lagen.nu

RH 1996:152

Bilförare, som i samband med vänstersväng under goda sikt- och trafikförhållanden påkört och skadat en cyklist så svårt att hon senare avled, har dömts för vårdslöshet i trafik och vållande till annans död.

Åklagaren yrkade ansvar å G.M., född 1933, för vårdslöshet i trafik och vållande till annans död enligt följande gärningsbeskrivningar.

1. G.M. förde den 21 april 1995 omkring kl 08 en lätt lastbil västerut på Östergatan i Eslöv. Sedan han vid anslutningen med Storgatan stannat bilen företog han vänstersväng in mot Storgatan. På grund av ouppmärksamhet observerade han ej en västerifrån på Östergatan cyklande kvinna, A.E., som påkördes och skadades så allvarligt att hon samma dag avled. G.M. brast vid tillfället i väsentlig mån i den omsorg och varsamhet som till förekommande av trafikolycka betingades av omständigheterna.

2. Genom att brista i varsamhet på sätt som angivits orsakade G.M. av oaktsamhet A.E:s död.

Eslövs tingsrätt (1996-02-14, tingsfiskalen Marianne Forsström samt nämndemännen Ingrid Persson, Tage Olsson och Ingrid Persson) ogillade åtalet. I domskälen anförde tingsrätten följande.

Av G.M:s uppgifter och vittnesmålet är utrett att G.M. väntat på fri väg för att kunna göra en vänstersväng. G.M. har berättat att han inväntat tre bilar innan han påbörjat svängen när den sista bilen som var på väg mot honom passerat och -- som han uppfattade det -- vägen var fri. Vittnet har berättat att han såg hur G.M. påbörjade svängen i normal takt och att han samtidigt såg cyklisten komma i G.M:s färdväg och att G.M. inte reagerade med att bromsa förrän efter han kört på cyklisten.

Det är helt klart att G.M. inte har sett cyklisten som han körde på. Detta kan förklaras av att cyklisten varit dold för honom först av fordonets främre sidostolpar och sedan -- när han kommit nära cyklisten -- på grund av att han i lastbilen suttit en bit upp och därifrån haft ett begränsat synfält omedelbart framför fordonet. G.M. borde vid framförande av fordonet varit medveten om dess s.k. döda vinklar och försökt eliminera riskerna med dessa genom att vara extra uppmärksam. Den oaktsamhet som kan tillskrivas honom härvidlag är inte av den karaktären att den bör föranleda straffansvar för vare sig vårdslöshet i trafik eller vållande till annans död. Tingsrätten ogillar således åtalet.

Åklagaren överklagade domen och yrkade att åtalet skulle bifallas.

G.M. bestred ändring.

Hovrätten över Skåne och Blekinge (1996-08-26, hovrättslagmannen Lars Göran Abelson och adjungerade ledamoten rådmannen Cecilia Gilljam samt nämndemännen Åke Sundkvist och Britt-Marie Brinck) dömde G.M. för vårdslöshet i trafik och vållande till annans död till villkorlig dom och 40 dagsböter. I sina domskäl anförde hovrätten följande.

I målet är utrett att G.M. hade påbörjat en vänstersväng från Östergatan in mot Storgatan men stannat den lätta lastbil, en Volkswagen Pick-Up, han förde för att låta mötande trafik i form av först två bilar passera, att han sedan ytterligare en bil just passerat fullföljde svängen och att han då körde på A.E., som färdades på cykel. Hans bil träffade med mitten av fronten henne rakt från sidan och mitt på cykeln. G.M. stannade sin bil på övergångsstället på Storgatan, ca tre meter från korsningen. A.E. hade förts med en bit av bilen och blivit liggande på övergångsstället mitt framför denna. Av utredningen framgår att A.E. avled samma dag till följd av skador hon ådrog sig vid påkörningen. Olyckan inträffade vid åttatiden på morgonen. Det var vackert väder vid tillfället och sikten var mycket god. Östergatan, som är en genomfartsgata, är på platsen ca tio meter bred. G.M. hade solen bakom sig.

Regeln om vårdslöshet i trafik ändrades fr.o.m. den 1 januari 1995 så att det för ansvar nu krävs att vägtrafikanten i väsentlig mån har brustit i omsorg och varsamhet. Av förarbetena till lagändringen (prop. 1994/95:23 s. 60-61) framgår att syftet med ändringen är att förbehålla ansvar för vårdslöshet i trafik för främst sådana fall där trafikanten gjort sig skyldig till medvetet risktagande eller annan allvarlig oaktsamhet. Detta innebär att från det straffbara området i regel undantas rena manövreringsmisstag och sådana förfaranden där trafikanten, på grund av tillfällig ouppmärksamhet eller bristande förmåga, gjort en felbedömning av trafiksituationen (prop. s. 122).

Av utredningen framgår att olyckan inte orsakats av något medvetet risktagande från G.M:s sida. Frågan är då om han gjort sig skyldig till sådan annan allvarlig oaktsamhet som kan medföra ansvar för vårdslöshet i trafik.

