Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till skärpta åtgärder mot intrång i rättigheter enligt den upphovsrättsliga och fotografirättsliga lagstiftningen. Förslagen har föranletts framför allt av behovet att effektivt kunna bekäm- pa s.k. piratkopiering av upphovsrättsligt skyddat material, speciellt ljud- upptagningar och videogram.

[ propositionen föreslås att straffmaximum för intrång i de nämnda rättigheterna höjs från fängelse i sex månader till fängelse i två år. Vidare föreslås att åtal skall kunna väckas inte bara som enligt nuvarande ordning när målsägande har gjort angivelse utan också om åtal är påkallat från ' allmän synpunkt. Slutligen föreslås också vissa andra ändringar i syfte att möjliggöra ett effektivare ingripande mot piratkopiering. Bl. a. läggs fram förslag till en bestämmelse om att hjälpmedel. exempelvis inspel'ningsut- rustning. som har använts för olovlig exemplarframställning skall kunna förverkas i vissa fall.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den ljuli 1982.

• Sida 2
•  Original

Prop. 1981/82: 152

1. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960: 729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

Härigenom föreskrivs att 53. 55. 57 och 59 5.5 lagen (1960: 729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk skall ha nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

535

Den som beträffande ett litterärt eller konstnärligt verk vidtager åt- gärd, som innebär intrång i den till verket jämlikt 1 och 2 kap. knutna upphovsrätten eller som strider mot föreskrift enligt 41 5 andra stycket eller mot 50 &, dömes, såframt det sker uppsåtligen eller av grov oakt- samhet. till böter eller fängelse i högst sex månader.

Den som beträffande ett litterärt eller konstnärligt verk vidtager åt- gärd. som innebär intrång i den till verket jämlikt l och 2 kap. knutna upphovsrätten eller som strider mot föreskrift enligt 41 å andra stycket eller mot 50 &. döms. om det sker uppsåtligen eller av grov oaktsam- het. till böter eller fängelse i högst två år.

Samma lag vare. om någon till riket för spridning till allmänheten inför exemplar av verk. där exemplaret framställts utom riket under sådana omständigheter, att en dylik framställning här i riket skulle hava varit straffbar enligt vad i första stycket sägs.

För försök eller förberedelse till brott som avses i första och andra styckena döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken .

55%?

Den som vidtager åtgärd som in- nebär intrång eller överträdelse varom i 53 5 sägs är pliktig att. så- vitt det finnes skäligt. mot lösen av- stå egendom med avseende å vilken intrång eller överträdelse föreligger till upphovsmannen eller hans rätts- innehavare. På yrkande av denne äger ock rätten efter vad som finnes skäligt föreskriva, att sådan egen- dom skall förstöras eller på visst sätt ändras eller att andra åtgärder skola vidtagas därmed för att före— bygga missbruk.

Den som vidtager åtgärd som in- nebär intrång eller överträdelse varom i 53 %& sägs är skyldig att. så- vitt det finnes skäligt. mot lösen av- stå egendom med avseende på vil- ken intrång eller överträdelse före- ligger till upphovsmannen eller hans rättsinnehavare. Detsamma gäller ifråga om trycksats. klit'hé, form och liknande hjälpmedel. som kan användas endastförframställ- ning av egendom som nu har sagts.

I stället för att förordna om inlö- sen enligt första stycket får rätten, på yrkande av upphovsmannen el- ler hans rr'ittsr'nnehavare. efter vad som finnes skäligt föreskriva, att egendom som där avses skall för-

• Sida 3
•  Original

Prop. 1981/82: 152

Nuvarande lydelse

Vad i denna paragraf stadgas gäller ej mot den som i god tro för- värvat egendomen eller särskild rätt därtill och ej heller om det olag- liga förfarandet bestått i utförande av byggnadsverk.

'_')

Föreslagen lydelse

störas eller på visst sätt ändras eller att andra åtgärder skall vidtagas med den till förebyggande av miss- bruk. Sådan talan får väckas även av åklagare. om det är påkallat ur allmän synpunkt. Föreskrift som här avses skall inte meddelas, om förverkande eller åtgärd till före- byggande av missbruk skall beslu- tas enligt brottsbalken . Bestämmelserna i första och andra styekena gäller ej mot den som i god tro förvärvat egendomen eller särskild rätt till den och ej hel- ler om det olagliga förfarandet be— stått i utförande av byggnadsverk. Har annat föremål än som avses i första stycket använts som hjälp- medel vid sådan framställning av exemplar av verk som utgör brott enligt denna lag.fårföremålet eller dess värde förklaras förverkat. om det är påkallat tillf't'irebyggande av brott eller annars särskilda skäl fö- religger. Vad som nu har sagts skall tillämpas också i fråga om föremål. som ltar använts vid för- sök till brott som avses här. eller som omfattas av åtgärd som utgör förberedelse till sådant brott.

575

Vad i 53—56 åå sägs skall äga motsvarande tillämpning med avseende å rättighet, som skyddas genom föreskrift i 5 kap.

5 träff som föreskrivs i 53 9" första stycket skall ådömas också den som uppsåtligen eller av grov oakt- samhet till _)?irsäljning utbjuder el- ler i övrigt till allmänheten sprider grantmonftmskiva. film eller annan anordning som avses i45. 46 eller 48 å och som har framställts i strid mot någon av dessa bestämmelser eller framställts utom riket under sådana (.)/nständigheter att en dylik framställning här i riket skulle ha varit straffbar enligt denna lag.

För försök eller förberedelse till brott som avses i andra stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken .

• Sida 4
•  Original

Prop. 1981/82:152

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bestämmelserna [54—56 59" skall äga motsvarande tillämpning när någon till allmänheten sprider an- ordning som avses i andra stycket. Ersättning enligt 54 .Sförsta stycket skall dock betalas endast om sprid- ningen har skett uppsåtligen eller av oaktsamhet.

59 s'

Brott som avses i denna lag må ej åtalas av allmän åklagare. där det ej angives till åtal av målsägande.

Brott som avses i denna lag får åtalas av åklagare endast om måls- ägande angiver brottet till åtal eller åtal är påkallat ur allmän syn- punkt.

Överträdelse av stadgandet i 3 5 eller av föreskrift enligt 4l & andra stycket må städse beivras av upphovsmannens efterlevande make, skylde- man i rätt upp- och nedstigande led eller syskon.

Egendom varom i 55 få sägs må. där brott som avses i denna lag skäligen kan antagas föreligga. tagas i beslag; därvid skall vad om beslag i brottmål i allmänhet är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982. Den gäller inte beträffande intrång eller överträdelse som har skett dessförinnan eller i fråga om brott som har begåtts före ikraftträdandet.

2. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960: 730") om rätt till fotografisk bild

Härigenom föreskrivs att 16, 18 och 21 åå lagen (l960: 730.) om rätt till fotografisk bild skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse löå

Den som beträffande en fotogra- fisk bild vidtager åtgärd. som inne- bär intrång i den till bilden jämlikt denna lag knutna rätten, eller till försäljning utbjuder eller eljest till allmänheten sprider exemplar av fotografisk bild. som framställts i strid mot lagen, dömes, såframt det sker uppsåtligen eller av grov oakt-

' Senaste lydelse l97l:886.

Den som beträffande en fotogra- fisk bild vidtager åtgärd. som inne- bär intrång i den till bilden jämlikt denna lag knutna rätten. eller till försäljning utbjuder eller eljest till allmänheten sprider exemplar av fotografisk bild, som framställts i strid mot lagen, döms. om det sker uppsåtligen eller av grov oaktsam-

• Sida 5
•  Original

'.Il

Prop. 1981/82: 152

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

samhet, till böter eller fängelse i högst sex månader.

het. till böter eller fängelse i högst två år.

Samma lag vare. om någon till allmänheten sprider eller till riket för sådan spridning inför exemplar av fotografisk bild. där exemplaret fram- ställts utom riket under sådana omständigheter. att en dylik framställning häri riket skulle varit straffbar enligt vad i första stycket sägs.

För försök eller förberedelse till brott som avses i första och andra styckena döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken .

185

Den som vidtager åtgärd som in— nebär intrång eller överträdelse varom i 16 ? sägs är pliktig att. så- vitt det finnes skäligt. mot lösen av- stå egendom med avseende å vilken intrång eller överträdelse föreligger till fotografen eller hans rättsinne- havare. På yrkande av denne äger ock rätten efter vad som finnes skä- ligt föreskriva, att sådan egendom skall förstöras eller på visst sätt ändras eller att andra åtgärder skola vidtagas därmed för att förebygga missbruk.

Vad i denna paragraf stadgas gäller ej mot den som i god tro för- värvat egendomen eller särskild rätt därtill.

Den som vidtager åtgärd som in- nebär intrång eller överträdelse varom i 16 # sägs är skyldig att, så- vitt det finnes skäligt, mot lösen av- stå egendom med avseende på vil- ken intrång eller överträdelse före- ligger till fotografen eller hans rätts- innehavare. Detsamma gäller i frå- ga om trycksats. kliche. form och liknande hjälpmedel. som kan an- vändas endastförframställning av egendom som nu har sagts.

I stället för att förordna om inlö- sen enligt första stycket får rätten. på yrkande av fotografen'eller hans rättsinnehavare. efter vad som finnes skäligt föreskriva. att egen- dom som där avses skall förstöras eller på visst sätt ändras eller att andra åtgärder skall vidtagas med den till förebyggande av missbruk. Sådan talan får väckas även av åklagare. om det är påkallat ur all- män synpunkt. Föreskrift som här avses skall inte meddelas, om för- verkande eller åtgärd till förebyg- gande av missbruk skall beslutas enligt brottsbalken .

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller ej mot den som i god tro förvärvat egendomen eller särskild rätt till den.

Har amrat föremål än som avses iförsta stycket använts som hjälp- medel vid sådan framställning av exemplar av fotografisk bild som

• Sida 6
•  Original

Prop. 1981/82: 152

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

utgör brott enligt denna lag. får fö— remålet eller dess värde förklaras förverkat. om det är påkallat till fö- rebyggande av brott eller annars särskilda skäl föreligger. Vad som nu har sagts skall tillämpas också i fråga om föremål. som har använts vid försök till brott som avses här. eller som omfattas av åtgärd som utgörförberedelse till sådant brott.

Zlå

Brott som avses i denna lag må ei åtalas av allmän åklagare. där det ej angives till åtal av målsägande.

Brott som avses i denna lag får åtalas av åklagare endast om måls- ägande angiver brottet till åtal eller åtal är påkallat nr allmän syn- punkt.

Egendom varom i 18 % sägs må. där brott som avses i denna lag skäligen kan antagas föreligga. tagas i beslag: därvid skall vad om beslag i brottmål i allmänhet är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den I juli 1982. Den gäller inte beträffande intrång eller överträdelse som har skett dessförinnan eller i fråga om brott som har begåtts före ikraftträdandet.

• Sida 7
•  Original

Prop. 1981/82: 152 7

Utdrag J USTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-01-12 !

Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande. och statsråden Ullsten, Friggebo, Dahlgren, Åsling. Söder. Johansson, Wirtén, Andersson, Boo. Petri, Eliasson, Gustafsson, Ahrland

Föredragande: statsrådet Petri

Lagrådsremiss med förslag till skärpta åtgärder mot upphovsrättsintrång

] Inledning

Åren 1976—77 tillsattes i samtliga nordiska länder utom Island nationella utredningar för översyn av den upphovsrättsliga lagstiftningen. År 1981 tillsattes en sådan utredning även i Island.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 4 mars 1976 tillkallades för svenskt vidkommande tre sakkunniga med uppdrag att företa en allmän översyn av upphovsrättslagstiftningen. De sakkunniga. som antog namnet upphovsrättsutredningen. erhöll tilläggsdirektiv genom beslut av regering- en den 24 februari 1977. Samtidigt utökades antalet sakkunniga till fem.|

På senare tid har man kunnat iaktta en oroande utveckling när det gäller framställning och distribution av s.k. piratkassetter. dvs. olovligt tillver- kade ljudinspelningar och videogram. Frågan om åtgärder häremot har bl. a. tagits upp i riksdagen.

Mot bakgrund härav har utredningen ansett sig böra ta upp denna fråga med förtur och har i maj 1981 lagt fram promemorian (Ds .lu l981:7) Skärpta åtgärder mot upphovsrättsintrång. Promemorian har remissbe- handlats.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels en inomjustitiedepartemen- tet upprättad sammanfattning av promemorian som bilaga I. dels de lag- förslag som läggs fram i promemorian som bilaga 2. dels en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena som bilaga 3. Beträffande de nuvarande upphovsrättsliga regcl- och sanktions-

' Utredningens nuvarande ledamöter: justitierådet 'l'orwald Hesser. ordförande. bankofullmäktigen och riksdagsledamoten Torsten Bengtson. författaren, fil. dr. Lars Gustafsson. chcfsrådsmannen och riksdagsledamoten Inger Lindquist och f. d. radiochefen Otto Nordenskiöld. Beträffande utredningens sammansättning i övrigt hänvisas till promemorian Ds Ju 1981: 7.

• Sida 8
•  Original

Prop. 1981/82: 152 8

systemen samt de sakkunnigas närmare överväganden hänvisas till prome- morian.

I lagstiftningsärendet har samråd ägt rum med de ansvariga ministe- rierna i Danmark, Finland, Island och Norge.

2.1. Allmänna utgångspunkter

Reglerna om författares, kompositörers, konstnärers och andra upp- hovsmäns rätt till sina alster finns i lagen (1960: 729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagcn, URL). I dcnna lag finns också bestämmelser om s.k. närstående rättigheter. dvs. rättigheter som tillkommer artister. musiker och andra s.k. utövande konstnärer, framstäl- lare av grammofonskivor och andra ljudinspelningar samt radio- och te- levisionsföretag. Bestämmelser rörande rätten till fotografier finns i lagen (1960: 730) om rätt till fotografisk bild (FotoL).

Genom dessa lagar tillerkänns upphovsmän. fotografer och andra nu nämnda kategorier av personer vissa rättigheter i fråga om utnyttjandet av deras verk och prestationer. Dessa rättigheter är i huvudsak av två typer. Den ena typen utgörs av befogenheter som är av ekonomisk betydelse för rättighetshavarna, främst en principiell ensamrätt till alla former av mång- faldigande av verken eller prestationerna. Den andra utgörs av s.k. ideella rättigheter, främst rätten att bli namngiven i samband med ett verk eller en prestation och rätten att motsätta sig att verket eller prestationen används på ett sätt som är kränkande för rättighetshavarens litterära eller konstnär- liga anseende eller egenart.

