RH 1995:46

M.B. och J.L. åtalades för grov vårdslöshet i trafik och vållande till annans död resp. grov vårdslöshet i trafik enligt följande gärningsbeskrivning:

M.B. har under förande av norskregistrerade personbilen FS 72004 den 15 maj 1992 på E4:an inom Huddinge kommun ådagalagt grov oaktsamhet och visat uppenbar likgiltighet för andra människors liv och egendom

dels genom att, med en hög hastighet, företa filbyte från den vänstra till den högra och därefter påbörja en otillåten omkörning till höger om J.L:s Toyota OTC 182,

dels genom att, under det att J.L. och M.B. sida vid sida "kappkört" med varandra och då M.B. kom ikapp en personbil i sitt eget körfält, köra ut på vägrenen och där med bibehållen hastighet företa en otillåten omkörning av denna personbil

och dels genom att, efter den sistnämnda omkörningen, återgå till den högra filen, och sida vid sida med J.L:s Toyota, fortsätta med "kappkörningen" ytterligare cirka 1 km, för att därefter pressa sig förbi J.L. ut i den vänstra filen och där göra kraftiga svängningar med ratten varvid M.B. förlorat herraväldet över bilen, kört av vägen under det att han påkört och skadat en lyktstolpe och en vägskylt varvid fordonet totalförstörts.

R.D. och M.A., vilka medföljde som passagerare, tillfogades så svåra skador, att de till följd därav kort efter olyckan avled. Genom sin oaktsamhet har M.B. jämväl vållat R.D:s och M.A:s död. M.B. erhöll personskador.

J.L. har vid ovan angivna tillfälle vid förande av sin Toyota OTC 182 ådagalagt grov oaktsamhet och visat uppenbar likgiltighet för andra människors liv och egendom,

dels genom att med hög hastighet köra in precis framför M.B:s personbil FS 72004 och därefter göra en inbromsning

och dels genom att med hög hastighet sida vid sida med M.B:s fordon "kappkört" med denne och när M.B. var på väg att byta fil, från den högra till den vänstra, hindrat honom därtill genom att under minst ett par km ligga kvar vid hans sida. Genom sitt körsätt har J.L. framkallat fara för svår trafikolycka.

Huddinge tingsrätt (1993-10-08, rådmannen Britt Björneke samt nämndemännen Östen Wagenlin, Birger Olsson och Birgitta Carlmark) dömde M.B. för vållande till annans död och grov vårdslöshet i trafik till fängelse i sex månader och J.L. för grov vårdslöshet i trafik till fängelse i fyra månader.

Tingsrätten uttalade i sina domskäl under rubriken "Ansvarsfrågan", efter att ha anmärkt att såväl M.B. som J.L. bestred ansvar för brott, följande:

Bakgrund

Den 15 maj 1992 kl. 21.31 inträffade en trafikolycka på E 4, numera E 20, i norrgående körbana mellan avfarterna Kungens kurva och Segeltorp i Huddinge kommun. En personbil av märket Mazda 323 med det norska registreringsnumret FS 72004 påträffades av polisen vid sidan av vägen i närheten av en påkörd vägskylt och en belysningsstolpe. Bilen hade omfattande krockskador på framför allt vänster sida och bakparti. Bromsspår på 73,5 meter uppmättes fram till bilens bakre del. Vid olyckstillfället var M.B. förare av Mazdan. Bredvid honom satt J.S.. Båda skadades svårt vid olyckan. I baksätet satt R.D. och M.A.. De senare avled i samband med trafikolyckan. Mazdan hade under dagen förts från Norge. Slutmålet var Stockholm. Vid samma tidpunkt som Mazdan fördes på E 20 körde J.L. på samma väg sin personbil av märket Toyota Supra med registreringsnummer OTC 182 från påfarten vid Alby mot Stockholm. Som passagerare hade han i framsätet M.P.. Även de i målet hörda vittnena färdades vid tidpunkten för olyckan i bilar på E 20 i nordlig riktning. Åtalet avser händelser som utspelades på en sträcka av mellan tre och fyra km.

