NJA 1995 s. 232

Allmän åklagare väckte vid Falu TR åtal mot P.L., född 1979, för grovt rattfylleri enligt följande gärningsbeskrivning: P.L. har d 26 aug 1994 fört moped i centrala Falun efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans utandningsluft under eller efter färden uppgått till 0,51 mg/l. Brottet är att bedöma som grovt med hänsyn till den höga alkoholkoncentrationen.

Åklagaren överklagade i Svea HovR och yrkade att HovR:n skulle döma P.L. för grovt rattfylleri.

P.L. bestred ändring.

HovR:n (hovrättsrådet Holmbergh och tf hovrättsassessorn Sylten) anförde i dom d 8 dec 1994: Domskäl. P.L. har erkänt att han kört moped alkoholpåverkad och underkastat sig ansvar för rattfylleri som inte skall bedömas som grovt.

Lika med TR:n finner HovR:n att åtalet är styrkt och att alkoholkoncentrationen varit den påstådda, 0,51 mg/l i P.L:s utandningsluft. Frågan huruvida ett rattfylleribrott är att anse som grovt skall avgöras med beaktande av samtliga omständigheter vid brottet. Lagtexten, 4 a § trafikbrottslagen, föreskriver att alkoholkoncentrationen och faran för trafiksäkerheten skall särskilt beaktas.

I praxis har förekommit att förande av moped bedömts som rattfylleri, trots att förarens alkoholkoncentration i kroppen uppgått till det gränsvärde som anges i 4 a § trafikbrottslagen. Skälet till den bedömningen synes vara bl a att mopedföraren huvudsakligen utgör en fara för sig själv (se prop 1993/94:44 s 15).

Enbart det förhållandet att fordonet varit en moped kan emellertid inte föranleda att brottet inte skall bedömas som grovt (jfr NJA 1954 s 236 och 312).

På en gång- och cykelväg är en onykter mopedist farlig både för sig själv och för fotgängare och cyklister. Trafikfaran där kan jämställas med en färd på trafikerad väg.

Med hänsyn till den alkoholhalt som P.L. haft under färden och att färden, med en passagerare, inneburit betydande trafikfara, skall rattfylleriet bedömas som grovt.

Påföljden för grovt rattfylleri är fängelse. P.L. är endast 15 år gammal. HovR:n finner, med tillämpning av 29 kap 7 § 1 st BrB, att påföljden för P.L. kan stanna vid ett kraftigt bötesstraff.

P.L. (offentlig försvarare advokaten C.B-O.) överklagade och yrkade att rattfylleribrottet inte skulle bedömas som grovt brott samt att straffet skulle sättas ned.

Riksåklagaren bestred ändring. Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Johansson, föreslog i betänkande följande dom: Domskäl. I målet är följande utrett. P.L. färdades d 26 aug 1994 vid 21.00-tiden på kvällen på en moped med en passagerare omkring 500 m på en cykelbana i centrala Falun. Han avsåg att färdas där ytterligare en lika lång sträcka. Han hade en alkoholkoncentration i sin utandningsluft om minst 0,51 nig/1 efter körningen. Cykelbanan är en sådan bana som en mopedförare skall använda. Även gående är hänvisade till att använda cykelbanan.

P.L. har således gjort sig skyldig till rattfylleribrott. Enligt åklagarens gärningsbeskrivning är brottet att anse som grovt enbart med hänsyn till alkoholkoncentrationen. Åklagaren har alltså inte lagt P.L. till last att framförandet av mopeden med passageraren skulle ha inneburit någon påtaglig fara för trafiksäkerheten.

Frågan om ett rattfylleribrott skall anses som grovt skall avgöras med beaktande av samtliga omständigheter vid brottet. Enligt 4 a § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott (trafikbrottslagen) skall emellertid vid bedömningen bla särskilt beaktas om föraren haft en alkoholkoncentration som uppgår till mer än 1,0 promille i hans blod eller 0,50 mg/l i hans utandningsluft eller om framförandet av fordonet inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten. Straffet för grovt rattfylleri är fängelse i högst två år. Böter ingår inte i straffskalan.

I förarbetena har det anförts att det i och för sig är möjligt att anse att ett rattfylleribrott inte är grovt trots att de särskilda omständigheterna som nämns i 4 a § trafikbrottslagen har förelegat. Detta kan exempelvis hänga samman med att faran för medtrafikanter varit ringa med hänsyn till fordonets beskaffenhet eller trafiksituationen. Som ett konkret exempel nämns förande av moped då föraren anses utgöra en fara huvudsakligen för sig själv (prop 1989/90:2 s 49 och prop 1993/94:44 s 15). Uttalandena i förarbetena torde ha gjorts med tanke på fall när en moped framförs på en vägbana med biltrafik.

På en cykelbana utgörs medtrafikanterna av fotgängare och cyklister. I förhållande till dessa är en moped - sett ur trafiksäkerhetssynpunkt - ett förhållandevis farligt fordon. P.L. har haft en alkoholkoncentration som särskilt skall beaktas vid bedömande av om rattfylleribrottet är grovt. När en mopedförare med en sådan alkoholkoncentration färdas på en cykelbana med oskyddade trafikanter kan rattfylleribrottet typiskt sett vara att anse som grovt. I P.L:s fall är omständigheterna i övrigt dock inte sådana att rattfylleribrottet skall bedömas som grovt. P.L. skall därför dömas för rattfylleri enligt 4 § 1 st trafikbrottslagen. För brottet bör han ådömas det bötesstraff som TR:n har bestämt, eller 80 dagsböter å 30 kr. Domslut. Med ändring av HovR:ns dom fastställer HD TR:ns domslut.

HD (JustR:n Knutsson, Magnusson, Munck, Nilsson, referent, och Lennander) beslöt följande dom: Domskäl. Vid bedömande av om ett rattfylleribrott är grovt skall enligt 4 a § trafikbrottslagen särskilt beaktas bl a om föraren har haft en alkoholkoncentration som uppgått till minst 1,0 promille i hans blod eller 0,5 mg/l i hans utandningsluft. Övriga omständigheter kan emellertid föranleda att brottet, även med beaktande av att en sådan alkoholkoncentration har förelegat, inte bör bedömas som grovt. I fråga om rattfylleribrott med moped bör som princip gälla att, om inte omständigheterna är särskilt försvårande, brottet hänförs under normalgraden av rattfylleri (jfr prop 1993/94:44 s 15, 31 och 70).

P.L. har visserligen färdats med en passagerare på mopeden. Varken denna omständighet eller vad som i övrigt har framkommit beträffande färden gör emellertid att rattfylleribrottet bör bedömas som grovt.

För brottet bör P.L. dömas till det bötesstraff som TR:n har bestämt.