RH 1995:28

Sedan R.H-C. väckt talan mot Göteborgs kommun, E.B. och BRIS Väst och yrkat förpliktande för dem att till henne utge skadestånd med vissa belopp jämte ränta, ogillade tingsrätten genom den överklagade domen hennes talan. Vidare fann tingsrätten att R.H-C:s talan var sådan att det kunde anses att hon inte längre hade ett befogat intresse av att få sin sak behandlad. Mot bakgrund därav förordnade tingsrätten att den rättshjälp som hade beviljats R.H-C. skulle upphöra.

R.H-C. överklagade tingsrättens dom. I samband därmed yrkade hon att hovrätten skulle upphäva tingsrättens beslut att låta rättshjälpen upphöra. Vidare hemställde hon att frågan angående rättshjälpen skulle avgöras före prövningen av målet i huvudsaken. Hovrätten, avd. 2 (hovrättslagmannen Gunnel Wennberg, hovrättsrådet Mikael Pettersson och f.d. hovrättslagmannen Lars Öhrbom) fann i likhet med tingsrätten att R.H-C. inte längre hade befogat intresse av att få sin sak behandlad och lämnade i beslut den 24 januari 1994 yrkandet om att den R.H-C. beviljade rättshjälpen skulle bestå utan bifall. Högsta domstolen meddelade inte prövningstillstånd.

R.H-C. framställde därefter, i skrift som inkom till hovrätten den 22 september 1994, jävsinvändningar mot hovrättens avdelning 2 och yrkade därvid att målet i hovrätten skulle flyttas till en annan avdelning.

Av R.H-C. samtidigt gjorda jävsinvändningar mot tingsrätten, vilka avvisades av hovrätten såsom för sent framställda, är utelämnade ur referatet.

R.H-C. anförde till grund för jävsinvändningarna följande. Göteborgs tingsrätt har i sin dom beslutat att tidigare beviljad och på sista rättegångsdagen bekräftad rättshjälp skall upphöra. Frågan om rättshjälpens upphörande har därefter prövats av avdelning 2 vid hovrätten. Med hänsyn tagen till den behandling frågan om återställande av den tidigare beviljade rättshjälpen rönt i hovrätten bör inte avdelning 2 ha vidare befattning med målet.

Hovrätten för Västra Sverige (1995-03-08, hovrättspresidenten Ove Lindh, hovrättslagmannen Nils-Olof Berggren och hovrättsrådet Per Westerling, referent) förklarade hovrättslagmannen Gunnel Wennberg, hovrättsrådet Mikael Pettersson och f.d. hovrättslagmannen Lars Öhrbom jäviga och därmed förhindrade att delta i målets fortsatta handläggning i hovrätten.

I skälen för beslutet anförde hovrätten:

R.H-C:s jävsinvändningar i målet måste uppfattas så att de riktas, inte mot hovrättens andra avdelning som sådan, utan mot de enskilda domare som fattat beslutet angående frågan om rättshjälpens upphörande i hovrätten.

- - -

Vad sedan gäller R.H-C:s jävsinvändning mot hovrättens ledamöter Gunnel Wennberg, Mikael Pettersson och Lars Öhrbom gör hovrätten följande överväganden. Genom hovrättens beslut den 24 januari 1994 har dessa ledamöter i likhet med tingsrätten funnit att R.H-C. inte längre har befogat intresse av att få sin sak behandlad och lämnat hennes yrkande om att den henne tidigare beviljade rättshjälpen skulle bestå utan bifall. De har därvid lagt tingsrättens domskäl vad beträffar målet i huvudsaken till grund för sin bedömning. Ett beslut av innehåll att allmän rättshjälp skall upphöra på den grund hovrätten angett är tänkt att komma till användning i sådana fall där det uppenbart framstår som utsiktslöst eller mycket osannolikt att parten skall ha framgång med sin talan. Oaktat hovrättens ledamöter grundat sitt ställningstagande på endast en preliminär bedömning av saken, är omständigheterna därför sådana att de vid en objektiv bedömning är ägnade att rubba förtroendet för ledamöternas opartiskhet i målet. På grund härav bör ledamöterna inte delta i målets fortsatta handläggning utan förklaras jäviga.

Målnummer T 261/93