De tilltalades berättelser

M.B. har berättat i huvudsak följande: Han var tillsammans med sina kamrater på väg till Stockholm där kamraterna skulle göra prov för "svart bälte" i en kampsport. Han själv hade tidigare tjänstgjort som tränare för kamraterna. De hade stämt möte med en person vid Stockholms Centralstation mellan kl. 22 och 22.30 för att få en nyckel till en lokal där de skulle övernatta. Tidigare under resan hade M.A. och R.D. kört medan han själv sovit. De hade stannat några gånger under resan och bl.a. ätit. Vid olyckstillfället hade han kört mellan en och en halv timme. Han tror att de övriga i bilen sov. Han hade inte bråttom och höll hastighetsbegränsningarna. Några mil från Stockholm kom plötsligt en sportbil i den vänstra filen och körde snävt in framför hans bil som låg i filen längst till höger. Han blev skrämd över förarens beteende och han bromsade automatiskt. Avståndet var ej mer än någon meter mellan bilarna. Han var rädd för att köra in i bilen och gjorde tecken samtidigt som han förde ut sin bil i vänster fil. Han körde om sportbilen, Toyotan, och ytterligare en bil och gick sedan tillbaka till den högra filen. När han nästa gång såg sportbilen var den åter i vänster fil och pressades mot hans bil. Det verkade som föraren ville retas med honom. Han visste inte vad han skulle göra och försökte bara hålla undan. Farten hade nu ökat. Han närmade sig en bil och fick något slags "black-out". I stället för att bromsa och minska hastigheten körde han om den bilen på vägrenen eftersom sportbilens förare inte lät honom komma ut i vänster fil. De båda bilarna kom sedan åter att ligga bredvid varandra och sportbilen pressades mot hans bil. Han kände att ratten blev tung och det var svårt att styra bilen. Till sist förlorade han kontrollen över bilen och allt svartnade för honom. Han lekte inte med bilen och gjorde inte medvetet några kast med den på vägen. Han har haft körkort sedan 1975 och arbetat som busschaufför och trailerförare. Han skadades svårt vid olyckan. Bl.a. fick han skador i nacke, rygg och arm. Han har genomgått flera operationer och är fortfarande arbetsoförmögen. Han kommer inte att kunna återgå till sitt tidigare arbete som vakt. Olyckan har medfört att han är deprimerad.

Närmare hörd över åtalet har J.L. uppgett i huvudsak följande: Han var på väg i sin bil till Stockholm tillsammans med kamraten för att roa sig. Den bil han körde är mycket snabb och hastigheter på omkring 225 km/tim är ingen omöjlighet. Vid aktuellt tillfälle körde han ut på E 4 från Albyvägen. Han höll en hastighet som något överskred 90 km/tim. Han passerade först en annan bil och fick sedan se den norskregistrerade bilen. Han körde upp bredvid den i vänster fil och tittade på personerna i bilen. Sedan körde han in framför den i höger fil. Avståndet var normalt dem emellan. Plötsligt kom den norskregistrerade Mazdan körande på vägrenen. Han blev chockad och väjde åt vänster. Bilarna kom sedan att ligga bredvid varandra. Mazdan var fullastad med människor och bagage och alla verkade skratta och ha trevligt. Han upplevde att föraren av bilen ville skämta. De hade nu ökat hastigheten betydligt. Om han velat, hade han kunnat köra ifrån Mazdan. Föraren förde ratten fram och tillbaka. När Mazdan kom ikapp den volvobil, som sedan visades föras av vittnet J.B., sa M.P. till honom att släppa förbi Mazdan, vilket han gjorde. Mazdan fördes ut i vänster körfil framför hans bil. Bilen vickade fram och tillbaka. Han vet inte om det var medvetna rörelser av föraren eller om de orsakades av bilens höga hastighet. Plötsligt fick bilen ett kast och åkte av vägen till höger. Själv fortsatte han mot Stockholm. Vid avfarten till Älvsjö körde en bil upp jämsides med honom och föraren gjorde tecken till honom. Han och M.P. hade redan då insett att de borde vända om och anmäla sig samt se efter vad som hänt med den andra bilen. Därför körde han tillbaka till olycksplatsen och anmälde sig till polisen. Han är van förare och kör mellan 5.000 och 6.000 mil per år.

Bevisning

Åklagaren har som skriftlig bevisning åberopat skisser och kartor över olycksvägsträckan, fotografier på Mazdan, undersökningsprotokoll av nyss nämnda bil, utlåtande av Trafiksäkerhetsverket angående denna bil samt obduktionsprotokoll beträffande M.A. och R.D.. M.B. har åberopat läkarintyg beträffande sina skador.

Som muntlig bevisning har åklagaren åberopat vittnesförhör med Å.N., P.T. och J.B.. J.L. har åberopat vittnesförhör med M.P..

