RH 1995:77
Bouppteckning har ansetts ogiltig, eftersom efterarvingar varit gode män.
O.M. avled den 21 januari 1995 och efterlämnade som dödsbodelägare efterlevande makan G.M. samt tre efterarvingar. G.M. begärde att som sin bodelningsandel få behålla sitt giftorättsgods. Bobehållningen fastställdes till 491 726 kr.
Kristianstads tingsrätt (1995-06-08, tingsnotarien Sara Rosen) registrerade bouppteckningen och fastställde arvsskatten till 7 450 kr.
G.M. och efterarvingarna överklagade och yrkade att hovrätten skulle undanröja grunderna för beskattning. Kammarkollegiet bestred ändring.
Hovrätten över Skåne och Blekinge (1995-08-31, hovrättslagmannen Olle Ekstedt, hovrättsrådet Lennart Frii, referent, och t.f. hovrättsassessorn Anna Tansjö) undanröjde tingsrättens beslut att registrera bouppteckningen och om skattläggning och visade målet åter till tingsrätten för fortsatt behandling.
Hovrätten anförde:
G.M. är ensam delägare i dödsboet efter O.M.. Övriga klagande är efterarvingar. De är sålunda inte delägare i dödsboet efter O.M.. De blir däremot delägare i den efterlevande makens dödsbo. Av bouppteckningen framgår att två av efterarvingarna - M.M. och B.M. - förrättat bouppteckningen. Fråga uppkommer om de varit behöriga förrättningsmän.
Hovrätten gör följande bedömning.
Skyldigheten att föranstalta om bouppteckning fullgörs genom att den bouppteckningspliktige bestämmer tid och ort för bouppteckning samt utser gode män att förrätta den. Gode männen skall vara minst två.
Den nuvarande bestämmelsen om gode män tillkom år 1934. Under förarbetena uttalade lagberedningen bl.a. följande. "Att delägare ej kan vara bouppteckningsförrättare torde ligga i sakens natur och får för övrigt anses framgå därav, att bouppteckningsförrättare betecknas såsom god man. Bouppteckningsförrättare kan ej heller den vara, som föranstaltar om bouppteckningen". (SOU 1932:16 s. 272.)
Som framgår av 20 kap. 2 § ärvdabalken skall bl.a. de som vid tiden för bouppteckningen är efterarvingar kallas till bouppteckningsförrättningen. Vid den efterlevandes makens död skall i allmänhet en proportionell delning ske. Denna kommer att väsentligen grundas på bouppteckningen, i vilken skall antecknas och värderas inte bara dennes utan även all den efterlevandes egendom.
Lagberedningen anförde om denna proportionella delning följande: "Detta fastställande är av stor vikt, i det att också en i och för sig måhända ej så betydande felaktighet - den må röra egendomens upptagande eller värderande - kan i händelse av en väsentlig förändring i boets ställning avsevärt inverka på storleken av de båda sidornas andelar vid efterlevande makens död. Det vore därför ej riktigt, om sekundosuccessorerna betoges möjlighet att vid bouppteckningen tillvarataga sina intressen. Deras kallande till förrättningen synes tvärtom kunna uppfattas såsom en konsekvens av bestämmelserna om egendomens delning vid efterlevande makens död". (SOU 1932:16 s. 272.)
Som framgår av det föregående har efterarvingar betydande intressen att bevaka vid en bouppteckningsförrättning. En efterarvinge kan därför inte vara bouppteckningsförrättare. Den i nu förevarande mål upprättade bouppteckningen är sålunda ogiltig.