RH 1995:71
Fråga om en avsändare kunnat räkna med att hans försändelse skulle bli föremål för postbehandling och avskiljande för mottagarens räkning i rätt tid.
J.L. dömdes av Norrtälje tingsrätt den 21 oktober 1994 för bl.a. stöld. Enligt domen skulle den som ville överklaga domen komma in med sitt överklagande till tingsrätten senast fredagen den 11 november 1994. Genom en skrift som ankomststämplades vid Norrtälje tingsrätt måndagen den 14 november 1994, överklagade J.L. tingsrättens dom.
Norrtälje tingsrätt (1994-11-14, tingsfiskalen Marie Wessel) avvisade överklagandet och anförde som skäl för beslutet att J.L:s talan inte hade kommit in före överklagandetidens utgång.
Genom sitt ombud, advokaten U.A. i Stockholm, överklagade J.L. avvisningsbeslutet och ansökte om återställande av försutten tid samt anförde: Överklagandet upprättades och skickades med posten den 9 november 1994. Oaktat det korta avståndet till Norrtälje inkom ej överklagandet i rätt tid. Som grund för återställande av försutten tid hävdas att två dagars postleverans till Norrtälje rimligen måste vara mer än vad som erfordras. Det kan därför hävdas att det vid postförsändelsens ivägskickande ej fanns anledning att bedöma att risk förelåg för att försändelsen ej skulle komma fram i rätt tid. Postverkets försummelse härvidlag skall ej ligga J.L. till last.
Uppgiften om att överklagandet upprättades och skickades med posten den 9 november 1994, preciserades av advokaten U.A. i enlighet med följande: Hans sekreterare ombesörjde att överklagandet blev postat. Det gick till på så sätt att sekreteraren några minuter efter kl 17.00 lade försändelsen i den Postens gula brevlåda som finns mitt för Landstingshuset på Hantverkargatan i Stockholm. Så brukar sekreteraren alltid göra och försändelserna brukar alltid komma fram till adressaten påföljande dag. De gånger postandet sker dagen före "sista dag", brukar kontroll göras med mottagaren för att få bekräftat att försändelsen kommit fram. I det här fallet skedde postandet två dagar före "sista dag" och någon kontroll med tingsrätten gjordes därför inte. När sekreteraren denna gång lade försändelsen i brevlådan, hördes inget dunsande ljud såsom när en försändelse landar på en tom brevlådas botten. Detta förstods så att lådan inte hade blivit tömd.
Svea hovrätt (1994-11-30, hovrättslagmannen Ann-Christine Zachrisson, hovrättsrådet Owe Matton och tf. hovrättsassessorn Egon Abresparr, referent) lämnade överklagandet och ansökningen om återställande av försutten tid utan bifall och anförde:
Part som ville överklaga tingsrättens den 21 oktober 1994 meddelade dom skulle komma in med sitt överklagande till tingsrätten senast fredagen den 11 november 1994.
Av utredningen i målet framgår att J.L:s överklagande skickades till tingsrätten i en postförsändelse som efter kl 17.00 onsdagen den 9 november 1994 lades i en brevlåda vid Landstingshuset, Hantverkargatan 45, Stockholm. På brevlådan var anslaget att brev som lades i den skulle komma att delas ut till adressaten närmast följande vardag, under förutsättning att brevet lades på lådan före kl. 17.00. Eftersom försändelsen med J.L:s överklagande lades på lådan efter kl 17.00, kunde han inte räkna med att försändelsen skulle bli föremål för postbehandling samma dag, utan tidigast dagen därpå, nämligen torsdagen den 10 november 1994. Det förhållandet att den som lade försändelsen i brevlådan uppfattade det som att brevlådan inte hade blivit tömd trots att klockan hade passerat 17.00, föranleder inte annan bedömning.
Med normal postgång skulle försändelsen ha avskilts för tingsrättens räkning först under fredagen den 11 november; dvs. samma dag som överklagandetiden löpte ut. Enligt vad Högsta domstolen slagit fast (NJA 1985 s. 862) måste J.L. ha räknat med mindre förseningar i postbefordringen och kan därför inte anses ha laga förfall för den försening som ledde till att försändelsen inte kom fram till tingsrätten under fredagen den 11 november 1994.