RH 1995:90
Vid övningskörning har såväl övningsledaren som eleven fällts till ansvar för trafiknykterhetsbrott. Eleven har därjämte dömts för medhjälp till övningsledarens brott.
Åklagaren yrkade vid Norrköpings tingsrätt ansvar å G.L. för grovt rattfylleri och å A.A. för rattfylleri och medhjälp till grovt rattfylleri. Åklagaren påstod bl.a. följande.
A.A. har den 25 juni 1994 övningskört med bil från Ljusfallshammar till Finspång, efter att ha druckit alkohol i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans utandningsluft efter färden uppgått till 0,28 milligram per liter. G.L. har därvid såsom övningsledare ansvarat för körningen trots att han före färden druckit alkohol i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans utandningsluft efter färden uppgått till 0,65 milligram per liter. A.A. har genom att köra bilen medverkat till G.L:s trafiknykterhetsbrott.
A.A. och G.L. förnekade gärningarna. Alkoholutandningsproven åberopades som bevis.
Norrköpings tingsrätt (1994-02-01, rådmannen Johan Östling samt nämndemännen Ingemar Baggman, Liljan Forsberg och Gustav Hedlund) som fann åtalet enligt ovan styrkt dömde G.L. för grovt rattfylleri och A.A. för medhjälp till grovt rättfylleri och rattfylleri, båda till fängelse en månad. I sina domskäl anförde tingsrätten, så vitt nu är av intresse, följande.
Det är klarlagt att G.L., som enligt 81 § körkortsförordningen skall anses som förare vid övningskörningen, gjort sig skyldig till grovt rattfylleri under färden från Ljusfallshammar till Finspång och att A.A. under samma färd gjort sig skyldig till dels rattfylleri som förare och dels medhjälp till G.L:s brott. Det saknas anledning att överväga annan påföljd än fängelse för någon av dem.
G.L. och A.A. överklagade domen och yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet, A.A. i andra hand att påföljden skulle bestämmas till villkorlig dom. Åklagaren bestred ändring.
Göta hovrätt (1995-05-29, hovrättsråden Lennart Thorelli och Hans Träff, t.f. hovrättsassessorn Magnus Ragnmark, referent, samt nämndemännden Inez Heedman och Ingabritt Svensson) fastställde tingsrättens dom. I domskälen yttrade hovrätten bl.a. följande.
G.L. skall enligt 81 § körkortsförordningen anses som förare. Ansvar för rattfylleri kan även ådömas den som utövar uppsikten i berusat tillstånd (NJA 1939 s 383 och RH 53:81). Vid denna bedömning kan G.L. inte undgå ansvar för grovt rattfylleri.
A.A., som övningskört i berusat tillstånd, har själv gjort sig skyldig till rattfylleri. Eftersom han måste ha insett att även G.L. var spritpåverkad har han också gjort sig skyldig till medverkan till G.L:s rattfylleribrott. Han har således gjort sig skyldig till såväl rattfylleri som medhjälp till grovt rattfylleri. Det sist nämnda brottet framstår härvid som det allvarligaste. Lika med tingsrätten finner hovrätten att även han skall dömas till fängelse.