RH 1996:121

Svensk Konkursåtervinning Kommanditbolag (Kommanditbolaget) yrkade vid Malmö tingsrätt att tingsrätten skulle förplikta advokaten B.T. att till bolaget betala 10 751 kr jämte ränta och ersättning för rättegångskostnader. Till grund för sin talan åberopade Kommanditbolaget att B.T. i sin egenskap av styrelseledamot i Liwa AB ådragit sig personligt betalningsansvar för två fakturor -- vilka förföll till betalning den 19 februari resp den 8 mars 1991 -- genom att han underlåtit tillse att en kontrollbalansräkning upprättades trots att det senast vid årsskiftet 1990/91 fanns anledning anta att Liwa AB:s egna kapital hade reducerats till mindre än hälften av bolagets registrerade aktiekapital. B.T. bestred käromålet och åberopade bl.a. att han inte var engagerad i Liwa AB:s styrelse efter mitten av januari 1991.

Kommanditbolaget framställde vid tingsrätten ett särskilt yrkande om editionsföreläggande. Kommanditbolaget yrkade sålunda att tingsrätten skulle förelägga B.T. att förete tre dokument, nämligen ett brev från B.T. till K.W. daterat den 12 mars 1991, en skrivelse från B.T. ställd till styrelsen för Liwa AB och dagtecknad den 18 mars 1991 samt ett brev dagtecknat samma dag från B.T. till Patent- och registreringsverket. Kommanditbolaget hävdade att dokumenten belyste i vilken omfattning B. varit aktiv i styrelsen. Kommanditbolaget åberopade handlingarna till styrkande av att B.T. utfört styrelsearbete i Liwa AB fram till omkring den 18 mars 1991.

B.T. bestred yrkandet om edition och åberopade till stöd härför följande. Han har under ifrågavarande tid haft ett uppdrag att som ombud för Liwa AB handha ett skiljeförfarande mot en tidigare verkställande direktör i bolaget. I december 1990 blev han tillfrågad om han ville inträda som styrelseledamot i Liwa AB. Efter mellankommande helger -- förmodligen i mitten av januari 1991 -- fick han besked om att han inte längre skulle kvarstanna i styrelsen. Även om det skulle vara så att han först i mars 1991 blev avförd hos Patent- och registreringsverket som styrelseledamot, hade han långt tidigare blivit underrättad om att han inte skulle vara styrelseledamot. Därefter blev han inte heller informerad om bolaget. -- Uppdraget som styrelseledamot i Liwa AB hade han i sin egenskap av advokat. Som advokat har han en lagstadgad tystnadsplikt. Han kan därför inte lagligen föreläggas att lämna upplysningar om handlingarnas innehåll och kan varken bestrida eller medge

att handlingarna har med målet att göra.

Kommanditbolaget genmälde bl.a. följande. B.T. har haft styrelseuppdraget inte i sin egenskap av advokat utan som privatperson. Reglerna om advokaters tystnadsplikt hindrar därför inte att handlingarna företes. Handlingarna är tillkomna i direkt anslutning till den tidpunkt då B.T. utträder ur Liwa AB:s styrelse och de är adresserade till annan styrelsemedlem i samma bolag, till bolagets samlade styrelse och till Patent- och registeringsverket. Det är därför sannolikt och logiskt att handlingarna rör förhållandena kring B.T:s styrelseengagemang och dess upphörande.

Malmö tingsrätt (1996-07-30, rådmannen Krister Maxedius) förelade B.T. att inom tre veckor från delfåendet av detta beslut till tingsrätten inge bestyrkta kopior av dels det brev från den 12 mars 1991 som han tillställt K.W., dels den skrivelse från den 18 mars 1991 som han tillställt styrelsen för Liwa AB, dels ock det brev från samma dag som han tillställt Patent och registreringsverket.

Tingsrätten anförde i sitt beslut följande.

B.T. måste anses ha innehaft styrelseuppdraget i sin egenskap av privatperson och inte som advokat. Den begränsning av möjligheten att ålägga en advokat att förete handlingar av betydelse -- vilken begränsning följer av 38 kap. 2 § jämfört med 36 kap. 5 § rättegångsbalken -- är därför inte tillämplig.

Enligt tingsrättens förmenande finns det skäl att anta att de ifrågavarande handlingarna kan var av betydelse som bevis i målet.

