RH 1995:234

Utvisning. - Referat nr 6 av totalt 58 hovrättsdomar som meddelats under år 1995 (referat RH 1995:229-286). Domarna har antingen vunnit laga kraft eller också har prövningstillstånd inte meddelats. I referaten har angivits de brott för vilka ansvar ådömts i målet, ådömd påföljd och hovrättens bedömning av utvisningsfrågan samt de skäl som anförts. Skiljaktiga meningar har inte redovisats.

Brott för vilka ansvar ådömts i målet

Försök till grov varusmuggling, grovt narkotikabrott och olaga vapeninnehav: S.R. har i oktober månad 1994 i Tyskland förvärvat 93,6 gram opium som är narkotika. S.R. har härefter den 20 oktober 1994 i Göteborg i uppenbart överlåtelsesyfte olovligen innehaft narkotikan och även olovligen innehaft fyra burkar tårgasspray vilket han olovligen samma dag försökt att införa till riket. Härutöver har S.R. i sin bostad på Gamlestadstorget i Göteborg i oktober 1994 olovligen innehaft 39,26 gram opium. Narkotikabrottet och försök till varusmuggling är grova på grund av mängden narkotika.

Ådömd påföljd

Fängelse två år sex månader.

Personliga förhållanden

S.R. är född 1963 och medborgare i Iran.

Utvisning

Yrkande om utvisning ogillades.

Skäl: Av utredningen i målet framgår att S.R. erhållit permanent uppehållstillstånd, resedokument samt flyktingförklaring den 3 november 1991. - Statens Invandrarverk har i ett yttrande den 12 januari 1995 uppgett att verket funnit skäl att ta upp frågan om återkallelse av S.R:s uppehållstillstånd och flyktingförklaring eftersom verket bedömer att skäl för återkallelse föreligger. - Enligt 4 kap. 10 § tredje stycket utlänningslagen får den som har flyktingförklaring eller den som annars är uppenbart att anse som flykting och har behov av fristad i Sverige utvisas endast om han har begått ett synnerligen grovt brott och det skulle medföra allvarlig fara för allmän ordning och säkerhet att låta honom stanna här. Av förarbetena till den tidigare motsvarigheten till denna paragraf, 41 § utlänningslagen (1980:376) - prop. 1979/80:96 s. 122-123 - framgår att en flyktingförklaring är bindande för domstolen. Till dess förklaringen har återkallats har domstolen att utgå från att utlänningen är flykting. Någon ändring av denna regel har inte skett i samband med senare lagstiftning. - Eftersom flyktingförklaringen för S.R. alltjämt kvarstår skall 4 kap. 10 § tredje stycket utlänningslagen tillämpas. De gärningar som S.R. har begått har visserligen ett högt straffvärde, men de kan inte anses vara av sådan allvarlig art som avses i nämnda bestämmelse. Förutsättningar för att utvisa S.R. på grund av brott föreligger därför inte.