RH 1996:173

Brottsrubricering och påföljd i mål om olaga vapeninnehav. - Referat nr 13 av totalt 15 hovrättsdomar som meddelats under år 1996 (referat RH 1996:161-175). Domarna har antingen vunnit laga kraft eller också har prövningstillstånd inte meddelats. I referaten har angivits de brott för vilka ansvar ådömts i målet, påföljd samt de skäl som anförts. Skiljaktiga meningar har inte redovisats.

Gärning: B.J. har i början av 1993 förvärvat ett avsågat, dubbelpipigt hagelgevär kal 12, som han därefter från början av 1994 till den 4 mars 1995 innehaft bland annat i bostaden i Påarp utan att vara berättigad till det.

Rubricering: olaga vapeninnehav (5 § 1 st. p. 1 och 37 § 1 st. p. 1 vapenlagen (1973:1176)).

Påföljd: fängelse en månad.

Skäl: Genom lagändring som trädde i kraft den 1 juli 1993 infördes i 37 § vapenlagen (1973:1176) en särskild straffskala för olaga vapeninnehav, grovt brott, som sträckte sig från fängelse sex månader till fängelse fyra år samtidigt som straffmaximum för olaga vapeninnehav av normalgraden begränsades till fängelse ett år. Som skäl för lagändringen anfördes i förarbetena (prop. 1992/93:141 s. 52) behovet av ett kraftfullt ingripande mot olagliga innehav av vapen för att minska förekomsten av illegala vapen och därigenom medverka till kampen mot den allvarliga våldsbrottsligheten. Såsom grovt brott borde, enligt departementschefen, särskilt bedömas brott under former som medför att vapnen kan befaras komma till brottslig användning. Som exempel på sådant brott anfördes bl.a. innehav av livsfarliga vapen som saknar lagligt användningsområde. - Av utredningen framgår att det vapen som B.J. innehaft är ett dubbelpipigt hagelgevär, vars pipor kapats till en återstående längd av 44 cm så att vapnets totala längd är 86 cm, och att vapnet fungerar utan anmärkning. Liksom flertalet andra skjutvapen är ett sådant vapen livsfarligt, om det avfyras mot en människa från ett visst begränsat avstånd, och det går inte att använda för ett lagligt ändamål. - Av B.J:s berättelse framgår att han natten till den 4 mars 1995 avsett att använda vapnet till att hota med endast i en eventuell nödvärnssituation. B.J:s uppgift att han köpt geväret som ett prydnadsföremål är inte vederlagd. B.J. har, såvitt är känt, inte tidigare gjort sig skyldig till brott. Härtill kommer att hagelgeväret inte har manipulerats på ett sådant sätt att det typiskt sett kan sägas föreligga risk för att det skulle ha kunnat komma till användning vid allvarlig brottslighet. - Med hänsyn till det anförda finner hovrätten, liksom tingsrätten, att brottet vid en helhetsbedömning inte är att bedöma som grovt olaga vapeninnehav. - Vapenlagen (1973:1176) upphörde att gälla vid utgången av mars månad 1996 och ersattes av vapenlagen (1996:67). Då den nya lagstiftningen inte leder till frihet från straff eller till ett lindrigare straff, skall straffet bestämmas enligt den lag som gällde vid gärningen. - Hovrätten finner inte skäl frångå tingsrättens bedömning i fråga om fängelsestraffets längd.