På åklagarens begäran har vidare en film, som inspelats med en kamera från en polisbil, som kom till platsen strax efter olyckan, förevisats.

De hörda vittnena har berättat i huvudsak följande.

Å.N.: Hon och P.T. åkte i en Nissan Micra från Hallunda/Alby ut på E 4 för färd norrut. Hon satt i framsätet bredvid P.T. som körde bilen. Hon uppmärksammade redan efter ett hundratal meter Toyotan med J.L. som förare. Han körde mycket nära deras bil och körde sedan snävt in framför andra bilar som låg före deras bil. Toyotan bytte fil flera gånger och hade varierande hastigheter. Körsättet var helt onödigt. De blev irriterade på föraren och hängde på Toyotan för att se om något skulle hända. Vid vägarbetet strax före Kungens Kurva kom Toyotan ifatt en norskregistrerad bil. Med hög fart gjorde Toyotan en snäv inkörning framför den bilen i höger körfil. Det kan ej ha varit mer än någon meter mellan bilarna. Hon såg Toyotans bromsljus lysa. Den norska bilen bromsade och bytte fil. Det fanns ingen orsak för Toyotan att så snävt köra in framför den andra bilen. De kom sedan att ligga sida vid sida. Hastigheterna ökade till mellan 130 och 140 km/tim. Deras egen bil hängde inte längre med men hon kunde se bilarna framför sig. De andra i bilen talade sedan om för henne att den norska bilen gjort en omkörning på vägrenen men det såg hon inte själv. Bilarna körde sedan sida vid sida och båda verkade föras mot varandra. Därefter kom de ikapp ytterligare en bil. Den norska bilen fick kast med ratten och började "vobbla". Därefter kanade den av vägen och stannade i fel körriktning utanför vägen. Själva fortsatte de efter Toyotan och antecknade registreringsnumret. De stannade sedan vid en bensinstation och larmade polisen.

P.T.: Han blev redan vid infarten till E 4 irriterad på föraren av Toyotan. Den låg 100 meter bakom deras bil men tio meter innan vägen blir enfilig på grund av vägarbeten körde Toyotan om hans bil på insidan. Han hängde på honom för att visa honom näven eller på annat sätt uttrycka sin irritation över detta körsätt. Han hann dock inte ifatt Toyotan som kördes med en hastighet av mellan 120 och 140 km/tim. Han såg dock hur föraren trixade med bilen mellan filer och andra bilar. Den kom ifatt en norskregistrerad bil som framfördes med en hastighet av 90 km/tim och gjorde en tvär sväng in framför den bilen. Avståndet var minimalt. Med hänsyn till den höga hastigheten var det säkert 10 meter, annars skulle det inte gått. Bromsljusen tändes på den norska bilen när omkörningen skett. De låg vid det tillfället omkring 200 meter bakom bilarna. Den norskregistrerade bilens förare blev tydligen irriterad och gick ut i vänster körfil. Bilarna fördes jämsides under omkörning av ett flertal bilar. Därefter gick den norskregistrerade bilen in i den högra filen igen. Hastigheterna låg nu på över 150 km/tim. Den norskregistrerade bilen körde sedan om en bil på insidan. Hastigheterna sjönk då något. Därefter fortsatte kappkörningen. Det verkade som Toyotaföraren avsiktligt höll igen för att komma ifrån Mazdan och han stängde in den bilen i det högra körfältet. När de närmade sig ännu en bil i den högra filen blinkade Mazdan med ljuset och gick ut till vänster. Vid den omkörda bilens framhjul började Mazdan "vobbla". Föraren förlorade kontrollen och det uppstod ett stort dammoln varefter Mazdan for av vägen. Toyotan bromsades in en aning och fortsatte sedan färden. Han fortsatte efter Toyotan och vid avfarten vid Västberga hytte han med näven mot föraren av Toyotan och skrek till denne några otrevliga saker beroende på att han var upprörd över det inträffade.

J.B.: Det var torrt väglag och fortfarande ljust när han vid 21.30-tiden förde sin bil, en Volvo, på E 4 mot Stockholm i närheten av IKEA. Han låg sist i en kö av fem bilar. Hastigheten var omkring 90 km/tim. Han såg i backspegeln att två bilar kom bakom honom i var sin fil. Han uppskattar hastigheten till 150 km/tim. Han upplevde att det var en kappkörning. Han blev rädd. Mazdan som låg bakom honom i högra filen körde vad den förmådde. Han förstod att den skulle köra in i honom eftersom hastigheten inte minskades trots att det bara var 100 meter fram till hans bil. Därför körde han ut på vägrenen. I samma ögonblick fördes Mazdan tvärt ut i den vänstra filen. Föraren hånskrattade och verkade tala med kamraterna i bilen. Manövern ut framför Toyotan lyckades men därefter började ratten "vobbla" och föraren tappade kontrollen över bilen. Toyotan fortsatte färden.

M.P.: Han satt bredvid J.L. i framsätet och de uppmärksammade tidigt den norskregistrerade Mazdan eftersom den hade bromsljusen tända. De körde ifatt den och tittade in i bilen. De körde in bilen i höger fil framför den bilen. Hastigheten var omkring 100 km/tim. Det var inget särskilt med omkörningen. Nästa gång han såg Mazdan gjorde den en omkörning på vägrenen. J.L. körde då ut i vänster körfil. De kom sedan att ligga sida vid sida. Det förekom ingen aggressivitet mellan dem. Alla i Mazdan skrattade. När Mazdan närmade sig en framförvarande Volvo sa han till J.L. att släppa förbi Mazdan ut i vänster körfil, vilket denne gjorde. Mazdan vinglade till, antagligen beroende på att farten nu var ganska hög och att den bilen var tungt lastad. Därefter började bilen "vobbla" och föraren tappade kontrollen över bilen. Han skrek till J.L. att bromsa då han förstod vad som skulle hända. Han blev chockad.

Tingsrätten gör följande bedömning.

Beträffande de båda tilltalades körning under tre till fyra km före själva trafikolycksögonblicket har vittnena Å.N. och P.T. kunnat avge tämligen detaljerade uppgifter. Av deras berättelser framgår att J.L. uppträtt på ett mycket provokativt sätt gentemot övriga trafikanter. Hans sätt att växla mellan hög hastighet och tvära inbromsningar har enligt vittnena ej varit betingat av trafiksituationerna. Tingsrätten finner därför visat att J.L. på sätt åklagaren påstått med hög hastighet kört in precis framför M.B:s personbil och därefter gjort en tvär inbromsning. Beträffande det fortsatta händelseförloppet är genom vittnesbevisningen till fullo styrkt att de båda tilltalade inlett en kappkörning med hastigheter långt överstigande tillåten hastighet på motorvägen. Det har därvid framkommit att J.L., som förde den snabbaste bilen, var den av de två som drev upp hastigheten och som hindrade M.B. från att komma ut i den vänstra körfilen. Genom detta sitt körsätt har J.L. framkallat fara för trafikolycka. Den oaktsamhet han gjort sig skyldig till är med hänsyn till de manövrer han gjort med bilen i höga hastigheter att anse som grov. Han har vidare genom sitt medvetna risktagande visat uppenbar likgiltighet för andra människors liv och egendom. Åtalet mot J.L. för grov vårdslöshet i trafik är därför styrkt.

Vad avser åtalet mot M.B. för grov vårdslöshet i trafik och vållande till annans död är genom den förebragda utredningen visat att han gjort otillåtna omkörningar på sätt åklagaren påstått. Vidare är visat att han med mycket hög hastighet kört jämsides med J.L:s bil och ej gjort några försök att nedbringa hastigheten oaktat han närmade sig framförvarande bilar utan i stället med oförminskad hastighet kört ut framför J.L:s bil i den vänstra filen. I målet är emellertid ej visat att M.B. därefter gjort medvetna kraftiga svängningar med ratten utan kan det inte uteslutas att bilen börjat kränga på grund av den höga hastigheten och den snabba manövern. Oaktat det framkommit att J.L. genom sitt inledande körsätt utsatt M.B. för provokationer, har anledning ej förelegat, att såsom framgått genom vittnesbevisningen, besvara denna utmaning genom att försöka köra förbi J.L. eller i vart fall hålla sig jämsides med honom och på samma sätt som J.L. pressa sig mot den andres bil. Hans uppgifter om att han varit chockad och ej visste vad han gjorde har vederlagts av bl.a. vittnet J.B., som iakttagit att M.B. skrattat tillsammans med medpassagerarna i samma ögonblick som han för sista gången körde över i vänster fil. Genom detta sitt körsätt har M.B. förlorat kontrollen över bilen som kört av vägen och kolliderat med vägskylt och ljusstolpe. M.B. har, såsom framgår ovan, vid körningen ådagalagt en oaktsamhet som med hänsyn till de höga hastigheter det varit fråga om och de manövrer han gjort med bilen är att anses som grov. Han har vidare genom sitt medvetna risktagande visat uppenbar likgiltighet för andra människors liv och egendom. På grund av sin oaktsamhet har M.B. framkallat trafikolycka. Av obduktionsprotokollen har framgått att R.D. och M.A. avlidit till följd av de skador de åsamkades vid trafikolyckan. Genom den oaktsamhet M.B. gjort sig skyldig till har han förorsakat dessa personers död. M.B. skall därför ådömas ansvar för grov vårdslöshet i trafik och vållande till annans död.

