RH 1995:66

Genom beslut den 26 januari 1995 förordnade Patent- och Registreringsverket (PRV) att F.W. Aktiebolag skulle träda i likvidation, eftersom bolaget inte sänt in årsredovisning för något av de senaste två åren till PRV, och utsåg likvidator.

Bolaget överklagade beslutet till tingsrätten och yrkade att beslutet om likvidation skulle hävas och att tingsrätten skulle förordna att PRV:s beslut tills vidare inte fick verkställas.

Till stöd för sin talan anförde bolaget bl.a.: Bolagets bokföringsmaterial har under tiden 1993-04-05-1995-01-16 funnits hos Skattemyndigheten i Halmstad med anledning av skatterevision. Trots upprepade påstötningar från såväl bolaget som bolagets revisor har det inte gått att få ut bokföringsmaterialet från skattemyndigheten. Personal på skattemyndigheten har vid förfrågan från bl.a. bolagets revisor förklarat att det inte fanns någon anledning att skynda på handläggningen för att bolaget skulle få handlingarna i tid eftersom likvidation skulle kunna inträffa först den 8 mars 1995. Årsredovisningarna för de aktuella räkenskapsåren har därför inte kunna färdigställas i tid och bolaget har saknat möjlighet att fullgöra sin skyldighet. PRV var medvetet om att skattemyndigheten innehade bolagets bokföringsmaterial. PRV borde därför inte ha förelagt bolaget att sända in årsredovisningar utan att först förhöra sig med skattemyndigheten om det fanns förutsättningar för bolaget att fullgöra föreläggandet.

Halmstads tingsrätt (1995-03-02, tingsfiskalen Per-Anders Svensson) avslog överklagandet och lämnade bolagets yrkande om inhibition utan bifall. Som skäl för beslutet anförde tingsrätten:

Enligt 13 kap. 4 a § 1 st 3 p aktiebolagslagen (1975:1385) skall registreringsmyndigheten (PRV) förordna att ett bolag, som inte sänt in årsredovisning till PRV för något av de senaste två räkenskapsåren, skall träda i likvidation. Av lagrummets andra stycke framgår att sådant beslut inte skall meddelas, om likvidationsgrunden upphört under ärendets handläggning hos registreringsmyndigheten. - Bolaget har inte gjort gällande att likvidationsgrunden upphört under ärendets handläggning hos registreringsmyndigheten. Vad bolaget anfört till stöd för sitt yrkande kan inte föranleda ändring av PRV:s beslut.

Bolaget överklagade beslutet med yrkande att hovrätten skulle upphäva beslutet om likvidation och förordna om inhibition. Till stöd för sin talan anförde bolaget samma skäl som vid tingsrätten och tillade i huvudsak följande: PRV skulle inte ha meddelat något föreläggande, utan att först höra med skattemyndigheten om revisionen var avslutad eller inte och om bolaget rent faktiskt kunde upprätta årsredovisningarna. Detta har PRV försummat och har därmed gått utöver syftet med lagen. PRV är bundet av förvaltningslagens och den offentliga rättens regler om myndighetsutövning. Dessa har man överträtt. En likvidation innebär betydande och fullständigt onödiga kostnader för bolaget och dess ägare. Mot denna bakgrund förefaller PRV:s ovilja att ompröva beslutet som mycket märklig. Det kan inte vara rimligt att PRV skall kunna ge ett föreläggande att inkomma med årsredovisning under en pågående skatterevision.

