RH 1995:156
Brottsrubricering, straffmätning och påföljd i mål om rattfylleri. - Referat nr 2 av totalt 74 hovrättsdomar som meddelats under år 1995 (referat RH 1995:155-228). Domarna har antingen vunnit laga kraft eller också har prövningstillstånd inte meddelats. I referaten har angivits den gärning som funnits styrkt, hovrättens rubricering och den av den av hovrätten bestämda påföljden samt de skäl som anförts. Skiljaktiga meningar har inte redovisats.
Gärning: K.S. har den 25 mars 1994 omkring klockan 22.50 på Forsgatan Fränsta, Ånge kommun, fört moped trots att han före körningen förtärt alkohol i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i K.S:s blod under eller efter färden uppgått till minst 1,47 promille.
Personliga förhållanden: K.S. dömdes senast den 3 mars 1993 till en månads fängelse för olovlig körning och för att han fört oskattat fordon. Dessförinnan dömdes han den 15 april 1992 för olovlig körning och den 5 juni 1991 för grovt rattfylleri och vårdslöshet i trafik.
Yrkande i hovrätten: böter.
Rubricering: rattfylleri (4 § 1 st trafikbrottslagen).
Skäl: När det gäller frågan huruvida rattfylleribrottet är att anse som grovt föreligger till ledning för bedömningen ett avgörande av Högsta Domstolen i NJA 1995 s. 232. Enligt detta rättsfall bör i fråga om rattfylleri med moped, även i fall där föraren haft en alkoholkoncentration som uppgått till minst 1,0 promille i hans blod, som princip gälla att, om inte omständigheterna är särskilt försvårande, brottet hänförs till normalgraden av rattfylleri. Det står klart att omständigheterna vid körningen inte kan betecknas som särskilt försvårande. Rattfylleribrottet är därmed inte att bedöma som grovt.
Påföljd: 100 dagsböter (avser även förseelse mot värnpliktslagen).
Skäl: Hovrätten finner att påföljden för de båda brotten kan stanna vid ett bötesstraff och beaktar K.S:s återfall i trafikbrott vid straffmätningen.