom enligt 12 § i lagen i regel är utan verkan mot innehavare

av företagsinteckning.

98

lertid att det ibland kan vara nödvändigt att utmätningsmannen redan i för­

väg gör mera ingående undersökningar och bedömningar. Om utmätnings­

mannen med hänsyn till utmätningsfordringens storlek eller tidigare erfa­

renheter har anledning anta att utmätningen måste fullföljas till försälj­

ning och att eventuell inteckningshavare därvid kommer att kräva betal­

ning, bör utmätningsmannen redan före utmätningen försöka ta reda på

hur det förhåller sig med inteckningsbelastningen. Yrkar inteckningshava-

ren betalning, måste förfarandet anpassas därefter. Beredningen understry­

ker att det i en sådan situation över huvud blir svårt att komma någon vart

med specialexekution. Utmätningssökanden torde då ofta bli nödsakad att

begära gäldenären i konkurs.

I 91 § 5 mom. UL tar beredningen upp bestämmelse om skyldighet för

utmätningsmannen att underrätta innehavare av företagsinteckning om

förestående auktion så att denne får tillfälle att bevaka sin rätt. Däremot

anser beredningen sig inte böra föreslå någon bestämmelse om att förfa­

randet skall avbrytas, om det visar sig ogörligt att utmäta så mycket som

fordras för att sökanden skall få någon betalning. Beredningen påpekar att

den omständigheten att förfarandet kan drivas till försäljning innebär en

press på gäldenären att göra rätt för sig, eventuellt genom att företags-

inteckningshavaren ställer medel til! förfogande, om företaget är livs­

dugligt. Annars torde inteckningshavare eller annan få tillse att företaget

försätts i konkurs.

Beredningen föreslår vidare att det i 91 § 6 mom. UL föreskrivs skyldig­

het för auktionsförrättaren att införskaffa gravationsbevis innan försälj­

ning sker av egendom som hör till näringsverksamhet och kan vara före­

mål för företagsinteckning (jfr ang. försäljning under hand 96 a § 1 och 3

mom. UL).

I fråga om förfarandet när annan än utmätningssökanden framställer

anspråk på betalning ur köpeskillingen för utmätt egendom, föreslår be­

redningen att utmätningsmannen skall sätta ut sammanträde för köpe­

skillingens fördelning och kalla parterna till detta (141 § UL). Vid sam­

manträdet skall i enlighet med föreskriften i 139 § bedömas, om återstoden

av den egendom som gäldenären genom inteckning eller på annat sätt har

ställt som säkerhet kan antas förslå till inteckningshavarens och efterföl­

jande inteckningshavares förnöjande. Bedömningen om kvarvarande egen­

dom kan antas förslå bör ske med ledning av dess beräknade försäljnings­

värde. För att få en uppfattning om detta kan det bli nödvändigt att ut­

mätningsmannen besiktigar egendomen i anslutning till fördelningssam-

manträdet. Eftersom det är vanskligt att förutse, hur mycket en framtida

exekutiv försäljning kan komma att inbringa, måste värderingen ske så att

en betryggande säkerhetsmarginal lämnas. Beredningen säger sig med ut­

trycket »kan antagas förslå» inte ha avsett att en lös förmodan skall vara

nog utan förmenar att antagandet skall vara sakligt grundat. Om företagsin-

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1967

100

Kuncjl. Maj ds proposition nr 16 år 1967

handlas allenast det belopp varmed skulden överstiger fastighetsinteck-

ningarnas värde. Företagsinteckningarna bör in. a. o. ej anses realiter be­

lastade med högre skuldbelopp än 150 000 kr. Om motsatt princip skulle

tillämpas, d. v. s. att företagsinteckningarna i förevarande sammanhang

skulle anses belastade med skulden utan avdrag för fastighetsinteckning-

arnas värde, borde långivaren vara pliktig att av fastighetsinteckningarna

släppa till ett avsevärt ägarhypotek. Då det praktiskt kan generellt förut­

sättas att långivaren hellre avstår från en del av säkerheten i företagsin-

tecknad egendom än från goda fastighetsinteckningar, synes den ur alla

synpunkter rimliga lösningen vara, att skulden anses i första hand belöpa

på fastighetsinteckningarna som bottensäkerhet.

I anslutning till dessa exempel uttalar beredningen att omständigheterna

i större förhållanden uppenbarligen kan genom generell pantförskrivning

m. m. bli så komplicerade att utmätningsmannen inte kan komma fram till

något positivt resultat ur utmätningssökandens synpunkt. Det kan då bli

påkallat att söka företaget i konkurs. I mindre förhållanden bör det vara

lättare att komma fram och, som förut har antytts, är det också i mindre

förhållanden som det torde vara mest angeläget att utmätningsvägen inte i

praktiken är stängd, t. ex. för underhåll, leverantörsfordringar hos hand­

lande, lantbrukare o. a., skatter in. in.

