RH 1996:112

Huddinge tingsrätt

M.A. ansökte vid Huddinge tingsrätt om stämning mot A.U. avseende klander av bodelning. Tingsrätten förelade M.A. -- som i processens inledningsskede hade företrätts av ombud -- att vid äventyr av avvisning komplettera ansökningen med ett bestämt yrkande, de grunder som åberopades till stöd för talan samt bevisuppgift. M.A. inkom inom förelagd tid med kompletterande handlingar till tingsrätten.

Huddinge tingsrätt (1996-03-05, rådmannen Klas Widström) avvisade stämningsökningen med motiveringen att den var så ofullständig att den inte utan olägenhet kunde läggas till grund för en rättegång.

M.A. överklagade beslutet och yrkade, som det fick uppfattas, att hovrätten skulle undanröja avvisningsbeslutet och visa målet åter till tingsrätten.

Svea hovrätt (1996-09-19, hovrättslagmannen Lars Eklycke, hovrättsrådet Håkan Envall och tf hovrättsassessorn Daniel Kjellgren, referent) undanröjde tingsrättens avvisningsbeslut och visade målet åter till tingsrätten för erforderlig handläggning. I skälen anförde hovrätten följande.

Om käranden inte följer ett föreläggande att avhjälpa brister i en stämningsansökning skall, enligt 42 kap. 4 § första stycket rättegångsbalken, ansökningen avvisas om den är så ofullständig att den inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för en rättegång.

Av uttalanden i förarbetena (prop. 1983/84:78 s. 37--41 och s. 74--75) framgår att en utgångspunkt för bedömningen bör vara att yrkanden och grunder skall vara utformade så att det är möjligt för rätten att bedöma om tredskodom mot svaranden kan meddelas på grundval av ansökningen. Vidare bör krävas att ansökningen är så fullständig att svaranden med ledning av materialet kan avge ett svaromål med angivande bl.a. av i vad mån kärandens yrkande medges eller bestrids samt, för det fall yrkandet bestrids, grunderna för detta med yttrande över de omständigheter som käranden grundar sin talan på.

I det nu aktuella målet har M.A. efter föreläggande om komplettering av stämningsansökningen givit in ett flertal handlingar till tingsrätten. Materialet kan enligt hovrättens mening inte anses innefatta något tydligt yrkande. Av materialet framgår inte heller i alla delar vad M.A. åberopar till grund för sin talan. Vid sådana förhållanden framstår det inte som möjligt för rätten att på det föreliggande materialet bedöma om tredskodom kan meddelas mot svaranden. Materialet är inte heller utformat i enlighet med vad som krävs för att svaranden skall kunna avge ett svaromål på det sätt som förutsätts. Det kan sålunda i och för sig med fog hävdas att stämningsansökningen i föreliggande skick är så ofullständig att den inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för en rättegång.

Vid prövningen av frågan om tingsrätten hade bort avvisa M.A:s talan måste enligt hovrättens mening emellertid även beaktas följande.

M.A:s talan avser klander av en bodelning. Avvisas hennes talan mister hon rätten att föra denna talan. Hon biträddes inledningsvis vid tingsrätten av ett juridiskt skolat biträde. Det var denne som mottog tingsrättens kortfattade kompletteringsföreläggande. Sedan ombudet avsagt sig uppdraget sändes samma, kortfattade föreläggande till M.A. personligen, och hon står själv för den komplettering som föregick avvisningsbeslutet.

Hennes talan brister framför allt på så sätt att det inte framställs något uttryckligt yrkande. Kompletteringen åt följdes emellertid av förteckningar över den egendom som omfattades av bodelningen, och hennes grunder är två: egendom, i huvudsak närmare bestämd, har värderats fel och viss angiven egendom har oriktigt tagits med i bodelningen.

Genom lagändringar 1984 skärptes anspråken på en stämningsansökan. Därvid betonades bl.a. processekonomiska aspekter och omsorgen om svaranden (prop. 1983/84:78 s. 75). Saken skall emellertid inte ses så ensidigt; i regeringsförslaget framhålls också att "ingen skall behöva drabbas av rättsförluster enbart därför att han inte förmår uttrycka sig på ett juridiskt korrekt sätt eller inte förstår domstolens föreläggande" (prop. s. 39). I den allmänna motiveringen utvecklas denna synpunkt (prop. s. 39f); bl.a. pekas på ett par möjligheter att motverka rättsförluster. Därvid nämns vikten av att förelägganden utformas enkelt och begripligt, särskilt när parten inte har något ombud. Vidare anmärks att ett föreläggande, som inte ger ett fullständigt svar, i många fall bör kunna följas upp genom ytterligare kompletteringar per telefon. Det står slutligen -- som redan nämnts -- klart att lagstiftningen förutsätter processekonomiska överväganden, relaterade till möjligheten att avhjälpa även allvarligare brister i en stämningsansökan genom materiell processledning vid en muntlig förberedelse.

Vid en avvägning mellan de motstridiga hänsyn som i enlighet med det anförda skall ligga till grund för en tillämpning i detta fall av 42 kap. 4 § rättegångsbalken, gör hovrätten följande överväganden.

M.A. kan lida en rättsförlust om hennes ansökan avvisas. Sedan hennes ombud avsagt sig uppdraget hade det varit rimligt att föreläggandet till henne personligen hade varit utförligare och därmed lättare att förstå och följa än nu blev fallet. Det hade vidare kunnat övervägas att i samma syfte kontakta henne per telefon när kompletteringen inte var fullständig eller att kalla till en muntlig förberedelse; det skall anmärkas att avvisningsmöjligheten inte generellt upphör sedan stämning har utfärdats (prop. s. 41 och Fitger, Rättegångsbalken II s. 42:15).

På grund av det anförda skall M.A. ha framgång med sitt överklagande.

Målnummer Ö 1417/96