RH 1995:152

Sedan Nordbanken beviljat Upsala Hus och Fritidsmarknad AB (Upsalahus) ett byggnadskreditiv på 1 000 000 kr, för att finansiera byggandet av ett parhus på en fastighet i Uppsala kommun, överlät Upsalahus genom en spärrförbindelse 175 000 kr av sin rätt enligt byggnadskreditivkontraktet till Östervåla VVS-Service AB, sedermera Affärshuset i Falun AB (Affärshuset). Detta bolag hade i mars 1990 åtagit sig att utföra VVS-arbeten på fastigheten åt Byggbolaget J&S i Köping AB (Byggbolaget J&S), en underentreprenör till Upsalahus. Spärrbeloppet skulle enligt villkoren i spärrförbindelsen utgöra likvid för leverans av material och/eller utfört arbete avseende fastigheten. Spärrförbindelsen var utformad enligt ett av Nordbanken använt standardformulär, som utarbetats av Svenska Bankföreningen. Affärshuset fakturerade Byggbolaget J&S med sammanlagt 175 000 kr men någon betalning erlades inte. Upsalahus vägrade att medverka till att Affärshuset fick lyfta spärrbeloppet hos Nordbanken genom attest.

Sedan Upsalahus försatts i konkurs och konkursen avslutats yrkade Affärshuset vid tingsrätten att Nordbanken skulle förpliktas utge 175 000 kr jämte viss ränta och anförde som grund för yrkandet att Nordbanken var betalningsskyldig enligt villkoren i spärrförbindelsen eftersom Affärshuset utfört debiterat arbete och krävt betalning av banken före kredittidens utgång.

Nordbanken bestred yrkandet och anförde följande. Av spärrförbindelsens lydelse framgår att en ytterligare förutsättning för bankens betalningsskyldighet är att leverantören genom kredittagarens attest eller på annat för detta bolag bindande sätt styrker att bolaget intill spärrbeloppet står i skuld till leverantören för verkställda leveranser och/eller utfört arbete avseende fastigheten. Inget av dessa villkor är uppfyllda och någon betalningsskyldighet föreligger därför inte för banken.

Affärshuset anförde till utveckling av sin talan: Affärshuset som hade god kännedom om byggnadsmarknaden krävde en bankgaranti av Byggbolaget J&S för att säkerställa det offererade beloppet. Någon sådan kunde emellertid bolaget inte prestera. Samma krav riktades i stället mot Upsalahus, som utställde en spärrförbindelse, vilken banken bekräftade att den underrättats om. Som säkerhet för byggnadskreditivet mottog banken pantbrev på 500 000 kr i den aktuella fastigheten jämte överhypotek inom ett företrädesläge av 1 000 000 kr. Affärshuset levererade erforderligt material, bl.a. värmeväxlare, golvvärme och radiatorer och färdigställde beställda arbeten i den ena halvan av parhuset. Sjuttio-åttio procent av det fakturerade beloppet avsåg material som Affärshuset betalat eller tagit ur sitt lager. När den vattenburna golvvärmen jämte värmeväxlare hade installerats i den andra delen av huset försvann företrädarna för Byggbolaget J&S liksom företrädare för Upsalahus och bygget kunde inte fortsätta. Byggbolaget J&S fakturerades men betalade inte. Nordbanken krävdes första gången med stöd av spärrförbindelsen i brev daterat den 22 augusti 1990 och på nytt den 5 juni 1991. Det sistnämnda brevet sändes även till Upsalahus. I brevet påtalades att några anmärkningar inte framställts tidigare mot fakturorna, fastän ett år förflutit sedan de utställts. I svar därå den 9 juli 1991 hänvisade banken till ett brev från Upsalahus daterat den 3 juni 1991 och undertecknat av H.K., ställföreträdare för bolaget, i vilket banken ombads att inte skicka likvider till Östervåla VVS på grund av spärrförbindelsen. Skälet uppgavs vara att fakturorna inte godkändes. I konkursbouppteckningen för Upsalahus daterad den 4 oktober 1991 upptogs en skuld till Byggbolaget J&S i konkurs på 285 000 kr. Det av käranden fakturerade beloppet ingick i detta. Det har godkänts genom att H.K. beedigat bouppteckningen. Även Byggbolaget J&S försattes i konkurs, nämligen den 21 maj 1991. På grund av oreda i detta bolags bokföring har det inte gått att få klarhet i skälet varför skulden till Affärshuset inte tagits upp i denna konkurs. Både H.K. och den andre företrädaren för Upsalahus, K.B., har ingått i styrelsen för ett flertal bolag som försatts i konkurs. Enligt konkursbouppteckningen för Upsalahus hade den färdigställda delen av parhuset sålts före konkursen för 1 121 250 kr.

Nordbanken anförde till utveckling av sin talan: En dom i en process mellan parterna i målet är inte bindande för kredittagaren. Nordbanken har ingen uppfattning beträffande frågan om arbetena har utförts eller ej. Banken har ingen möjlighet att värdera vad som utförts eller inte utförts. Det kan inte vitsordas att det fordrade beloppet ingår i det ovan nämnda beloppet 285 000 kr eller att en konkursbouppteckning utgör ett bindande bevis. I Byggbolaget J&S:s konkurs kan inte utläsas någon skuld till Affärshuset. H.K. var inte medveten om att skulden till Byggbolaget J&S skulle omfatta det av Affärshuset fakturerade beloppet, när han avlade eden.

Stockholms tingsrätt (1994-10-14, chefsrådmannen Leif Carbell samt rådmännen Agneta Almqvist och Gunnar Lundin) biföll Affärshusets talan och anförde följande.

Förhör under sanningsförsäkran har hållits med K.P. i egenskap av uppgiven styrelseledamot för käranden. Parterna har därutöver åberopat viss skriftlig bevisning.

Tingsrätten gör följande bedömning av frågan huruvida leveranser verkställts och/eller arbete utförts avseende fastigheten.

K.P. har under sitt förhör bekräftat att debiterat arbete utförts. Hans uppgifter stöds av att Upsalahus av banken medgivits rätt att lyfta nästan hela kreditivbeloppet på 1 000 000 kr och att fordran avseende överlåtelsen av fastigheten, som ägt rum före konkursutbrottet, inbringat 1 121 250 kr. Tingsrätten finner det härigenom visat att Affärshuset utfört de arbeten som avses med de i målet aktuella fakturorna.

Det råder ej tvist om att Affärshuset, i enlighet med spärrförbindelsens villkor före kredittidens utgång, självständigt har gjort en framställning om lyftning av spärrbeloppet.

Framställningen till banken om lyftning medför enligt tingsrättens bedömning ingen omedelbar betalningsskyldighet för banken gentemot Affärshuset, utan endast att banken är förhindrad att betala spärrbeloppet till kredittagaren - denne är ej längre passivt legitimerad - så länge Affärshuset gör anspråk på detta. Beloppet ifråga var således t.v. "spärrat" för Affärshusets räkning, ehuru Affärshuset ännu inte var aktivt legitimerad att påfordra betalning av detsamma.

Tingsrätten tar därefter ställning till det villkor i förbindelsen vars rättsliga innebörd är tvistig mellan parterna.

I avsaknad av Upsalahus attest har det ålegat Affärshuset att på annat sätt styrka att Upsalahus stod i skuld till Affärshuset för leveranser och/eller utfört arbete avseende fastigheten. Intill dess så skett saknade Affärshuset rätt att få spärrbeloppet utbetalt till sig från kreditgivaren. I förbindelsen nämns som exempel på hur kravet kan styrkas att detta sker genom lagakraftvunnen dom eller skiljedom om banken så påfordrar. Någon sådan begäran har inte framställts från bankens sida.

Enligt banken är ett av syftena med en spärrförbindelse - till skillnad från en bankgaranti - att banken inte skall behöva bli part i en entreprenadtvist och bedöma om de krav som entreprenörer framställer är befogade. Detta innebär enligt banken att banken inte åtagit sig att inträda i kredittagarens ställning, utan att spärrförbindelsen är en av kredittagaren ensidigt utfärdad handling till banken som närmast kan liknas vid en fullmakt. Det är sålunda kredittagaren som bestämmer om någon utbetalning kan ske.

Gentemot detta kan anföras att en bedömning av arbetets fortskridande i och för sig inte kan sägas ligga utanför bankens kontroll, eftersom rätt att lyfta olika delar av kreditivet skall vara beroende av att banken efter besiktning finner att detta kan medges med hänsyn till bl.a. byggnadsarbetets fortskridande. Kreditgivarens intresse av att undvika problem ifråga om vem som är rätt borgenär kan f.ö. också tillgodoses genom att det omtvistade beloppet nedsätts hos länsstyrelsen.

Det är enligt tingsrättens bedömning inte rimligt att ett företag med dålig betalningsförmåga kanske lång tid efter det att arbetet är utfört, skall kunna beröva leverantörer rätten till spärrbeloppet genom att blankt vägra attest, särskilt när det därefter inte är åtkomligt för talan därför att bolaget upplösts efter konkurs. Spärrförbindelsens syfte får antas ha varit att gynna det företag till vars förmån förbindelsen upprättats och utgöra ett skydd för den leverantör som åtager sig arbete för en svag betalare. Tingsrätten finner därför att banken i ovannämnda situation, sedan det numera är utrett att Affärshuset verkligen har en fordran motsvarande fakturerat belopp, bör vara skyldig att utbetala det spärrbelopp, varom Affärshuset i vederbörlig ordning gjort framställning om lyftning.

Nordbanken skall således förpliktas att till Affärshuset utbetala fordrat kapitalbelopp och ränta.

Nordbanken överklagade tingsrättens dom och yrkade att Affärshusets talan skulle ogillas. Affärshuset bestred ändring av tingsrättens dom.

Svea hovrätt (1995-12-05, hovrättslagmannen Bengt Sjögren, hovrättsrådet Anders Holmstrand samt tf. hovrättsassessorerna Rakel Granditsky Hökeberg, referent, och Ulrika Falkman Walhagen) upphävde tingsrättens dom och ogillade käromålet. I sina skäl anförde hovrätten följande.

Parterna har i allt väsentligt åberopat grunder och utvecklat talan så som framgår av tingsrättens dom.

Det är ostridigt i målet att Upsalahus till Östervåla VVS-Service AB, numera Affärshuset, genom en spärrförbindelse överlät ett belopp om 175 000 kr av rätten till det byggnadskreditiv om 1 000 000 kr som Nordbanken beviljat Upsalahus. Det är vidare ostridigt att Affärshuset, i enlighet med spärrförbindelsens villkor, självständigt hos banken gjorde en framställning om lyftning av spärrbeloppet före kredittidens utgång samt att det begärda beloppet inte översteg spärrbeloppet.

Enligt spärrförbindelsen gäller vidare som villkor för utbetalning att Affärshuset genom attest från Upsalahus eller på annat för Upsalahus bindande sätt kan styrka att Upsalahus intill det ifrågavarande beloppet står i skuld till Affärshuset för verkställda leveranser och/eller utfört arbete avseende fastigheten.

Av handlingarna i målet framgår att Upsalahus vägrade att attestera de fakturor som Affärshuset krävde betalning för samt att Nordbanken upplyste Affärshuset om detta i ett brev daterat den 9 juli 1991.

Affärshuset har inte företett någon handling som styrker att Upsalahus står i skuld till Affärshuset. Affärshuset har i stället åberopat bevisning till styrkande av att arbete utförts. Frågan om och i vilken mån Upsalahus till följd av utfört arbete står i skuld till Affärshuset kan emellertid inte prövas i en process mellan Affärshuset och Nordbanken. Den omständigheten att Upsalahus numera, efter konkurs, är upplöst som bolag medför ingen annan bedömning. Vad Affärshuset anfört beträffande utfört arbete saknar därför betydelse i målet.

Affärshuset har följaktligen inte visat att Upsalahus på ett för det bolaget bindande sätt står i skuld till Affärshuset. Käromålet skall därför med upphävande av tingsrättens dom ogillas.

Målnummer T 1802/94