Hur de föreslagna bestämmelserna kommer att verka belyses ytterligare

genom några exempel i betänkandet (s. 131).

Beredningen behandlar vidare den i 4 § KL intagna bestämmelsen om

konkursgrund i det fallet att egendom som besväras av förlagsinteck-

ning eller inteckning i jordbruksinventarier blir utmätt eller avyttrad ge­

nom lösöreköp. Beredningen framhåller att denna bestämmelse hänger

samman med att förlagsinteckning, liksom inteckning i jordbruksinven­

tarier, inte medför rätt till betalning, om egendomen utmäts för annan gäld,

och att sådan inteckning inte heller gäller i egendom som gäldenären har

avhänt sig genom lösöreköp som har fullbordats enligt reglerna i 1845 års

förordning. I dessa båda hänseenden bryter emellertid den nya lagen om

företagsinteckning med gällande rätt (12 och 13 §§ i lagen). Beredningen

påpekar att redan förlagsinteckningskominittén med hänsyn till det skydd

som innehavare av företagsinteckning skulle få vid utmätning och lösöreköp

förordade att den här berörda bestämmelsen skulle utgå som obehövlig.

För egen del vill beredningen ansluta sig till kommitténs förslag. Även om

beredningens förslag om villkor för inteckningshavares rätt att njuta be­

talning vid utmätning genomförs, anses den här ifrågavarande bestämmel­

sen i 4 § KL inte längre behövlig.

102

dan regel finns redan lagfäst i 14 § lagen med särskilda bestämmelser om

försäljning av utmätt luftfartyg m. m.

Flera remissinstanser kommenterar beredningens förslag att utmätnings­

mannen i vissa fall, även om egendomen kan tänkas omfattas av företags­

inteckning, i en enklare ordning skall kunna utmäta så mycket av

egendomen som fordras för att ge betalning åt utmätningssökanden och

för att täcka kostnaderna.

Exekutionsväsendets organisationsnämnd

sätter

i fråga om detta enkla förfarande i praktiken kommer att tillämpas annat

än när skuldbeloppet är relativt obetydligt. Nämnden delar inte bered­

ningens uppfattning, att utmätning för skatt sker schablonmässigt och att

man därför vid utmätning för sådan fordran regelmässigt skulle kunna an­

vända den enklare ordningen. Skattefordringarna har, säger nämnden, un­

der senare år ändrat karaktär så att de i de enskilda tallen i stor utsträck­

ning avser betydande belopp. Tillkomsten av varuskatterna och arbetsgi­

varavgifterna är den främsta orsaken till detta. Nämnden undrar om ut­

mätningsman vid utmätning i rörelse för skattefordran vågar utmäta en­

ligt den enklare ordningen med den risk detta medför, att kronans möjlig­

heter till betalning minskar. Enligt nämndens mening får man räkna med

att så snart utmätning skall ske för en fordran, som inte är obetydlig i för­

hållande till rörelsens storlek, utmätningsmannen före utmätningen söker

bilda sig en uppfattning om eventuella företagsinteckningar och de real­

säkerheter som har lämnats dessutom. Utmätningen kan då inte genom­

föras så snabbt som f. n. och innebär en väsentlig ökning av kronofog­

darnas arbetsbörda. När det gäller enskilda fordringar framhåller nämn­

den, att man av beredningens motiv inte får full klarhet i när det enklare

förfarandet skall tillämpas. Eftersom förfarandet kan medföra rättsför­

luster, skulle det, säger nämnden, vara värdefullt med ett klart uttalande

i detta avseende. Uppfattningen att den av beredningen behandlade enkla

ordningen kan tillämpas endast vid utmätning för smärre belopp delas av

Föreningen Sveriges kronofogdar

och

kronofogdemyndigheten i Solna di­

strikt. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

uttalar helt allmänt, att den

inte anser att den enklare ordningen kan komma att användas i den ut­

sträckning, som beredningen har tänkt sig.

Hovrätten för Västra Sverige

konstaterar att beredningen har utgått från

att utmätningsmannen, när utmätning begärs av annan än innehavare av

företagsinteckning, i första hand skall söka utmäta egendom som inte om­

fattas av företagsinteckning. Möjligen skulle det ha varit av visst värde,

säger hovrätten, om denna princip uttryckligen inskrivits i 62 § UL. Hov­

rätten anmärker vidare på beredningens uttalande att vid bedömningen en­

ligt det föreslagna tillägget till 139 § UL hänsyn inte skall tas till borgen

eller pant, som har ställts av annan än gäldenären. Hovrätten finner det

oklart om detta skall anses följa av ordalagen i paragrafen. Vanligen torde

man, framhåller hovrätten, använda lokutionen att säkerhet ställs av gäl-

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1967