B.T. yrkade att hovrätten skulle lämna Kommanditbolagets yrkande om editionsföreläggande utan bifall. Kommanditbolaget medgav ändring beträffande den skrivelse från den 18 mars 1991 som B.T. tillställt styrelsen för Liwa AB.

Hovrätten över Skåne och Blekinge (1996-10-30, hovrättslagmannen Olle Ekstedt, hovrättsrådet Lennart Frii, referent, samt t.f. hovrättsassessorn Lena Petersson) upphävde tingsrättens förordnande om editionsplikt avseende samtliga de tre handlingar som avses i tingsrättens beslut.

Hovrätten anförde bl.a. följande.

B.T. har i hovrätten i huvudsak anfört följande. Han har uteslutande som advokat blivit invald i styrelsen för att tillvarata Liwa AB:s intresse. B.laget är hans klient. Han ägde inga aktier, vare sig i Liwa AB eller i något annat bolag i koncernen. Han hade icke några ekonomiska eller personliga intressen i bolaget eller i något annat bolag inom koncernen. Han hade inga personliga relationer till någon av ställföreträdarna eller anställda i bolaget eller något bolag inom koncernen. Han har inte personligen erhållit något styrelsearvode eller haft för avsikt att erhålla något personligt arvode.

Kommanditbolaget har i huvudsak anfört följande. Skrivelsen till K.W. innehåller visserligen uppgifter om K.W:s personliga ekonomi. B.T. skulle dock inte -- genom att lämna ut skrivelsen -- avslöja något som inte redan var känt eftersom motsvarande uppgifter finns i K.W:s konkursakt. Handlingarna i denna akt är offentliga. Vidare har B.T. vid sin anmälan till Patent- och registreringsverket av sitt styrelseuppdrag inte uppgivit advokafirmans adress utan sin bostadsadress.

Hovrättens bedömning.

Bestämmelserna om s.k. editionsföreläggande återfinns i 38 kap. 2 § rättegångsbalken. Huvudregeln är att den som innehar handling som kan antas vara av betydelse som bevis är skyldig att förete den. Viktiga undantag finns dock från denna regel. Sålunda är befattningshavare eller annan som avses i 36 kap. 5 § rättegångsbalken inte skyldig att förete skriftlig handling om dess innehåll kan antas vara sådant att han ej må höras som vittne därom. Som huvudprincip gäller bl.a. att advokater och deras biträden inte får höras som vittnen om något som i denna deras yrkesutövning har anförtrotts dem eller som de i samband därmed har erfarit.

I målet har hävdats att uppgifterna i de aktuella handlingarna är offentliga och att B.T. därför skulle vara oförhindrad att utge handlingarna även om de skulle avse hans förhållande till bolaget som klient i advokatverksamheten. Oavsett hur det förhåller sig i åsyftat avseende bör beaktas att tvångsmedlet editionsföreläggande inte bör tillgripas om det är möjligt att på ett enklare och mindre ingripande sätt erhålla handlingarna.

I vissa fall kan det dock vara svårt att avgöra om något anförtrotts vederbörande i hans yrkesutövning eller om det anförtrotts honom i annan verksamhet. Fråga uppkommer om vilket stöd domstolen bör kräva för en advokats invändning. Som Högsta domstolen uttalat i rättsfallet NJA 1990 s. 537 får det anses tillräckligt med ett blygsamt mått av bevisning. I annat fall skulle enligt vad som uttalas i doktrinen advokatsekretessen bli i avsevärd utsträckning illusorisk. (Welamson, TSA 1962 s.292.)

I målet har inte gjorts gällande att B.T. varit ledamot av den aktuella bolagsstyrelsen därför att han eller hans anhöriga haft ekonomiska intressen i bolaget. I målet har inte heller hävdats att B.T. enbart haft samma befattning med bolagets angelägenheter som övriga styrelseledamöter. Därtill kommer att B.T. inträtt i bolagsstyrelsen sedan han biträtt bolaget i en skiljemannatvist. Vid nu angivna förhållanden får bolaget anses ha varit klient hos B.T. i dennes egenskap av advokat. B.T. är därför på grund av de regler som finns till skydd för vad som anförtros en advokat förhindrad att utge handlingarna. B.T. bör sålunda inte heller föreläggas att utge de aktuella handlingarna.

Målnummer Ö 1224/96