RH 1996:63
En gäldenär med skulder om ca 623 000 kr, varav 440 000 kr solidariskt med hustrun, har inte ansetts ha rätt att förbehålla sig en bostadsrätt med ett uppskattat marknadsvärde om ca 280 000 kr. Skuldsanering har inte beviljats.
Kronofogdemyndigheten i Stockholms län (1995-09-08, juristhandläggaren F.D.) avslog R.S:s ansökan om skuldsanering.
I beslutet antecknade kronofogdemyndigheten följande angående R.S:s ekonomiska förhållanden.
R.S. är gift och bor i en av paret gemensamt ägd bostadsrätt. Bostadsrätten uppges vara värd 280 000 kr.
Den totala skuldbördan har R.S. uppgivit till ca 623 000 kr, varav ca 440 000 kr är förenade med säkerhet i bostadsrätten.
I skälen anförde kronofogdemyndigheten följande.
En förutsättning för att skuldsanering skall kunna beviljas är, enligt 4 § första stycket 2 p. skuldsaneringslagen, att det är skäligt med hänsyn till gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden (skälighetskriteriet). Därvid skall särskilt beaktas bl.a. de ansträngningar som gäldenären gjort för att fullgöra sina förpliktelser och att på egen hand nå en uppgörelse med sina borgenärer.
Enligt förarbetena till skuldsaneringslagen (prop. 1993/94:123 Skuldsaneringslag s. 93) framgår bl.a. att det är gäldenärens nettoskuldbörda som skall beaktas i ett skuldsaneringsärende. Det innebär att gäldenären normalt bör ha realiserat egendom som han inte är i oundgängligt behov av innan han ansöker om skuldsanering. Det är exempelvis inte rimligt att den som vill komma i fråga för skuldsanering behåller dyrare bostad, sommarhus, bil, båt eller liknande. I vissa fall kan det emellertid vara lämpligt att en gäldenär bor kvar i sin ägda bostad efter en skuldsanering (s. 128). Sociala och ekonomiska skäl kan tala för en sådan lösning. Även hänsyn till omsättningen av bostäder i allmänhet, att en bostad är osäljbar eller särskilt svårsåld kan leda till samma slutsats. En förutsättning för att en sådan lösning skall bli aktuell är emellertid att gäldenärens bostadsstandard inte överstiger vad som är nödvändigt för honom och hans familj.
Kronofogdemyndigheten gör följande bedömning. I förevarande fall äger R.S. en bostadsrätt som uppges vara värd 280 000 kr. Innehavet av en sådan bostadsrätt överskrider vad som kan anses skäligt att förbehålla gäldenären vid en skuldsanering. R.S:s innehav av bostadsrätten talar således emot att han skall beviljas skuldsanering.
R.S. har inte heller gjort gällande att bostadsrätten skulle vara osäljbar eller särskilt svårsåld. Kronofogdemyndigheten finner därför att R.S. genom att inte avyttra bostadsrätten inte gjort tillräckliga ansträngningar för att fullgöra sina förpliktelser.
Vid en totalbedömning av skälighetskriteriet har inte framkommit någon annan omständighet som talar för att skuldsanering ändå bör medges. R.S:s personliga och ekonomiska förhållanden talar således emot att han skall beviljas skuldsanering.
R.S. överklagade beslutet.
Södra Roslags tingsrätt (1995-11-20, rådmannen Jim Josefsson) fann att R.S. inte uppfyllde villkoren för skuldsanering och lämnade därför överklagandet utan bifall.
R.S. överklagade beslutet.
Svea hovrätt (1996-05-20, hovrättslagmannen Kerstin Andre, hovrättsrådet Lars-Åke Olvall och tf. hovrättsassessorn Maria Eka, referent) meddelade prövningstillstånd och lämnade överklagandet utan bifall. I beslutet anförde hovrätten bl.a. följande.
För bifall till en ansökan om skuldsanering fordras enligt 4 § första stycket skuldsaneringslagen bl.a. att gäldenären är på obestånd och så skuldsatt att han inte kan antas ha förmåga att betala sina skulder inom överskådlig tid (kravet på s.k. kvalificerad insolvens) samt att det är skäligt med hänsyn till gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden att skuldsanering beviljas honom.
Beträffande R.S:s ekonomiska förhållanden har framkommit att han har en månadsinkomst om 13 232 kr före skatt, att han tillsammans med sin maka äger en bostadsrättslägenhet med ett beräknat marknadsvärde om ungefär 280 000 kr och att hans skulder uppgår till ungefär 623 000 kr. Av skuldbeloppet utgör ungefär 440 000 kr en skuld för vilken R.S. är solidariskt betalningsansvarig tillsammans med makan. Långivaren har panträtt i bostadsrättslägenheten.
Hovrätten prövar först frågan om det med beaktande av R.S:s ekonomiska och personliga förhållanden är skäligt att bevilja honom skuldsanering. För bedömningen av denna fråga är R.S:s del i ovan nämnda bostadsrättslägenhet av särskild betydelse.
Huvudregeln i ett skuldsaneringsärende där det finns tillgångar i form av en bostadsrättslägenhet - vilken är pantförskriven för en fordran och samtidigt utgör gäldenärens bostad - är att bostadsrätten skall försäljas. För att sociala eller ekonomiska skäl skall kunna anföras som skäl att underlåta en försäljning förutsätts att bostadsstandarden inte överstiger vad som är nödvändigt för gäldenären och dennes familj (se prop. 1993/94:123 s. 128f).
Hovrätten delar kronofogdemyndighetens uppfattning att innehav av en lägenhet med ett värde av omkring 280 000 kr, i vart fall i regel, överskrider vad som kan anses skäligt att förbehålla en gäldenär i ett skuldsaneringsärende. Om lägenheten säljs skulle såväl R.S:s skuldbörda som bostadskostnad minska och ge honom ökade möjligheter att betala kvarstående skulder. I sammanhanget bör enligt hovrättens mening även beaktas att R.S. som ovan nämnts är solidariskt betalningsansvarig med sin maka för skulden om 440 000 kr.
Mot denna bakgrund finner hovrätten att det uppenbarligen inte vore skäligt att bevilja R.S. skuldsanering. Hovrätten har därmed inte någon anledning att pröva frågan om R.S. uppfyller kravet på kvalificerad insolvens.
Vid denna bedömning kan R.S:s ansökan om skuldsanering således inte bifallas. Hovrätten avslår därför överklagandet.