NJA 1982 s. 723

Domskäl

Skäl. Enär rätteligen småmålslagen hela tiden skolat tillämpas på målet, är bolaget ej berättigat till ersättning för andra kostnader vid TR:n än sådana som är ersättningsgilla enligt den lagen.

Av de kostnader vid TR:n om sammanlagt 709 kr 70 öre som bolaget yrkar ersättning för, därest småmålslagens ersättningsbestämmelser skulle anses tillämpliga, avser 125 kr ersättning för tidsspillan till bolagets ställföreträdare. Enär ersättning för tidsspillan till ställföreträdare ej kan utgå enligt småmålslagen, kan yrkandet i denna del ej bifallas. Ovriga av bolagets kostnader är däremot ersättningsgilla enligt småmålslagen och S.K. skall åläggas betalningsskyldighet för dessa.

S.K. skall dessutom åläggas att ersätta bolaget för rådgivningsavgift i HovR:n i enlighet med yrkande av bolaget.

HovR:n ändrar på det sättet TR:ns beslut om rättegångskostnaderna att det belopp S.K. har att till bolaget utge såsom ersättning för rättegångskostnader vid TR:n bestämmes till 584 kr 70 öre.

S.K. skall ersätta bolaget för rättegångskostnader i HovR:n med 270 kr.

Hovrättsrådet Gyllenswärd och adj led Kjell Kvist var skiljaktiga och anförde: I 8 § småmålslagen ges särskilda regler om rättegångskostnader i sådana mål. I dess sista stycke sägs att, om mål till en början handlagts i annan ordning än enligt småmålslagen, ersättning för kostnad som uppkommit i samband därmed utgår enligt vad som gäller därom. Något stadgande för det motsatta förhållandet, alltså att ett mål till en början handlagts i det förenklade förfarandet och därefter övergått till ordinärt förfarande, finns däremot inte. Detta innebär enligt uttalande i förarbetena (se NJA II 1973 s 770) att RB:s regler i ett sådant fall skall gälla beträffande samtliga rättegångskostnader. Något uttalande som har avseende på den situation som uppkommit i förevarande mål finns av naturliga skäl inte, eftersom enligt småmålslagens bestämmelser byte av handläggningsform kan äga rum endast en gång och då i ett tidigt skede av rättegången.

Ifrågavarande mål har vid TR:n handlagts i ordinär väg. Båda parterna har accepterat detta och, vilket framgår av deras kostnadsräkningar därstädes, agerat utifrån den förutsättningen att RB:s regler om ersättning för rättegångskostnader skulle komma att tillämpas. Det kan enligt vår mening inte vara rimligt att HovR:n - även om den ansett TR:ns beslut utgöra en felbedömning av så allvarlig art att grovt rättegångsfel förelegat och därmed ändrat handläggningsformen i HovR:n - nu skulle kunna frånkänna part den rätt till kostnadsersättning som tillförsäkrats vederbörande genom TR:ns beslut.

På grund av det anförda och då S.K. tappat målet i sak samt någon anmärkning ej framförts mot den av TR:n bestämda kostnadsersättningen i och för sig såsom avseende ordinär rättegång fastställer vi TR:ns beslut i kostnadsdelen.

HovR:n har ändrat handläggningsformen först sedan skriftväxlingen i målet, även här dittills handlagt i ordinär väg, avslutats. Vid sådant förhållande anser vi att bolaget skall få ersättning för sina rättegångskostnader i HovR:n med 1 005 kr utgörande ombudsarvode, varav 735 kr för tid före och 270 kr för tid efter det HovR:n vidtog ändringen i fråga.

Bolaget anförde besvär och yrkade att TR:ns beslut om rättegångskostnader skulle fastställas och S.K. förpliktas att ersätta bolaget dess rättgegångskostnader i HovR:n med 1 235 kr eller, för det fall småmålslagen ansågs tillämplig för tid efter HovR:ns beslut om ändrad rättegångsform, med 1 005 kr.

S.K. bestred ändring.