Rättigheterna skyddas genom ett system av sanktioner. Uppsåtliga eller grovt oaktsamma intrång i rättigheterna kan sålunda straffas med böter eller fängelse i högst sex månader. Vidare kan skadeståndsansvar komma i fråga. Om någon utnyttjar ett verk eller annan prestation i strid mot lagstiftningen, skall han till rättighetshavaren betala ersättning som mot- svarar skäligt vederlag. Har utnyttjandet skett uppsåtligen eller av oakt- samhet, skall ersättning utgå också i vissa andra hänseenden. Andra former av intrång än sådana som innebär utnyttjande i strid mot lagen medför ersättningsskyldighet om de begås uppsåtligen eller av oaktsamhet. Utöver vad som nu har sagts kan domstol förordna om avstående mot lösen eller om andra åtgärder i fråga om olovligt framställda exemplar. Allmänt åtal för intrång i rättigheterna får ske endast efter angivelse av målsäganden.

Det upphovsrättsliga regelsystemet har en stark internationell prägel. Av grundläggande betydelse för den egentliga upphovsrätten är den år 1886 tillkomna Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk till vilken Sverige liksom ett sjuttiotal andra stater är anslutet. Sverige

• Sida 9
•  Original

Prop. 1981/82: 152 9

är även anslutet till en annan världsomspännande konvention på den egentliga upphovsrättens område, nämligen den år 1952 tillkomna Världs- konventionen om upphovsrätt. På de närstående rättigheternas område finns den s. k. Romkonventionen av år 1961 , som ger internationellt skydd åt utövande konstnärer. fonogramframställare och radioföretag. Därutöver finns på sistnämnda område vissa konventioner som tar sikte endast på någon av de nämnda kategorierna av rättighetshavare. Viktigast bland dessa konventioner är den s.k. fonogramkonventionen av år 1971. Sverige är anslutet även till de nu nämnda två konventionerna.

Under 1960- och 1970-talen har ny teknologi utvecklats inom reproduk- tionsområdet som gör det möjligt att i en helt annan omfattning än tidigare framställa exemplar av verk och prestationer som har skydd enligt den upphovsrättsliga lagstiftningen. Jag tänker då främst på fotokopieringstek- niken samt ljudinspelnings- och videotekniken. Den nya tekniken gör det möjligt att lätt och snabbt framställa stora mängder exemplar av god kvalitet. Detta har gjort att den exemplar—framställning av skyddade verk och prestationer som sker utan rättighetshavarnas medgivande har ökat starkt. Delvis sker sådan framställning med stöd av lagstiftningens regler om rätt till kopiering för enskilt bruk. I stor omfattning sker den emellertid i strid mot lagen. Särskilt gäller detta på musik- och videogramområdena och vissa andra områden, där olovlig exemplarframställning kan ge stora förtjänster. Denna s.k. piratkopiering har under senare tid blivit ett pro- blem i många Iänder, bl. a. i Sverige.

På grund härav har upphovsrättsutredningen inom ramen för sitt utred- ningsuppdrag tagit upp frågan om åtgärder mot upphovsrättsintrång till särskild behandling. Utredningen har redovisat resultatet av sina övervä- ganden i promemorian (Ds Ju 1981: 7) Skärpta åtgärder mot upphovsrätts- intrång. _

Mot bakgrund av de senaste årens praktiska erfarenheter av upphovs- rättsintrång föreslår utredningen olika åtgärder för att komma till rätta med den ökande frekvensen av sådana intrång. Ett sådant förslag innebär att straffmaximum för intrång i rättigheter som är skyddade i den upphovs- rättsliga och fotografirättsliga lagstiftningen höjs från nuvarande fängelse i sex månader till fängelse i två år. Det föreslås också en ändring i åtals- bestämmelserna så att åtal. förutom efter angivelse av målsäganden. skall kunna ske även i fall då så är påkallat från allmän synpunkt. På området för s.k. närstående rättigheter föreslås en straff- och skadeståndsbestämmelse riktad mot den som sprider olovligen tillverkat eller importerat material. Slutligen föreslås vissa ändringar i reglerna om avstående från eller förstö- ring av olovligen framställt material. En nyhet i detta hänseende är ett förslag om att hjälpmedel. exempelvis inspelningsapparatur. som har an- vänts för framställning av olovligt material skall kunna förklaras förverkat i vissa fall.

Utredningens förslag har välkomnats av en enhällig remissopinion. Re-

• Sida 10
•  Original

Prop. 1981/82: 152 10

missinstanserna har utan undantag ställt sig bakom utredningens bedöm- ningar när det gäller behovet av åtgärder. De har också genomgående godtagit huvudprinciperna i de föreslagna lösningarna. Samtliga remissin- stanser har sålunda tillstyrkt eller lämnat utan erinran såväl den föreslagna höjningen av straffmaximum som förslaget till utvidgning av åtalsrätten och de övriga förslag som utredningen har lagt fram i sanktionsfrågan.

För egen del vill jag till en början understryka att det upphovsrättsliga regelsystemet spelar en allt viktigare roll i samhället. Ett av huvudsyftena med den upphovsrättsliga lagstiftningen är att ge upphovsmän. utövande konstnärer och Vissa andra kategorier av personer som är verksamma inom kulturliv och informationsspridning en rätt att bestämma över hur deras verk och prestationer får användas. Genom ett system av ensamrät- tigheter av denna typ söker man främja ett rikt och mångfacetterat kultur- utbud och bidra till utvecklingen inom undervisningsväsende och massme- dier liksom inom andra områden av samhällslivet. Det är därför ett viktigt samhälleligt intresse att slå vakt om dessa rättigheter.

Den nya reproduktionstekniken har gjort det möjligt att utan lov lätt och enkelt framställa exemplar av exempelvis musikinspelningar och filmer. Utvecklingen i många andra länder är oroande när det gäller piratkopie- ring. De siffror som utredningen har redovisat ger vid handen att illegalt framställda kassetter och grammofonskivor på sina håll tagit över en betydande del av marknaden. Utredningen nämner sålunda som exempel att det beräknade försäljningsvärdet av olovligt framställda fonogram i världen uppgår till mellan 1 och 1,2 miljarder dollar vilket utgör ungefär 10% av värdet på den totala försäljningen på världsmarknaden. De inter- nationella organisationerna på det upphovsrättsliga området har också sedan länge sett med bekymmer på utvecklingen när det gäller olovlig kopiering.

Piratkopiering av upphovsrättsligt skyddat material medför skadeverk— ningar i flera olika hänseenden. Först och främst drabbas givetvis de upphovsmän. utövande konstnärer och andra som genom olika insatser har bidragit till de alster som kopieras utan lov. Dessutom drabbas produ- centerna. Det gäller oavsett om dessa har egna rättigheter enligt lagstift- ningen. såsom fonogramproduccnter och radioföretag. eller om de rättig— heter som de innehar endast är sådana som har förvärvats från andra. såsom fallet är med filmproducenter och förläggare. Varje utgivning inne- bär ekonomiska investeringar. Sådana investeringar blir försvarbara från ekonomisk synpunkt först om den utgivna produkten är skyddad mot att andra olovligt kopierar och säljer den och därigenom förstör marknaden: den som ägnar sig åt piratkopiering har inte några upphovsmanna-. artist- och producentkostnader utan behöver bara kopiera en förlaga.

lnom både musik- och filmbranschen torde gälla att långtifrån alla av de framställda och utgivna produkterna ger någon förtjänst. I många fall täcks inte ens produktionskostnaderna. Under sådana förhållanden gäller själv-

• Sida 11
•  Original

Prop. 1981/82: 152 11

fallet att de inspelningar och filmer som ger någon vinst får hjälpa till att finansiera andra produkter som kanske är mera angelägna frän kulturpoli- tisk synpunkt. Som all erfarenhet visar är det emellertid just succéerna som är mest utsatta för piratkopiering. Detta gäller både på musikområdet och i fråga om filmer. Sett i ett längre perspektiv innebär därför piratko- pieringen en risk för att utbudet blir smalare.

Även detaljhandlare och grossister som säljer legalt framställda pro- dukter drabbas av piratkopieringen liksom i sista hand konsumenterna. Visserligen får konsumenterna ibland möjlighet att köpa produkter billi- gare. Kvaliteten är emellertid ofta lägre på piratmatcrial och möjligheterna att få framgång vid klagomål i detta hänseende är betydligt mindre än då det gäller lagligt framställda kopior. 1 det långa loppet får konsumenterna också känna av den skada som ligger i att piratverksamheten minskar utbudet både av musikinspelningar och av film.

i sammanhanget vill jag också påpeka att en omfattande olovlig kopie- ringsverksamhet medför ogynnsamma konsekvenser för samhällsekono- min. De som framställer och distribuerar piratkopierat material betalar ofta inte någon skatt alls. Genom att piratkopieringen leder till minskade in- komster för upphovsmän. artister och producenter medför den skattebort- fall. Piratkopieringen leder också till att inkomsterna för dem som distribu— erar lagligt framställt material minskar. Ett minskat utbud av film och inspelad musik kan vidare leda till ett än starkare krav på det allmänna att ge stöd till film- och musikproduktion som är särskilt värdefull från kultur- politisk synpunkt. Om piratkopieringen tillåts att gripa omkring sig, kan man dessutom riskera att en ökande del av de rättsvårdande myndigheter- nas resurser måste tas i anspråk för att ingripa mot verksamheten.

Den olovliga kopieringsverksamheten i Sverige torde hitintills ha varit av relativt begränsad omfattning sett i ett internationellt perspektiv. Det finns emellertid tecken som tyder på att verksamheten tilltar. Piratkopie- ring kan. om den bedrivs i tillräcklig omfattning, snabbt ge betydande vinster. Detta har sedan länge kunnat iakttas i fråga om fonogram men gäller numera även i fråga om olovlig kopiering av videogram. När nu videomarknaden i Sverige tycks stå inför en kraftig expansion tilltar enligt min mening också risken för att piratkopieringen ökar under de närmaste åren.

Utredningen och flera av remissinstanserna har påpekat att det både utomlands och numera även i Sverige kommit fram tecken som tyder på att det finns förbindelser mellan piratkopieringsverksamhet och annan organi- serad brottslighet av ekonomisk natur. Denna utveckling inger oro.

Med hänvisning till vad jag nu har sagt vill jag för egen del helt ansluta mig till utredningens bedömningar när det gäller behovet av att redan nu vidta kraftfulla åtgärder mot piratkopiering. I själva verket har utveckling- en både utomlands och i Sverige efter det att promemorian lades fram ytterligare bekräftat behovet av åtgärder särskilt mot den olovliga kopi-

• Sida 12
•  Original

Prop. 1981/82:152 l2

eringen av fonogram och videogram. Både av hänsyn till rättighetshavar- nas direkta intressen och av hänsyn till mera allmänna samhällsintressen är det därför enligt min uppfattning viktigt att man ingriper mot den ökande piratkopieringen. Enligt min mening är det också av stor vikt att samhällets åtgärder sätts in på ett tidigt stadium innan piratkopieringsverksamheten har hunnit gripa omkring sig.

Självfallet kan piratkopieringen inte bekämpas effektivt bara genom straffskärpningar och andra lagstiftningsåtgärder. Av grundläggande bety- ' delse är att polis och åklagare liksom upphovsmännens organisationer och andra berörda i framtiden ägnar stor uppmärksamhet åt piratkopierings- problemen. Det är emellertid också nödvändigt att se till att samhället förfogar över sådana sanktionsmöjligheter att det på ett effektivt sätt kan ingripa mot överträdelser som kommer till myndigheternas kännedom.

Sistnämnda fråga har berörts av riksdagen i anslutning till en motion vid 1980/81 års riksmöte. I sitt betänkande över motionen uttalade lagutskottet (LU 1980/81: 3) att nuvarande regler i upphovsrättslagen inte ger erforder- liga möjligheter till ingripanden mot de brottsliga förfaranden som det här gäller. Jag delar denna uppfattning.

Sammanfattningsvis ansluterjag mig därför helt till utredningens bedöm- ning att detär angeläget att sanktionssystemet i upphovsrättslagstiftningen är utformat på ett sådant sätt att man effektivt kan bekämpa upphovsrätts- intrång och särskilt då den typ av kommersiella utnyttjanden som utgörs av piratkopiering av fonogram och videogram samt att sanktionssystemet f. n. uppvisar vissa brister i detta hänseende.

De frågor som det mot denna bakgrund finns anledning att överväga är som utredningen har funnit framför allt följande.

]. Ändringar i kretsen av ansvariga

3. Frågan om de subjektiva rekvisiten för straff

4. Höjning av straffmaximum

5. Förutsättningarna för åtal

6. Skadeståndsfrågornas reglering

7. Straff för försök och förberedelse

8. Effektivare åtgärder beträffande olagligt framställda exemplar

9. Informationsåtgärder och rekommendationer till åklagarna m. ut. Jag avser att behandla dessa frågor i de avsnitt som nu följer.

2.2. Ändringar i kretsen av ansvariga

Departementsförslaget: Inga ändringar görs i nuvarande regler om vem som kan göras ansvarig för intrång i rättigheter enligt den upphovsrättsliga lagstiftningen.

Utredningens förslag: Överensstämmer med departementsförslaget (se pro- memorian s. 58—60).

• Sida 13
•  Original

Prop. 1981/82: 152 13

Remissinstanserna: Samtliga godtar utredningens förslag eller lämnar det utan erinran.

Skäl för departementsförslaget: De allmänna reglerna om vem som kan dömas till ansvar för en viss brottslig handling finns i 23 kap. brottsbalken. Enligt 4 s i nämnda kapitel skall ansvar enligt brottsbalken ådömas inte bara den som har utfört gärningen utan också den som har främjat gärning- en med råd eller dåd. Den som har främjat en brottslig gärning skall dömas för anstiftan, om han har förmått någon att utföra gärningen, och i annat fall för medhjälp till brottet. Var och en som har medverkat skall dömas efter det uppsåt eller den oaktsamhet som ligger honom till last.

Den nu nämnda bestämmelsen är enligt sin ordalydelse tillämplig bara på brott som är upptagna i brottsbalken men har i praxis fått vidsträckt analogisk tillämpning inom specialstraffrätten. Sålunda torde det vara all- mänt erkänt att medverkansreglerna skall tillämpas också utanför brotts- balkens område. såvida det inte är fråga om mera bagatellartade förseelser eller det av de specialstraffrättsliga bestämmelserna själva framgår. att en analogisk tillämpning inte skall ske. Det torde därför knappast råda något tvivel om att brottsbalkens regler om medverkan bör tillämpas också på brott som innebär intrång i rättigheter som skyddas av den upphovsrätts— liga lagstiftningen. Straff för sådana brott kan alltså redan enligt gällande rätt ådömas inte bara den som har utfört gärningen utan också den som i egenskap av anstiftare eller medhjälpare har främjat gärningens planlägg- ning eller utförande. I samtliga fall är det en förutsättning att uppsåt eller grov oaktsamhet föreligger.

Verksamhet som innebär upphovsrättsintrång kan ofta innefatta flera olika typer av förfaranden som är belagda med straffi URL. Vid exempel- vis piratverksamhet som rör musikverk kan förekomma dels olovlig import av exemplar (53 å andra stycket URL), dels olovlig kopiering på andra kassetter (53 5 första stycket URL), dels olovlig spridning av material som inte kan anses utgivet (23 å och 53 & första stycket URL). Dessutom kan verksamheten innefatta exempelvis organiserande av försäljningsverksam- heten, anskaffande av försäljningslokal, anordnande av distributionen etc. 1 de sistnämnda delarna av verksamheten torde ofta andra än de egentliga gärningsmännen vara inblandade. Verksamhetens omfattning gör nämligen att gärningsmännen ofta måste anlita olika former av medhjälpare. Om de subjektiva rekvisiten är uppfyllda. finns det i enlighet med vadjag nyss har sagt möjlighet att ingripa med straff också mot dem som utan att vara gärningsmän har medverkat till brottets utförande.

Den nuvarande lagstiftningen straflbelägger sålunda ett stort antal för- faranden som kan tänkas förekomma i anslutning till piratkopiering, och kretsen av dem som kan göras ansvariga för dessa förfaranden är redan mycket vidsträckt. Det är därför inte sannolikt att en utvidgning av kretsen ansvariga i nämnvärd grad skulle öka möjligheterna att ingripa mot pirat-

• Sida 14
•  Original

Prop. 1981/82:152 14

kopiering av upphovsrättsligt skyddat material. 1 de fall då svårigheter har förelegat att beivra upphovsrättsintrång torde de väsentligen ha berott på andra faktorer än att kretsen av ansvariga varit för snäv.

På grund härav saknas det enligt min mening anledning att i fråga om intrång i rättigheter som skyddas av den upphovsrättsliga lagstiftningen utvidga kretsen av ansvariga utöver vad som nu gäller med stöd av vanliga regler om medverkan. Jag lägger därför inte fram något förslag i denna riktning.

2.3. Åtgärder mot spridning av olovligt tillverkade inspelningar

Departementsförslaget: En bestämmelse införs som gör det straffbart att till allmänheten sprida musikinspelningar och andra upptagningar som har framställts i strid mot de rättigheter som utövande konstnärer. fonogram- framställare samt radio- och televisionsföretag har enligt lagen. En mot- svarande straffbestämmelse föreslås beträffande import av sådana upptag- ningar för spridning till allmänheten. Skadestånds- och för'verkandebe- stämmelserna i lagen görs tillämpliga också i sådana fall.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med departementsför- slaget (se promemorian s. 60—66).

Remissinstanserna: Samtliga godtar utredningens förslag eller lämnar det utan erinran. Några pekar på att frågan om den rättsliga konstruktionen av skyddet bör övervägas under utredningens fortsatta arbete.

Skäl för departementsförslaget: Den som har framställt en ljudinspelning har bl. a. en ensamrätt att bestämma över mångfaldigande av inspelningen under en tid av 25 år. Han har också vissa möjligheter att ingripa mot import av olovligt tillverkade fonogram. ] vissa hänseenden är emellertid dessa möjligheter begränsade. Mot bakgrund av dels den ökande pirat- verksamheten. dels frågan om Sveriges förhållande till den s.k. fonogram- konventionen kan det övervägas om man inte bör göra dessa möjligheter till ingripanden mera effektiva.

Utredningen har i sin promemoria. särskilt på sid. 60—63, utförligt behandlat förpliktelserna enligt den nyssnämnda konventionen och de "möjligheter som enligt gällande lag finns att ingripa mot spridning av olovligt framställda upptagningar.

Jag delar utredningens uppfattning att nuvarande lagstiftning i och för sig uppfyller de krav som fonogramkonventionen ställer på den nationella lagstiftningen i fråga om skydd mot kopiering och import. Någon anledning till ny eller ändrad lagstiftning föreligger således inte från denna synpunkt. Jag anser emellertid i enlighet med vad som varit utredningens utgångs- punkt att behovet av åtgärder mot piratkopiering gör att skyddet mot

• Sida 15
•  Original

Prop. 1981/82: 152 15

spridning av olovligt framställda fonogram och videogram bör göras effek- tivare.

Vad först gäller fonogram har en fonogramframställare eller annan hit- hörande rättsinnehavare endast i ett par specialfall möjlighet att ingripa mot den som själv sprider olovligen kopierade exemplar av upptagningar. [ övrigt är han hänvisad till att rikta civil talan mot den som efter det att spridningsåtgärden har ägt rum innehar ett olovligen spritt exemplar. En rättsinnehavare som får kännedom om att olovlig spridning pågår kan alltså i regel inte som målsägande göra anmälan till åtal och därmed få till stånd förundersökning och utnyttjande av de tvångsmedel som kan använ- das i brottmål. Självfallet skulle sådana möjligheter till ingripanden med åklagar- och polisväsendets hjälp ge en avsevärt större effekt än de möjlig- heter till civilrättsliga ingripanden som finns i dag.

I fråga om spridning av olagligt framställda videogram är Sverige, såvitt rör till videogram knutna närstående rättigheter, inte bundet av några internationella överenskommelser. Vad som har sagts i det föregående beträffande det sakliga behovet av skydd mot spridning av olagligt fram- ställda fonogram har emellertid i stort sett samma giltighet när det gäller videogram.

] fråga om den egentliga upphovsrätten föreskrivs i 2 5 URL bl.a. en ensamrätt till spridning av exemplar av skyddade verk till allmänheten. Jag delar utredningens uppfattning att man vid URL:s tillkomst som huvud- princip synes ha utgått från att innehavare av närstående rättigheter skulle vara jämställda med innehavare av egentliga upphovsrättigheter och ha samma rätt till skydd från det allmännas sida som den sistnämnda typen av rättigheter. Även från denna synpunkt är det enligt min uppfattning rimligt att också innehavare av närstående rättigheter har en självständig möjlig- het att ingripa mot den som sprider exemplar av upptagningar som har framställts utan deras tillstånd.

Som utredningen har anfört kan ett skydd mot spridning lagtekniskt åstadkommas på olika sätt. En möjlighet är att bland ensamrättigheterna för hithörande kategorier införa även en rätt till spridning. En annan möjlighet är att knyta sanktioner till själva spridningen av olagliga inspel- ningar. Frågan om en ensamrätt i detta hänseende utgör emellertid en del av det större spörsmålet huruvida rättsställningen för innehavare av när- stående rättigheter även i vissa andra avseenden bör utformas i närmare anslutning till vad som gäller för upphovsmännen. Denna fråga bör. såsom också vissa remissinstanser har anfört. tas upp i samband med det fortsatta utredningsarbetet. Jag förordar därför f.n. i likhet med utredningen den mera begränsade lösning som består i bestämmelser om straff och skade- stånd för spridning av olovligen framställda exemplar.

• Sida 16
•  Original

Prop. 1981/82: 152 16

2.4. Frågan om de subjektiva rekvisiten för straff

Departementsförslaget: Inga ändringar görs i nuvarande regler.

Utredningens förslag: Överensstämmer med departementsförslaget (se pro- memorian s. 66—68).

Remissinstanserna: Samtliga godtar utredningens förslag eller lämnar det . utan erinran.

Skäl för departementsförslaget: Enligt nu gällande bestämmelser kan straff ådömas för intrång i rättigheter enligt den upphovsrättsliga lagstiftningen endast om gärningen har begåtts uppsåtligen eller av grov oaktsamhet.

Som utredningen anmärker har man i tidigare sammanhang diskuterat frågan huruvida det inte för straffbarhet skulle vara tillräckligt med oakt- samhet som inte är grov. Frågan om det subjektiva rekvisitet för straffbar- het har självfallet en stor betydelse när det gäller bekämpandet av piratko- piering och andra typer av intrång i rättigheter enligt den aktuella lagstift- ningen. En särskild betydelse skulle en utvidgning av straffbarheten även till oaktsamma förfaranden kunna ha vid ingripanden mot olika typer av medhjälp till intrång i rättigheter enligt den upphovsrättsliga lagstiftningen.

Utredningen har emellertid ställt sig avvisande till en sådan utvidgning bl. a. därför att den skulle föra mycket långt och kunna medföra oönskade konsekvenser i andra hänseenden samt bl.a. innebära en alltför drastisk sanktionsmöjlighet vid tämligen oskyldiga förfaranden. Till detta kommer att en sådan utvidgning trots allt endast skulle ha en marginell effekt när det gäller förfaranden inom ramen för piratverksamheten. ] allmänhet föreligger nämligen enligt utredningen uppsåt vid denna typ av verksam- het, något som ofta är tämligen lätt att bevisa, bl. a. med hjälp av notering- ar som har gjorts om verksamhetens omsättning i den misstänktes bokfö- ring eller på annat sätt.

Den största betydelsen har frågan om straffansvarets gränser när det gäller vilken grad av undersökningsskyldighet som kan anses föreligga i fråga om sådant material som exempelvis distributörer får in för försälj- ning. Denna fråga får ofta stor aktualitet i samband med fall av distribution av olovliga fonogram eller videogram. Utredningen hänför sig i detta hänseende till diskussionen i auktorrättskommitténs betänkande (SOU 1956: 25) och i propositionen med förslag till upphovsrättslagstiftning. ] propositionen ("prop 1960: 17 s. 288) uttalades bl.a. att den omständigheten att även oaktsamt förfarande i viss utsträckning straffbeladcs inte borde innebära att en i vanliga former verkande företagare skulle behöva vidta alltför betungande kontrollåtgärder. Detta uttalande har enligt utredningen självfallet giltighet även vid försäljningsverksamhet rörande fonogram eller videogram. Samtidigt understryker utredningen att omständigheterna i

• Sida 17
•  Original

Prop. 1981/82: 152 17

samband med sådant material ofta kan vara sådana att skälig misstanke kan föreligga att det rör sig om olovligt framställt material. Priset kan exempelvis vara osedvanligt lågt eller kvaliteten på materialet dålig. Vi- dare kan den källa varifrån materialet kommer vara sådan att en gransk- ning av materialets laglighet ter sig som naturlig. I sådana och andra liknande situationer får enligt utredningen grov oaktsamhet anses förelig- ga, om därefter en sådan befattning tas med materialet som utgör ett upphovsrättsintrång.

Jag vill för egen del helt ställa mig bakom utredningens uttalanden i dessa hänseenden. Särskilt vill jag understryka att det i affärsverksamhet med försäljning av fonogram och videogram finns anledning att ställa krav på en tämligen hög grad av aktsamhet när det gäller materialets karaktär i upphovsrättsligt hänseende. Jag anser mig inte kunna förorda olika subjek— tiva rekvisit för straffbarhet i olika försäljningsled. Däremot kan jag anslu- ta mig till vad en remissinstans har anfört om att ett särskilt högt krav på aktsamhet bör ställas på exempelvis dem som i affärsverksamhet i parti importerar exemplar av verk.

Mot bakgrund av vad som nu har sagts godtar jag även för min del utredningens slutsats att några ändringar inte är påkallade när det gäller de subjektiva rekvisiten för straff vid intrång i rättigheter enligt den upphovs- rättsliga lagstiftningen.

_ 2.5 Höjning av straffmaximum

Departementsförslaget: Maximistraffet för intrång i rättigheter enligt den upphovsrättsliga lagstiftningen höjs från nuvarande fängelse i högst sex månader till fängelse i högst två år. Någon indelning av brotten i grövre och lindrigare brott görs inte.

Utredningens förslag: Överensstämmer med departementsförslaget (se pro- memorian s. 68—73).

Remissinstanserna: Samtliga godtar eller lämnar utan erinran förslaget om höjning av straffmaximum till fängelse i två år. Några remissinstanser förordar att man i straffskalan gör en skillnad mellan den grova kommer- siella brottsligheten på området och de mera bagatellartade förseelserna och att en särskild straffskala införs för grova fall. Brottsförebyggande rådet (BRÅ) föreslår att straffmaximum dessutom sätts högre än två år för grova brott.

Skäl för departementsförslaget: Utredningen hänför sig när det gäller straffskalan bl. a. till vad riksdagens lagutskott i det tidigare ( avsnitt 2.1 ) omnämnda betänkandet har anfört som skäl för en skärpning av straffska- lan, nämligen att det finns anledning att se allvarligt på förfaranden som 2 Riksdagen l98I/82. I saml. Nr 152

• Sida 18
•  Original

Prop. 1981/82: 152 18

innebär intrång i upphovsrätten och närstående rättigheter och att därför möjlighet bör finnas att i särskilt svåra fall utdöma kännbara frihetsstraff.

Som utredningen påpekar står olika tekniska lösningar till buds när det gäller att höja straffmaximum. En sådan lösning är att införa en särskild ansvarsbestämmelse för grovt upphovsrättsintrång med en särskild straff- skala som innebär att maximistraffet sätts högre än f.n. En annan möjlig- het är att i princip behålla den nuvarande straffbestämmelsen men föreskri- va att vid försvårande omständigheter straffet kan höjas. En tredje möjlig- het är att behålla hela den nuvarande konstruktionen av straffbestämmel- sen och endast höja straffmaximum.

Den första lösningen skulle som utredningen anmärker innebära att man inför en indelning av intrångsbrotten i "vanliga” och grova med de gräns- dragningsproblem som detta kan komma att medföra. I denna situation kommer dessutom gränsdragningen mellan grova brott och andra att få en avsevärd praktisk betydelse. exempelvis när det gäller preskription. Enligt utredningen kan det vidare ifrågasättas om upphovsrättsintrång är av den karaktären att det är lämpligt att man har en indelning av brotten i grova och andra. En sådan indelning brukar man göra huvudsakligen i fråga om de "vanligaste" egendoms- och våldsbrotten. Utredningen vill därför inte tillstyrka att man i fråga om intrång i rättigheter enligt upphovsrättslagstift- ningen inför en kategoriindelning i grova brott och andra.

Den andra typen av gradering skulle innebära att man i straffbestämmel- sen föreskriver att förhöjt straff upp till ett angivet maximum kan utdömas vid försvårande omständigheter. Utredningen åberopar i detta samman- hang ctt uttalande i propösitiönen med förslag till upphovsrättslag ( prop. 1960: 17 s. 288 ) av innebörd att det inte i den nuvarande straffbestämmel- sen ansetts böra särskilt anges att fängelse är avsett för svårare fall. Längden av ett fängelsestraff beror på brottets karaktär och omständighe- terna i samband med det. Det synes enligt utredningen därför knappast vara nödvändigt eller ens lämpligt att i bestämmelsen föreskriva att förhöjt fängelsestraff kommer i fråga vid försvårande omständigheter. Detta skulle tvärtom kunna få en effekt som i vissa hänseenden skulle vara motsatt den avsedda, eftersom tendensen skulle kunna bli att ge lägre straff för "van- liga" upphovsrättsintrång. Utredningen anser mot denna bakgrund inte några övertygande skäl föreligga att föreslå en föreskrift av den typ som nu har antytts.

Som jag redan tidigare har sagt bör man se allvarligt på förfaranden som

. innebär intrång i upphovsrätten och närstående rättigheter. Möjligheter bör därför finnas att i särskilt svåra fall utdöma kännbara frihetsstraff. [ likhet med en enhällig remissopinion förordarjag därför att maximistraffet höjs väsentligt.

När det gäller frågan om hur högt straffmaximum skall sättas bör enligt min mening följande beaktas. Som utredningen har påpekat bygger rättig- hetshavarnas inkomstmöjligheter bl. a. på den ensamrätt till exemplar-

• Sida 19
•  Original

Prop. 1981/82: 152 19

framställning som föreskrivs i den upphovsrättsliga lagstiftningen. Det sägs därför ofta att piratkopiering kan jämställas med stöld. För vanlig stöld är straffmaximum två år. Är brottet grovt, skall straffet bestämmas till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande om brottet är grovt skall beaktas bl.a. om det avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada. Dessa rekvisit kan tänkas vara upp- fyllda också i vissa allvarliga fall av omfattande yrkesmässig piratkopie- ring. Som jämförelse kan också nämnas att brottsbalkens bestämmelse om signaturförfalskning innehåller en särskild straffskala för grova fall med ett straffmaximum på fyra år. De omständigheter som har anförts nu skulle, såsom BRÅ har påpekat. kunna tala för att maximistraffet sätts högre än två år.

Å andra sidan måste emellertid beaktas att strafliatituderna för brott mot den immaterialrättsliga lagstiftningen av tradition har legat förhållandevis lågt och att alltför drastiska förändringar på kriminalpolitikens område allmänt anses vara något som bör undvikas. Även om den utveckling som jag har beskrivit i det föregående år allvarlig. föreligger det enligt min mening knappast tillräckliga skäl för ett antagande att en så kraftig skärp- ning av straffsatsen som BRÅ har förordat skulle vara påkallad för att komma tillrätta med en ökande piratkopiering. Jag är därför inte f.n. beredd att ens för de grövsta brotten sätta straffmaximum högre än till två år. Den fortsatta utvecklingen bör dock följas med uppmärksamhet och det kan givetvis inte uteslutas att en omprövning av detta ställningstagande kan bli påkallad i framtiden.

Om straffmaximum begränsas till två år, saknas det enligt min mening anledning att införa en särskild straffskala för grova brott eller att i något annat hänseende införa en kategoriindelning av brotten. För denna lösning talar också att det i högre grad än beträffande flertalet förmögenhetsbrott kan vara svårt att på ett tidigt stadium av en förundersökning avgöra till vilken kategori som ett brott mot upphovsrättslagstiftningen skulle kunna tänkas höra. Jag återkommer till denna fråga i samband med spörsmålet om straff för försök och förberedelse ( avsnitt 2.8 ).

När det i övrigt gäller frågan om Straffmätningen villjag särskilt stryka under att det främst är i fall av omfattande kommersiella olovliga utnyttjan- den av skyddade verk och prestationer som det kan bli aktuellt att utnyttja de möjligheter till högre straffutmätning som de nya bestämmelserna ger. Däremot är det inte meningen att driva upp straffen för bagatellartade förseelser mot den upphovsrättsliga lagstiftningen.

] anslutning till vad ett par remissinstanser har anfört vill jag peka påatt upphovsrättsutredningen under sitt fortsatta arbete också torde komma att överväga frågan om vitesförbud mot åtgärder som utgör upphovsrättsin- trång.

• Sida 20
•  Original

Prop. 1981/82: 152 20

2.6. F örutsättningarna för åtal

Departementsförslaget: Åtal skall kunna väckas för upphovsrättsintrång inte bara som enligt nuvarande ordning när målsägande har gjort angivelse utan också om åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Utredningens förslag: Överensstämmer med departementsförslaget (se pro- memorian s. 74—76).

Remissinstanserna: Samtliga godtar utredningens förslag eller lämnar det utan erinran.

Skäl för departementsförslaget: Enligt gällande rätt får intrång i upphovs- rätt eller annan rätt enligt den upphovsrättsliga lagstiftningen åtalas av allmän åklagare bara om brottet anges till åtal av en målsägande. Bakgrun- den till denna regel äri huvudsak att de intressen som berörs i mål av detta slag har ansetts vara av så personlig art att polisutredning och rättegång ofta inte bör anställas utan att målsägande själv har hemställt om åtal.

Som utredningen har anfört har utformningen av åtalsregeln visat sig vålla vissa problem. bl. a. därigenom att det ibland har varit svårt att i tid få fram åtalsmedgivanden från exempelvis utländska artister vilkas inspel- ningar har mångfaldigats och distribuerats olovligen. Utredningen har där- för övervägt huruvida detta förhållande påkallar att ätalsregcln ändras.

Därvid har utredningen till en början tagit fasta på att den tekniska utvecklingen har medfört att man med relativt små investeringar kan framställa stora mängder kopior av skyddat material. Förutsättningar har därmed skapats bl.a. för omfattande kommersiellt bedriven kopierings- verksamhet. vilken ofta avser verk eller prestationer till vilka ett stort antal personer har bidragit. Dessa omständigheter har gjort att den personliga anknytning som vid URLZS tillkomst anfördes som skäl för att göra upp- hovsrättsintrång till ett angivelsebrott inte längre är lika starka.

Därtill kommer såsom utredningen också har påpekat en annan omstän- dighet. Upphovsrättslagstiftningens regelsystem innehåller en noggrant avvägd balans mellan olika intressen. Det är från kulturpolitisk synpunkt viktigt att denna balans inte rubbas. exempelvis genom ett omfattande olovligt utnyttjande av skyddade verk eller genom spridning av dessa på marknaden. Samhället har alltså ett självständigt intresse av att se till att regelsystemet efterlevs. Särskilt i situationer av omfattande olovliga kom— mersiella utnyttjanden finns det ett samhälleligt behov av att — oberoende av målsägandens inställning — kunna ingripa med straffsanktioner. Situa- tionen liknar i detta hänseende vissa andra brottstyper som i första hand avser kränkningar av vissa personliga intressen men där det allmänna har getts möjlighet att ingripa med lagföring oberoende av målsägandens in- ställning. Som exempel kan nämnas vissa misshandelsfall. vissa typer av hemfridsbrott eller olaga intrång och vissa tillgreppsbrott.

• Sida 21
•  Original

Prop. 1981/82: 152 21

Också i denna fråga kan jag ansluta mig till utredningens bedömningar. I det moderna samhället utgör det upphovsrättsliga regelsystemet en faktor av stor betydelse. Som utredningen har påpekat och ett antal remissinstan- ser har understrukit är det därför från kulturpolitiska och andra rent samhälleliga synpunkter viktigt att upphovsrättslagstiftningenls regler ef- terlevs och att möjlighet finns att oberoende av målsäganden kunna ingripa med straffsanktioner. Jag ställer mig följaktligen bakom utredningens för- slag om att åtal för intrång i rättigheter enligt upphovsrättslagstiftningen skall få ske inte bara om målsäganden anger brottet till åtal utan också i andra fall om åtal anses påkallat från allmän synpunkt.

Jag vill i det sammanhanget understryka att de alster som är särskilt utsatta för piratkopiering i stor skala. t. ex. vissa musikkassetter och videofilmer. ofta är sådana där ett stort antal personer har medverkat och där den personliga anknytningen följaktligen är mindre framträdande än i många andra fall. Samtidigt kan det emellertid inte förnekas att det alltjämt finns verk och prestationer där det personliga inslaget är så dominerande att åtal inte bör ske. om inte målsäganden önskar det. Självfallet måste åklagarna fästa stor vikt vid sådana synpunkter vid bedömningen huruvida åtal kan anses påkallat från allmän synpunkt.

2.7. Skadeståndsfrågornas reglering

Departementsförslaget: Inga ändringar görs i nuvarande lagregler men man understryker vikten av att domstolarna vid skadeståndsberäkningen beak- tar tidigare (prop. 1960: 17 s. 294) gjorda uttalanden om att skadestånd bör utdömas som verkligen fullt ut täcker vållad skada.

Utredningens förslag: Överensstämmer med departementsförslaget (se pro- memorian s. 76—79.

Remissinstanserna: Remissinstanserna godtar utredningens förslag och ut- talanden eller lämnar dem utan erinran.

Skäl för departementsförslaget: [ promemorian anför utredningen bl. a. att skadeståndsreglerna i den upphovsrättsliga lagstiftningen är avsedda att täcka en mångfald olika situationer. De skall sålunda kunna tillämpas på en stor mängd olika typer av verk och ett stort antal olika slag av utnyttjan- den. De måste därför med nödvändighet vara generellt avfattade. De måste främst ta sikte på vilka typer av skada som skall ersättas i olika situationer. Det är också naturligt att skadeståndsbedömningen i fall av piratkopiering ofta kan bjuda på svårigheter. Utredningen har dock inte kunnat finna annat än att de nuvarande skadeståndsbestämmelserna i den upphovsrätts- liga lagstiftningen fyller de krav som rimligen kan ställas på dem även vid piratkopiering av ljud- och bildinspelningar. De problem som uppkommer

• Sida 22
•  Original

Prop. 1981/82:152 22

vid tillämpningen av reglerna i sådana fall kan inte lösas genom ändringar i lagtexten.

Jag instämmer för egen del i utredningens bedömning. Inte heller jag finner alltså att någon ändring nu bör göras i den upphovsrättsliga lagstift— ningens skadeståndsregler.

Liksom utredningen vill jag emellertid hänvisa till vad dåvarande före— dragande statsrådet uttalade i fråga om skadeståndsberäkningen i l960 års proposition (prop. 1960: 17 s. 294). Han uttalade där att vid skadestånds— beräkningen borde" till fullo beaktas vad intrånget betytt för målsäganden i ekonomiskt och ideellt hänseende. Han erinrade också om möjligheten för domstolen att, där full bevisning om skadan inte alls eller bara med svårig— het kan föras, uppskatta skadan till skäligt belopp med stöd av 35 kap. 5 5 rättegångsbalken. Det finns enligt min mening anledning att ännu en gång peka på vikten av att man vid skadeståndsberäkningen beaktar de uttalan- den som nu har nämnts. Jag vill i likhet med utredningen understryka att det både från de enskilda rättighetshavarnas och från en allmänt kulturpoli- tisk synpunkt är viktigt att skadestånd vid intrång utgår med belopp som fullt ut täcker vållad skada.

2.8 Straff för'försök och förberedelse

Departementsförslaget: Regler införs om straff för försök och förberedelse till intrång i rättigheter enligt den upphovsrättsliga lagstiftningen.

Utredningens förslag: Utredningen har inte lagt'fram något sådant förslag.

Remissinstanserna: Några remissinstanser föreslår att regler införs om straff för försök och förberedelse.

Skäl för departementsförslaget: Vid remissbehandlingen har bl.a. riks- åklagaren. BRÄ och Sveriges advokatsamfund tagit upp frågan om ansvar för försök och förberedelse till brott mot den upphovsrättsliga lagstiftning- en. Enligt min mening förtjänar denna fråga att övervägas. Den som planerar piratkopiering i stor skala måste ofta göra omfattande investering- ar i bandspelare. scannerutrustning o.d. Dessa investeringar kan uppgå till betydande belopp. Han kan också behöva bygga upp en försäljningsorgani- sation och påbörja annonsering för verksamheten i förväg. Det finns i praktiken exempel på fall där personer i stor omfattning annonserat om försäljning. förhyrning och byte av olovligt framställda inspelningar, som skulle importeras från ett annat land. Det är enligt min mening inte till- fredsställande att man i fall liknande de nu nämnda f.n. saknar möjlighet till straffrättsliga ingripanden innan kopiering har påbörjats eller import av utomlands framställda olovliga kopior har ägt rum. Jag föreslår därför att straff skall kunna ådömas även för försök och förberedelse till intrång i

• Sida 23
•  Original

Prop. 1981/82: 152 23

rättigheter som är skyddade enligt den upphovsrättsliga lagstiftningen. Med stöd av dessa regler skulle ingripande kunna ske mot den som har vidtagit förberedelser för att sätta igång verksamhet som bygger på olovligt framställda kopior. lngripande skulle också kunna ske t. ex. mot medhjäl- pare som under uppbyggnadsstadiet har tagit sådan befattning med pengar eller hjälpmedel som omfattas av bestämmelserna om förberedelse till brott.

När det gäller ansvar för förberedelse är det visserligen ovanligt att föreskrifter härom meddelas beträffande brott med så lågt straffminimum som det är fråga om här. Ett sätt att komma till rätta med detta problem skulle kunna vara att införa en särskild straffskala för grova brott och att göra bestämmelserna för försök och förberedelse tillämpliga enbart i fråga om sådana brott. Somjag tidigare har påpekat kan det emellertid i fråga om brott mot den upphovsrättsliga lagstiftningen i högre grad än beträffande vanliga förmögenhetsbrott vara svårt att på ett tidigt stadium fastställa under vilken kategori som ett visst brott skulle falla. En viktig faktor vid bedömningen av om brottet är grovt måste vara omfattningen av den olovliga kopieringen, något som bara med svårighet låter sig bedömas innan den brottsliga verksamheten har påbörjats. Det är därför sannolikt att en bestämmelse om straff för försök och förberedelse, som endast avser särskilt grova brott mot den upphovsrättsliga lagstiftningen. skulle förfela en stor del av sitt syfte. Med hänsyn härtill är jag beredd att föreslå att bestämmelser införs om straff för förberedelse till brott mot den upphovs- rättsliga lagstiftningen. Jag vill betona att i praktiken åtal för försök och förberedelse torde komma i fråga endast beträffande de grövre typerna av intrång som avses här.

2.9. Effektivare åtgärder beträffande olagliga exemplar

Departementsförslaget: Ett tillägg görs till bestämmelserna om avstående mot lösen m.m. av egendom med avseende på vilken intrång eller överträ- delse föreligger. Tillägget avser att klargöra att bestämmelsen är tillämplig också på trycksatser och andra hjälpmedel som kan användas bara för framställning av sådan egendom. Vidare införs en ny bestämmelse om förverkande av föremål som har använts som hjälpmedel vid sådan exem- plarframställriing som utgör brott enligt upphovsrättslagstiftningen.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med departementsför- slaget (se promemorian s. 79—81).

Remissinstanserna: Samtliga godtar utredningens förslag eller lämnar det utan erinran.

• Sida 24
•  Original

Prop. 1981/82: 152 24

Skäl för departementsförslaget: Både URL och FotoL innehåller f. n. regler om att den som gör sig skyldig till upphovsrättsintrång är skyldig att till ' upphovsmannen eller hans rättsinnehavare mot lösen avstå egendom med avseende på vilken intrång eller överträdelse föreligger. En förutsättning härför är dock att sådant avstående anses vara skäligt. På yrkande av upphovsmannen eller hans rättsinnehavare kan rätten också efter vad som anses skäligt föreskriva. att sådan egendom skall förstöras eller på visst sätt ändras eller att andra åtgärder skall vidtas därmed för att förebygga missbruk.

Utredningen anmärker först att de ml gällande bestämmelserna om avstående mot lösen m.m. inte avser förverkande i straffrättslig mening. Enligt bestämmelserna har upphovsmannen eller hans rättsinnehavare ett enskilt — privaträttsligt — anspråk på att egendom som det här gäller antingen utlämnas till honom mot lösen eller underkastas åtgärder för att hindra missbruk. Utredningen anmärker vidare att dess förslag om att allmänt åtal skall kunna väckas även utan målsägandens medverkan, om åtal är påkallat från allmän synpunkt. medför att bestämmelserna om avstående mot lösen m.m. bör kompletteras. Jag delar denna uppfattning.

Om målsäganden inte gör någon angivelse och inte heller framställer yrkande att egendom som varit föremål för intrång skall utlämnas till honom mot lösen. kan det givetvis ej komma i fråga att föreskriva därom. Däremot bör säkerhetsåtgärder i form av förordnande om förstöring eller ändring m.m. kunna föreskrivas. I enlighet med vad utredningen har föreslagit bör sådana åtgärder kunna föreskrivas förutom i det fall som nu har nämnts även i fall då målsäganden gör angivelse men avstår från att framställa något yrkande beträffande avstående av egendomen. Det kan nämligen vara ett allmänt intresse att t.ex. en bokupplaga som ej har sanktionerats av författaren inte sprids till allmänheten. Liksom enligt gällande rätt bör rättens möjlighet att föreskriva åtgärder vara fakultativ. Ett skäl härtill är att några åtgärder självfallet inte bör föreskrivas, om t. ex. målsäganden förlikningsvis har gett sitt samtycke till att motparten förfogar över egendomen.

Utöver vad som nu har sagts finns det såsom utredningen har påpekat skäl att även ta upp frågan om den upphovsrättsliga lagstiftningen bör kompletteras med bestämmelser om förverkande i de fall som inte omfat- tas av bestämmelserna om avstående mot lösen m.m. Den egendom som omfattas av dessa bestämmelser utgörs i allmänhet av olagligt framställda exemplar av verk. I allmänhet gäller det piratupplagor av böcker. grammo- fonskivor, kassettband osv. Enligt förarbetena till bestämmelsen avses emellertid även egendotn av annat slag. nämligen trycksats. kliché. form eller annat hjälpmedel. som kan användas endast för framställning av ytterligare exemplar av det utnyttjade verket, och detta även om hjälpmed- let framställts lovligen (prop. 1960: 17 s. 395). Däremot omfattas ej appara- ter, t. ex. inspelningsapparater. som har använts vid olaglig framställning

• Sida 25
•  Original

Prop. 1981/82:152 25

av exemplar av ett visst verk men som kan användas även för framställning av exemplar av andra verk. Enligt gällande rätt kan sådana apparater inte fråntas den som olagligen har mångfaldigat ett verk. I enlighet med vad utredningen har föreslagit bör en möjlighet härtill införas. Att utvidga upphovsmannens privaträttsliga anspråk till att omfatta även egendom av detta slag synes emellertid ej böra komma i fråga. Lämpligare synes vara att i stället öppna en möjlighet att förklara egendom av detta slag förver- kad. Som villkor bör gälla att förverkande är påkallat till förebyggande av brott eller att annars särskilda skäl föreligger. Sådant förverkande bör kunna ges både en preventiv och en repressiv funktion. Värdeförverkande bör därför kunna komma i fråga. Förverkande med stöd av de föreslagna reglerna bör i övrigt ske med tillämpning av de allmänna bestämmelserna i 36 kap. brottsbalken . Reglerna om förverkande bör göras tillämpliga också i fall av försök eller förberedelse till intrång i rättigheter enligt den upp- hovsrättsliga lagstiftningen.

Slutligen föreslårjag i likhet med utredningen att den nuvarande lagtex- ten kompletteras med en uttrycklig föreskrift om att bestämmelserna om avstående mot lösen m.m. skall tillämpas också på klichéer och andra hjälpmedel som endast kan användas för framställning av olagliga exem- plar.

2.10 lnformationsåtgärder och rekommendationer till åklagarna m. m.

Departementsförslaget: Inga särskilda regler föreslås men åtgärder förordas i syfte att öka kännedomen om den upphovsrättsliga lagstiftningen och om påföljderna av intrång i rättigheter enligt denna.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med departementsför- slaget (se promemorian s. 81—82).

Remissinstanserna: Utredningens förslag godtas eller lämnas utan erinran.

Skäl för departementsförslaget: Det är av stor betydelse såväl från rättig- hetshavarnas som från det allmännas synpunkt att reglerna i den upphovs- rättsliga lagstiftningen efterlevs. Det har emellertid visat sig att kännedo- men om den upphovsrättsliga lagstiftningen och dess funktioner i samhäl- let inte är särskilt spridd. Även bland dem som har att tillse att lagstiftning- en efterlevs saknas ibland insikt om dennas innebörd och om det stora intresset från såväl ekonomisk som ideell synpunkt av att intrång i rättighe- terna beivras på ett effektivt sätt. Det är därför betydelsefullt att man försöker att i större omfattning än f. n. sprida kännedom om den upphovs- rättsliga lagstiftningen såväl bland allmänheten som bland de rättsvår- dande organen. Både de enskilda organisationerna och de myndigheter som ytterst har att tillse att lagstiftningen efterlevs har ett ansvar i detta hänseende.

• Sida 26
•  Original

Prop. 1981/82: 152 26

Med hänsyn till den upphovsrättsliga lagstiftningens roll i dagens sam- hälle är det viktigt med en ökad kännedom både om denna lagstiftnings betydelse och om påföljderna för intrång i de rättigheter som den föreskri- ver. Jag avser därför att i olika hänseenden verka för en ökad information på detta område bl.a. från regeringskansliets sida.

4.1. Förslaget till lag om ändring .i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

535

Den som beträffande ett litterärt eller konstnärligt verk vidtager åtgärd, som innebär intrång i den till verket jämlikt ] och 2 kap. knutna upphovs- rätten eller som strider mot föreskrift enligt 41 å andra stycket eller mot 505, döms. om det sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet. till böter eller fängelse i högst två år.

Samma lag vare, om någon till riket för spridning till allmänheten inför exemplar av verk. där exemplaret framställts utom riket under sådana omständigheter, att en dylik framställning här i riket skulle hava varit straffbar enligt vad i första stycket sägs.

För försök eller förberedelse till brott som avses i första och andra styckena döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken .

Paragrafen innehåller straffbestämmelser i fråga om intrång i rättighe- terna enligt upphovsrättslagen .

De rättskränkningar som åsyftas i bestämmelsens första stycke är främst intrång i de egentliga upphovsrättsliga rättigheterna enligt 1 och 2 kap. i lagen. dvs. förfoganderätten och den ideella rätten. Vidare tar bestämmel- sen sikte pä överträdelser av testamentariska föreskrifter enligt 41 å andra stycket, dvs. sådana föreskrifter som avser upphovsrättens utövande eller som innebär ett bemyndigande för annan att meddela föreskrifter härom. Sådana föreskrifter är enligt den nämnda bestämmelsen bindande för efter- levande make och bröstarvingar. Slutligen avser straffbestämmelsen även intrång i det s.k. titelskyddet enligt 505. Där föreskrivs att litterärt eller konstnärligt verk inte får göras tillgängligt för allmänheten under sådan

• Sida 27
•  Original

Prop. 1981/82: 152 27

titel. pseudonym eller signatur att verket eller dess upphovsman lätt kan förväxlas med förut offentliggjort verk eller dess upphovsman.

l paragrafens andra stycke finns en bestämmelse varigenom första stycket görs tillämpligt på import av exemplar av verk för spridning till allmänheten om exemplaret har framställts utom riket under sådana om- ständigheter att en sådan framställning inom riket skulle. ha varit straffbar.

På skäl som närmare har utvecklats i den allmänna motiveringen ( avsnitt 2.5 ) föreslås en höjning av straffmaximum till fängelse i två år. Bestämmelsen har utformats i enlighet härmed. Någon anledning att diffe- rentiera straffskalan för de olika typer av överträdelser som täcks av straffbestämmelsen har såsom förut anförts inte ansetts föreligga.

Den väsentligaste anledningen till den nu föreslagna ändringen är de möjligheter som ny reproduktionsteknik ger att i stor. ofta kommersiell skala mångfaldiga skyddade verk och därigenom vålla stora skador för upphovsmännen och andra rättighetshavare. En tillämpning av den skärpta straffbestämmelsen och en straffmätning som tar hänsyn till moti- ven bakom den torde därför ofta bli aktuell i fall av omfattande kommer- siella olovliga utnyttjanden av skyddade verk eller andra skyddade presta- tioner. Hittills har sådana utnyttjanden. åtminstone i Skandinavien. främst avsett fonogram, film eller videogram men bestämmelsen kan få betydelse också på andra områden.

Det kan framhållas att höjningen av straffmaximum även får en del andra betydelsefulla effekter som är ägnade att underlätta samhällets ingripanden mot piratkopiering. En sådan effekt är att den nuvarande tiden för åtals- preskription förlängs från två år till fem år (35 kap. l & brottsbalken ). Från åklagarhåll har emellanåt framhållits att den nuvarande tiden för sådan preskription är alltför kort med hänsyn bl.a. till de ofta tidsödande och svåra utredningar som det här kan vara fråga om. En stratfhöjning av den nu angivna storleken löser åtminstone delvis dessa svårigheter. Preskrip- tionstidens förlängning får betydelse även i en del mera komplicerade mål om olovliga offentliga framföranden av musik. Även möjligheterna att tillgripa tvångsmedel blir större om straffmaximum höjs. Sålunda kan häktning komma i fråga i större utsträckning än vad som nu är fallet (24 kap. lå rättegångsbalken ). Detta medför även att anhållande kan ske i större omfattning än nu. Dessa möjligheter kan ha en mycket stor betydel- se i utredningar om piratkopiering. eftersom det där ibland gäller att kunna handla snabbt så att inte den misstänkte exempelvis hinner undanröja bevis.

På grund av hänvisningen till första stycket får den ändrade straffbe- stämmelsen tillämpning också på de importsituationer som beskrivs i and- ra stycket.

I paragrafens tredje stycke, som saknar motsvarighet i utredningens förslag. har tagits in en bestämmelse om ansvar för försök eller förberedel- se till brott som avses i paragrafens första och andra stycken. Förslaget kommenteras i den allmänna motiveringen ( avsnitt 2.8 ).

• Sida 28
•  Original

Prop. 1981/82: 152 28

Den nya bestämmelsen tar sålunda sikte på ansvar för försök resp. förberedelse i två olika situationer. Den ena avser de intrångsfall som nämns i paragrafens första stycke och de övriga förfaranden som nämns där. Den andra avser de importsituationer som behandlas i paragrafens andra stycke.

Enligt den nya bestämmelsen kan i de situationer som sålunda angetts ansvar inträda för försök under de förutsättningar som anges i 23 kap. l & brottsbalken . dvs. om brottet har påbörjats utan att det kommit till fullbor- dan och fara förelegat att handlingen skulle leda till brottets fullbordan eller sådan fara varit utesluten endast på grund av tillfälliga omständighe- ter. Så kan exempelvis ansvar för försök till olovlig exemplarframställning inträda redan då framställningsprocessen har påbörjats även om några exemplar inte har hunnit framställas liksom i vissa andra fall då en person har vidtagit så långt framskridna åtgärder för framställning och distribution av piratkopior att försökspunkten kan anses uppnådd. Som exempel kan nämnas att en person har anskaffat inspelningsapparatur som gör det möjligt att samtidigt framställa ett större antal musikkassetter och dessut- om har byggt upp en försäljningsorganisation eller genom annonsering sökt anskaffa en kundkrets för olovligt framställda kassetter.

Vidare kan enligt den föreslagna bestämmelsen ansvar inträda för förbe- redelse till intrång i rättigheter enligt den upphovsrättsliga lagstiftningen och — vilket dock torde vara praktiskt mindre betydelsefullt — i de övriga situationer som omfattas av paragrafens första och andra stycken. En förutsättning är att de i 23 kap. 25 brottsbalken uppställda rekvisiten är uppfyllda. Ansvar enligt denna bestämmelse kan inträda för den som med uppsåt att utföra eller främja brott lämnar eller tar emot pengar eller annat som vederlag eller kostnadstäckning för brottet. Under samma förutsätt- ningar kan ansvar också inträda för den som anskaffar. förfärdigar. läm- nar. mottar, förvarar, fortskaffar eller eljest tar befattning med vissa typer av hjälpmedel för brottet. Det skall här vara fråga om hjälpmedel som är jämförliga med de i lagrummet nämnda typerna, varvid jämförelsen med förfalskningsverktyg ligger närmast till hands. Det bör särskilt understry- kas att endast befattning med sådant som typiskt sett är hjälpmedel för utförande eller främjande av brott kan medföra ansvar. Sådant ansvar kan därför främst komma i fråga vid innehav etc. av sådan egendom som avses i den föreslagna lydelsen av 55 5 första stycket. dvs. hjälpmedel som endast kan användas för framställning av olovliga exemplar. Om hjälpmed- let däremot lika väl kan användas för framställning av lovliga exemplar kan typiskt sett ansvar för förberedelse inte ifrågakomma.

Av hänvisningen till 23 kap. brottsbalken följer vidare att bestämmelse-r- na i kapitlets 35 om frivilligt tillbakaträdande m. m. blir tillämpliga.

Om ansvar för försök eller förberedelse kan komma ifråga, skall beaktas de särskilda straffmätningsbe'stämmelserna för försök i 23 kap. l å andra stycket och för förberedelse i samma kapitels 2 & tredje stycke. För försök

• Sida 29
•  Original

Prop. 1981/82: 152 29

till brott mot den upphovsrättsliga lagstiftningen kommer då att gälla att straffet skall bestämmas högst till vad som gäller för fullbordat brott. För förberedelse kommer att gälla att straffet skall bestämmas under den högsta gräns som gäller för fullbordat brott. Om faran för brottets fullbor- dan var ringa. skall inte dömas till ansvar.

5?

Den som vidtager åtgärd som innebär intrång eller överträdelse varom i 535 sägs är skyldig att, såvitt det finnes skäligt. mot lösen avstå egendom med avseende på vilken intrång eller överträdelse föreligger till upphovs- mannen eller hans rättsinnehavare. Detsamma gäller ifråga om trycksats. kliché. form och liknande hjälpmedel, som kan användas endast för fram- ställning av egendom som nu har sagts.

Väcks i fråga om egendom som avses i första stycket ej yrkande om tillämpning av bestämmelserna däri. äger rätten efter vad som finnes skäligt föreskriva. att egendomen skall förstöras eller på visst sätt ändras eller att andra åtgärder skall vidtagas med den för att förebygga missbruk. Vad som nu har sagts gäller dock ej, om förverkande eller åtgärd till förebyggande av missbruk skall beslutas enligt brottsbalken .

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller ej mot den som i god tro förvärvat egendomen eller särskild rätt till den och ej heller om det olagliga förfarandet bestått i utförande av byggnadsverk.

Har annat föremål än sattt avses i första stycket använts som hjälpme- del vid sådan framställning av exemplar av verk som utgör brott enligt denna lag. får föremålet eller dess värde förklaras förverkat, om det är påkallat till förebyggande av brott eller annars särskilda skäl föreligger. Vad som nu har sagts skall tillämpas också i fråga om föremål som har använts vid försök till brott som avses här eller som omfattas av åtgärd som utgörförberedelse till sadant brott.

Paragrafen innehåller bestämmelser om åtgärder mot olagligt framställda exemplar m.m. Den tar sikte på sådan egendom med avseende på vilken intrång eller överträdelse föreligger. En domstol kan enligt första stycket i dess nuvarande lydelse i den omfattning som anses skälig förordna att egendomen skall avstås mot lösen eller att den skall förstöras. ändras osv. I nuvarande andra stycket finns vissa föreskrifter om reglernas tillämpning i fall av godtrosförvärv m.m.

Paragrafen har ändrats i enlighet med vad som har anförts i den allmänna motiveringen ( avsnitt 2.9 ).

Till bestämmelsen i första stycketfärsta meningen om att upphovsman- nen eller hans rättsinnehavare har rätt att lösa till sig egendom med avseende på vilken upphovsrättsintrång ägt rum har fogats en ny mening. enligt vilken rätten till inlösen skall avse trycksats, kliché. form och liknande hjälpmedel, som kan användas endast för framställning av egen- dom av angivet slag. Bestämmelsen innebär endast ett förtydligande av gällande rätt.

Nuvarande andra meningen i första stycket om säkerhetsåtgärder har fått bilda ett nytt andra stycke. Enligt första meningen har tillämpningen

• Sida 30
•  Original

Prop. 1981/82: 152 30

av bestämmelsen gjorts beroende av att yrkande om inlösen enligt första stycket inte framställts. Det nuvarande villkoret för meddelande av säker- hetsåtgärd, att yrkande därom framställts, har fått utgå. Rätten skall alltså kunna meddela sådan föreskrift ex officio, under den redan nämnda förut- sättningen att upphovsmannen ej påkallat rätt till inlösen. Har sådan begä- ran gjorts men ansetts böra lämnas utan bifall, torde ej heller säkerhetsåt- gärd som här avses vara påkallad.

En remissinstans har tagit upp frågan om förhållandet mellan de av utredningen föreslagna reglerna om avstående mot lösen m. m. och brotts- balkens förverkandebestämmelser i 36 kap. 3.5 brottsbalken. Dessa be- stämmelser är till skillnad från 1 och 25.5 i samma kapitel tillämpliga även inom specialstraffrätten. Enligt den först nämnda bestämmelsen i brotts- balken kan föremål, som på grund av sin särskilda beskaffenhet och omständigheterna i övrigt kan befaras komma till brottslig användning. förklaras förverkade. I stället för förverkande kan rätten enligt 36 kap. 5.5 brottsbalken föreskriva om åtgärd för att förebygga missbruk. Bestämmel- sen i- 36 kap. 3 5 tar alltså sikte på egendom som typiskt sett utgör hjälpme- del till brott. [ regel faller inte egendom som avses i 55å första stycket in under denna kategori. Det kan emellertid inte uteslutas att bestämmelsen i 36 kap. 3 så i vissa fall kan få tillämpning på sådan egendom. [ enlighet-med vad som gällerlenligt allmänna principer bör då brottsbalkens regler tilläm- pas. En bestämmelse härom har tagits in i andra meningen. Om beslut angående förverkande eller föreskrift om åtgärd till förebyggande av miss- bruk inte meddelas enligt brottsbalken kan åtgärd enligt andra stycket första meningen komma i fråga. Som framgår av vad som nyss har sagts har denna bestämmelse ett betydligt vidsträcktare tillämpningsområde än 36 kap. 3 & brottsbalken som innehåller tämligen snävt formulerade rekvi- sit. Med stöd av 55 å andra stycket kan alltså åtgärder föreskrivas beträf- fande egendom som avses i paragrafens första stycke även i fall då egendo- men inte kan befaras komma till brottslig användning.

Om förverkande eller föreskrift enligt brottsbalken till förebyggande av missbruk kan komma i fråga beträffande egendom som avses i 55% första stycket, måste bedömningen om förverkande eller föreskrift skall medde- las ske med hänsyn tagen till eventuella privaträttsliga anspråk om av- stående av egendomen enligt första stycket i förevarande paragraf. Om ett sådant anspråk har framställts, faller nämligen i regel förutsättningarna för tillämpning av 36 kap. 35 brottsbalken bort, eftersom det då inte längre kan befaras att egendomen kan komma till brottslig användning.

Till ett tredje stycke i paragrafen har förts bestämmelsen i nuvarande andra stycket om tillämpning av reglerna om lösen och säkerhetsåtgärder i fall av godtrosförvärv m. m.

Genom den i paragrafens första stycke intagna hänvisningen till 53 % kommer bestämmelserna om avstående mot lösen m.m. i första—tredje styckena i förevarande paragraf att bli tillämpliga också i fall av försök eller förberedelse till brott som där avses.

• Sida 31
•  Original

Prop. 1981/82: 152 31

1 ett nytt fjärde stycke har upptagits en ny bestämmelse om förverkande av apparatur o.d. i enlighet med vad som närmare har utvecklats i den allmänna motiveringen. För sådant förverkande gäller de allmänna be-- stämmelserna i 36 kap. brottsbalken utan att detta behöver särskilt anmär- kas. Bestämmelsen är uppbyggd efter mönster av 36 kap. 25 brottsbalken . Den avser såväl föremåls- som Värdeförverkande och kan få tillämpning även i andra situationer än dem som kan träffas av kriterierna i 36 kap. 35 brottsbalken .

Vid bedömande av om förverkande skall ske måste beaktas att det här ofta kan röra sig om relativt dyrbar egendom, exempelvis inspelningsappa- ratur. Det är därför viktigt att hänsyn tas till målsägandens möjligheter att exempelvis genom utmätning i sådan egendom få täckning för sina skade- ståndskrav. Vid bedömningen av om särskilda skäl finns för förverkande bör därför bland andra omständigheter också beaktas att förverkande ej sker på sådant sätt eller i sådana situationer att man skadar målsägandens nu nämnda intressen.

Som en sista mening i fjärde stycket har tagits in en regel varigenom stycket görs tillämpligt också på föremål som har använts vid försök eller förberedelse till brott som här avses.

Egendom som skäligen kan antas vara förverkad på grund av den nu föreslagna bestämmelsen kan tas i beslag enligt bestämmelserna i 27 kap. rättegångsbalken . Regeln om beslag i 595 tredje stycket har därför ingen direkt tillämpning på sådan egendom. Någon anledning att jämka denna regel synes dock knappast föreligga.

575

Vad i 53—5655 sägs skall ha motsvarande tillämpning med avseende på rättighet, som skyddas genom föreskrift i 5 kap.

Straff som föreskrivs i 53 5 första stycket skall ådömas också den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet tillförsåljning utbjuder eller i övrigt till allmänheten sprider grammofonskiva, film eller annan anordning som avses i 45. 46 eller 48 5 och som har framställts i strid mot någon av dessa bestämmelser eller framställts utom riket under sådana omständigheter att en dylik framställning här i riket skulle ha varit straffbar enligt denna lag.

För försök eller förberedelse till brott sotn avses i andra stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken .

Bestämmelserna i54—56 55 skall tillämpas också på den som till allmän- heten sprider anordning som avses i andra stycket. Ersättning enligt 54 5 första stycket skall dock betalas endast om spridningen har skett uppsåtli- gen eller av oaktsamhet.

Paragrafen anger i sin nuvarande lydelse att bestämmelserna i 53—5655 skall äga motsvarande tillämpning på rättighet som skyddas genom före- skrift i 5 kap. Detta innebär att straff kanådömas (535), skadestånd utdömas (_54 5) och förordnande om avstående av egendom etc. (55 och 56 55) meddelas även vid intrång i närstående rättigheter.

• Sida 32
•  Original

Prop. 1981/82: 152

'.») [0

Som anges i den allmänna motiveringen har utövande konstnärer. fono- gramframställare och radioföretag endast i vissa fall möjlighet att ingripa mot spridning av olovligen framställda exemplar av inspelningar. Det föreslås därför att möjligheter skall ges att ingripa mot sådan spridning genom straff— och skadeståndsrättsliga sanktioner.

Bestämmelser om straffrättsliga sanktioner i detta hänseende har införts som ett nytt andra stycke i paragrafen. Bestämmelsen innebär att den som till allmänheten sprider grammofonskiva. film eller annan anordning som avses i 45. 46 eller 485 och som har framställts i strid mot någon av dessa bestämmelser skall dömas på sätt som sägs i 53 5 första stycket om det har skett uppsåtligen eller av grov oaktsamhet. Att framställningen skall ha skett i strid mot 45. 46 eller 485 innebär att spridningen inte faller under bestämmelsen, om den avser anordningar som har framställts med stöd av någon av de bestämmelser om inskränkningar i upphovsrätten som nämnda paragrafer hänvisar till. Om lovligen framställda exemplar an- vänds för framställning av ytterligare exemplar utan tillstånd så utgör detta en olovlig kopiering som kan beivras med stöd av andra bestämmelser i lagen.

Bestämmelsen i andra stycket tar vidare sikte på spridning till allmänhe- ten av exemplar som har framställts utom riket under sådana omständighe- ter att en sådan framställning här i riket skulle ha varit straffbar enligt URL. Import av sådana exemplar är redan straffbar genom att regeln i 53 5 andra stycket är tillämplig på grund av den allmänna hänvisning till denna paragraf som görs i 57 5 första stycket.

Genom de nu nämnda bestämmelserna blir det möjligt att ingripa med straffsanktion mot den som sprider s.k. piratkopior av inspelningar. En förutsättning är som har nämnts att spridningen sker till allmänheten. En förutsättning är vidare att uppsåt eller grov oaktsamhet föreligger. Straff- satsen i 53 5 skall tillämpas. dvs. böter eller fängelse i högst två år. Av 595 i dess föreslagna lydelse framgår att åtal får väckas efter angivelse av målsägande eller om det anses påkallat från allmän synpunkt.

Som ett nytt tredje stycke har tagits in en regel varigenom ansvarsbe- stämmelsen mot spridning av vissa typer av upptagningar enligt andra stycket har gjorts tillämplig också på försök eller förberedelse till sådant brott.

Enligt ett nyttjjärde stycke i 575 görs reglerna i 54—5655 tillämpliga på den som till allmänheten sprider anordning. dvs. upptagning, som avses i paragrafens andra stycke.

I 545 första stycket föreskrivs att den som i strid mot URL eller mot föreskrift enligt 41 5 andra stycket utnyttjar ett verk skall till upphovsman- nen eller hans rättsinnehavare betala ersättning som utgör skäligt vederlag för utnyttjandet. Detta gäller i alla fall som täcks av bestämmelsen, dvs. oberoende av det subjektiva rekvisitet. Det har emellertid ansetts föra för långt att, som följer av utredningens förslag, göra spridare som avses i 575

• Sida 33
•  Original

Prop. 1981/82: 152 33

andra stycket ersättningsskyldig även i fall då han handlat i god tro beträf- fande det spridda materialets karaktär. exempelvis då spridningen har avsett inspelningar som han har fått från en välrenommerad producent och som han inte har haft någon anledning misstänka vara piratmatcrial.

Ersättningsskyldighet för spridare i fall som avses i 545 första stycket. dvs. när det gäller skäligt vederlag för utnyttjandet av den skyddade prestationen. föreskrivs därför endast i situationer då uppsåt eller oakt- samhet föreligger. Hänvisningen till 545 andra stycket innebär att vid Uppsåtliga eller oaktsamma spridningsåtgärdcr ersättning skall utgå även för annan förlust samt lidande eller annat förfång. Hänvisningen till 545 tredje stycket innebär att ersättning för förlust, lidande eller annat förfång skall utgå exempelvis om spridningen samtidigt innebär en åtgärd som kränker ideell rätt.

Den som är berättigad till ersättningen är den eller de rättighetshavare som skulle ha gett samtycke till framställningen av de olovliga exemplar som har spritts.

Enligt hänvisningen till 55 och 56 55 kan tillämpning även ske av reglerna om avstående mot lösen eller förstöring m.m. av den olovligen spridda egendomen. I fråga om tillämpningen av dessa regler hänvisas bl.a. till vad som har sagts i specialmotiveringen till 55 5.

595

Brott som avses i denna lag får åtalas av åklagare endast om måls- ägande angiver brottet till åtal eller åtal är påkallat ur allmän synpunkt.

Överträdelse av stadgandet i 35 eller av föreskrift enligt 41 5 andra stycket må städse beivras av upphovsmannens efterlevande make, skylde- man i rätt upp- och nedstigande led eller syskon.

Egendom varom i 555 sägs må, där brott som avses i denna lag skäligen kan antagas föreligga, tagas i beslag: därvid skall vad om beslag i brottmål i I allmänhet är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Paragrafen innehåller bestämmelser om åtalsrätt och föreskriver i första stycket i den nuvarande lydelsen att brott som avses i URL får åtalas av allmän åklagare bara om det anges till åtal av målsägande. I andra och tredje styckena finns regler om rätt för bl.a. efterlevande att beivra vissa brott och om beslag på egendom som avses i 55 5.

Mot bakgrund av de överväganden som har redovisats i den allmänna motiveringen har i första stycket föreskrivits att åtal får ske även utan angivelse, om åtal anses påkallat från allmän synpunkt.

Vad angår innebörden av uttrycket "från allmän synpunkt" bör åtals- prövningen, på samma sätt som har framhållits i anslutning till andra bestämmelser av motsvarande slag, ske med hänsyn såväl till brottets art och syfte som till omständigheterna vid dess begående. Som har antytts i den allmänna motiveringen ( avsnitt 2.6 ) bör särskilt beaktas vikten av att den från kulturpolitisk synpunkt gjorda avvägning mellan olika intressen som upphovsrättslagstiftningen innehåller inte rubbas genom olovliga ut- 3 Riksdagen 1981/82. I sattt/. Nr 152

• Sida 34
•  Original

Prop. 1981/82: 152 34

nyttjanden av skyddade alster. Denna synpunkt får allt större betydelse genom den tekniska utvecklingen som ständigt frambringar nya metoder för sådana utnyttjanden och därmed medför ökande risker för att denna balans rubbas. Omfattande utnyttjanden som lämnas opåtalade kan på sikt få starkt negativa konsekvenser inte bara för rättighetshavarna utan också för andra viktiga samhällsintressen.

Den nu införda möjligheten till åtal även utan angivelse bör ses mot denna bakgrund. Den stora betydelsen av att upphovsrättslagstiftningens skyddssystem verkligen upprätthålls bör vara vägledande för åklagarmyn- digheternas bedömningar i fall då inte någon direkt angivelse föreligger från målsägande. ] många situationer där det är svårt att finna målsäganden eller få kontakt med honom eller där det faktiskt eller rättsligt är osäkert vem som är målsägande, kan det ändå vara viktigt att ett straffrättsligt ingripande sker. Andra fall där en tillämpning av den nya åtalsregeln kan bli aktuell är när man exempelvis i samband med husrannsakan eller annan _. tvångsåtgärd utöver de exemplar som omfattas av angivelse även påträffar annat material som uppenbarligen eller med stor sannolikhet har fram- ställts olovligt. En annan situation kan föreligga exempelvis vid intrång i titelskyddet enligt 50 5 URL i fråga om verk där skyddstiden har gått ut och där följaktligen någon egentlig målsägande inte finns. Det kan då också tänkas förekomma situationer där målsäganden av speciella skäl inte själv vill ingripa men där det ändå från allmän synpunkt kan vara viktigt att gärningen inte får passera opåtalad. Självfallet bör emellenid vid prövning- en av om åtal skall ske största hänsyn tas till målsägandens inställning.

Ikraftträdande m. m.

Lagändringarna bör träda i kraft den ljuli 1982. Av allmänna straffrättsliga principer följer att bestämmelsen om förhöjt straffmaximum skall tillämpas endast på brott som har begåtts efter be- stämmelsens ikraftträdande. Detsamma gäller i fråga om de nya bestäm- melserna i 555 andra och fjärde styckena och den nya regeln om straff och skadestånd för spridningsåtgärder i 575 liksom beträffande de nya före- skrifterna om straff för försök och förberedelse. [ fråga om den nya åtalsregeln i 595 kommer principen i 75 andra meningen lagen (1964: 163) om införande av brottsbalken att bli tillämplig. Enligt denna skall åklagares befogenhet att tala å brott bedömas enligt äldre lag bl.a. om när handlingen företogs särskilt villkor var föreskrivet för sådant åtal. Härav följer att rätt för åklagare att väcka talan om brott enligt URL utan angivelse av måls- ägande föreligger endast i fråga om brott som har begåtts efter ikraftträdan- det av den nya bestämmelsen.

• Sida 35
•  Original

Prop. 1981/82: 152 35

4.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (1960:730) om rätt till fotografisk bild '

165

Den som beträffande en fotografisk bild vidtager åtgärd, som innebär intrång i den till bildenjämlikt denna lag knutna rätten, eller till försäljning utbjuder eller eljest till allmänheten sprider exemplar av fotografisk bild, som framställts i strid mot lagen, dötns, om det sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, till böter eller fängelse i högst två år.

Samma lag vare. om någon till allmänheten sprider eller till riket för sådan spridning inför exemplar av fotografisk bild, där exemplaret fram- ställts utom riket under sådana omständigheter. att en dylik framställning här i riket skulle varit straffbar enligt vad i första stycket sägs.

För försök eller förberedelse till brott som avses iförsta och andra styckena döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken .

Paragrafen innehåller bestämmelser om straff för intrång i rättigheter enligt FotoL. [ paragrafens första stycke har straffmaximum höjts från fängelse sex månader till fängelse två år. Som ett nytt tredje stycke har tillagts en bestämmelse om ansvar även för försök eller förberedelse till brott som avses i första och andra styckena i paragrafen. I fråga om innebörden av den nya bestämmelsen hänvisas till vad som har sagts om motsvarande bestämmelse i 535 tredje stycket URL.

185

Den som vidtager åtgärd som innebär intrång eller överträdelse varom i 165 sägs är skyldig att, såvitt det finnes skäligt. mot lösen avstå egendom med avseende på vilken intrång eller överträdelse föreligger till fotografen eller hans rättsinnehavare. Detsamma gäller i fråga om trycksats, kliché. form och liknande hjälpmedel. som kan användas endast för fratnställning av egendom som nu har sagts.

Väcks ifråga om egendom som avses i första stycket ej yrkande om tillämpning av bestämmelserna däri. äger rätten efter vad som finnes skäligt föreskriva, att egendomen skall förstöras eller på visst sätt ändras eller att andra åtgärder skall vidtagas med den för att förebygga missbruk. Vad som nu har sagts gäller dock ej. om förverkande eller åtgärd till förebyggande av missbruk skall beslutas enligt brottsbalken .

Bestämmelserna iförsta och andra styckena gäller ej mot den som i god tro förvärvat egendomen eller särskild rätt till den.

Har annat föremål än som avses i första stycket använts som hjälpme- del vid sådan framställning av exemplar av fotografisk bild som utgör brott enligt denna lag, får föremålet eller dess värde förklaras förverkat. om det är påkallat till förebyggande av brott eller annars särskilda skäl föreligger. Vad som nu har sagts skall tillämpas också ifråga om föremål som har använts vid försök till brott som avses här eller som omfattas av åtgärd som utgörförberedelse till sådant brott.

Den nya förverkandebestämmelsen i paragrafens fjärde stycke har — liksom motsvarande bestämmelse i URL — gjorts tillämplig också på försök och förberedelse. [ övrigt har i förevarande paragraf gjorts motsva-

• Sida 36
•  Original

Prop. 1981/82: 152 36

rande ändringar som i 555 URL. ] fråga om tillämpningen av de nya bestämmelserna hänvisas till vad som har anförts beträffande den nyss- nämnda bestämmelsen i URL.

215

Brott som avses i denna lag får åtalas av åklagare endast om måls- ägande angiver brottet till åtal eller äta! är påkallat ur allmän synpunkt.

Egendom varom i 185 sägs må, där brott som avses i denna lag skäligen kan antagas föreligga. tagas i beslag; därvid skall vad om beslag i brottmål i allmänhet är stadgat äga motsvarande tillämpning.

I fråga om möjligheten till åtal när så finnes påkallat från allmän syn- punkt hänvisas till vad som har sagts i samband med motsvarande regel i 595 URL.

Ikraftträdande

Lagändringarna bör träda i kraft den 1 juli 1982. I fråga om tillämpningen av de nya bestämmelserna hänvisas till vad som har anförts i motsvarande hänseende i fråga om URL.

Sammanfattningsvis motser IFPI med tillfredsställelse de föreslagna ändringarna och anser att dessa med största möjliga skyndsamhet bör genomföras.

Även styrelsen för Svenska kommimförbimdetoch ”Landstingsförbmzdet tillstyrker förslagen. Från Kummunförbundets sida anförs sålunda:

Styrelsen delar utredningens uppfattning om behovet av att effektivt kunna ingripa mot den s.k. piratkopieringen av upphovsrättsligt skyddat material. Det kulturpolitiska syftet med upphovsrättslagstiftningen får inte motverkas genom ett otillräckligt sanktionssystem. Styrelsen finner det därför befogat med den föreslagna skärpningen av det upphovsrättsliga och fotografirättsliga sanktionssystemet.

Landslingsförbundet konstaterar i samband med sitt tillstyrkandc att genom de planerade straffskärpningarna bättre möjligheter kommer att öppnas att bekämpa den s.k. piratkopiering av videogram i förbundets fortbildningsverksamhet som i viss utsträckning förekommer.

Föreningen Sveriges Praktiserande Arkitekter (SPA) anför: En höjning av straffmaximum kommer enligt SPAs mening att öka medvetenheten att samhället ser allvarligt på intrång i upphovsrätten. Detta är positivt då enligt SPAs erfarenhet respekten hos allmänheten och beställare för upp- hovsrätten är ringa. SPA får alltså från sin utgångspunkt tillstyrka försla- get.

2.2 Vissa särskilda frågor

2.2.1 Fråga om ansvar för medverkan

Frågan om ansvar för medverkan till intrång i den upphovsrättsliga lagstiftningen tas upp av en remissinstans, nämligen Brottsförebyggande rådet (BRÅ). Rådet anför i denna del:

• Sida 59
•  Original

Prop. 1981/82:152 59

Som utredningen anför lär brottsbalkens medverkansregler vara analogt tillämpliga vid brott mot den upphovsrättsliga lagstiftningen. [ anknytning till gängse lagstiftningspraxis föreslår inte heller utredningen någon sär- skild regel om medverkansansvaret. Med hänsyn till att medverkansreg- lerna vid grövre brott kan förväntas vara av stor praktisk betydelse vill BRÅ emellertid ifrågasätta om inte brottsbalksregleringens tillämplighet i detta hänseende av pedagogiska skäl uttryckligen borde framgå av lagen. Om. såsom ovan förordats, brotten grovhetsgraderas bör också övervägas om medverkansansvar krävs för annat än de grova brotten. För övriga brott kan eventuellt möjligheten att döma i medgärningsmannaskap vara tillräcklig. Om en sådan ordning införs bör dock medverkansansvaret uttryckligen regleras.

2.2.2 Målsägandebegreppet

Juridiska fakultetsuc'imnden vid Lunds universitet berör i sitt yttrande utredningens uttalanden om vem som är att anse som målsägande i fall av upphovsrättsintrång. Nämnden anför:

Brott mot upphovsrättslagen kan endast åtalas efter angivelse av måls- äganden. I promemorian förutsätts att målsäganderätt tillkommer den som helt överlåtit den ekonomiska rätten till annan person (s. 74). Frågan är emellertid omstridd och föremål för domstols prövning. Om HD härvid skulle finna att målsäganderätt inte föreligger kommer förutsättningarna för allmänt åtal att bli sämre än vad som förutsatts i promemorian. Det kan då finnas skäl att överväga om man genom särskilda lagregler bör ge angivelse- och åtalsrätt till vissa personer och sammanslutningar som inte kan anses som målsägande. .lfr RB 20: 16.

En annan möjlighet är att man avskaffar kravet på angivelse som villkor för allmänt åtal. En tredje möjlighet är att upphovsbrotten endast får åtalas av allmän åklagare, om målsäganden gjort angivelse eller åklagare finner åtal påkallat ur allmän synpunkt.

Sveriges industriförbund, som i stort tillstyrker de av utredningen fram- lagda lagförslagen. anför i fråga om målsägandebegreppet:

Under rubriken "Förutsättningarna för åtal" anges bl.a. att förutsätt- ningarna för att den som erhållit distributionsrätt skall betraktas som målsägande. är att avtalet ger honom ensamrätt i detta hänseende. Som skäl härför sägs att det i annat fall torde vara svårt eller omöjligt att hänföra en viss skada till viss distributör. Industriförbundet anser att eventuella svårigheter att göra eller visa en fördelning av en skadas omfattning på berörda distributörer. i och för sig inte skall utgöra hinder för dessa att ikläda sig egenskapen av målsägande. Enligt förbundets uppfattning bör avgörandet av frågan. huruvida distributören är att anse som målsägande eller ej. uppskjutas till den tidpunkt då samtliga omständigheter är kända. dvs. när intrånget i upphovsrätten har skett. Härvid får man pröva om sådant intrång har medfört att distributören lidit skada.

• Sida 60
•  Original

Prop. 1981/82: 152 60

Utredningens uppfattning skulle följaktligen leda till att två distribu- törer, som är ensamma på marknaden och således delar på distributions- rätten. inte ges möjlighet att uppträda som målsägande. Vidare kan det uppkomma onödiga tolkningsproblem beträffande frågan om ensamrätt verkligen föreligger. Måste t.ex. ensamrätten gälla hela landet eller är det tillräckligt med ett begränsat geografiskt område inom detta.

I detta sammanhang bör också sägas att grunden till att ensamrätt inte upplåtits till en distributör kan bero på olika omständigheter. Innehavaren av rättigheten kan exempelvis ha den policyn att inte upplåta ensamrätter. utan att för den skull låta någon annan få rätt till distributionen i fråga.

Vidare är det av intresse för upplåtaren av distributionsrätten att distri- butörerna är vaksamma över vad som sker inom marknaden. Upplåtaren finns kanske utomlands med ytterst små möjligheter att följa marknaden. som distributören disponerar över. och därmed vidtaga åtgärder med an- ledning av eventuella intrång. Det torde vara naturligt för distributören att vara vaksam i sådana avseenden därest han upptäcker intrång som medför att han lider skada. Man bör inte vara tvingad att upplåta ensamrätt för att motivera distributörerna till aktiviteter i nu angivet avseende.

Mot bakgrund av det nu anförda förordar således Industriförbundet att distributör. som genom upplåtelse erhållit rätten att förfoga över upphovs- rättsligt skyddat verk. skall kunna betraktas som målsägande. oavsett om ensamrätt föreligger, under förutsättning att han lidit skada till följd av intrång i den rättighet som upplåtits.

2.2.3 Strzdfskalans utformning

Samtliga remissinstanser godtar eller lämnar utan erinran förslaget om höjning av straffmaximum till fängelse i två år. Vissa instanser kritiserar eller anför synpunkter på förslaget att göra en sådan höjning utan att göra någon indelning av brotten efter svårighetsgrad.

Brottsfi'irebyggunde rådet (BRÅ). som i detta sammanhang också tar upp vissa mera principiella frågor. anför sålunda:

De nu framlagda förslagen anknyter. som naturligt är. nära till den systematik och lagteknik som används i gällande upphovsrättslag. I förhål- lande till förslagens innehåll har dock detta medfört vissa effekter som framstår som mindre önskvärda.

Samtliga straffbara intrång blir enligt förslaget även fortsättningsvis hänförliga under en och samma straflbestämmelse med en enhetlig sli'ujf- skala. Lagtekniskt görs alltså ingen skillnad mellan oaktsamma bagatellför- seelser och förfaranden som med hänsyn till t. ex. organisation. omfattning och vinningssyfte framstår som starkt straffvärda. De skäl som utredning- en anför för denna ordning (s. 7l f) är enligt BRÄs uppfattning inte tillräckliga. Principiellt framstår det som angeläget att lagstiftaren i möjli- gaste mån urskiljer mer straffvärda förfaranden för särskild behandling. Det är också för sådana fall som argumenten om preskription och tillgång till tvångsmedel har särskild tyngd.

• Sida 61
•  Original

Prop. 1981/82:152 61

Utredningen har stannat för att föreslå en straffskala med ett stra/fmaxi- mum om två år. Det är en kraftig höjning i förhållande till nuvarande situation och torde tillgodose alla praktiska behov som hitintills gjort sig gällande. Härtill kommer att grövre brott mot upphovsrätten i det när- maste regelmässigt lär vara förenade också med brottslighet av annat slag. Vid flerfaldig brottslighet finns dessutom möjlighet överskrida stadgat straffmaximum.

Trots detta vill BRÅ ifrågasätta om inte högre straffmaximum borde stadgas för grova brott. Det framstår som tveksamt om ett maximistraffom två år kan anses avspegla det straffvärde som bör tillmätas de mest kvalifi- cerade tänkbara fallen av överträdelse av upphovsrättslagstiftningen.

Det bör i sammanhanget erinras om att såvitt gäller alster av konst eller brukskonst eller annat dylikt verk så gäller, vid sidan av reglerna i upp- hovsrättslagen. bestämmelsen om signaturförfalskning i brottsbalken (BrB 1415). För grova fall är här straffmaximum fyra år. Härtill kommer att vid spridning av sådant förfalskat alster kan ansvar för bedrägeri komma i fråga. I grova fall är därvid straffmaximum sex år.

