RH 1996:158
Påföljden för brott mot upphovsrättslagen -- försäljning av piratkopior av videofilmer -- har bestämts till fängelse.
Åklagaren yrkade ansvar å V.Z. för brott mot upphovsrättslagen för att han dels under hösten 1994 i Stockholm till personal i tiotalet butiker, för vidare försäljning till allmänheten, utbjudit och sålt cirka 400 olovligen kopierade videofilmer, dels den 6 juni 1995 på Slakthusplan i Stockholm för försäljning till allmänheten utbjudit olovligen kopierade videofilmer.
V.Z. erkände gärningarna.
Stockholms tingsrätt (1995-10-13, rådmannen Olle Sörheim samt nämndemännen Lars Bruselid, Ulla-Britt Jungstedt och Gunnar Eklund) dömde V.Z. för brott mot upphovsrätten till etthundrafemtio dagsböter à trettio kronor.
I påföljdsdelen yttrade tingsrätten:
V.Z. har tidigare dömts för samma slag av brottslighet. Den 8 april 1994 dömdes han av Stockholms tingsrätt för brott mot upphovsrättslagen till 100 dagsböter å 30 kr. Med hänsyn till att det rör sig om återfall i brott kan ifrågasättas om påföljden bör bli fängelse. Tingsrätten finner dock trots allt att påföljden också denna gång kan stanna vid dagsböter. Bötesstraffet bör vara betydligt strängare än vid den förra lagföringen.
Åklagaren överklagade tingsrättens dom och yrkade att V.Z. skulle ådömas ett fängelsestraff.
V.Z. bestred ändring.
Svea hovrätt (1996-09-26, hovrättslagmannen Bengt G Nilsson, hovrättsråden Birgitta Widebäck, referent, och Ingrid Fenborn samt nämndemännen Barbro Donnerfelt och Kjell Fransson) bestämde påföljden till fängelse två månader. I domskälen yttrade hovrätten bl.a. följande.
Ett skäl för den skärpning av straffskalan för brott mot upphovsrättslagen som infördes år 1982 var bl.a. att medge mera kraftfulla ingripanden mot piratkopiering i kommersiell skala. Lagändringen skedde mot bakgrund av de möjligheter som ny reproduktionsteknik erbjöd, när det gällde att enkelt mångfaldiga skyddade verk och därigenom vålla stora skador för upphovsmännen och andra rättighetshavare (prop. 1981/82:152, s. 17 ff och 27). En piratkopiering kan enligt de nyss nämnda förarbetena vara att jämställa med stöld.
V.Z. dömdes den 8 april 1994 för att i augusti 1993 till allmänheten för försäljning ha bjudit ut omkring 590 olovligen kopierade videofilmer. De nu aktuella brotten har vid varje tillfälle avsett ett stort antal filmer -- omkring 400 resp. omkring 600 filmer. Sedan V.Z. den 19 april 1995 delgivits stämning avseende brotten mot upphovsrättslagen under hösten 1994, har han kort därefter ertappats med att på nytt ha begått samma slag av brott. Verksamheten har haft en klar kommersiell inriktning och har skett i organiserade former. Det sagda tyder på att bötesstraff inte är tillräckligt för att avhålla honom från att fortsätta sin brottsliga verksamhet.
De filmer som V.Z. bjudit ut till försäljning har huvudsakligen varit barnfilmer som är kommersiellt intressanta under förhållandevis lång tid och som vänder sig till en stor marknad. Det finns därför skäl att utgå ifrån att han förorsakat rättighetshavarna betydande skada. Försäljningen enligt första åtalspunkten har skett genom olika butiker, vilket är ägnat att möjliggöra en stor spridning och som är särskilt farlig genom att försäljningen kan ske till allmänheten utan att konsumenterna behöver misstänka att det är fråga om piratkopior.
På grund av det ovan anförda finner hovrätten att påföljden för de brott som V.Z. nu har gjort sig skyldig till inte kan stanna vid ett bötesstraff utan bör bestämmas till fängelse.