RH 1995:225

Gärning: N.H. har den 17 februari 1995 fört en personbil på Östermalmsleden i Älvsbyn efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans blod under eller efter färden uppgått till minst 1,13 promille.

Personliga förhållanden: Av personutredning beträffande N.H. framgår bl.a. följande. N.H. började vid 18 års ålder dricka mer alkohol än tidigare vilket ledde till ett för honom okontrollerat missbruk. Under januari 1993 inledde N.H. behandling för sitt missbruk vid Alfastiftelsens behandlingshem i Öjebyn. Han genomgick fyra veckors primärbehandling vid hemmet och deltog därefter i eftervård och AA-möten på hemorten. Eftervården skulle pågå till januari 1994 men N.H. bröt denna i oktober 1993. Under hösten 1994 återföll N.H. i sitt tidigare missbruk. Han hade under en period kontakt med psykiatriska öppenvården och sedan januari 1995 även med socialtjänsten. Under kortare perioder har N.H. medicinerat antabus fram till april 1995. Sedan aktuell händelse i februari 1995 har N.H. återupptagit kontakten med öppna psykiatriska verksamheten i Älvsbyn och går regelbundet på samtal en gång per vecka. Han har också regelbunden kontakt med socialtjänsten genom fältarbetsgruppen i Älvsbyn. Han går vidare på AA-möten en gång per vecka. Frivårdsmyndigheten föreslår att lämplig påföljd torde utgöras av skyddstillsyn med föreskrift om att genomgå alkoholavvänjande behandling och att N.H. fullföljer den påbörjade psykiatriska samtalskontakten.

Yrkande i hovrätten: skyddstillsyn.

Rubricering: grovt rattfylleri (4 a § trafikbrottslagen).

Påföljd: skyddstillsyn med den föreskriften att N.H. skall underkasta sig den alkoholavvänjande behandling som frivårdsmyndigheten bestämmer samt 75 dagsböter.

Skäl: Grovt rattfylleri är - som tingsrätten konstaterat - ett sådant brott vars art talar för fängelse. Vid den senaste ändringen av 4 a § trafikbrottslagen har framhållits (se prop. 1993/94:44 s. 35) att det inte är endast brottets art som är av betydelse för valet av påföljd. Av vikt är också om det i det enskilda fallet finns omständigheter som talar för en lindrigare påföljd än fängelse. Främst avses då sådana omständigheter som anges i 29 kap. 5 § och 30 kap. 9 § andra stycketbrottsbalken. Särskilt nämns, förutom de s.k. kontraktsvårdsfallen, de situationer där den bedömningen görs att en framgångsrikt påbörjad rehabilitering avseende missbruk som kan antas ha haft samband med brottsligheten skulle kunna spolieras eller allvarligt försvåras genom verkställigheten av ett fängelsestraff. Finns ett sådant särskilt skäl bör den tilltalade kunna erhålla skyddstillsyn. Ett grundläggande krav är att en sådan påföljd verkligen kan ges ett meningsfullt innehåll och kan förväntas ge resultat i det enskilda fallet. Det nämns i motiven att det främst är skyddstillsyn med särskild föreskrift eller kontraktsvård som kan komma i fråga i stället för fängelsestraff. Det nämns också att det vid bedömningen av om en pågående rehabilitering kan komma att äventyras av ett fängelsestraff i viss mån måste beaktas att det är meningen att alkoholavvänjande behandling skall erbjudas under fängelsevistelsen. - N.H. har - utöver vad som framgår av tingsrättens dom - uppgett följande beträffande sina personliga förhållanden: Han har inte druckit någon alkohol alls sedan slutet av juli detta år och hans avsikt är att fortsätta att vara helt nykter. För några veckor sedan lät han dessutom operera in en antabuskapsel i Finland. Socialförvaltningen i Älvsbyn bekostade operationen. Det är därför inte heller fysiskt möjligt för honom att dricka alkohol det närmaste året. Sedan två månader tillbaka har han arbete hos föreningen Länkarna i Älvsbyn och han får utbildningsbidrag för detta. Han har fortfarande samtal varje vecka med en psykolog vid den öppna psykiatriska verksamheten i Älvsbyn. Den regelbundna kontakten med fältarbetsgruppen i Älvsbyns socialtjänst har pågått under ett år. - Fältarbetsassistent L.W. - som hörts i hovrätten - har bekräftat de uppgifter som N.H. lämnat. Han har också uppgett att han nästan varje dag kontrollerar att N.H. befinner sig på sin arbetsplats på Länkarna. - N.H. har missbrukat alkohol och detta missbruk har samband med det brott han nu gjort sig skyldig till. Enligt hovrättens uppfattning föreligger det nu förhoppningar att den behandling mot missbruket, som N.H. inledde 1993 och som därefter avbrutits, blir framgångsrik. Det är angeläget att han kontinuerligt får fortsätta med det arbete som han nu erhållit efter en längre tids arbetslöshet och långa perioder med sjukskrivningar. Det är också angeläget att han får fortsätta med sin samtalskontakt och kontakten med fältarbetsgruppen som uppenbarligen betytt mycket för den positiva förändring som nu kan skönjas. Mot denna bakgrund och eftersom hans sociala situation är långtifrån stabil måste den bedömningen göras att den inledda rehabiliteringen skulle kunna spolieras eller allvarligt försvåras genom verkställigheten av ett fängelsestraff. N.H. bör på grund av det anförda dömas till skyddstillsyn. Genom att denna förenas med en särskild föreskrift om att han skall underkasta sig den alkoholavvänjande behandling som frivårdsmyndigheten bestämmer ges påföljden ett meningsfullt innehåll. Vad hovrätten härvid närmast har i åtanke är en föreskrift om att N.H. skall fullfölja de rehabiliteringsåtgärder som redan är inledda. Det står emellertid frivårdsmyndigheten fritt att även utfärda andra föreskrifter som kan antas befrämja att N.H. lever nyktert. Skyddstillsynen bör - med hänsyn till brottets art - förenas med ett kännbart bötesstraff.