HovR:n avgav yttrande i målet. Angående innehållet i HovR:ns yttrande hänvisas till föredragandens nedan återgivna betänkande.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Agne Nilsson, hemställde i betänkande om följande beslut: Skäl. Då målet inkommit till HovR:n lottades och handlades det till en början som ordinärt tvistemål på avdelning 7. Parterna slutförde efter skriftväxling sin talan. Enligt anteckning på HovR:ns dagboksblad anmäldes målet därefter på avdelningen, varvid beslöts att målet skulle lottas om för att handläggas på avdelning som hade att pröva tvistemål enligt lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden (FT- mål). Målet lottades sedan på avdelning 11, som handlade bl a sådana mål. Sistnämnda avdelning fann i beslut d 9 juni 1980 ej skäl meddela prövningstillstånd i huvudsaken medan prövningstillstånd meddelades beträffande rättegångskostnaderna.

Av HovR:ns yttrande framgår i huvudsak följande: Med sitt beslut om omlottning avsåg avdelning 7 inte mera än att det kunde ifrågasättas om inte målet borde handläggas som FT-mål samt att den frågan borde prövas på avdelning som dels hade erfarenhet av sådana mål, dels enligt HovR:ns arbetsordning var utsedd att handlägga FT-mål. Avdelning 11 uppfattade däremot omlottningsbeslutet som att avdelning 7 redan fattat beslut om att målet skulle handläggas som FT-mål och meddelade sina beslut utan att pröva frågan om handläggningsform.

HovR:n har således kommit att handlägga målet som FT-mål utan att beslut om ändrad handläggningsform fattats eller meddelats. Förfarandet är att anse som sådant rättegångsfel som avses i 59 kap 1 § 5 RB. HovR:ns beslut d 9 juni 1980 och d 20 nov 1980 skall därför undanröjas och förordnande meddelas att HovR:n ånyo skall handlägga målet.

Domskäl

Skäl. Av handlingarna i målet framgår följande. Målet handlades slutligen i TR:n som ordinärt tvistemål. I HovR:n lottades och handlades det till en början likaledes som ordinärt tvistemål. Omlottning till annan avdelning skedde därefter. Den nya avdelningen missuppfattade emellertid vad som föregått omlottningen såsom innefattande ett beslut om målets handläggning i förenklad rättegång. Genom beslut på denna avdelning d 9 juni 1980 fann HovR:n ej skäl meddela prövningstillstånd i huvudsaken men meddelade prövningstillstånd beträffande rättegångskostnaderna vid TR:n. HovR:n har sålunda kommit att handlägga målet enligt småmålslagen.

Bestämmelserna i småmålslagen innebär att, om ett mål har upptagits till handläggning enligt reglerna för tvistemål i allmänhet men parternas ståndpunkter sedermera ändras så att tvisteföremålets värde går ned under den gräns som gäller för lagens tillämplighet, detta likväl inte skall föranleda att målet överförs till handläggning i förenklad ordning. Som motiv för att denna lösning valts har i lagens förarbeten anförts att en motsatt ordning skulle bli tämligen invecklad med hänsyn till skillnaden mellan de båda förfarandena, inte minst i fråga om rättegångskostnadsreglerna (prop 1973:87 s 175; NJA II 1973 s 746 f). Av samma skäl bör inte komma i fråga att, sedan ett enligt ordinära tvistemålsregler handlagt mål överklagats till HovR:n, där övergå till att handlägga målet i förenklad ordning. En TR:s beslut att handlägga ett mål enligt ordinära regler bör med andra ord - oavsett att ett uttalande i lagförarbetena (prop 1973:87 s 176 f; NJA II 1973 s 748) kan ge intryck av annat - inte överprövas av HovR:n annat än efter överklagande av själva beslutet om handläggningsform.

På grund av det anförda får HovR:ns behandling av målet anses innefatta sådant rättegångsfel att det överklagade beslutet bör undanröjas. HovR:ns felaktiga handläggning av målet har föranlett att S.K:s vadetalan i själva saken till följd av beslutet att vägra prövningtillstånd ej blivit upptagen till prövning i HovR:n. Med hänsyn till det samband som råder mellan prövningen av sakfrågan och av kostnadsfrågan bör även sistnämnda beslut undanröjas.