NJA 1990 s. 537
Vissa handlingar rörande ett aktiebolag har tagits i beslag i en advokatbyrås lokaler. Innehavaren av advokatbyrån var styrelseledamot i bolaget. Beslaget har ansetts inte vara lagligen grundat.
HD
Efter framställning från myndighet i Nederländerna beslöt allmän åklagare d 2 nov 1987 med stöd av i och 2 §§ lagen (1975:295) om användning av vissa tvångsmedel på begäran av främmande stat att husrannsakan och i samband därmed beslag skulle verkställas hos Noviflora Sweden AB, i fortsättningen kallat bolaget. Med anledning därav togs vissa handlingar rörande bolaget i beslag i advokatbyrån J. & S:s lokaler i Södertälje.
Åklagaren anmälde jämlikt 8 § förutnämnda lag det verkställda beslaget till Stockholms TR för prövning huruvida det var lagligen grundat.
TR:n (rådmannen Zingmark) fann i slutligt beslut d 6 nov 1987 beslaget lagligen grundat.
Beslaget hävdes i sin helhet av åklagaren d 16 nov 1987. Innan åklagaren förklarade sig häva beslaget fotokopierades handlingarna i vissa delar. Originalhandlingarna återställdes till bolaget, medan åklagaren behöll kopiorna. Några kopior tillställdes inte någon myndighet i Nederländerna.
Bolaget anförde besvär i Svea HovR med yrkande om förklaring att beslaget inte var lagligen grundat.
Genom beslut d 25 mars 1988 lämnade HovR:n yrkandet utan åtgärd. Sedan HovR:ns avgörande hade överklagats beslöt HD d 6 okt 1988 (NJA 1988 s 471) att målet skulle visas åter till HovR:n för erforderlig behandling. HD konstaterade i sitt beslut bl a att, då de beslagtagna originalhandlingarna hade tillhandahållits bolaget genom åklagarens försorg, beslaget fick anses ha upphört, till följd varav någon domstolsprövning av dess bestånd inte längre kunde ske. Ett ställningstagande till beslagets laglighet skulle emellertid få betydelse för frågan om överlämnande av fotokopiorna till Nederländerna. Frågan om beslagets laglighet hade med hänsyn härtill en sådan omedelbar betydelse för bolagets rätt att bolaget ägt få sina besvär över TR:ns beslut prövade i sak.
I HovR:n anförde parterna bl a följande.
Bolaget: Bolaget har sitt säte med adress hos J. & S. Advokatbyrås filialkontor, (adress, uteslutet här). Beslag har lagts på sådana skriftliga handlingar, vars innehåll kunnat antagas vara sådant att befattningshavare eller annan, som avses i 36 kap 5 § RB, inte må höras som vittne därom. Enligt bestämmelserna i 27 kap 2 § RB kan beslag på sådana handlingar som innehas av honom lagligen inte ske. Att advokaten D.J. är ställföreträdare för bolaget befriar honom inte från den tystnadsplikt som åligger honom som advokat. Åklagaren har dessutom förfarit felaktigt - med hänsyn till föreskrifterna i 28 kap 4 § RB - då han vidtagit husrannsakan på advokatkontor utan rättens förordnande. Det har inte heller ankommit på åklagaren att avgöra om verkställt beslag skall hävas.
Beträffande yrkandet om rättegångskostnader anförde bolaget bl a följande. Handläggningen i förevarande mål överensstämmer med den för mål enligt RB. Med hänsyn härtill och till syftet med de bestämmelser varom fråga är, bör bolaget tillerkännas ersättning för sina kostnader.
Åklagaren, som bestred bolagets talan, anförde i sin förklaring bl a följande. De skäl som bolaget anfört saknar varje betydelse vid bedömningen av frågan huruvida beslaget var lagligen grundat. Denna prövning skall ske från de premisser som allmänt gäller vid husrannsakan. Sålunda skall undersökas om sådant brott föreligger att husrannsakan kan företas, hur stark brottsmisstanken är och huruvida den påstådda brottsligheten i Holland överensstämmer med vår lagstiftning. Samtliga dessa grunder skall prövas först av åklagaren och därefter av domstol. Bolaget har inte åberopat någon omständighet som innebär att skäl föreligger att frångå TR:ns bedömning.
