RH 1995:146

Återbetalning av otillåten ersättning för anvisning av bostadslägenhet; fråga om den s.k. falska bevisbördan.

J.B. träffade P.U. första gången på en fest i augusti 1989. Hon sökte vid denna tidpunkt bostad och talade med P.U. om detta. Han återkom med erbjudande om en lägenhet på ett rum och kök i Högdalen. Den skulle dock kosta 125 000 kr. P.U. ordnade en nyckel till lägenheten och de besökte den gemensamt. Den var mycket sliten. P.U. sänkte därför priset till 120 000 kr. Hon bestämde sig för att acceptera och köpte en postväxel och begav sig enligt överenskommelse till en mötesplats utanför en restaurang. Där lämnade hon postväxeln till P.U. vilken dock inte hade hyreskontraktet med sig. I stället fick hon en skuldförbindelse på beloppet och beskedet att kontraktet skulle vara klart om två dagar. Hon fick kontraktet på utsatt dag.

J.B. yrkade vid tingsrätten att P.U. måtte förpliktas att till henne utge 120 000 kr jämte ränta. Som grund för yrkandet gjorde J.B. i första hand gällande att P.U. ställt upp villkor uppsåtligen om särskild ersättning för upplåtelse av bostadslägenhet och därför var skyldig att lämna tillbaka beloppet enligt bestämmelserna i 12 kap. 65 § tredje stycket jordabalken. I andra hand gjorde J.B. gällande att P.U. uppburit otillåten ersättning av henne som hyressökande för anvisning av bostadslägenhet och därför var skyldig att betala tillbaka det yrkade beloppet enligt bestämmelserna i 12 kap. 65 a § tredje stycket jordabalken.

P.U. bestred yrkandet. P.U. vitsordade att han tagit emot 120 000 kr av J.B. men påstod att han genast lämnat pengarna vidare till den person, H.S., som förmedlat lägenheten och att han efter affären som enda belöning för sin roll fick 5 000 kr av H.S.. P.U. hade i efterhand fått reda på att en del av överlåtelsesumman hade gått till A.R. som hade renoverat lägenheten.

Stockholms tingsrätt (1995-03-10, chefsrådmannen Ingvar Gunnarsson) biföll J.B:s talan på så sätt att P.U. förpliktades att utge 5 000 kr jämte viss ränta. I sina domskäl anförde tingsrätten bl.a. följande:

J.B. har gjort gällande i första hand att P.U. uppsåtligen uppställt villkor om ersättning för den anvisade lägenheten och att han därför är skyldig att återlämna vad han tagit emot.

Tingsrätten finner inte någon anledning att ifrågasätta vad P.U. berättat om sina relationer till H.S.. Med hänsyn till dessa uppgifter finner tingsrätten inte visat att P.U. ställt några villkor om ersättning för överlåtelse av hyresrätten.

J.B. har i andra hand påstått att P.U. uppburit otillåten ersättning av henne som hyressökande för anvisning av bostadslägenhet och därför är skyldig att betala den otillåtet uppburna ersättningen.

I 12 kap. 65 a § jordabalken sägs att ingen får ta emot, träffa avtal om eller begära ersättning av hyressökande för anvisning av bostadslägenhet och att den som har uppburit otillåten ersättning är skyldig att betala tillbaka den.

Det är ostridigt att P.U. tagit emot pengar av J.B. för anvisning av lägenhet. P.U. har påstått att han inte tillgodogjort sig pengarna mer än till en liten del, 5 000 kr, som han fått för sin medverkan. Tingsrätten finner att P.U:s uppgifter om hur anvisningsbeloppet hanterats i vissa delar stöds av A.R:s berättelse. Det är därför inte visat i målet att P.U. tillgodogjort sig mer än vad han medgivit.

Återbetalningsskyldighet av medel som otillbörligen mottagits gäller den som uppburit beloppet och tillgodogjort sig medlen. Det räcker inte att enbart ha tagit emot pengarna. P.U. kan därför inte åläggas att betala tillbaka mer än han tillgodogjort sig, 5 000 kr.

Käromålet skall därför bifallas på så sätt att P.U. åläggs att återbetala 5 000 kr.

J.B. överklagade domen och yrkade bifall till sin vid tingsrätten förda talan. Parterna åberopade i hovrätten samma omständigheter och utredning som vid tingsrätten.

Svea hovrätt (1995-10-02, hovrättslagmannen Erik Tersmeden, hovrättsrådet Mats Jender, referent, och t.f. hovrättsassessorn Katarina Holmberg) ändrade tingsrättens dom och förpliktade P.U. att till J.B. betala 120 000 kr jämte ränta från dagen för delgivning av stämning.

I sina domskäl yttrade hovrätten:

J.B. har i första hand gjort gällande att P.U. enligt bestämmelserna i 12 kap. 65 § tredje stycket jordabalken är skyldig att betala tillbaka vad han tagit emot som särskild ersättning för överlåtelse av hyresrätten. I likhet med tingsrätten finner hovrätten inte visat att P.U. ställt några villkor för överlåtelse av hyresrätten. J.B:s talan kan därför inte bifallas på den grunden.

I andra hand har J.B. gjort gällande att P.U. uppburit otillåten ersättning för anvisning av bostadslägenhet och att han enligt 12 kap. 65 a § tredje stycket jordabalken är skyldig att återbetala det yrkade beloppet.

I målet är utrett att J.B. lämnat sådan ersättning för hyresrätten som enligt 12 kap. 65 a § första stycket jordabalken är otillåten samt att P.U. tagit emot beloppet.

Vid sådant förhållande måste P.U., för att gå fri från återbetalningsskyldighet enligt 12 kap. 65 a § tredje stycket jordabalken, enligt hovrättens mening visa att han endast agerat osjälvständigt utan eget intresse i affären.

P.U. har i hovrätten vidhållit att han visserligen tagit emot den otillåtna ersättningen från J.B. men att han lämnat hela beloppet vidare till en mäklare vid namn H.S. och att han av denne efter affärens genomförande endast uppburit 5 000 kr för sin medverkan.

Visserligen talar flera omständigheter, som t.ex. A.R:s uppgift om att han fått betalt av H.S. för renovering av lägenheten, för att denne H.S. har varit huvudperson vid överlåtelsen av hyresrätten.

Av utredningen framgår emellertid att P.U. inte haft en så underordnad roll i affären som han själv beskrivit. Det är således klarlagt att J.B. endast hade kontakt med honom trots att flera personer var inblandade i överlåtelsen av hyresrätten. Det var han som visade lägenheten och förhandlade med J.B. om priset. Det var vidare P.U. som tog emot ersättning för hyresrätten, löste in postväxeln och lämnade över hyreskontraktet till J.B.. Det var slutligen P.U. som lämnade lägenhetsnyckeln till J.B..

Sammanfattningsvis finner hovrätten därför att P.U. inte kan anses ha visat att han haft en så underordnad ställning som han själv påstått. Han är därför enligt 12 kap. 65 a § tredje stycket jordabalken skyldig att till J.B. betala tillbaka den av honom uppburna otillåtna ersättningen med yrkat belopp.

Målnummer T 572/95