RH 1995:39
Vid förhandling för prövning av borgenärs konkursansökan har borgenären inte varit närvarande på annat sätt än per telefon. Tingsrätten har oaktat detta beslutat försätta gäldenären i konkurs. Tingsrättens förfarande har ansetts utgöra rättegångsfel och föranlett att beslutet undanröjts.
Gävle tingsrätt
Finans AB Nyckeln (nedan bolaget) ansökte vid Gävle tingsrätt om att F.P. skulle försättas i konkurs. Bolaget delgavs kallelse att genom ställföreträdare eller ombud komma till en förhandling inför tingsrätten den 11 november 1994 för prövning av ansökningen. I kallelsen erinrades bolaget om att ärendet skulle komma att avskrivas om bolaget uteblev och gäldenären inte medgav ansökningen. I det protokoll som fördes vid tingsrättens handläggning av konkursansökningen antecknades att bolaget var närvarande per telefon genom J.R. samt att F.P. inte var närvarande.
Gävle tingsrätt (1994-11-11, rådmannen Hilding Fröberg) försatte F.P. i konkurs.
F.P. överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten skulle upphäva konkursbeslutet. Han gjorde därvid gällande bl.a. att han inte delgivits kallelse till förhandlingen, att bolaget vid tiden för konkursansökningen medgett honom betalningsanstånd samt att han inte var på obestånd.
Under handläggningen i hovrätten träffade parterna uppgörelse beträffande bolagets fordran mot F.P.. Bolaget återkallade sin talan i målet och anförde att det inte längre hade någon fordran mot F.P..
Hovrätten för Nedre Norrland (1995-02-17, hovrättslagmannen Barbro Hegrelius Jonson, hovrättsrådet Ulf Sterner och hovrättsassessorn Lars Magnusson, referent) undanröjde tingsrättens konkursbeslut och anförde följande.
I målet är fråga bl.a. om tingsrätten bort pröva konkursansökningen, trots att borgenären inte varit närvarande vid tingsrättens sammanträde för förhandling på annat sätt än per telefon.
I konkursärenden gäller, enligt 16 kap. 2 § konkurslagen, rättegångsbalkens bestämmelser om tvistemål i tillämpliga delar, om inte annat sägs i konkurslagen. Sker handläggningen vid förhandling, skall bestämmelserna om huvudförhandling i tvistemål tillämpas, om inte sakens beskaffenhet motiverar avsteg därifrån.
Konkurslagen saknar särskilda bestämmelser om att sammanträde i konkursärende får hållas per telefon. Rättegångsbalken innehåller inte heller någon bestämmelse som möjliggör att en fristående huvudförhandling i tvistemål hålls per telefon. Telefonsammanträde i tvistemål är enligt rättegångsbalken tillåtet endast under förberedelsen samt för sådan huvudförhandling som hålls i omedelbart samband med muntlig förberedelse per telefon (42 kap. 10 § och 20 § tredje stycket rättegångsbalken). Det finns i och för sig inte något som hindrar att parterna i ett konkursärende kallas till sammanträde för förberedelse, när så undantagsvis är behövligt (prop. 1986/87:90 s. 402 y). Ett sådant förberedande sammanträde kan då hållas per telefon och det torde vidare vara möjligt att, under de i 42 kap. 20 § rättegångsbalken angivna förutsättningarna, i omedelbart samband därmed hålla förhandling i konkursärendet med part närvarande per telefon. Konkurslagen innehåller emellertid inte någon bestämmelse om att kallelse till muntlig förberedelse får förenas med någon särskild påföljd vid utevaro. Inte heller rättegångsbalkens regler medger någon påföljd för part som kallats att närvara vid sammanträde per telefon.
I förevarande fall har tingsrätten inte kallat till telefonsammanträde utan till en fristående förhandling. Varken bolaget eller F.P. var närvarande på det sätt tingsrätten kallat dem. Bolaget, som ostridigt delgetts kallelsen, måste därför anses ha uteblivit från förhandlingen. Såvitt framgår av handlingarna i målet hade inte vare sig bolaget eller F.P. begärt uppskov med förhandlingen. Enligt 2 kap. 19 § första stycket konkurslagen skall konkursärendet avskrivas om borgenären uteblir från förhandlingen och gäldenären inte medger ansökningen. I stället för att pröva bolagets ansökan och besluta om konkurs borde tingsrätten därför ha avskrivit ärendet. Det fel som förekommit vid tingsrätten bör föranleda att konkursbeslutet undanröjs. Med hänsyn till att bolaget numera inte vidhåller sin ansökan saknas skäl att bereda parterna tillfälle att dessförinnan yttra sig i frågan.