RH 1995:48
Fråga om förares uppsåt vid olovlig körning på grund av bristande behörighet.
Allmän åklagare yrkade ansvar å M.U. för olovlig körning med följande påstående: M.U. har den 31 juli 1992 fört lastbil på E4 vid Godmersta, Örnsköldsviks kommun, med tillkopplad släpvagn utan att vara berättigad till det eftersom fordonskombinationens totalvikt överstigit 3,5 ton och M.U:s körkort AB inte gav behörighet att föra kombinationen.
M.U. förnekade gärningen.
Närmare hörd över åtalet uppgav M.U. följande. Det är riktigt att han framförde fordonskombinationen på angiven tid och plats. Vid det tillfället trodde han att han hade behörighet att göra detta. Anledningen till det var att han i samband med en körkortsreform 1975 ansökte, i enlighet med då gällande bestämmelser, om att få byta ut sitt körkort med behörighet AB mot ett nytt körkort med en behörighet som motsvarade hans tidigare erfarenheter. Även flera andra personer i den teatergrupp som han ingick i gjorde detsamma. Dessa personer fick nya körkort med mer omfattande behörighet. I augusti 1975 utfärdades ett körkortstillstånd med behörighet ABDE även åt honom. Försändelsen med körkortstillståndet hämtade han aldrig ut på posten och den återgick därför till avsändaren. Han har dock utgått från att hans nya behörighet funnits registrerad någonstans. Han har sedan 1975 vid en mångfald tillfällen framfört fordon som krävt behörighet för tung lastbil, buss eller tung släpvagn. Han har inte vid något tillfälle reflekterat över att han skulle sakna denna behörighet. I samband med körkortsreformen 1983 ansökte han inte om byte av körkort till behörighet för tung lastbil eftersom han trodde sig redan ha den behörigheten. Inte heller då han förnyat sitt körkort har han reflekterat över att detta fortfarande endast utvisar behörighet AB.
Umeå tingsrätt (1994-04-12, nämndemännen Karin Larsson Tängden och Lisbeth Wernersson) ogillade åtalet och anförde i domskälen följande: Av åklagaren åberopat skriftlig bevisning framgår att M.U. vid det åtalade tillfället innehaft körkort endast med behörighet AB och således framfört fordonskombinationen utan att vara berättigad därtill. - För ansvar för olovlig körning krävs emellertid även uppsåt hos gärningsmannen beträffande rekvisitet "utan att vara berättigad". M.U:s uppgift att han vid det aktuella tillfället trodde sig vara berättigad att framföra fordonskombinationen kan med hänsyn till omständigheterna inte lämnas utan avseende. Anledning saknas till antagande att M.U. skulle ha framfört fordonskombinationen om han insett att han saknade behörighet därtill. Åtalet skall således ogillas.
Tingsfiskalen Arne Åkerström och nämndemannen Christer Holm var skiljaktiga och anförde: Lika med majoriteten finner vi det vara utrett i målet att M.U. framfört fordonskombinationen utan att vara berättigad därtill. - För att ett påstående av en fordonsförare att han trott sig vara berättigad att föra fordonet, trots att så inte var fallet, skall förtjäna tilltro måste särskilda omständigheter föreligga. Det förefaller mycket anmärkningsvärt att M.U. inte någon gång under sjutton års tid skulle ha reflekterat över sin körkortsbehörighet i samband med att han framförde tyngre fordon och fordonskombinationer. Det förefaller än mer anmärkningsvärt mot bakgrund av det förhållande att M.U. vid i vart fall två tillfällen under denna tidsperiod förnyat sitt körkort och då kunnat konstatera vilken behörighet hans körkort utvisade. Det nu anförda är så besvärande för M.U. att dennes uppgift att han trott sig vara berättigad att framföra fordonskombinationen kan lämnas utan avseende, oaktat vad M.U. anfört beträffande ansökan om byte av körkort 1975. Det kan istället hållas för visst att M.U. var medveten om att han saknade behörighet att framföra fordonskombinationen. Den åtalade gärningen är därmed styrkt. Den är att bedöma på sätt åklagaren gjort. - Påföljden bör bestämmas till 30 dagsböter.
Åklagaren överklagade domen och yrkade bifall till åtalet.
M.U. bestred ändring.
Hovrätten för Övre Norrland (1994-11-30, hovrättsråden Ingrid Olsson och Bertil Bondesson, referent, samt hovrättsassessorn Tyri Öhman) dömde M.U. för olovlig körning till penningböter 900 kr. Hovrätten anförde följande i domskälen.
Såsom tingsrätten funnit är det utrett att M.U. fört den av åklagaren angivna fordonskombinationen utan att vara berättigad därtill.
Straffansvar för olovlig körning enligt 3 § första stycket trafikbrottslagen förutsätter att rekvisitet "utan att vara berättigad" omfattas av uppsåt hos gärningsmannen.
M.U. har även i hovrätten hävdat att han trodde att han var berättigad att föra fordonskombinationen. Som skäl för detta har han åberopat i allt väsentligt samma omständigheter som antecknats i tingsrättens dom.
M.U. har visserligen i augusti 1975 erhållit ett körkortstillstånd med ABDE-behörighet. Han har emellertid inte vidtagit erforderliga åtgärder för att ett körkort med denna behörighet skulle lämnas ut till honom. Det är en närmast självklar regel att ett körkort inte blir gällande förrän det har lämnats ut till den berättigade. Av M.U:s egna uppgifter framgår också att han känt till att den behörighet som fanns angiven på hans körkort - AB - inte gav honom rätt att föra fordonskombinationen. Enligt hovrättens uppfattning föreligger det inte sådana särskilda omständigheter som medför att M.U:s påstående att han under sjutton år har svävat i villfarelse om sin förarbehörighet kan förtjäna tilltro. Han måste ha varit medveten om sin bristande behörighet vid det aktuella tillfället. Åtalet för olovlig körning skall därför bifallas. Brottet förskyller penningböter.