RH 1996:100
Fråga om en person genom s.k. passiv rökning av cannabis kan uppnå sådana koncentrationer av tetrahydrocannabinolsyra i urinen som normalt föranleder ansvar för narkotikabrott.
Åklagaren yrkade ansvar å H.L. under åberopande av 2 § narkotikastrafflagen för narkotikabrott med påstående att H.L. den 10-11 februari 1995 i Motala olovligen innehaft och brukat en mindre mängd cannabis, som är narkotikum.
H.L. förnekade brott. Åklagaren åberopade protokoll och analysbesked. Av protokollen framgick i huvudsak att H.L. gripits såsom misstänkt för hemfridsbrott den 11 februari 1995 kl. 11.20, att han då hade blanka ögon, tog snedsteg samt var hispig och fladdrig. Analysbeskedet visade att H.L. hade en koncentration av 0,17 mikrogram tetrahydrocannabinolsyra (THC) per ml i sin urin.
Motala tingsrätt (1995-10-16, rådmannen Håkan Fogelberg samt nämndemännen Åke Svensson och Ann-Louise Köhl) lämnade åtalet utan bifall.
Tingsrätten anförde: Rörande åtalet för narkotikabrott har visserligen företetts ett utlåtande över analys av ett vid icke närmare angiven tidpunkt, enligt uppgift av H.L. lämnat urinprov, utvisande att provet vid analys befunnits innehålla 0,17 mikrogram tetrahydrocannabinolsyra per milliliter urin. Utlåtandet kan anses tillåta slutsatsen att H.L. gripits på grund av misstanke om gärningen under 1. - närmare uppgift om hur, när och av vem det ifrågavarande provet lämnats föreligger icke i målet - på något sätt varit i kontakt med hasch. Huruvida vad som framkommit genom analysen av provet utesluter annan kontakt med detta preparat än ett aktivt innehav och brukande därav - exempelvis inandning av rök, härrörande från annans missbruk - kan ej anses klarlagt i målet. H.L. har förnekat sådan befattning med hasch som åklagaren lagt honom till last. Åtalet för narkotikabrott skall vid angivna förhållanden lämnas utan bifall.
Nämndemannen Berndt Jaresson var av skiljaktig mening och fann åtalet styrkt.
Åklagaren yrkade i hovrätten bifall till åtalet och ingav protokoll av vilket framgick, utöver vad som tidigare nämnts, att urinprov lämnats den 11 februari 1995 kl. 17.10. H.L. bestred ändring.
Hovrätten beslutade inhämta yttrande från Rättsmedicinalverket angående i vilken mån den uppmätta halten THC indikerade att förekomsten av ämnet uppkommit genom eget bruk av cannabis eller genom s.k. passiv rökning.
Rättsmedicinalverket yttrade att den koncentration av 0,17 mikrogram THC-syra per milliliter som påträffats i det aktuella urinprovet från H.L. kan inte ha uppkommit genom passiv rökning. Verket angav som motivering i huvudsak följande. Slutsatsen baserad på - i referatet medtagna - vetenskapliga arbeten är att det är ytterst svårt att genom passiv rökning av cannabis uppnå koncentrationer överstigande 0,04 mikrogram THC-syra per milliliter urin även under mycket extrema omständigheter. I normal vistelsemiljö förefaller det omöjligt att uppnå koncentrationer av cannabismetaboliter i urinen som överstiger 0,007 mikrogram/ml urin, och än mindre att uppnå samma koncentration THC-syra.
Göta hovrätt (1996-10-17, tf. hovrättslagmannen Lennart Thorelli, hovrättsrådet Hans Träff, referent, och hovrättsassesorn Alexander Cronenberger) fann åtalet styrkt och dömde H.L. jämlikt 2 § narkotikastrafflagen för narkotikabrott till 30 dagsböter. Hovrätten anförde: Genom vad som framkommit av yttrandet från Rättsmedicinalverket är uteslutet att H.L. genom passiv rökning kan ha uppnått sådan mängd tetrahydrocannabinolsyra som åtalet gäller. Med hänsyn härtill och till vad som i övrigt framkommit genom utredningen i målet är åtalet styrkt. H.L. skall dömas för narkotikabrott som är ringa till dagsböter.