I påföljdsfrågan uttalade tingsrätten följande:

Det trafikbrott de tilltalade gjort sig skyldiga till är av sådan art att tingsrätten ej anser att annan påföljd än fängelse kan bli aktuell. Till detta kommer att J.L. även tidigare lagförts för vårdslöshet i trafik, som varit av liknande - ehuru ej med så allvarliga följder som nu - karaktär.

M.B. har dessutom gjort sig skyldig till vållande till annans död. Brottet är ej att anse som ringa. Gärningen har inneburit att han medvetet utsatte såväl sig och sina passagerare som övriga trafikanter för stora risker. Därför borde påföljden bli ett längre fängelsestraff. Vid straffmätningen skall emellertid även förmildrande omständigheter beträffande den tilltalades person beaktas. Av läkarintyg har framgått att M.B. skadades svårt vid olyckan, att han genomgått en rad operationer och efterföljande behandling, att han ej kan återgå till sitt tidigare arbete och fortfarande är sjukskriven. Till följd av att två kamrater till honom omkom vid olyckan är han djupt deprimerad och såsom även framgått vid huvudförhandlingen i målet lider han fortfarande av svår ångest på grund av det inträffade. Oaktat dessa omständigheter finner sig tingsrätten ej kunna döma till en icke frihetsberövande påföljd. Dock skall på grund av de redovisade personliga förhållandena till följd av olyckan fängelsestraffet ej bestämmas högre än sex månader.

Såväl åklagaren som M.B. och J.L. överklagade tingsrättens dom.

Åklagaren justerade gärningsbeskrivningen beträffande M.B. genom att i tredje dels-satsen i första stycket lägga till "av oaktsamhet" mellan orden "där" och "göra" samt genom att i andra meningen i andra stycket ersätta "Genom sin oaktsamhet" med "Genom sitt oaktsamma körsätt".

Åklagaren yrkade, beträffande M.B., att åtalet för grov vårdslöshet i trafik skulle bifallas även såvitt avsåg påståendet att denne gjorde kraftiga svängningar med ratten och, beträffande både M.B. och J.L., att straffen skulle skärpas.

M.B. yrkade att han skulle frikännas eller i vart fall dömas till en mildare påföljd än den tingsrätten hade bestämt.

J.L. yrkade att han skulle frikännas eller, i andra hand, dömas till en lindrigare påföljd än fängelse.

Svea hovrätt (1994-03-31, hovrättsrådet Göran Rosenberg, f.d. hovrättsrådet Anders Andersson och t.f. hovrättsassessorn Kristina Holmgren, referent, samt nämndemännen Erik Lindahl och Lennart Näsström) ändrade tingsrättens domslut på så sätt att påföljden för M.B. och för J.L. bestämdes till fängelse i åtta månader resp. fängelse i sex månader. Under rubriken Utredningen i hovrätten anförde hovrätten följande:

Hovrätten har vid huvudförhandlingen hört M.B., J.L., Å.N., P.T., J.B. och M.P. på nytt. På M.B:s begäran har J.S. hörts som målsägande. Den skriftliga bevisningen vid tingsrätten har upptagits även här. Vidare har de fotografier och den film som förekom vid tingsrätten visats även här.

De förut hörda personerna har här lämnat uppgifter vilka i huvudsak överensstämmer med dem tingsrätten antecknat i sin dom, dock med följande tillägg eller ändringar.