Sveriges Advokatsamfund, som efter målets återförvisning av HovR:n beretts tillfälle att yttra sig i målet, anförde i yttrande d 21 april 1989 bl a: Det är Advokatsamfundets uppfattning att det rent teoretiskt kan finnas handlingar som överlämnats till advokat utan att man därför kan anse att handlingarna anförtrotts honom i egenskap av advokat. Det torde emellertid vara mycket svårt, i praktiken kanske omöjligt, att dra gränsen mellan de olika typerna av handlingar. Av rättssäkerhetsskäl bör därför utgångspunkten alltid vara att handlingar hos advokat har anförtrotts honom just i denna egenskap, varför undantagsregeln i 27 kap 2 § är tillämplig. Åklagaren måste åläggas bevisbördan för att handlingarna inte omfattas av denna regel. Jämför NJA 1977 s 403.
HovR:n (hovrättslagmannen Peter von Möller samt hovrättsråden Zachrisson, referent, och Grobgeld) anförde, sedan målet prövats efter återförvisningen, i slutligt beslut d 14 sept 1989:
HovR:ns skäl. I målet är fråga om beslag enligt lagen (1975:295) om användning av vissa tvångsmedel på begäran av främmande stat. Ärendet har handlagts på sätt som föreskrivs i 1975 års lag. Av 2 § i lagen framgår att bestämmelserna i 27 kap 2 § RB därvid äger motsvarande tillämpning. Fråga är nu alltså om hinder mot beslag förelegat på grund av RB:s bestämmelser.
27 kap 2 § RB anger att beslag ej må läggas å skriftlig handling, om dess innehåll kan antas vara sådant, att befattningshavare eller annan, som avses i 36 kap 5 § RB ej må höras som vittne därom och handlingen innehas av honom eller av den, till förmån för vilken tystnadsplikten gäller. 36 kap 5 § 2 st RB innebär enligt huvudregeln, såvitt nu är i fråga, att advokat ej må höras som vittne angående något som på grund av denna hans ställning förtrotts honom eller han i samband därmed erfarit (lydelse före d 1 juli 1988).
Av den sistnämnda bestämmelsen framgår att det är två grupper av omständigheter som befriar en advokat från vittnesplikt nämligen för det första sådant som på grund av advokatens ställning meddelats honom i förtroende och för det andra sådant som advokaten i samband därmed erfarit. Bestämmelsen är så att tolka att i vilketdera fallet krävs att något anförtrotts advokaten på grund av denna hans ställning (jfr Lars Welamson i TSA 1962 s 293).
I förevarande fall är fråga om beslag i anledning av misstanke om skattebrott. Brottsligheten påstås ha begåtts av två personer med anknytning till det nederländska företaget Noviflora Holland B. V. Husrannsakan och beslag ägde rum hos J. & S. Advokatbyrå HB på (gatunamn, uteslutet här) i Södertälje. Såvitt framgår av i målet ingivna kopior av beslagsprotokoll beslagtogs vid det aktuella tillfället bl a handlingar rörande såväl det nyssnämnda nederländska bolaget som det svenska bolaget Noviflora Sweden AB.
Innehavare av J. & S. Advokatbyrå HB är advokaten D.J.. Denne är emellertid också - jämte två andra personer - ledamot av styrelsen i Noviflora Sweden AB. Detta bolags firma tecknas, förutom av styrelsen, av D.J. ensam. Bolagets adress är dock inte hos den nämnda advokatbyrån i Södertälje utan hos byråns filialkontor i Stockholm, (adress, uteslutet här).
D.J. är således ställföreträdare för det svenska bolaget, vilket bolag uppenbarligen har anknytning till det nederländska bolaget, hos vilket brottsmisstanken föreligger. D.J. har i målet, som han är att förstå, konsekvent hävdat att han anförtrotts de beslagtagna handlingarna i sin egenskap av advokat. Det framgår dock inte vem som har anförtrott honom handlingarna.
Av vad som ovan sagts följer att en handling, för att vara fredad från beslag, skall anses ha ett innehåll som omfattas av advokatens befrielse från vittnesplikt. Härför krävs dock att handlingen är advokaten anförtrodd. Det kan te sig tveksamt om, såsom i förevarande fall, man kan anse att ett bolag kan anförtro en advokat handlingar då advokaten samtidigt är ställföreträdare för samma bolag. För att ett anförtroende skall kunna äga rum borde fråga vara om en avtalsrelation mellan två skilda rättssubjekt, ett som anförtror och ett som anförtros. Ett anförtroende bör dock, trots det sagda, vara möjligt även om advokaten är ställföreträdare för det rättssubjekt vars handlingar han kommit att inneha. Advokaten uppträder i denna situation så att säga i två roller. Inget hindrar i och för sig att en juridisk person träffar ett avtal med den juridiska personens ställföreträdare.
Bolaget har adress (adress, uteslutet här), på J. & S:s Advokatkontors filialkontor. Beslaget har emellertid företagits på samma advokatbyrås kontor i Södertälje. Advokat D.J., som är ställföreträdare för bolaget, har hela tiden gjort gällande att han erhållit de beslagtagna handlingarna i sin egenskap av advokat. Något som direkt talar mot detta hans påstående har inte kommit fram. Den omständigheten att handlingarna hittades på advokatkontoret i Södertälje och inte på kontoret på (gatunamn, uteslutet här) i Stockholm - där bolaget har sitt säte - talar i stället för D.J:s ståndpunkt.
När det gäller att avgöra frågan vilket beviskrav som bör ställas upp i fall av förevarande slag, anser HovR:n att redan ett förhållandevis blygsamt mått av bevisning måste godtas för påståendet att handlingarna år fredade från beslag enligt bestämmelserna i 27 kap 2 § RB. En annan ordning skulle kunna medföra en påtaglig risk för att den s k advokatsekretessen enligt 36 kap 5 § RB blev i viss mån illusorisk.
Vid bedömningen måste även beaktas att fråga är om tillämpning av en undantagsbestämmelse given till skydd mot tvångsingripanden från det allmännas sida.
Med hänsyn till det anförda finner HovR:n att de beslagtagna handlingarna enligt 27 kap 2 § RB varit skyddade mot beslag. Beslaget har därför inte varit lagligen grundat.
Med hänsyn till HovR:ns bedömning av beslagets laglighet skall bolaget tillerkännas ersättning för sina rättegångskostnader.
HovR:ns avgörande. HovR:n finner att beslaget ej varit lagligen grundat.
Noviflora Sweden AB tillerkänns ersättning av allmänna medel för rättegångskostnader i målet med 7 000 kr, varav 6 000 kr utgör ombudsarvode, jämte ränta på 7 000 kr enligt 6 § räntelagen från denna dag till dess betalning sker.
Riksåklagaren anförde besvär och yrkade att HD måtte förklara beslaget vara lagligen grundat.
Bolaget (ombud advokaten G.B.) bestred ändring.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Camitz, hemställde i betänkande att HD måtte fastställa HovR:ns beslut.
HD (JustR:n Vängby, Magnusson, referent, Lind, Munck och Danelius) fattade slutligt beslut, vari lämnades en redogörelse för saken och målets tidigare behandling samt vidare anfördes:
Domskäl
Skäl. - - - HovR:n har i det nu överklagade beslutet funnit att de beslagtagna handlingarna har varit skyddade mot beslag enligt 27 kap 2 § RB och att beslaget därför inte har varit lagligen grundat.
HovR:ns beslut torde avse samtliga beslagtagna handlingar. Det är också beslaget i dess helhet som är föremål för parternas talan i HD. Som framgår av HD:s beslut d 6 okt 1988 har emellertid frågan om beslagets laglighet omedelbar betydelse för bolagets rätt endast såvitt gäller de handlingar som har fotokopierats. Det är sålunda endast beträffande fotokopiorna som ett överlämnande till Nederländerna skulle kunna bli aktuellt. Med hänsyn härtill finns det inte anledning att låta en förklaring av domstol angående beslagets laglighet avse annat än de fotokopierade handlingarna.
Som har konstaterats i beslutet d 6 okt 1988 har frågan huruvida beslaget var lagligen grundat betydelse även för spörsmålet om ersättning för rättegångskostnader (jfr NJA 1988 s 86). Utgången i denna del torde emellertid bli densamma, oavsett om laglighetsprövningen avser endast de kopierade handlingarna eller samtliga handlingar som har tagits i beslag.
På grund av det anförda begränsar HD sin prövning av beslagets laglighet till att avse de handlingar som har varit föremål för fotokopiering.
I 27 kap 2 § RB - som är tillämplig även vid beslag enligt 1975 års lag om användning av vissa tvångsmedel på begäran av främmande stat - föreskrivs bl a att beslag inte får läggas på skriftlig handling, om dess innehåll kan antas vara sådant, att befattningshavare eller annan som avses i 36 kap 5 § RB inte får höras som vittne därom, och handlingen innehas av honom eller den till vars förmån tystnadsplikten gäller. Enligt 36 kap 5 § gäller som huvudprincip att bl a advokater och deras biträden inte får höras som vittnen om något som i denna deras yrkesutövning har anförtrotts dem eller som de i samband därmed har erfarit.
Riksåklagaren har till stöd för sin talan i första hand anfört att innehavaren av den advokatbyrå där beslaget skedde var ledamot av styrelsen i det bolag mot vilket åtgärden riktades och ensam tecknade bolagets firma. Under sådana förhållanden kan det enligt riksåklagaren starkt ifrågasättas huruvida 36 kap 5 § RB överhuvudtaget aktualiseras. I de fall då en advokat är ställföreträdare för den mot vilken åtgärden är riktad skall han i processrättsligt hänseende betraktas som part, varav följer att han överhuvudtaget inte kan tillåtas vittna enligt 36 kap 1 § RB. Redan dessa omständigheter medför enligt riksåklagaren att hos advokaten förvarade bolagshandlingar inte kan vara fredade enligt 27 kap 2 § och 36 kap 5 §.
Som en andrahandsgrund har riksåklagaren anfört att de handlingar som har tagits i beslag utgör sådana ordinära bolagshandlingar som kan förväntas återfinnas på ett bolags kontor och att de inte är anförtrodda innehavaren av advokatbyrån i hans egenskap av advokat.
Det torde i praktiken vara vanligt att advokater ingår i styrelsen för aktiebolag (se härom bl a Wiklund, God advokatsed s 14 ff och 178 ff). Det förhållandet att en advokat är ställföreträdare för ett bolag och att han därmed till följd av 36 kap 1 § RB inte kan höras som vittne om bolagets angelägenheter kan inte rimligen medföra att det hinder mot beslag som följer av de tidigare återgivna reglerna i 27 kap 2 § och 36 kap 5 § RB helt och hållet skulle sättas ur spel, såvitt gäller handlingar rörande bolaget som advokaten innehar. En sådan ordning skulle stå i strid mot de betydelsefulla hänsyn som bär upp dessa regler. Även när en advokat är ställföreträdare för ett bolag bör handlingar som rör bolaget kunna anses anförtrodda honom i hans egenskap av advokat och därmed vara fredade från beslag. Av betydelse i det sammanhanget blir om bolaget kan anses vara advokatens klient eller ej. Även handlingarnas karaktär kan behöva beaktas. (Se Wiklund, a a s 18 f och Welamson, Några anteckningar om advokats tystnads- och vittnesplikt, Tidskrift för Sveriges advokatsamfund 1962 s 293 f.)
När det gäller frågan vilket stöd domstolen bör kräva för en advokats påstående att hinder för beslag föreligger får det, för att inte advokatsekretessen skall bli alltför urholkad, anses vara tillräckligt med ett blygsamt mått av bevisning (se Welamson, a a s 294). Vid användning av straffprocessuella tvångsmedel bör också helt allmänt den principen upprätthållas att lagens bestämmelser tillämpas restriktivt (jfr angående husrannsakan hos advokat NJA 1977 s 403).
I målet är upplyst att innehavaren av den advokatbyrå vid vilken beslaget skedde, advokaten D.J., var styrelseledamot i bolaget.
Beträffande de fotokopierade handlingarna har bolaget i HD - utan erinran från riksåklagarens sida - uppgett att handlingarna huvudsakligen tillhörde ett vid generaltullstyrelsen anhängigt tullbesvärsmål, som vid advokatbyrån handlades av advokaten J.A. som befullmäktigat ombud för bolaget. Det var fråga om bl a två brev från bolagets revisor och en skrivelse från generaltullstyrelsen, försedd med arbetsanteckningar av J.A.. Det beslagtagna materialet omfattade i övrigt, enligt vad bolaget vidare har uppgett, diverse handlingar rörande bolaget som hade anförtrotts D.J. eller någon annan på byrån i hans ställning som advokat eller biträde hos advokat.
Med hänsyn till vad som har framkommit om de olika handlingarna och till vad som tidigare har sagts om de krav på bevisning som bör ställas i fall som det aktuella kan det antas att samtliga fotokopierade handlingar har innehållit uppgifter som har anförtrotts en advokat eller ett biträde hos advokat i denna hans yrkesutövning eller som han i samband därmed har erfarit. På grund därav har handlingarna enligt 27 kap 2 § RB varit skyddade mot beslag. Beslaget har således i denna del inte varit lagligen grundat.
Frågan huruvida bolaget skall tillerkännas ersättning för sina kostnader är att bedöma enligt grunderna för 31 kap 2 § RB. Detta leder till att bolaget inte skall tillerkännas ränta på ersättningen.
Domslut
HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut i själva saken förklarar HD dels att beslaget ej har varit lagligen grundat, såvitt gäller de handlingar som har varit föremål för fotokopiering, dels att frågan om beslagets laglighet i övrigt inte föranleder någon åtgärd.