RH 1995:153

Sökandens skuldbörda har i förhållande till hennes ålder, arbetssituation och familjeförhållanden inte ansetts vara sådan att hon kunde beviljas skuldsanering.

I.Ö., född 1950, ansökte om skuldsanering. Ett av kronofogdemyndigheten upprättat förslag om frivillig skuldsanering godtogs inte av samtliga borgenärer.

Kronofogdemyndigheten i Kopparbergs län (1995-07-22, D.L.) beslutade med stöd av 21 § skuldsaneringslagen att överlämna ärendet till Falu tingsrätt för vidare handläggning.

Falu tingsrätt (1995-10-16, rådmannen Lars-Erik Bergström) avslog I.Ö:s ansökan om skuldsanering och anförde i skälen:

Borgenärer med fordringar om 49,7 procent av I.Ö:s totala skuldbörda har medgivit ansökan, medan borgenärer med fordringar om 37,7 procent därav bestritt ansökan.

I.Ö. har sitt hemvist i Sverige och är inte näringsidkare. Hon är inte heller ålagd näringsförbud och har inte tidigare beviljats skuldsanering. De formella villkoren enligt 4 och 5 §§skuldsaneringslagen (1994:334) är således uppfyllda.

Egenhändigt undertecknad skriftlig ansökan har gjorts av I.Ö. till kronofogdemyndigheten i det län hon är bosatt enligt 9 § skuldsaneringslagen. Ansökan innehåller de i 10 § skuldsaneringslagen föreskrivna uppgifterna och dessa har lämnats på heder och samvete.

Kronofogdemyndigheten har i enlighet med 14 § skuldsaneringslagen kungjort uppmaning till borgenärer i Post- och Inrikes Tidningar.

Ett förslag till skuldsanering med uppgifter enligt 8 § skuldsaneringslagen har upprättats av kronofogdemyndigheten och sedan delgivits alla kända borgenärer enligt 19 § samma lag.

I.Ö. saknar utmätningsbar egendom och hennes skulder är i huvudsak äldre än fyra år. De synes inte ha uppkommit på sådant sätt att det vore oskäligt att medge skuldsanering på grund av uppkomstsättet.

I.Ö. har anställning med en bruttoinkomst om 13 050 kr i månaden. Efter avdrag för skatt uppgår hennes inkomst till 8 851 kr i månaden. Det är oklart om hon inom den närmaste framtiden verkligen kommer att bli uppsagd från sitt arbete. I.Ö. har tre barn i åldrarna 7, 12 och 13 år. Kronofogdemyndigheten har beräknat nödvändiga utgifter för I.Ö. och hennes familj på föreskrivet sätt enligt 8 § andra stycket skuldsaneringslagen. Av beräkningen framgår att hon för närvarande saknar betalningsförmåga.

Vidare har I.Ö. inställt sig personligen vid tingsrättens sammanträde och inte undandragit sig medverkan vid ärendets handläggning, allt enligt 23 § skuldsaneringslagen.

Det får också anses utrett att I.Ö. gjort tillräckliga ansträngningar för att fullgöra sina förpliktelser och att själv försöka nå en uppgörelse med sina borgenärer.

För att skuldsanering skall kunna beviljas krävs dock att I.Ö. inte inom överskådlig tid skall ha möjlighet att betala sina skulder. Tingsrätten finner här skäl att beakta att hon normalt torde ha åtskilliga år kvar som yrkesverksam, hon är idag blott 45 år. Det synes i och för sig föreligga en viss risk för att hon förlorar sin nuvarande anställning men denna risk har ännu inte realiserats. Vidare har hennes barn nått en sådan ålder att det kan förväntas att något eller några av dem inom överskådlig tid flyttar hemifrån och på så sätt minskar hennes försörjningsbörda.

Dessutom uppgår I.Ö:s nettoskuldbörda till endast 142 383 kr. Av förarbetena till skuldsaneringslagen (prop. 1993/94:123 s. 93) framgår att, för att skuldsanering skall komma ifråga, nettoskuldsbördan bör uppgå till minst ett par hundratusen kronor.

Sammantaget medför därför I.Ö:s ålder, arbetssituation, familjeförhållanden och skuldbörda att hon i skuldsaneringslagens mening inte är så skuldsatt att hon inte kan antas ha förmåga att betala sina skulder inom överskådlig tid.

På grund av det anförda finner tingsrätten att förutsättningarna för skuldsanering inte är uppfyllda, varför I.Ö:s ansökan avslås.

I.Ö. överklagade tingsrättens beslut och vidhöll sitt yrkande om skuldsanering.

Svea hovrätt (1995-12-05, hovrättslagmannen Lars-Göran Åsbring, hovrättsrådet Karl Bergkvist, referent, och tf. hovrättsassessorn Gunilla Lundholm) meddelade prövningstillstånd och fastställde det överklagade beslutet.

Målnummer Ö 4618/95