RH 1995:76
Enbart ett påstående från åklagaren om att ett icke namngivet vittne, som av rädsla inte velat träda fram, har pekat ut någon som gärningsman har inte ansetts tillräckligt för att sannolika skäl för brott skall föreligga.
Åklagaren yrkade att H.R.F. skulle förklaras häktad, såsom på sannolika skäl misstänkt för misshandel i Helsingborg den 20 augusti 1995 och för stöld alternativt häleri avseende en mobiltelefon i Helsingborg under våren 1995. Som särskild häktningsgrund åberopade åklagaren att det fanns risk för att H.R.F. genom att undanröja bevis eller på något annat sätt försvårade sakens utredning. Åklagaren begärde även tillstånd till restriktioner enligt 24 kap. 5 a § rättegångsbalken.
Vid häktningsförhandlingen förnekade H.R.F. brott och bestred häktningsyrkandet.
Åklagaren redogjorde därefter för vad som hade framkommit under förundersökningen, varvid hon hänförde sig till en häktningspromemoria. Av promemorian framgick bl.a. följande. Målsäganden hade vid polisförhör uppgett att han vid ifrågavarande tidpunkt befunnit sig på dansrestaurangen Metropol, när han plötsligt överfallits och slagits till marken, varefter han blivit sparkad i huvudet. Utanför dansbanan hade vakter gripit H.R.F.. Denne hade vid polisförhör förnekat all kännedom om misshandeln. Målsäganden kunde enligt polisförhöret inte identifiera gärningsmannen. - I häktningspromemorian fanns två avsnitt rörande vittnesiakttagelser. Dessa avsnitt, av vilka det ena i innehållsförteckningen försetts med texten "Endast åklagarens ex.", fanns inte med i det exemplar av promemorian som ingavs till rätten. - Vid husrannsakan hos H.R.F. hade påträffats en mobiltelefon, som ansågs kunna härledas till en tidigare stöldanmälan.
Åklagaren anförde därutöver: Det vittne som pekat ut H.R.F. som gärningsman känner både den misstänkte och målsäganden. Vittnet vågar ännu ej framträda med sitt namn, då han är rädd för H.R.F.. Vittnet har berättat att H.R.F. gått fram till målsäganden, slagit och sparkat honom helt oprovocerat och sedan gått därifrån.
H.R.F. anförde: Natten till den 20 augusti 1995 besökte han Metropol. Han befann sig där cirka en halvtimme. Han dansade inte utan stod i baren och drack litet, medan han snackade med en kille vid namn P.. När han kom ut från Metropol, berättade en ordningsvakt för honom att några vittnen hade sett honom misshandla en kille. Han har aldrig sett målsäganden förrän han mötte denne i polisbilen. Varken målsäganden eller någon av dennes kompisar kunde identifiera honom som gärningsmannen. Han har inga svårigheter att minnas händelseförloppet. - Den mobiltelefon som påträffades när han efter gripandet visiterades hos polisen har han köpt av en okänd kille på Knutpunkten för 3 500 kr för sex till sju månader sedan. Han misstänkte inte att den var stulen, och han fick inget kvitto. Han var dock medveten om att en dylik telefon kostar cirka 8 000 kr, om man köper den ny.
Helsingborgs tingsrätt (1995-08-21, hovrättsfiskalen Charlotta Bengtsson) meddelade följande beslut.
H.R.F. är på sannolika skäl misstänkt för misshandel i Helsingborg den 20 augusti 1995 och för häleri avseende en mobiltelefon i Helsingborg under våren 1995. Det finns risk för att han genom att undanröja bevis eller på något annat sätt försvårar sakens utredning. På grund härav förklarar tingsrätten H.R.F. häktad. - Åtal skall vara väckt senast den 1 september 1995 kl 12.00. - Åklagarens begäran om tillstånd enligt 24 kap. 5 a § rättegångsbalken att meddela restriktioner bifalls.
H.R.F. överklagade och yrkade att hovrätten skulle upphäva häktningsbeslutet. Åklagaren bestred ändring, varvid han anförde bl.a. att förhör ännu inte hade hållits med det vittne som skulle ha iakttagit H.R.F..
Hovrätten över Skåne och Blekinge (1995-08-24, hovrättslagmannen Per Eriksson, referent, hovrättsrådet Lars Eric Håkansson och tf. hovrättsassessorn Birgitta Erlinge) upphävde häktningsbeslutet och anförde följande skäl.
Vad gäller misstanken om misshandel består den i rätten åberopade utredningen enbart av ett påstående från åklagaren om att ett icke namngivet vittne, som ännu inte hörts under förundersökningen, skulle ha pekat ut H.R.F. som gärningsman. Denna utredning är inte tillräcklig för att H.R.F. skall kunna anses vara på sannolika skäl misstänkt för det påstådda brottet. Åklagaren har inte gjort gällande att det är av synnerlig vikt att H.R.F. tas i förvar i avvaktan på ytterligare utredning. Hovrätten saknar därför anledning att pröva om den förebragta utredningen är tillräcklig för att H.R.F. skall anses skäligen misstänkt för brottet.
H.R.F. är däremot på sannolika skäl misstänkt för häleri avseende en mobiltelefon i Helsingborg under våren 1995. Risken för att han genom att undanröja bevis eller på något annat sätt skulle försvåra utredningen av detta brott framstår emellertid inte som så påtaglig att skäl för häktning kan anses föreligga.
På grund av vad sålunda anförts skall tingsrättens häktningsbeslut upphävas.