RH 1996:10
Fråga om påföljd för grov skadegörelse.
Åklagaren yrkade ansvar å S.H. för grov skadegörelse enligt följande.
S.H. har natten till den 10 december 1994 förövat skadegörelse i sin f.d. hustru M.H:s lägenhet. Således har han totalt slagit sönder lägenhetens övre plan med kök, badrum, hall och vardagsrum. Han har vidare förstört M.H:s bohag, som han delvis slängt ut på gården. Han har även krossat de flesta av lägenhetens fönster. Skador för ca 138 000 kr har uppkommit. Brottet är med hänsyn till omständigheterna att bedöma som grovt.
S.H. uppgav att han varken kunde erkänna eller förneka gärningen eftersom han på grund av berusning vid tillfället saknade minne av händelsen.
Jönköpings tingsrätt (1995-10-17, nämndemännen Gun Hoorn och Allan Svensson) dömde S.H. för grov skadegörelse till villkorlig dom.
Tingsrätten fann tillförlitligen styrkt att S.H. förfarit på sätt åklagaren påstått och att gärningen, med hänsyn till skadornas omfattning, borde bedömas som grov. I påföljdsdelen uttalade tingsrätten bl.a. följande. S.H. dömdes den 21 december 1993 för värnpliktsbrott till fängelse fjorton dagar. Av frivårdsmyndighetens yttrande framgår att S.H. inte är i behov av råd och stöd. Frivårdsmyndigheten har därför föreslagit att S.H. bör ådömas villkorlig dom. - Tingsrätten instämmer i frivårdsmyndighetens påföljdsförslag och anser att en villkorlig dom är tillräcklig för S.H:s tillrättaförande.
Rådmannen Per Alloco och nämndemannen Anders Eskilsson var skiljaktiga beträffande påföljden och anförde. S.H. har befunnits skyldig till grov skadegörelse. Straffvärdet för gärningen är sådant att en frihetsberövande påföljd bör komma ifråga. Vi finner därför att S.H. bör ådömas fängelse två månader.
Åklagaren överklagade domen och yrkade att påföljden skulle bestämmas till fängelse. S.H. bestred ändring.
Göta hovrätt (1996-01-30, hovrättsråden Ingemar Sunden och Klas Mogren, hovrättsassessorn Lars Bjurstam, referent, samt nämndemännen Marianne Jansson och Kerstin Samuelsson) ändrade tingsrättens dom och bestämde påföljden till fängelse fyra månader. I domskälen yttrade hovrätten.
Enligt tingsrättens dom har S.H. gjort sig skyldig till den åtalade gärningen. Denna är, som tingsrätten funnit, att bedöma som grov skadegörelse.
För grov skadegörelse är stadgat fängelse i högst fyra år. Beträffande omständigheterna kring brottet har framkommit bl.a. följande. S.H. har efter ett gräl med sin tidigare hustru, M.H., som han vid denna tid vistades hos i relativt stor omfattning trots att han hade egen lägenhet, totalt slagit sönder det övre planet i hennes lägenhet. Vidare har han förstört M.H:s bohag och delvis slängt ut detta på gården. Därjämte har han krossat de flesta av lägenhetens fönster. Skador för omkring 138 000 kr har uppkommit.
Gärningens straffvärde är visserligen inte så högt att påföljden redan med hänsyn härtill oundgängligen skall bestämmas till fängelse. Emellertid framstår S.H:s handlande som synnerligen hänsynslöst. Han har mer eller mindre totalförstört M.H:s hem, vilket för henne måste antas ha ett väsentligt värde av ideell natur. Enligt hovrättens uppfattning talar brottets karaktär och omständigheterna kring detta med styrka för att påföljden skall bestämmas till fängelse. Eftersom något skäl för att välja annan påföljd inte framkommit, skall påföljden bestämmas till fängelse.