G.M. har uppgett att han inte observerade A.E. när hon kom cyklande -- i enligt vad vittnet uppgett normal cykeltakt -- på Östergatan västerifrån eller när hon kom ut i korsningen med Storgatan. Han har förklarat att han upptäckte henne först i kollisionsögonblicket och menat att detta kan ha berott på att hon dessförinnan varit skymd av vindrutans sidostolpar.

Vid det aktuella tillfället skulle G.M. företa en vänstersväng över en huvudgata och in på en mindre gata. Han har varit skyldig att lämna företräde för den på huvudgatan i motsatt riktning kommande trafiken. För den som sålunda skall företa en vänstersväng över en huvudgata måste ställas mycket höga krav på uppmärksamhet och försiktighet. Det har alltså ålegat G.M. att vara särskilt uppmärksam på mötande trafik och att inte fullfölja svängen förrän han kunnat med säkerhet förvissa sig om att detta kunde ske utan fara för någon mötande bil eller annan.

G.M. är en erfaren bilförare. Han var van vid det fordon han framförde och måste ha varit medveten om eventuella siktproblem. Vid tillfället var ljus- och väderleksförhållandena mycket goda. G.M:s fordon var inte försett med någon motorhuv och han var placerad högre än i en vanlig personbil. Hans sikt framåt och överblick över trafik västerifrån när han väntade på att fullfölja vänstersvängen måste alltså ha varit mycket god. Trafikintensiteten var låg. Några störande trafikmoment förekom inte. Ned hänsyn till det anförda måste förutsättningarna för G.M. att observera A.E. anses ha varit extremt goda.

Trots detta har G.M. inte uppmärksammat A.E. före påkörningen. Uppenbarligen har han, i en situation då i enlighet med vad ovan framhållits särskilda krav på uppmärksamhet och försiktighet måste ställas på honom, inte ägnat mötande trafik tillräcklig uppmärksamhet och fullföljt vänstersvängen innan han kunnat var helt förvissad om att denna kunde ske utan fara för sådan trafik. Härigenom måste G.M. anses ha gjort sig skyldig till så allvarlig oaktsamhet att han får anses ha i väsentlig mån brustit i den omsorg och varsamhet som han haft att iaktta. Åtalet för vårdslöshet i trafik skall därför bifallas.

Genom sin oaktsamhet har G.M. orsakat A.E:s död. Han skall därför fällas till ansvar även för vållande till annans död.

Påföljden bör bestämmas till villkorlig dom och ett måttligt bötesstraff.

Referenten, tf. hovrättsassessorn Ulrika Geijer, var skiljaktig och anförde: Utredningen i målet utesluter inte att A.E. varit dold bakom de bilar som måste ha passerat henne och som G.M. stannade för. Den tid under vilken G.M. haft möjlighet att upptäcka henne bör således ha varit kort. Den oaktsamhet som kan läggas G.M. till last är att han borde räknat med att det bakom de mötande bilarna kunde döljas annan trafik och att han därför borde varit extra uppmärksam och verkligen förvissat sig om att det inte fanns någon ytterligare mötande trafik. Jag anser inte att den oaktsamheten är sådan annan allvarlig oaktsamhet som skall leda till ansvar för vårdslöshet i trafik. I stället menar jag att det förhållandet att G.M. inte såg A.E. berodde på en sådan tillfällig ouppmärksamhet som enligt förarbetena undantas från det straffbara området. Jag vill därför fastställa tingsrättens domslut såvitt avser vårdslöshet i trafik.

Av förarbetena till ändringen av 1 § trafikbrottslagen (prop. 1994/95:23 s. 62) framgår att utredningen uppmärksammat frågan om förhållandet mellan vårdslöshet i trafik och bl.a. vållande till annans död. Regeringen ansåg dock att det saknades skäl att i samband med ändringen av 1 § trafikbrottslagen överväga ändringar i bestämmelsen om vållande till annans död och anförde:

Emellertid kan det inte uteslutas att tillämpningen av dessa bestämmelser i någon mån kan komma att påverkas av att oaktsamhetsbedömningen i frågan om ansvar för vårdslöshet i trafik i enlighet med vad ovan anförts blir mer nyanserad.

Som kommentar till det citerade stycket ur propositionen har i doktrinen anförts att det finns anledning påpeka att den meningen har framförts att gränsen allmänt sett för vad som är att betrakta som oaktsamhet ligger lägre inom specialstraffrätten än inom brottsbalken (Olle Hoflund, Trafikbrottslagen, 1995, s. 45-46).

Med hänsyn till det anförda anser jag att man inte bör döma till ansvar för vållande till annans död när den oaktsamhet som förekommit inte räcker för att döma till vårdslöshet i trafik. Jag vill således fastställa tingsrättens domslut även i denna del.

Målnummer B 278/96

Metadata

Domstol
Hovrätten över Skåne och Blekinge
Avgörandedatum
1996-08-26
Målnummer
B278-96
Lagrum
1 § 1 st. trafikbrottslagen (1951:649)
3 kap. 7 § 1 st. brottsbalken
Litteratur
Prop. 1994/95:23 s. 60-62 och 122
Hoflund, Trafikbrottslagen, 1995, s. 45-46.
Sökord
Vårdslöshet i trafik
Vållande till annans död
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation