RH 1996:146

Skuldsanering ansågs inte utesluten enbart på grund av att gäldenärens sambo var lagfaren ägare till tre fastigheter med ett sammanlagt taxeringsvärde om 126 000 kr och belånade för 178 500 kr.

Ö.J. ansökte den 4 maj 1995 hos kronofogdemyndigheten i Gotlands län om skuldsanering. I sin ansökan uppgav Ö.J. att hans skuldbörda uppgick till 672 034 kr och att han hade en bruttoinkomst på 13 085 kr i månaden. Ö.J. uppgav vidare att hans sambo, K.M., var lagfaren ägare till tre fastigheter med ett sammanlagt taxeringsvärde om 126 000 kr.

Kronofogdemyndigheten i Gotlands län (1995-09-06, länskronodirektören M.E.) avslog Ö.J:s ansökan om skuldsanering och anförde att det inte var skäligt att bevilja skuldsanering, då det fanns tillgångar inom familjen som förvärvats under samboförhållandet.

Ö.J. överklagade kronofogdemyndighetens beslut och anförde därvid i huvudsak följande.

De tre fastigheterna är obebyggda och har inget större värde. Fastigheterna hade ett anskaffningsvärde om 114 000 kr och är belånade för 179 000 kr; de saknar sålunda realvärde. I området där fastigheterna ligger finns det ett flertal fastigheter, men köpare till dessa saknas. Vad hans sambo köper och belånar skall inte belasta honom.

Kronofogdemyndigheten yttrade sig över vad Ö.J. anfört och framförde bl.a. att ett skuldsaneringsbeslut skulle innebära en minskad skuldbörda för sökanden samtidigt som familjen fick behålla de samägda tomterna.

Gotlands tingsrätt (1995-10-27, rådmannen Eva Ernstson) fann inte anledning att göra någon annan bedömning än kronofogdemyndigheten och lämnade överklagandet utan bifall.

Ö.J. överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten skulle bevilja hans ansökan om skuldsanering. Han hänvisade till vad han tidigare anfört och tillade att fastigheterna inte är samägda eftersom de inte utgör gemensam bostad eller gemensamt bohag och därför inte omfattas av sambolagen.

Staten genom Riksskatteverket tillstyrkte prövningstillstånd.

Svea hovrätt (1996-11-18, hovrättslagmannen Peter Löfmarck, hovrättsrådet Ingemar Korfitsen, referent, och tf. hovrättsassessorn Eva Liljefors) undanröjde kronofogdemyndighetens och tingsrättens beslut och återförvisade ärendet till kronofogdemyndigheten för förnyad handläggning med följande motivering.

Enligt 12 § första stycket skuldsaneringslagen skall kronofogdemyndigheten avslå en ansökan om skuldsanering om det framgår att gäldenären inte uppfyller de villkor som anges i 4 § skuldsaneringslagen. Sistnämnda lagrum stadgar sålunda bl.a. att en ansökan om skuldsanering får beviljas endast om det är skäligt med hänsyn till gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden. Vid denna skälighetsbedömning bör beaktas samtliga omständigheter som rör gäldenärens ekonomi och personliga förhållanden. Härvid bör hänsyn även tas till övriga hushållsmedlemmars ekonomiska förhållanden; är gäldenärens maka eller sambo välbeställd kan detta hindra att gäldenären beviljas skuldsanering.

I förevarande fall äger K.M. tre fastigheter vars taxeringsvärde uppgår till 126 000 kr. Fastigheterna är emellertid belånade för 178 500 kr och fastighetsinnehavet synes därför inte påverka hushållets betalningsförmåga i någon större omfattning. Hovrätten, som utgår från att K.M:s fastighetsinnehav inte finansierats med Ö.J:s medel, finner att enbart detta innehav inte utgör tillräcklig anledning att omedelbart avslå Ö.J:s ansökan.

Målnummer Ö 5079/95