RH 1995:19
Sakägarbegreppet i fastighetsbildningsmål.
Genom beslut av Fastighetsbildningsmyndigheten Bohusläns södra lantmäteridistrikt, Stenungsundskontoret, utvidgades bostadsfastigheten Mollösund 21:8 med ett område om 32 kvm från den kommunala exploateringsfastigheten Mollösund 5:398.
P.A. och E.A. anförde besvär över domvilla och uppgav därvid: De äger tillsammans bostadsfastigheten Mollösund 21:9 och E.A. äger ensam fastigheten Mollösund 21:7 på vilken är uppförd en sjöbod. Genom fastighetsregleringen överfördes ett område beläget mellan Mollösund 21:7 och 21:9 till fastigheten Mollösund 21:8 utan att de kallades som sakägare till förrättningen eller bereddes tillfälle att yttra sig över ansökningen. Genom fastighetsregleringen har de betagits möjligheten att nå Mollösund 21:7 på annat sätt än sjövägen eftersom fastigheten helt kringgärdas av tomtmark och vattenområden. Eftersom de som ägare till Mollösund 21:7 haft rätt utnyttja Mollösund 5:398 för att nå sjöboden är de sakägare i fastighetsbildningsärendet.
B.S., ägare till Mollösund 21:8, bestred bifall till besvären och anförde att det finns möjlighet att passera över det omtvistade området och på så sätt komma till Mollösund 21:7.
Orust kommun bestred bifall till besvären.
Hovrätten för Västra Sverige (1994-10-17, hovrättsråden Sigvard Helin och Lennart Morard, referent, fastighetsrådet Stig Landin och hovrättsassessorn Björn Larsson) lämnade domvillobesvären utan bifall med följande skäl:
Genom fastighetsregleringen gjordes avvikelse från gällande detaljplan på så sätt att det med regleringen avsedda området, som tidigare utgjorde allmän platsmark "park eller plantering" efter regleringen utgör tomtmark. Avvikelsen bedömdes av fastighetsbildningsmyndigheten vara av mindre omfattning och byggnadsnämnden, som delade denna uppfattning, tillstyrkte avvikelsen. Riktigheten av denna bedömning är inte föremål för hovrättens prövning. Frågan är här endast om ägarna till fastigheterna Mollösund 21:7 och 21:9 är sakägare beträffande förrättningen och därför borde ha underrättats om den.
Fastighetsbildningen medför inte någon fastighetsbildningsåtgärd beträffande fastigheterna Mollösund 21:7 och 21:9. P.A. och E.A. kan därför inte anses som sakägare på den grund att deras fastigheter berörs av själva fastighetsbildningen.
P.A. och E.A. har inte gjort gällande att de haft någon rätt till väg över det aktuella området utöver den rätt som tillkommer envar att passera allmän platsmark och de kan därför inte heller på sådan grund anses som sakägare. Inte heller de regler som finns i plan- och bygglagen om grannars och andra intressenters rätt att anföra förvaltningsbesvär över beslut enligt plan- och bygglagen gör att den som annars inte är sakägare förlänas denna egenskap (jfr rättsfallet NJA 1990 s. 800). Det var därför inte fel av fastighetsbildningsmyndigheten att inte underrätta P.A. och E.A. om förrättningen.
På grund av det anförda skall domvillobesvären ej bifallas.