RH 1996:1
Tingsrätt har av förbiseende tagit upp tvistemål till handläggning enligt allmänna regler, trots att värdet av vad som yrkats uppenbart inte överstigit halva basbeloppet. Tingsrätten har ansetts böra i fortsättningen handlägga målet enligt 1 kap. 3 d § första stycket rättegångsbalken.
FORICON TIMBER Aktiebolag (Foricon) ansökte om stämning på Älgarås Sågverk Aktiebolag (Älgarås) med yrkande att Älgarås skulle förpliktas att till Foricon utge 16 961 kr 50 öre jämte ränta på detta belopp från dagen för delgivning av stämningsansökningen till dess betalning skedde. Till grund för käromålet åberopade Foricon att bolaget hade utgett ett belopp om 33 923 kr i ersättning för kostnad för ett skiljeförfarande mellan parterna och att ersättningsskyldighet för beloppet ålåg parterna solidariskt.
Stämningsansökningen kom in till tingsrätten den 2 november 1994. Tingsrätten tog upp målet till handläggning enligt allmänna regler för tvistemål, utfärdade stämning och förelade Älgarås att avge skriftligt svaromål. Sedan Foricon fått del av svaromålet påpekade Foricon i en inlaga till tingsrätten den 13 december 1994 att målet rätteligen borde handläggas som mål enligt 1 kap. 3 d § första stycket rättegångsbalken och hemställde om ändring av handläggningsform.
Skövde tingsrätt (1995-01-26, rådmannen Anna-Karin Lundberg) lämnade Foricons yrkande utan bifall och anförde: Tingsrätten skall redan när ett mål kommer in ta ställning till om målet skall handläggas som ett ordinärt tvistemål eller som ett förenklat sådant. Tingsrättens beslut kommer i allmänhet inte till uttryck på annat sätt än genom målets beteckning. I förevarande fall har tingsrätten av förbiseende inte observerat att värdet av vad som yrkas uppenbart inte överstiger hälften av basbeloppet. Målet har därför tagits upp och handlagts som ett ordinärt tvistemål. Enligt tingsrättens bedömning skulle målet rätteligen ha handlagts som ett förenklat tvistemål. Emellertid framgår av förarbetena till den s.k. småmålslagen (prop. 1973:87 s. 175) att ett mål som en gång tagits upp till ordinär handläggning inte kan överföras till handläggning enligt reglerna om småmål. Som motiv för att mål under pågående process inte skulle kunna överföras till hantering enligt småmålslagen anfördes att en sådan ordning skulle bli tämligen invecklad med hänsyn till skillnaden mellan de båda förfarandena, inte minst i fråga om rättegångskostnaderna. På grund av det anförda finner tingsrätten att någon möjlighet för tingsrätten att nu övergå till handläggning av målet såsom förenklat tvistemål inte föreligger.
Foricon överklagade beslutet och yrkade att hovrätten skulle förordna att målet vid tingsrätten skulle handläggas som förenklat tvistemål enligt 1 kap. 3 d § första stycket rättegångsbalken.
Göta hovrätt (1995-12-29), hovrättslagmannen Lars Persson, hovrättsrådet Klas Mogren och adjungerade ledamoten rådmannen Krister Nordberg, referent) meddelade prövningstillstånd och förordnade att tingsrätten skulle tillämpa 1 kap. 3 d § första stycket rättegångsbalken vid handläggning av tvisten mellan Foricon och Älgarås.
Hovrätten anförde: Det är uppenbart att värdet av vad som yrkats av Foricon vid tingsrätten inte överstigit hälften av det basbelopp som gällde vid tidpunkten för talans väckande. Tingsrätten skulle således då målet anhängiggjordes ha beslutat att 1 kap. 3 d § första stycket rättegångsbalken skulle tillämpas vid handläggning av tvisten mellan Foricon och Älgarås. Tingsrätten har emellertid av förbiseende beslutat att allmänna regler för tvistemål skall tillämpas.
Tingsrätten har att självmant pröva vilken handläggningsform som är tillämplig. Något uttryckligt förbud mot att besluta om övergång från handläggning enligt allmänna regler till det förenklade förfarandet finns inte. Bestämmelsen i 1 kap. 3 d § första stycket rättegångsbalken har i sak oförändrad förts över från 1 § första stycket i den tidigare s.k. småmålslagen (lagen 1974:8 om rättegången i tvistemål om mindre värden). I förarbetena till småmålslagen gjordes ett uttalande (prop. 1973:87 s. 175) av innebörd att, om ett mål hade upptagits till handläggning enligt reglerna för tvistemål i allmänhet, det inte borde vara tillåtet att senare föra över målet till handläggning i förenklad ordning. Som motiv för en sådan lösning angavs det att en motsatt ordning skulle bli tämligen invecklad med hänsyn till skillnaderna mellan de båda förfarandena, inte minst i fråga om rättegångskostnadsreglerna. Uttalandet tog emellertid sikte på att parternas ståndpunkter ändras under handläggningens gång så att tvisteföremålets värde går ned under den värdegräns som gäller för det förenklade förfarandet. Något bestämt uttalande gjordes däremot inte för det fall att det redan då talan väcks finns anledning för parterna att utgå från att det förenklade förfarandet, med den begränsade rätt till ersättning för rättegångskostnader som följer av denna handläggningsform, skall tillämpas men tingsrätten på felaktiga grunder fattar beslut om handläggning enligt allmänna regler.
I vart fall då det i ett så tidigt skede av handläggningen som i förevarande fall har skett, genom påpekande från part eller på annat sätt, uppmärksammas av tingsrätten att målet rätteligen skulle ha handlagts som förenklat tvistemål, bör det enligt hovrättens mening inte vara hinder mot att fatta beslut om ändrad handläggningsform. Hovrätten finner således att tingsrätten skall tillämpa 1 kap. 3 d § första stycket rättegångsbalken vid handläggning av tvisten mellan Foricon och Älgarås.