Beträffande olovlig kopiering av fonogram eller videogram. eller sprid- ning därav, kan däremot inte ansvar för förfalsknings- eller bedrägeribrott ifrågakomma. Förfarandena är visserligen inte helt likartade men den skillnad i straffvärde för grova fall som förutsätts kan förefalla något överdriven.

När det gäller brott som tillmäts ett relativt högt straffvärde är det enligt BRÄS mening angeläget att i vart fall de väsentligaste formerna av de straffbara förfarandena klart framgår av ansvarsbestämmelserna. Varken utredningens förslag eller gällande lag tillgodoser detta önskemål.

I ett längre perspektiv finns det. om en särskild straffskala för grova brott införs. i detta hänseende anledning att pröva i vilken utsträckning olika gärningsformer bör falla under denna förhöjda straffskala. Underlä- telser att "i den omfattning och på det sätt god sed kräver" ange upphovs- mannen lär exempelvis inte kräva tillgång till någon högre straffskala. Behovet av högre straffvärde torde främst gälla yrkesmässiga eller vane- mässiga olovliga framställanden av exemplar och spridande till allmänhe- ten av sådana.

Inom ramen för det föreliggande förslaget synes det lämpligt att i lagtex- ten särskilt ange framställning och spridning som exempel på straffbara förfaranden.

En fråga som har samband med den nu berörda är att det är önskvärt att straffbestämmelser även i övrigt i möjlig mån är fullständiga och lätta att läsa. I detta hänseende är det olyckligt att straffansvarct beträffande s. k. närstående rättigheter endast regleras genom en hänvisning till ansvarsre- geln för upphovsrätterna. Denna olägenhet accentueras genom utredning- ens förslag till komplettering av 57 5 upphovsrättslagen. Enligt BRÄS mening borde om möjligt straffansvarct för såväl upphovsrätterna som de

• Sida 62
•  Original

Prop. 1981/82: 152 62

närstående rättigheterna regleras i samma bestämmelse eller i vart fall i paragrafer efter varandra.

Detta framstår som särskilt angeläget med hänsyn till att det får antas vara mycket vanligt att ett och samma förfarande kan utgöra såväl intrång i upphovsrätten som i närstående rättighet.

Beträffande videogrammen kan detta problem ställas ytterligare på sin spets därigenom att då även intrång i fotografirätten kan föreligga.

Med hänsyn till vad nu anförts borde i ett längre perspektiv övervägas om straffansvar för grövre intrång inte skall regleras i ett sammanhang. vid sidan av de immaterialrättsliga lagarna. För en sådan ordning talar också andra skäl. bl. a. att. som utredningen påvisat. skyddsintresset i sådana fall långtifrån är begränsat till intresset för upphovsrättsinnehavaren eller an- nan rättighetsinnehavare. En svårighet i detta sammanhang är dock att brottsbalken inte erbjuder någon naturlig plats för ett brott av denna art.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anför i detta hänseende: Den kraftiga höjningen av straffmaximum — från sex månaders till två års fängelse -— reser dock frågan om man inte bör differentiera straffskalan och ha en särskild straffskala med endast dagsböter för ringa upphovsrättsintrång. Det stora flertalet upphovsrättsintrång är tämligen triviala och rör ofta små värden. Å andra sidan har en enhetlig straffskala fördelar när det gäller frågor om åtalspreskription och möjligheter att tillgripa tvångsmedel. Den kraftigt ökade spännvidden i straffskalan som föreslås införd bör — vilken lösning som än väljs — inte få som konse- kvens. att straffnivån för mera triviala upphovsrättsintrång drivs tipp.

Sveriges Radio AB anför: Det är uppenbart att det är det organiserade illegala utnyttjandet av upphovsrättsliga verk som utgör det hotfulla insla- get i den utveckling som måste stävjas. Det är mot den verksamheten som den föreslagna bestämmelsen riktas. Det förslag om höjt straffmaximum som nu läggs fram träffar emellertid alla former av upphovsrättsliga in- trång. Detta kan. i varje fall på litet sikt. leda till att även bagatellartade överträdelser utan egentligt vinstsyfte kommer att uppfattas på ett allvarli— gare sätt än hittills såväl i rättstillämpning som i det allmänna rättsmedve- tandet. Detta är en effekt som enligt Sveriges Radio varken är nödvändig eller önskvärd. Sveriges Radios uppfattning är därför att man i stället för en generell straffskärpning bör försöka göra åtskillnad mellan de bagatell- artade överträdelserna och den grova kommersiella brottsligheten. Straff- skärpningen bör om möjligt endast träffa de grova brotten. Definitionsmäs— sigt och i påföljdshänseende bör man söka en lösning efter mönster av skillnaden mellan snatteri och stöld.

2.2.4 Fråga om ansvar för försök ochförberedelse

Några remissinstanser tar upp frågan om straffansvar för upphovsrätts- intrång redan vid försök eller på förberedelsestadiet. Riksåklagaren ansluter sig till den uppfattning som uttalats av över-åkla-

• Sida 63
•  Original

Prop. 1981/82: 152 63

garen [ Stockholm. Denne anför: Emellertid kan ifrågasättas om de före- slagna ändringarna är tillräckliga. Sålunda kan innehav av en scanner eller av två videobandspelare och ett flertal kassetter med olika fllmverk inne- bära, att innehavaren antingen ämnar ägna sig åt piratkopiering eller redan kopierar utan att fullbordat brott kan styrkas. Det är för brottsbekämp- ningen på detta område betydelsefullt att ingripande kan ske redan i sådana situationer. Det finns därför enligt min mening skäl att i upphovsrättslagen införa bestämmelser om ansvar även för förberedelse och försök till in- trång och om förverkande av apparatur som anskaffats för brottslig fram- ställning men ej hunnit användas.

Brottsfo'rebyggande rådet anför i denna fråga: Härtill kommer att det enligt BRÄS mening bör övervägas huruvida inte försök och förberedelse till brott enligt upphovsrättslagen i viss utsträckning borde straffbeläggas. Vid mer kvalificerade förfaranden lär det inte vara ovanligt att en stor del av verksamheten ligger på detta plan. En större upplagd verksamhet krä— ver att särskilda studios för kopiering inrättas liksom särskilda distribu- tionskanaler kan behöva upparbetas och organiseras. Enligt BRÅs uppfatt- ning Iigger det nära till hands att även sådana förfaranden uttryckligen hänförs till det straffbara området. Ansvar för försök och förberedelse bör dock endast gälla brott av grövre karaktär.

Även Sveriges advokatsamjiind förordar att påföljder införs för försök och förberedelse till brott mot upphovsrättslagen .

Frågan tas också upp i ett yttrande över promemorian som har inkommit från AdolfÖlztnalm Advokatbyrå AB och till vilket Svenska bokförläggare- föreningen i denna del hänför sig.

Advokatbyrån anför bl. a.: En presumtiv pirat kan behöva göra mycket omfattande investeringar för att få igång verksamheten. Han kan således behöva inköpa ett stort antal bandspelare, scannerutrustning m. m.. allt för kostnader som uppgår till åtskilliga hundratusentals, ja t.o.m. miljontals. kronor. Han kan också bygga tipp internationella inköpskanaler och bygga upp en försäljningsorganisation samt öppet annonsera för verksamheten utan att riskera straff. Tidpunkten för straff uppkommer först när kopi- eringen påbörjas eller när import av utomlands olovligen framställda ko- pior görs. Det har i praktiken förekommit en synnerligen omfattande aktivitet som i efterhand befunnits enbart vara på försöksstadiet.jfr beslut av Länsåklagarmyndigheten i Malmöhus län av 1981—07-15. BDLÄ II 9— 81. I detta fall ansågs emellertid "försöket” vara ett så kvalificerat förfa- rande mot kunderna att åtal väcktes för grovt bedrägeri. Vederbörande. som tidigare var dömd för piratkopiering i stor skala. hade i det enskilda fallet i mycket stor omfattning annonserat om försäljning. förhyrning och bytesverksamhet av olagliga kassetter. vilka skulle importeras från Singa- pore. Allmänheten erbjöds att bli medlemmar i en klubb till vilken inbetala- des medlemsavgifter. Vid tidpunkten för polisingripande hade vederböran- de fått in hundratusentals kronor i avgifter.

• Sida 64
•  Original

Prop. 1981/82: 152 64

Det är enligt vår uppfattning angeläget att upphovsmännen får möjlighet att skydda sin rätt så tidigt som möjligt. Man bör rimligen inte avvakta till dess skadan redan har skett. utan ingripande bör kunna ske dessförinnan. Av den anledningen föreligger enligt vår uppfattning övertygande skäl för att straffbelägga brott mot upphovsrättslagen redan på försöks- och förbe- redelsestadiet.

I Danmark avser man att skärpa maximistraffet för upphovsrättsbrott på likartat sätt som i Sverige. Enligt danska straffrättsliga konstruktioner kommer upphovsrättsbrott efter den tilltänkta lagändringen automatiskt att bli straffbelagt redan på försöks- och förberedelsestadiet. I den nordis- ka rättslikhetens namn bör även i Sverige ansvar införas för försök och förberedelse.

Mot detta skulle kunna anföras att det är svårt att avgöra vid vilken tidpunkt försök resp. förberedelse inträder. Denna svårighet är emellertid möjlig att bemästra Och bedöms i Danmark icke som något hinder. Den torde utan risk för rättsosäkerhet kunna överlåtas till rättstillämpningcn. Problemet är inte svårare än att avgöra vem som de facto är målsägande. vilken frågaju rent praktiskt redan har överlåtits till rättstillämpningen.

I anledning härav föreslår vi att till den föreslagna 53 s" upphovsrättsla- gen knyts ett särskilt stycke innebärande att försök och förberedelse till brott mot upphovsrättslagen straffbeläggs. För den händelse det befinns olämpligt att nu. och utan vidare utredning, införa den nu föreslagna straffbestämmelsen hcmställes att frågan hänskjuts till upphovsrättsutred- ningen för övervägande i dess fortsatta arbete.

2.2.5 Frågor om säker/1etsåtgärdcr m. m.

Ett par remissinstanser tar upp vissa frågor i samband med de av utredningen föreslagna reglerna om säkerhetsåtgärder m.m.

Riksåklagaren anför sålunda: Den nu aktuella lagstiftningens speciella karaktär kan sägas med särskild tydlighet framgå av de i 55 & intagna. av gärningens straffbarhet oberoende reglerna om lösen och säkerhetsåt- gärder. Att nu som föreslås ej längre göra en säkerhetsåtgärd beroende av ett yrkande från rättsinnehavaren framstår som en önskvärd förenkling. Den föreslagna förutsättningen för en sådan åtgärd — att yrkande om lösen inte framställs — torde komma att avse ett flertal olika situationer såsom att rättsinnehavaren ej har intresse av exemplaren av sitt verk eller fram- ställningsredskapen eller att han saknar ekonomisk möjlighet att lösa dem. Genom att förutsättningen angivits på sätt som föreslagits har ändock bibehållits en spärr så att rätten först måste konstatera om yrkande om lösen framställts. Att som sista stycke i samma bestämmelse tillagts en förverkanderegel finner jag vara en angelägen komplettering. Genom att den. i likhet med motsvarande regel i annan lagstiftning. givits en vidare formulering än lösen- och säkerhetsåtgärdsbestämmelserna i samma lag- rum och följaktligen kan användas för att hindra fortsatt brottslighet be-

• Sida 65
•  Original

Prop. 1981/82:152 65

träffande även andra verk kan den enligt min mening komma att få stor praktisk betydelse.

Jag ansluter mig vidare till överåklagarens i Stockholm uppfattning att skäl finns att i upphovs- och fotografilagarna införa bestämmelser om ansvar även för förberedelse och försök till intrång. Vid sådant förhållande bör även lösen- och förverkandebestämmelserna anges vara tillämpliga vid förberedelse och försök. så att anskaffade hjälpmedel kan antingen över- föras till rättsinnehavaren eller på annat sätt förhindras utgöra medel för planerad brottslighet.

Överåklagaren i Stockholm anför vidare i denna fråga: När det gäller de nya bestämmelserna i 55 & första och andra styckena vill jag ifrågasätta om inte dessa kan komma i konkurrens med förverkandebestämmelserna i 36 kap. 35 brottsbalken . En samordning synes erforderlig. Vidare torde behov föreligga av processuella bestämmelser för tillämpningen av nya 55 å andra stycket.

2.6 Vissa andra särskilda frågor

Ett par remissinstanser tar i sina svar upp vissa särskilda frågor utöver dem som tidigare har nämnts.

Länsåklagaren i Värmland berör sålunda åklagarens skyldighet att utre- da och föra målsägandens skadeståndsanspråk. Han anför:

[ detta sammanhang vill jag också något beröra vad som i promemorian sägs om åklagarens skyldighet att utreda och föra målsägandens skade- ståndsanspråk (s. 78—79). Jag instämmer i den allmänna rekommendatio- nen i departementspromemorian ”Översyn av utredningsförfarandet i brottmål" att förundersökningsledarna ägnar en ökad uppmärksamhet åt eventuella målsägandeanspråk. Detta bör naturligtvis också gälla i fråga om upphovsintrång. Målsägandeanspråken i sådana här mål kan emellertid ofta vara svårutredda. I sådana fall kan åklagaren på grund av ordalydelsen i 22 kap. 2 & rättegångsbalken inte föra målsägandens talan. Jag tror för min del att det inte blir så ofta som åklagaren kan ta upp skadeståndsfrågan i-samband med åtalet. Detta får emellertid självfallet avgöras från fall till fall.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet tar upp frågan om tullmyndigheternas möjligheter att ingripa mot import av olovligt framställda exemplar av verk och anför:

Även om de föreslagna lagändringarna är ägnade att understryka sam- hällets allvarliga syn på ifrågavarande brottslighet. är de praktiska effek- terna av ett genomförande av förslaget inte helt lättbedömda med hänsyn till att det delvis handlar om att söka möta en brottslighet med centrum utomlands som drivs av många gånger mycket stora förtjänstmöjligheter. Det hade därför varit av värde om utredningen behandlat frågan om tull- myndigheternas möjligheter att stoppa piratexemplar redan vid nations- 5 Riksdagen 1981/82. ] saml. Nr 152

• Sida 66
•  Original

Prop. 1981/82: 152 66

gränsen. Dylika möjligheter finns bl. a. i Storbritannien. Tullmyndighe- terna synes där ha reella möjligheter att agera på grundval av interimistiska importförbud vilka snabbt kan erhållas (sec 5. l6 och 19 i 1956 års Copy- right Act). Det nya svenska tullförfarandet, byggt på hemtagningsrätt och skriftliga tulldeklarationer. torde försvåra kontrollmöjligheterna. men det- ta gör det inte mindre angeläget att uppmärksamma vilka kontrollmöjlighe- ter som kan stå till buds inom ramen för tullförfarandet.

Juridiska fakultetsnåmnden vid Lunds universitet berör frågan om juri- diska personers ansvar och menar att utredningen även borde ha behandlat ansvaret för sådana rättssubjekt.

• Sida 67
•  Original

Prop. 1981/82: 152

De remitterade förslagen

] Förslag till

67