M.B.: Han höll en hastighet av 90-95 km/tim när J.L:s bil först kom i fatt. Passagerarna i baksätet sov. J.S., som satt bredvid honom i framsätet, var dock vaken. Han fick bromsa tvärt när Toyotan utan att ge tecken svängde in framför honom i höger körfält. När bilarna något senare låg jämsides kom Toyotan tidvis omkring en halv meter in på Mazdans körfält. Toyotans förare "var ute efter något", "det var väldigt provocerande". Toyotan gjorde olika manövrer, bromsade och gasade. Hans egen bil hade i detta skede en hastighet av 110 km/tim. Han var panikslagen och fick en blackout; det blev svart och han såg bara cirklar framför ögonen. Ratten blev tung och han förlorade kontrollen över bilen. Han kände rädsla för sitt liv. Han hade inte pratat med J.S. under händelseförloppet med Toyotan. Han hade nog hunnit bromsa sin bil, men tänkte inte på detta; det verkade också som om Toyotans förare inte ville släppa kontakten med hans bil.

J.L.: Han gjorde en normal omkörning och tvivlar på att bilarna ökade hastigheten när de körde jämsides. Toyotan låg i vänster körfält och Mazdan i höger när denna började kränga. Det såg ut som om Mazdans förare lekte med ratten.

J.S. har uppgett i huvudsak följande: Han - liksom M.B. - blev rädd när Toyotan svängde in framför Mazdan. I ett senare skede gasade Toyotan och bromsade därefter in flera gånger. M.B. sökte endast undvika att bli pressad ut från vägbanan av Toyotan. M.B. bromsade inte in; det föreföll vara risk att Toyotan skulle preja dem, om Mazdan bromsades in. Efter omkörningen på vägrenen höll Mazdan normal hastighet. Han såg inte M.B. göra några onödiga rörelser med ratten. De hade inte skrattat eller pratat i bilen.

P.T.: Toyotans omkörning av Mazdan skapade enligt hans uppfattning i och för sig inte någon trafikfarlig situation, eftersom Mazdan lyckades parera genom att bromsa.

J.B.: Föraren av Mazdan såg ut att ha full kontroll över sin bil när den fördes ut i vänster körfält ungefär samtidigt med att han förde ut sin bil i vägrenen. När bilarna var jämsides såg han föraren le och prata med passagerarna bredvid. Samtidigt "grejade han med ratten". Det var "helt klart medvetna rattrörelser, på skoj". Mazdan girade inte som följd av rattrörelserna, utan bilen började i stället att "vobbla".

M.P. har berättat i stort sett på samma sätt som J.L. samt förnekat att någon kappkörning förekom.

I sina domskäl uttalade hovrätten följande:

Skuldfrågorna

Utredningen i hovrätten ger inte anledning till någon annan bedömning av åtalet beträffande J.L. än den som tingsrätten har gjort. Han skall således dömas för grov vårdslöshet i trafik.

Även vad gäller åtalet beträffande M.B. delar hovrätten huvudsakligen tingsrättens bedömning. I motsats till tingsrätten finner hovrätten dock inte att det är utrett att M.B. med hög hastighet företog ett filbyte och körde om Toyotan såsom görs gällande i gärningsbeskrivningen. Hovrätten finner däremot - och även här i olikhet med tingsrätten - att det har visats, främst genom vittnet J.B:s uppgifter, att M.B. - såsom åklagaren har påstått - gjorde kraftiga svängningar med ratten med resultat att han förlorade kontrollen över bilen. I övrigt delar hovrätten tingsrättens bedömning av åtalet beträffande M.B. och finner därför att denne skall dömas för grov vårdslöshet i trafik och vållande till annans död.

Påföljdsfrågorna

I likhet med tingsrätten finner hovrätten att någon annan påföljd än fängelse inte kan komma i fråga för någon av M.B. och J.L..

De har båda visat prov på mycket dåligt omdöme i trafiken och genom sitt handlande utsatt andra människor för livsfara, J.L. främst genom sitt farliga och provocerande körsätt på en hårt trafikerad sträcka av E 20 och M.B. genom att han, trots sin tidigare erfarenhet som yrkeschaufför, inte besinnade sig vid denna provokation utan i stället antog vad han tydligen uppfattade som en utmaning. Deras beteende i trafiken fick förödande konsekvenser genom att två människor omkom.

De brott som M.B. och J.L. skall dömas för har enligt det anförda högt straffvärde. Vid straffmätningen för J.L:s del skall beaktas även att denne tidigare har gjort sig skyldig till vårdslöshet i trafik. De skador och men som M.B. ådrog sig genom olyckan skall, som tingsrätten har funnit, beaktas i mildrande riktning vid straffmätningen beträffande honom. Hovrätten anser att straffen för båda bör sättas högre än vad tingsrätten har bestämt.

Målnummer B 2990/93