PRV anförde bl.a. följande: Frågor om problemet att ett bolag inte kan eller har fråntagits möjligheten att förfoga över eget bokföringsmaterial för upprättande av årsredovisning är inte ovanliga. Som exempel på omständigheter som medför att nuvarande styrelse för bolaget inte kan förfoga över bokföringsmaterial kan nämnas bl.a. stöld av handlingar, skatterevision, beslag i polisutredningar, tidigare aktieägares vägran att överlämna handlingar, lång och svårartad sjukdom hos styrelseledamot, försummelse av bolagets revisor eller att denne avlidit eller avvikit från Sverige. I aktiebolagslagen eller förarbetena till denna berörs inte frågan om bolagets faktiska möjligheter att förfoga över sin bokföring för sammanställning av årsredovisning inför hotet om tvångslikvidation. Detta kan bero på att frågan inte förutsattes kunna vålla problem. Å andra sidan kan tänkas att lagstiftaren menat att de fall där bolaget ej gett in räkenskapshandlingar till PRV för de senaste två räkenskapsåren och bolaget av olika skäl saknat möjligheter att färdigställa årsredovisningar, skulle vara analoga med de fall där bolaget försummat att upprätta bokslut. I ett flertal avgöranden från hovrätterna och Högsta domstolen har emellertid reglerna tolkats så att aktiebolag som inte förmår prestera årsredovisningar för de två senaste räkenskapsåren skall försättas i likvidation. Detta har gällt även när förhållandena varit sådana att bolaget inte kunnat prestera årsredovisningarna på grund av omständigheter som legat utanför bolagets rådighet. De olika omständigheter som åberopats av bolagen har hos domstolarna inte föranlett ändring av fattade likvidationsbeslut. Denna praxis var känd hos PRV när verket den 13 februari 1995 hade att besluta om omprövning. PRV fann med hänsyn till bl.a. den redovisade praxisen att beslutet om likvidation inte kunde vara uppenbart oriktigt. Det förelåg därför inte skäl att ändra beslutet. PRV noterar också att tingsrätten inte funnit skäl att häva likvidationsbeslutet.

Hovrätten för Västra Sverige (1995-04-13, hovrättsrådet Kjell Björnberg och tf. hovrättsassessorn Håkan Hallstedt, referent) upphävde likvidationsbeslutet. I skälen anförde hovrätten:

Hovrätten konstaterar inledningsvis att PRV:s underlåtenhet att ompröva beslutet enligt 27 § förvaltningslagen (1986:223) inte kan anses innebära, att PRV har förfarit felaktigt.

Bolaget delgavs den 24 november 1994 föreläggande att inkomma med yttrande eller med de begärda handlingarna senast den 25 januari 1995. I föreläggandet angavs vidare att PRV efter denna dag skulle komma att pröva frågan om skyldighet för bolaget att träda i likvidation.

Av intyg, daterat den 7 februari 1995, från skatteinspektören P.U. framgår att bolagets räkenskapshandlingar för räkenskapsåret 1992 funnits hos skattemyndigheten för granskning under tiden den 4 maj 1993 till den 16 januari 1995. Av intyget framgår vidare att en namngiven tjänsteman vid PRV den 15 september 1994 per telefon underrättades om detta förhållande av P.U.. I intyget anges slutligen att P.U. vid telefonsamtalet fick sådana uppgifter, att han drog den slutsatsen att ett likvidationsbeslut var att vänta tidigast den 8 mars 1995.

Såvitt framgår av handlingarna i målet har inte någon uppgift om vad som förekommit vid samtalet från P.U. tillförts PRV:s likvidationsärende. Underlåtenheten härvidlag innebär, eftersom uppgiften får anses ha haft betydelse för utgången av ärendet, ett åsidosättande av 15 § förvaltningslagen.

Enligt 13 kap. 4 a § 4 p aktiebolagslagen (1975:1385) skall registreringsmyndigheten förordna att ett bolag skall träda i likvidation om bolaget inte har sänt in årsredovisning enligt 11 kap. 3 § samma lag för något av de senaste två räkenskapsåren. I samband med överflyttningen av vissa likvidationsärenden från tingsrätt till PRV uttalade departementschefen bl.a. följande: "Rätten har bara att på grundval av uppgifter från PRV - kontrollera om erforderliga behöriga räkenskapshandlingar har skickats in till verket. Om så inte är fallet, måste rätten besluta att bolaget skall träda i likvidation: något annat alternativ finns inte."- - "I stället för rättsliga överväganden är det i dessa ärenden alltså fråga om att kontrollera förekomsten av vissa fakta." (prop. 1993/94:43 s. 14 och 15). Något ändrat synsätt har inte redovisats i samband med de skärpningar av reglerna angående underlåtenheten att inkomma med årsredovisningar som nyligen har genomförts (prop. 1994/95:67 s. 28-30).

