RH 1995:33
Föräldrar till tilltalad som avlidit har vid överklagande av tingsrättens dom inte ansetts kunna överta rätten till offentlig försvarare i målet. Inte heller har de beviljats allmän rättshjälp för att föra talan mot domen i ansvarsdelen.
Genom dom den 16 december 1993 dömde Södertälje tingsrätt G.H. för misshandel, olaga frihetsberövande, olaga hot och våldtäkt till fängelse tre år och sex månader samt förpliktade G.H. att till målsäganden utge visst skadestånd. Sedan G.H. avlidit yrkade D.H. och K.H. i hovrätten dels i egenskap av föräldrar till G.H. att åtalet skulle ogillas dels som företrädare för dödsboet efter G.H. att skadeståndsyrkandet skulle lämnas utan bifall. För den händelse den för G.H. förordnade offentlige försvararen inte alltjämt kunde anses ha kvar sitt uppdrag ansökte D.H. och K.H. i hovrätten om allmän rättshjälp.
I inhämtat yttrande angående frågan om rättshjälp i målet anförde Domstolsverket bl.a. följande.
Rättshjälp kan utgå i fem former, allmän rättshjälp, rättshjälp i brottmål, rättshjälp med offentligt biträde, målsägandebiträde och rådgivning. Formerna är exklusiva inom sina tillämpningsområden. Den som är tilltalad i ett brottmål kan således inte beviljas allmän rättshjälp i målet. Han kan endast beviljas rättshjälp i brottmål.
Frågan huruvida någon form av bistånd genom rättshjälp står den till buds som vill föra talan jämlikt 21 kap. 1 § andra stycket rättegångsbalken har, såvitt verket kunnat finna, inte behandlats i några förarbeten till rättshjälpslagen.
Allmän rättshjälp har undantagsvis i brottmål beviljats den som vill föra enskilt åtal. Även arvingar till den som påståtts bragts om livet genom brott har erhållit rättshjälp på detta sätt. För förande av skadeståndsanspråk i brottmål kan allmän rättshjälp, i fall där målsägandebiträde inte kan förordnas, utgå. Sådan rättshjälp kan utgå även till dödsbo. Den som är tilltalad i ett brottmål kan emellertid - som ovan anförts - inte komma i åtnjutande av allmän rättshjälp för att föra sin talan i brottmålet. Sådan rättshjälp bör i kongruens härmed inte heller beviljas den som enligt 21 kap. 1 § andra stycket rättegångsbalken för talan mot domen.
Rätten till offentlig försvarare torde vara personlig (Gullnäs m.fl. Rättegångsbalken I s. 21:5) och kan således inte övertas av dödsboet eller arvingarna. I rättsfallet NJA 1990 s. 23 har dock arvingarnas talan förts av advokaten Leif S som offentlig försvarare och ombud både i hovrätten och i Högsta domstolen. Huruvida rättshjälpsfrågan varit föremål för några närmare överväganden känner verket dock inte till.
Sammanfattningsvis är det verkets uppfattning att allmän rättshjälp inte kan beviljas D.H. och K.H.. När det gäller rätten till offentlig försvarare föreligger skilda synsätt i praxis och doktrin. Med hänsyn till att Högsta domstolens ställningstagande inte refererats får uttalande i doktrinen anses väga tyngre än domstolens avgörande. Domstolsverket anser därför inte att rättsfallet kan tas till intäkt för ett synsätt enligt vilket kan bortses från uttalandet i Gullnäs kommentar till rättegångsbalken. Rättshjälp i brottmål med ty åtföljande förordnande av offentlig försvarare kan därför inte heller komma i fråga.
Svea hovrätt (1994-11-02, hovrättsråden Sture Holmbergh och Kerstin Frideen, referent, samt adj. ledamoten rådmannen Eva Persélius) avvisade överklagandet i skadeståndsdelen samt anförde i övrigt: Rätten till offentlig försvarare omfattar enbart den som är misstänkt för brott och kan inte övertas av någon som, efter det att den misstänkte avlidit, enligt 21 kap. 1 § andra stycket rättegångsbalken har rätt att föra talan mot en fällande brottmålsdom. Förordnandet för G.H:s offentlige försvarare kvarstår därför inte längre i ifrågavarande mål. Fråga är då i stället om D.H. och K.H. kan beviljas allmän rättshjälp i målet. Eftersom den som är tilltalad i brottmål inte kan komma i åtnjutande av allmän rättshjälp för att föra sin talan i ett brottmål är det hovrättens mening att sådan rättshjälp inte heller kan beviljas den som för talan mot domen enligt 21 kap. 1 § andra stycket rättegångsbalken. På anförda skäl lämnar hovrätten därför D.H:s och K.H:s ansökningar om rättshjälp utan bifall.