lagen.nu

RH 1996:53

Fråga, i mål om försök till mordbrand, om försökspunkten är uppnådd.

Åklagaren yrkade vid tingsrätten ansvar å E.E. för försök till mordbrand med följande gärningsbeskrivning: E.E. har den 22 januari 1996 i Shell bensinstations butik i Fjärås, Kungsbacka kommun, yttrat inför butiksbiträdet: "Nu bränner jag ner hela skiten" och omedelbart därefter försökt att anlägga brand genom att gå ut till en bensinpump och lyfta ut pistolhandtaget och hålla en tändare intill. - Om gärningen fullbordats hade den inneburit fara för annans liv och hälsa och för omfattande förstörelse av annans egendom. - Fara har förelegat att handlingen skulle leda till brottets fullbordan eller sådan fara har endast på grund av tillfälliga omständigheter varit utesluten.

E.E. vitsordade de faktiska omständigheterna men förnekade att hon handlat med uppsåt och invände att hon inte, endast genom att hålla en tändare intill bensinpumpen, hade försökt anlägga brand samt att fara ej förelegat för brottets fullbordan.

Vid tingsrätten hölls förhör med A.A. som målsägande och med E.E..

A.A. berättade: Hon arbetar som butiksbiträde på en bensinstation. På stationen finns sex pumpar, varav fyra, kassapumparna, står helt nära butiken. Pumparna regleras från butikskassan och kan ställas i sådant läge att det går att tanka med dem utan särskild åtgärd från butiksbiträdet. Att kassapumparna ställs i sådant läge är normalt när man är ensam i butiken och vill vara fri att sköta andra sysslor. Om pumparna emellertid inte är klara för tankning ljuder ett pip när kunden tar i pistolhandtaget för att påkalla butiksbiträdets uppmärksamhet att slå på bensinflödet. - Den aktuella kvällen var A.A. ensam i butiken. En taxichaufför kom in och frågade efter vägen och samtidigt kom en kvinna, E.E., in i butiken och plockade åt sig en folköl, mjölk och en flaska tändvätska. E.E. frågade om tändvätskan brann. A.A. tyckte frågan var märklig och sade till E.E. att hon inte riktigt förstod vad hon menade. E.E. tog då fram en cigarettändare och sade vi kan ju testa. E.E. frågade även taxichauffören om tändvätskan brann. A.A. förstod då att allt inte stod rätt till med E.E. och tog undan tändvätskan under disken. E.E. betalade och gick tillsammans med taxichauffören därifrån. E.E. stannade därvid till i dörren och ropade "Era svenska svin"! - En halv timma senare återkom E.E.. A.A. noterade att E.E. var ledsen och det syntes att E.E. hade gråtit. E.E. bad att få låna telefonen för att ringa polisen. A.A. visade henne telefonen. A.A. hörde därefter E.E. säga "Ni måste skjutsa mig till mitt barn". E.E. blev under telefonsamtalet alltmer upprörd och slängde slutligen på luren samtidigt som hon skrek "Jag skall bränna ned hela skiten"! Omedelbart därefter sprang hon ut och lyfte av pistolhandtaget till bensinpumpen samtidigt som hon höll något vitt i handen - som A.A. uppfattade som en tändare - in till handtaget. A.A. blev fruktansvärt rädd och tryckte genast på larmknappen. Den kassapump som E.E. stod vid var endast cirka fem meter från butikskassan där A.A. stod. E.E. höll i pistolhandtaget i vänster hand precis som om hon skulle tanka och tändaren höll hon i höger hand endast någon decimeter från handtaget. E.E. vände sig om och stirrade på A.A.. A.A. minns inte om E.E. tände en låga, men hon höll tändaren precis som om hon skulle tända. När A.A. tryckte på larmknappen hade hon inte sin uppmärksamhet riktad mot E.E., varför hon inte med bestämdhet kan uttala sig om E.E. tände en låga med tändaren. A.A. kan inte heller uttala sig om E.E. tryckte in handtaget. Pumpen var inte påslagen. - E.E. kom tillbaka in i butiken. A.A. försökte då lugna henne genom att prata med henne. E.E. blev emellertid inte lugnare utan tog upp ett glasspapper ur en papperskorg och tände eld på det med samma vita tändare, som hon hållit i handen vid bensinpumpen. E.E. höll papperet i handen medan det brann. Hon lade därefter de förkolnade resterna på kassadisken. E.E. var väldigt upprörd och tittade på A.A. med en arg blick. Det kom därefter in en kund i butiken och gick fram till kassadisken. E.E. gick bakom kunden och försökte tända eld i kundens jacka med tändaren. A.A. tryckte hela tiden på larmknappen, men ingenting tycktes hända. A.A. sade till E.E. att hon var tvungen att ringa polisen. I samband därmed kom bensinstationsföreståndaren till butiken. Han ringde polisen som grep E.E..

E.E. uppgav: Hon hade aldrig för avsikt att köpa tändvätskan utan tog den bara därför att hon kände sig hysterisk. Hon frågade om tändvätskan brann, men hon menade inget särskilt med vad hon sade. Det stämmer att hon ringde polisen när hon kom tillbaka till bensinstationen och att hon blev upprörd när polisen inte var tillmötesgående. Eftersom hon var arg sade hon "Nu bränner jag ned hela skiten", vilket var menat som ett hot. E.E. hade aldrig för avsikt att verkställa det. E.E. gick ut och lyfte av pistolhandtaget till bensinpumpen. E.E. var försiktig när hon lyfte av handtaget så att hon inte av misstag skulle trycka in handtaget. E.E. lade pistolhandtaget på marken eftersom hon inte ville att en brand skulle uppstå genom en olyckshändelse. Möjligen höll hon ett kort ögonblick tändaren in till pistolhandtaget. Att E.E. därefter gick in i butiken igen minns hon inte. - E.E. handlade som hon gjorde för att få uppmärksamhet. E.E. menar att om hon verkligen haft för avsikt att anlägga en brand skulle hon gjort det i hemlighet.