Enligt de redovisade uttalandena får således utrymmet för att upphäva en likvidation där årsredovisningarna inte inkommit till PRV inom den stadgade tiden anses vara i stort sett obefintligt. Samtidigt kan konstateras, att utgångspunkten för de aktuella reglerna i aktiebolagslagen givetvis är, att varje bolag har tillgång till sina räkenskapshandlingar.

En likvidation är en mycket långtgående åtgärd som, om den företas i onödan, kan leda till betydande kapitalförstöring. Kortare dröjsmål kan ofta bero på mindre försummelser som inte står i proportion till verkningarna av ett likvidationsbeslut (jfr prop. 1994/95:67 s. 29). Det ankommer på PRV att avgöra hur långt dröjsmål som kan accepteras innan ett likvidationsföreläggande utfärdas. Ett visst utrymme för en form av skälighetsbedömning föreligger därmed. Den aktuella bestämmelsen är inte tänkt att tillgripas utan att sakliga skäl föreligger eller vid enbart kortare dröjsmål. Om ett bolag till följd av annan myndighets beslut helt skulle sakna praktisk möjlighet att efterkomma ett föreläggande torde PRV, om man underrättats om förhållandet, således ha viss möjlighet att avvakta med att utfärda ett likvidationsföreläggande eller att förlänga tiden för detta. Genom att skattemyndighetens underrättelse till PRV inte har tillförts PRV:s akt har PRV undandragits möjligheten att ta hänsyn till de föreliggande omständigheterna. Det bör därvid noteras, att det ovan nämnda intyget från skattemyndigheten inte fanns att tillgå vid omprövningen den 13 februari 1995. Den förnyade begäran om omprövning som därefter har framställts har kommit in först efter det att PRV översänt handlingarna till tingsrätten. Någon omprövningsskyldighet har då enligt 27 § 2 st förvaltningslagen inte förelegat.

Även med beaktande av vad som tidigare har anförts skulle det enligt hovrättens mening föra alltför långt om en domstol, vid prövningen av ett överklagande av en fråga om civila rättigheter av den art som det här är fråga om, inte skulle ha någon effektiv möjlighet att ta hänsyn till extraordinära omständigheter som de nu aktuella, om dessa kan anses utgöra en giltig ursäkt för en underlåtenhet att efterkomma ett föreläggande (jfr NJA 1973 s. 491 och 1975 s. 69 I - äldre rätt).

Det förhållandet att bolagets räkenskapshandlingar funnits hos skattemyndigheten och att denna myndighet på förfrågan nekat att utlämna dessa bör, med hänsyn till att bolaget således under tiden den 4 maj 1993 till den 16 januari 1995 saknat möjlighet att upprätta och insända årsredovisningar, föranleda att bolaget fram till sistnämnda dag får anses ha haft giltig ursäkt för att inte efterkomma föreläggandet. Den tid av tio dagar som därefter stått bolaget till buds före likvidationsbeslutet att efterkomma föreläggandet kan inte anses ha utgjort skäligt rådrum. De aktuella räkenskapshandlingarna har inlämnats till PRV under målets handläggning vid tingsrätten. Likvidationsgrunden har därmed upphört. Hovrätten finner mot bakgrund av det sagda och med beaktande av det förfarandefel som har förekommit under handläggningen att likvidationsbeslutet skall upphävas.

Hovrättsrådet Bertil Josefsson var skiljaktig från beslutet och anförde: Jag instämmer i vad majoriteten har anfört till och med det stycke som avslutas med "- - - förvaltningslagen då inte förelegat." Därefter bör beslutet enligt min mening ha följande lydelse: Det förhållandet att bolagets räkenskapshandlingar varit inlämnade hos skattemyndigheten och att denna myndighet på förfrågan nekat att utlämna dessa kan dock inte föranleda annan bedömning än att likvidationsgrund förelegat vid PRV:s beslut härom.

Målnummer Ö 558/95