RH 1996:57

Kravet på s.k. kvalificerad insolvens har inte ansetts uppfyllt beträffande en gäldenär med en månadsinkomst om 13 849 kr och skulder om ca 273 000 kr.

Kronofogdemyndigheten i Stockholms län (1995-08-25, juristhandläggaren F.D.) avslog S-O.M:s ansökan om skuldsanering.

I beslutet antecknade kronofogdemyndigheten följande beträffande S-O.M:s ekonomiska förhållanden.

S-O.M. är ensamstående. Han är anställd som busschaufför och har inkomst av tjänst uppgående till 13 849 kr per månad. Hans månatliga utgifter består av skatt om 4 422 kr och hyra om 2 436 kr. Han har t.o.m. juni månad 1995 betalat underhåll med 300 kr per månad för en son, född 1975. I maj månad år 1995 fattade Kronofogdemyndigheten i Norrtälje beslut om utmätning av lön. Beslutet innebar att arbetsgivaren skulle dra 3 700 kr per månad från S-O.M:s inkomst. Det totala skuldbeloppet har uppgivits till ca 273 000 kr fördelat på fyra fordringsägare.

I skälen anförde kronofogdemyndigheten bl.a. följande.

Av förarbetena till skuldsaneringslagen (prop. 1993/94:123 Skuldsaneringslag s. 93) framgår bl.a. att det inte är möjligt att fastställa en exakt beloppsgräns vid vilken någon skall anses vara kvalificerat insolvent. Det som är en orimligt stor skuldbörda för den ene är inte en anmärkningsvärt stor skuldbörda för den andre. Varje fall måste - utifrån sina egna förutsättningar och de rekvisit som anges i lagen - bedömas individuellt.

I förevarande fall erhåller gäldenären en månatlig inkomst om 13 849 kr samtidigt som hans totala skuldbörda uppgår till omkring 273 000 kr. Kronofogdemyndigheten gör bedömningen att gäldenärens skuldbelopp, med hänsyn till storleken på hans inkomst, inte kan anses större än att det går att betala av inom överskådlig tid. Skuldsanering kan därför inte medges honom.

S-O.M. överklagade beslutet, varvid han uppgav följande angående sina ekonomiska förhållanden.

Den i kronofogdemyndighetens beslut angivna inkomsten utgör en genomsnittlig inkomst som inkluderar tillägg för obekväm arbetstid. Hans grundlön uppgår till 12 700 kr per månad. Skyldigheten att betala underhållsbidrag med 300 kr per månad för sonen upphör den 31 oktober 1995. Skulden till L.M. härrör från bodelning i anledning av äktenskapsskillnad mellan honom och L.M.. Genom utmätning av lön fördelas 3 700 kr per månad på Roslagens Sparbank och Ikano Finans. Han vet inte om skuldbördan har minskat p.g.a. införseln. Han har slutbetalat skulden till Rättshjälpsmyndigheten som uppkom i samband med äktenskapsskillnaden från L.M.. De ekonomiska problemen har medfört stora psykiska påfrestningar. Han har uppsökt psykiatriska kliniken i Danderyd samt haft samtalsterapi i Norrtälje. Han fyller snart 50 år och ser inga möjligheter att kunna betala skulder på nästan 300 000 kr. Skulderna har i huvudsak uppkommit p.g.a. äktenskapsskillnad och en större förlust vid försäljning av en bostadsrätt.

Norrtälje tingsrätt (1995-10-31, tingsfiskalen Ewa Lindbäck) delade kronofogdemyndighetens bedömning och lämnade överklagandet utan bifall.

S-O.M. överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten skulle bevilja honom skuldsanering.

Svea hovrätt (1996-02-29, hovrättslagmannen Kerstin Andre, hovrättsrådet Lars-Åke Olvall och tf. hovrättsassessorn Maria Eka, referent) meddelade prövningstillstånd och avslog S-O.M:s överklagande. I beslutet anförde hovrätten bl.a. följande.

För bifall till en ansökan om skuldsanering fordras enligt 4 § första stycket skuldsaneringslagen bl.a. att gäldenären är på obestånd och så skuldsatt att han inte kan antas ha förmåga att betala sina skulder inom överskådlig tid samt att det är skäligt med hänsyn till gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden att skuldsanering beviljas honom.

Av de uppgifter som S-O.M. lämnat i ärendet framgår att han inte rätteligen kan betala sina skulder allteftersom de förfaller och att denna oförmåga inte endast är tillfällig. Han har således visat att han är på obestånd.

Fråga uppkommer då om S-O.M. är så skuldsatt att han inte kan antas ha förmåga att betala sina skulder inom överskådlig tid, det vill säga om det så kallade kvalificerade insolvensrekvisitet är uppfyllt. Denna bedömning skall enligt uttalanden i skuldsaneringslagens förarbeten ske bl.a. med beaktande av skuldbördans storlek ställd i relation till gäldenärens inkomster och försäljningsbara tillgångar (se prop. 1993/94:123 sid. 93). I bedömningen skall även ingå en prognos över hur länge insolvensen kan tänkas bestå. För att skuldsanering skall kunna komma i fråga skall det därvid i princip inte vara möjligt att se att insolvensen någonsin kommer att upphöra.

Mot bakgrund av vad som framkommit om S-O.M:s skuldbörda och hans nuvarande inkomstförhållanden finner hovrätten, i likhet med kronofogdemyndigheten och tingsrätten, att han inte uppfyller kravet på kvalificerad insolvens. Med beaktande härav finns det inte anledning att pröva om förutsättningar för skuldsanering i övrigt föreligger.

Vid denna bedömning kan S-O.M:s ansökan om skuldsanering således inte bifallas. Hovrätten avslår därför överklagandet.

Målnummer Ö 4875/95