Varbergs tingsrätt (1996-03-20, rådmannen Sten Ekeroth samt nämndemännen Inger von Feilitzen, Eva Berntsson Melin och Dagmar Carlsson) dömde E.E. för försök till mordbrand.

I domskälen uttalade tingsrätten: Det saknas anledning att ifrågasätta vad A.A. på ett trovärdigt och detaljerat sätt berättat. Tingsrätten finner genom utredningen visat att E.E. - objektivt sett - handlat på sätt åklagaren gjort gällande.

Fråga är emellertid om E.E. genom sitt objektiva handlande gjort sig skyldig till försök till mordbrand på sätt åklagaren hävdat. I denna del gör tingsrätten följande överväganden.

Det är inte klarlagt, eller ens påstått av åklagaren, att E.E. använt sin tändare på sådant sätt att den - vid det åtalade gärningstillfället - brann med öppen låga. Enligt vissa i SOU 1940:19 s 51 angivna kommitteexempel görs gällande att försökspunkten beträffande mordbrand är uppnådd redan när någon står i begrepp att stryka eld på en tändsticka för att sätta denna till en hög lättantändliga ämnen. I doktrinen synes emellertid råda olika uppfattningar om huruvida försökspunkten är uppnådd innan personen i fråga tänt tändstickan.

Genom vittnesförhöret med A.A. - som kunnat göra säkra iakttagelser - är styrkt att E.E. på nära avstånd höll tändaren intill pistolhandtaget till bensinpumpen. I bedömningen måste vägas in att gärningen skett på en bensinstation, vilket utgör en synnerligen riskfylld plats för all slags hantering av eld och tändredskap redan på grund av förekomsten av befintliga bensinångor.

Med hänsyn till vad ovan anförts finner tingsrätten att E.E. påbörjat en handling, vilken omedelbart skolat leda till brottets fullbordan på sådant sätt att hon gjort sig skyldig till försök till mordbrand.

Det är klarlagt att E.E. befunnit sig i en förvirrad och desperat situation och att hon inte gått att tala till rätta. Mot bakgrund härav samt med beaktande av hennes handlande inne i butiken och hennes uttalande omedelbart före det åtalade gärningstillfället finner tingsrätten styrkt att E.E., vid sitt försök att anlägga brand, handlat med uppsåt.

Fara har förelegat att handlingen skulle leda till brottets fullbordan och fråga har ej varit om ett s.k. otjänligt försök, oaktat bensinflödet inte varit påslaget.

Ej heller kan enligt tingsrättens uppfattning fråga vara om ett frivilligt tillbakaträdande, då det, med hänsyn till de vid utredningen förebragta omständigheterna, måste hållas för visst att anledningen till att brottet ej fullbordats, varit att E.E. avbröt försöket på grund av att bensinflödet från pumpen tillfälligt inte var påkopplat.

Uppenbart är att gärningen om den fullbordats hade inneburit fara för annans liv och hälsa och för omfattande förstörelse av annans egendom. Åtalet för försök till mordbrand är styrkt.

E.E. överklagade domen med yrkande att åtalet skulle ogillas.

Åklagaren bestred ändring.

I hovrätten hördes E.E. på nytt och berättade därvid i allt väsentligt detsamma som antecknats i tingsrättens dom från förhöret med henne där. Målsägandeförhöret med A.A. vid tingsrätten återgavs från fonogram. E.E. åberopade viss skriftlig bevisning.

Hovrätten för Västra Sverige (1996-04-26, hovrättsråden Ann-Christine Persson och Lennart Morard, hovrättsassessorn Helena Åhlen samt nämndemännen Gunnar T Karlsson och Erling Richardsson) ogillade, med ändring av tingsrättens dom, åtalet.

I domskälen anförde hovrätten: Åklagaren har inte lagt E.E. annat till last än att E.E., efter att ha fällt ett visst yttrande, försökt anlägga brand genom att gå ut till en bensinpump och lyfta ut pistolhandtaget och hålla en tändare intill, vilka omständigheter E.E. har erkänt. För att ett straffbart försök skall anses föreligga krävs bl.a. att utförandet av brottet påbörjats. Om gärningsmannen inte har genomfört hela brottsplanen bör försökspunkten anses uppnådd så snart någon påbörjat en handling, vilken omedelbart skulle ha lett till brottets fullbordan. Enligt hovrättens mening kan E.E:s handlande inte anses uppfylla nämnda kriterier, utan försökspunkten för mordbrand skulle ha uppnåtts först sedan ytterligare någon åtgärd vidtagits i avsikt att anlägga brand. Redan på grund härav skall åtalet för försök till mordbrand ogillas.

Målnummer B 403/96

Metadata

Domstol
Hovrätten för Västra Sverige
Avgörandedatum
1996-04-26
Målnummer
B403-96
Lagrum
13 kap. 1 § och 12 § samt 23 kap. 1 § första stycket brottsbalken
Litteratur
Beckman m.fl., Brottsbalken II, 6 uppl. 1990, s. 3 ff och s. 585 ff.
Sökord
Mordbrand
Försök till brott
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation